Kontor, tryckerier och Betelhem världen över

År 1992 hade Sällskapet Vakttornet 99 avdelningskontor runt om på jorden. Vart och ett av dem samordnade Jehovas vittnens verksamhet i sin del av det världsvida fältet. Över hälften av dessa avdelningskontor bedrev tryckeriverksamhet av olika slag för att främja det bibliska undervisningsarbetet. De allra flesta som arbetar vid avdelningskontoren bor som en stor familj i hem som kallas Betel, vilket betyder ”Guds hus”. Eftersom Jehovas vittnen hela tiden växer i antal och deras predikoverksamhet ökar, har det varit nödvändigt att utvidga avdelningskontoren och att bygga nya.

Organisationen har växt så snabbt att program för utvidgning ofta har varit på gång vid 20 till 40 avdelningskontor samtidigt. Detta har krävt ett stort internationellt byggnadsprogram.

På grund av det oerhört omfattande byggnadsarbete som utförs världen över har Sällskapet Vakttornet sin egen projekterings- och ritavdelning vid världshögkvarteret i New York. Ingenjörer med många års erfarenhet har lämnat sina förvärvsarbeten och erbjudit sig att på heltid hjälpa till med byggnadsprojekt som är direkt förbundna med Rikets verk. De som har erfarenhet har dessutom övat upp andra män och kvinnor i arbetet med att projektera, konstruera och rita. Genom att arbetet samordnas av den här avdelningen kan den erfarenhet man får från byggandet av ett avdelningskontor i vilken som helst del av världen komma dem till nytta som arbetar med projekt i andra länder.

På grund av den stora mängden arbete visade det sig så småningom vara fördelaktigt att öppna ett regionalt projekteringskontor i Japan som kunde hjälpa till med konstruktionsritningar till projekt i Orienten. Också i Europa och Australien finns det regionala projekteringskontor med medarbetare från många olika länder. De regionala kontoren har ett nära samarbete med huvudkontoret, och deras tjänster, jämte användningen av datateknik, betyder att det bara behövs en liten projekteringsstab vid varje enskild byggplats.

En del projekt är förhållandevis små. Det gällde till exempel det avdelningskontor som byggdes på Tahiti år 1983 och som omfattade kontorsutrymmen, lagerlokaler och bostäder för åtta frivilliga arbetare. Det gällde också det fyra våningar höga avdelningskontor som uppfördes på den karibiska ön Martinique åren 1982—1984. Storstadsbor från andra länder tyckte kanske inte att det var något speciellt med dessa byggnader, men de väckte uppmärksamhet i de områden där de uppfördes. Tidningen France-Antilles förklarade att avdelningskontoret på Martinique var ”ett arkitektoniskt mästerverk” som avspeglade ”stor kärlek till väl utfört arbete”.

Som en kontrast när det gäller storleken kan nämnas att de byggnader som uppfördes i Canada år 1981 omfattade ett tryckeri med en golvyta på över 9.300 kvadratmeter och ett bostadshus för 250 frivilliga arbetare. Samma år blev Vakttornets komplex i Cesario Lange i Brasilien färdigt. Det omfattade åtta byggnader med en sammanlagd golvyta på omkring 46.000 kvadratmeter. Det gick åt 10.000 lastbilslass med cement, sten och sand och så många betongpålar att om de hade ställts på varandra, skulle de ha nått dubbelt så högt som Mount Everest! År 1991, när ett nytt stort tryckeri blev klart i Filippinerna, var det också nödvändigt att bygga ett 11 våningar högt bostadshus.

Ett växande antal Rikets förkunnare i Nigeria gjorde det nödvändigt att sätta i gång ett stort byggnadsprojekt i Igieduma år 1984. Det skulle omfatta ett tryckeri, en rymlig kontorsbyggnad, fyra sammanbyggda bostadshus och andra nödvändiga lokaler. Man planerade att bygga hela tryckeriet av prefabricerade element som skulle levereras från Förenta staterna. Men så ställdes bröderna inför tidsfrister för import som det verkade omöjligt att hålla. När det ändå lyckades och allt kom fram välbehållet till byggplatsen, tog inte vittnena själva åt sig äran, utan tackade Jehova för hans välsignelse.

Snabb utvidgning jorden runt

Arbetet med att förkunna om Riket har emellertid vuxit så snabbt att det till och med efter en större utvidgning av ett avdelningskontor i ett land ofta har varit nödvändigt att börja bygga igen inom en relativt kort tid. Här följer några exempel.

I Peru blev ett nytt fint avdelningskontor — med kontorsutrymmen, 22 sovrum och andra nödvändiga utrymmen för medlemmarna av Betelfamiljen samt en Rikets sal — klart i slutet av år 1984. Men i detta sydamerikanska land väckte budskapet om Riket mycket större gensvar än man hade väntat sig. Fyra år senare blev det nödvändigt att utöka den befintliga anläggningen till det dubbla, och den här gången gjorde man en jordbävningssäker konstruktion.

Ett nytt rymligt avdelningskontor färdigställdes i Colombia år 1979. Det verkade som om det skulle tillgodose behovet av utrymmen många år framåt. Men inom sju år hade antalet Jehovas vittnen i Colombia nästan fördubblats, och avdelningskontoret tryckte nu tidskrifterna La Atalaya och ¡Despertad! inte bara för Colombia, utan också för fyra grannländer. Det blev därför nödvändigt att börja bygga igen år 1987 — den här gången på en tomt där det fanns plats för ytterligare utvidgning.

Under år 1980 ägnade Jehovas vittnen i Brasilien omkring 14.000.000 timmar åt att offentligt förkunna budskapet om Riket. År 1989 hade siffran stigit till nästan 50.000.000. Fler och fler visade att de ville få sin andliga hunger stillad. Det stora avdelningskontoret som hade överlämnats år 1981 räckte inte längre till. Redan i september 1988 var man i gång med att schakta för en ny tryckeribyggnad. Den skulle ge 80 procent större golvyta än i det befintliga tryckeriet, och naturligtvis skulle det också behövas bostäder för att hysa den utökade Betelfamiljen.

I Selters/Taunus i Tyskland överlämnades år 1984 Sällskapet Vakttornets näst största tryckerikomplex. På grund av ökningen i Tyskland och möjligheten att utvidga arbetet med att vittna i de länder som detta avdelningskontor trycker litteratur för började man fem år senare planera att utvidga tryckeriet med över 85 procent och att uppföra fler bostads- och servicefastigheter.

Avdelningskontoret i Japan flyttade år 1972 från Tokyo till nya stora anläggningar i Numazu. Ytterligare en kraftig utvidgning genomfördes år 1975. År 1978 köpte man en ny tomt i Ebina, och det dröjde inte länge förrän man satte i gång med att bygga ett tryckeri som skulle bli tre gånger så stort som det i Numazu. Det blev klart år 1982. Ändå hade man inte tillräckligt med utrymme; år 1989 hade ännu fler byggnader uppförts. Hade det inte varit möjligt att bygga stort nog med en gång? Nej. Antalet förkunnare i Japan hade fördubblats gång på gång — något som ingen människa hade kunnat förutse. Antalet hade stigit från 14.199 år 1972 till 137.941 år 1989, och en stor del av förkunnarna var i heltidstjänsten.

Man kan se ett liknande mönster i andra delar av världen. Inom en tioårsperiod — och ibland inom några få år — efter det att stora avdelningskontor med tryckerier byggts, har det varit nödvändigt att företa en större utvidgning. Det har bland annat varit fallet i Mexico, Canada, Sydafrika och Sydkorea.

Vilka utför själva byggnadsarbetet? Hur genomförs det hela?

Tusentals är ivriga att hjälpa till

Av de 17.000 Jehovas vittnen som fanns i Sverige när ett nytt avdelningskontor skulle byggas i Arboga var det cirka 5.000 som ställde upp för att hjälpa till med arbetet. De flesta var helt enkelt villiga medhjälpare, men det fanns också tillräckligt många skickliga yrkesmän som såg till att arbetet utfördes på rätt sätt. Vad var deras motiv? Kärlek till Jehova.

När Jehovas vittnen skulle bygga ett nytt avdelningskontor i Holbæk i Danmark, gav en handläggare på byggnadsnämnden uttryck åt betänkligheter när han hörde att vittnena skulle utföra allt arbete själva. Men bland de vittnen som hade erbjudit sig att hjälpa till fanns all den fackkunskap som behövdes. Skulle det ändå ha varit bättre om de hade anlitat entreprenörer för att utföra arbetet? När projektet var färdigt, fick experter från stadens byggnadsnämnd göra en rundvandring på området. De kommenterade det fina hantverket — något som de sällan ser hos kommersiella firmor nu för tiden. Handläggaren som tidigare hade gett uttryck åt betänkligheter sade nu med ett leende: ”Den gången kände jag ju inte er organisation.”

I Australien ligger tätorterna mycket utspridda. De flesta av de 3.000 frivilliga som mellan åren 1978 och 1983 hjälpte till med att bygga avdelningskontoret i Ingleburn måste därför resa minst 150 mil. Men det anordnades bussresor för grupper av frivilliga arbetare, och församlingarna längs vägen visade stor gästfrihet. De serverade måltider och sörjde för trevlig samvaro åt bröderna när de rastade under resan. En del av bröderna sålde sina hus, slog igen sina firmor, tog semester eller gjorde andra uppoffringar för att få delta i projektet. Arbetslag som bestod av erfarna hantverkare kom för att gjuta, sätta upp innertak och bygga staket — och somliga av dem kom mer än en gång. Andra skänkte material.

De flesta av de frivilliga arbetarna som deltog i dessa projekt var oerfarna, men efter en kort tids upplärning tog några av dem på sig stort ansvar och utförde ett utmärkt arbete. De lärde sig att tillverka fönster, köra traktor, blanda betong och mura. De hade en avgjord fördel framför dem som inte är Jehovas vittnen och som utför samma slags arbete kommersiellt. På vilket sätt? De som hade erfarenhet var villiga att lära upp andra. Ingen var rädd att någon annan skulle ta hans arbete; det fanns tillräckligt att göra för alla. Och alla var starkt motiverade att utföra kvalitetsarbete, eftersom deras arbete var ett uttryck för deras kärlek till Gud.

På alla byggplatserna är det några vittnen som utgör kärnan i ”byggfamiljen”. Under arbetet i Selters/Taunus i Tyskland mellan åren 1979 och 1984 bestod denna kärna vanligtvis av flera hundra arbetare. Tusentals andra slöt sig till dem för kortare eller längre perioder, många av dem över veckosluten. Allt planerades noggrant, så det fanns mycket att göra för de frivilliga arbetarna när de kom.

Så länge vi människor är ofullkomliga kommer det att uppstå problem, men de som deltar i dessa projekt försöker lösa problemen på grundval av Bibelns principer. De vet att det är viktigare att göra saker och ting på ett kristet sätt än att vara effektiv. På byggplatsen i Ebina i Japan hade man som påminnelse satt upp stora skyltar med bilder av arbetare i hjälm, och på varje hjälm hade man med japanska skrivtecken skrivit en av Guds andes frukter: kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) De som besöker byggplatserna kan både se och höra skillnaden mellan dessa och andra byggplatser. En nyhetsreporter som hade blivit guidad på byggplatsen i Brasilien sade följande om sina egna iakttagelser: ”Det förekommer ingen oordning eller brist på samarbete. ... Den kristna atmosfären gör det annorlunda här jämfört med vad man är van att se i brasiliansk byggverksamhet.”

Ständig tillväxt vid världshögkvarteret

Det är inte bara Sällskapet Vakttornets avdelningskontor som har behövt utvidga; det har också varit nödvändigt att utvidga anläggningarna vid världshögkvarteret. Tryckeri- och kontorsutrymmena i Brooklyn och på andra platser i staten New York har utvidgats mer än tio gånger sedan andra världskriget. För att skaffa bostäder åt personalen har det varit nödvändigt att bygga eller köpa och renovera ett flertal byggnader, både små och stora. I augusti 1990 och i januari 1991 kom meddelande om ytterligare stora utvidgningsprojekt i Brooklyn. De skulle genomföras till och med innan uppförandet av Vakttornets stora undervisningscentrum norr om New York, vilket hade påbörjats år 1989, var fullbordat. När detta undervisningscentrum står klart, kommer det att kunna hysa 1.200 Betelmedarbetare och elever.

Sedan år 1972 har byggverksamheten pågått oavbrutet vid världshögkvarteret i Brooklyn och de anläggningar som är nära knutna till det i andra delar av staten New York och i New Jersey. Med tiden blev det uppenbart att även om antalet ordinarie byggnadsarbetare uppgick till flera hundra, var det omöjligt för dem att hinna med arbetet. År 1984 infördes därför ett kontinuerligt program för tillfälliga arbetare. Brev sändes ut till de då 8.000 församlingarna i Förenta staterna med inbjudan till kvalificerade bröder att komma och hjälpa till en vecka eller längre. (Ett liknande program hade redan fungerat bra vid en del avdelningskontor, bland annat i Australien, där alla som kunde stanna två veckor inbjöds att anmäla sig.) Arbetarna skulle få kost och logi, men de skulle själva betala resekostnaderna och skulle inte få någon lön. Skulle det bli något gensvar?

År 1992 hade mer än 24.000 ansökningar behandlats! Minst 3.900 av dessa ansökningar var från personer som kom för andra eller tredje gången, eller till och med tionde eller tjugonde gången. De flesta var äldste, biträdande tjänare eller pionjärer — människor med goda andliga kvalifikationer. De förklarade sig alla villiga att göra vad som än behövdes, oavsett om de fick göra bruk av sitt yrkeskunnande eller inte. Arbetet var ofta tungt och smutsigt. Men de räknade det som ett privilegium att på det här sättet få bidra till främjandet av Rikets intressen. Somliga ansåg att det hjälpte dem att bättre inse vilken självuppoffrande anda som kännetecknar arbetet vid världshögkvarteret. Alla kände sig rikt belönade genom att de fick vara med vid Betelfamiljens program för morgontillbedjan och familjestudiet av Vakttornet varje vecka.

Internationella frivilliga byggnadsarbetare

När behovet av snabb utvidgning blev allt större, infördes år 1985 en anordning med internationella frivilliga byggnadsarbetare. Det var inte första gången man inledde internationellt samarbete på byggfronten, men arbetet blev nu noggrant samordnat från huvudkontoret. Alla som deltar är Jehovas vittnen som frivilligt ställer sig till förfogande för att hjälpa till med byggnadsarbete utanför sitt eget land. De är yrkesmän, ofta män vars hustrur följer med för att hjälpa till där de kan. De flesta betalar själva sina resekostnader; ingen får någon lön för det han gör. Några är korttidsarbetare och stannar i regel mellan två veckor och tre månader. Andra är långtidsarbetare och stannar ett år eller längre, kanske tills projektet är färdigt. Över 3.000 Jehovas vittnen från 30 olika länder deltog i detta program under de fem första åren, och fler var ivriga att medverka när deras förmågor behövdes. De räknar det som ett privilegium att få ge ut av sig själva och sina medel för att främja Guds kungarikes intressen på det här sättet.

De internationella frivilliga byggnadsarbetarna får kost och logi. Komforten är ofta minimal. De inhemska vittnena uppskattar mycket det arbete som deras besökande bröder och systrar utför, och där så är möjligt inbjuder de dem att bo hemma hos sig, hur enkla deras hem än må vara. Måltiderna intas oftast på arbetsplatsen.

Bröderna från utlandet kommer inte för att utföra hela arbetet. Deras mål är att arbeta tillsammans med den inhemska byggarbetsstyrkan. Det händer också att hundratals, ibland tusentals, andra i landet kommer för att hjälpa till under ett veckoslut, en vecka eller längre tid åt gången. I Argentina samarbetade 259 frivilliga från andra länder med flera tusen inhemska vittnen, av vilka somliga deltog i arbetet varje dag, andra var med i några veckor och många fler hjälpte till under veckosluten. I Colombia hjälpte över 830 internationella frivilliga byggnadsarbetare till under kortare eller längre perioder. Det var också över 200 inhemska frivilliga som deltog i projektet på heltid och ytterligare 250 eller fler som hjälpte till varje veckoslut. Sammanlagt var det mer än 3.600 frivilliga som deltog.

Språkbarriärer kan vålla problem, men det hindrar inte de internationella grupperna från att samarbeta. Man kommer långt med gester, ansiktsuttryck, sinne för humor och en önskan att fullgöra ett arbete till ära för Jehova.

En del av de länder som upplever en enastående tillväxt inom organisationen — och som därför behöver större avdelningskontor — är länder där det finns förhållandevis få yrkesutbildade byggnadsarbetare. Men detta utgör inget hinder bland Jehovas vittnen, som gärna hjälper varandra. De samarbetar som medlemmar av en internationell familj som inte är splittrad på grund av nationalitet, hudfärg eller språk.

I Papua Nya Guinea måste var och en av de frivilliga arbetarna från Australien och Nya Zeeland lära upp en infödd broder i sitt yrke för att uppfylla arbetsdepartementets krav. På det viset fick inhemska vittnen lära sig yrken som kunde hjälpa dem att försörja sig själva och sina familjer, samtidigt som de gav av sig själva.

När ett nytt avdelningskontor behövde byggas i El Salvador, fick de inhemska bröderna hjälp av 326 frivilliga arbetare från utlandet. Vid projektet i Ecuador arbetade 270 vittnen från 14 länder sida vid sida med sina ecuadorianska bröder och systrar. En del internationella frivilliga byggnadsarbetare hjälpte till med flera projekt som pågick samtidigt. De ambulerade mellan byggplatser i Europa och Afrika, alltefter var deras yrkeskunnighet behövdes.

År 1992 hade internationella frivilliga byggnadsarbetare sänts ut till 49 länder för att hjälpa inhemska bröder med att uppföra avdelningskontor. I vissa fall kunde de som fick hjälp genom detta program i sin tur bistå andra. Under uppförandet av avdelningskontoret i Filippinerna var det till exempel omkring 60 internationella långtidsarbetare och över 230 utländska korttidsarbetare som hjälpte till, och när projektet var färdigt erbjöd sig en del filippinare att hjälpa till med att bygga anläggningar i andra delar av Sydostasien.

[Bilder på sidan 337]

Nyanlända tillfälliga byggnadsarbetare vid världshögkvarteret i New York

Varje grupp påminns om att det är viktigare att vara andligt sinnad och utföra kvalitetsarbete än att arbeta snabbt

[Ruta/Bilder på sidan 338]

Internationellt byggnadsprogram tillgodoser trängande behov

Organisationens snabba tillväxt har krävt fortlöpande utvidgning av kontor, tryckerier och Betelhem runt om i världen

Internationella frivilliga byggnadsarbetare hjälper inhemska Jehovas vittnen

Spanien

De byggmetoder som används gör det möjligt för många frivilliga med begränsad erfarenhet att utföra värdefullt arbete

Puerto Rico

Yrkesmän ställer sig villigt till förfogande

Nya Zeeland

Grekland

Brasilien

Användning av hållbara material minskar underhållskostnaderna på lång sikt

Storbritannien

Arbetarna, som visar personligt intresse för sin uppgift, utför kvalitetsarbete som ett uttryck för sin kärlek till Jehova

Canada

Det råder en glad stämning, och många bestående vänskapsband knyts

Colombia

Skylt i Japan som påminde arbetarna om säkerhetsföreskrifterna och om behovet av att visa Guds andes frukter