Mitt väldiga distrikt inbegrep São Paulos affärs- och bostadsområden. Jag placerade flera hundra böcker och broschyrer varje månad. En förmiddag kom jag in i ett stort rum där ett flertal män arbetade. Jag gick fram till den förste och erbjöd honom boken ”Sanningen skall göra eder fria”.

”Hur många böcker har du i väskan?” frågade han.

”Ett tjugotal”, svarade jag. Han skaffade allesammans och gav en till var och en av männen. Det visade sig vara stadshuset!

En gång gjorde vi anordningar för ett möte i en skola som låg vid en park. På andra sidan parken låg en liten bar och en katolsk kyrka. När läraren som skulle låsa upp skolan inte dök upp, bestämde jag mig för att hålla talet i parken. Jag hade inte mer än hunnit börja tala förrän ett halvt dussin män kom ut från baren och började ropa och gestikulera. Senare fick vi veta att prästen betalat dem för att göra det.

Jag höjde rösten och riktade mig till dem. De tystnade, och en av dem sade: ”Han talar ju om Gud. Hur kunde då prästen säga att han är av djävulen?” När prästen märkte att männen inte upplöste mötet, klev han in i sin jeep och körde runt parken och ropade: ”Inga katoliker bör vara med vid det här mötet!” Ingen rörde sig och mötet kunde fortsätta lugnt och stilla.

I Mirante do Paranapanema i São Paulo gick jag till polischefen för att klargöra av vilket slag vårt verk är och bad om tillstånd att få använda en samlingslokal för ett offentligt föredrag. Han ordnade med att vi skulle få använda en klubblokal. Vi talade om för honom att vi också tänkte göra löpsedlar för att annonsera föredraget. ”I vilken stadsdel tänker ni sprida dem?” frågade han. När vi talat om det, bad han att få några löpsedlar att sprida i en annan stadsdel. När han kom till talet på söndagen, hade han med sig två polismän för att kunna, som han sade, ”upprätthålla ordningen”.

”Vill du att jag skall introducera ditt tal?” frågade han.

”Gärna det”, svarade jag, ”men låt mig då förklara hur vi gör när vi introducerar våra talare.” Sedan han introducerat mig satte han sig på podiet för att lyssna. Med två polismän vid dörren och med polischefen sittande på podiet hade vi inga problem där, utan åhörarna uppförde sig väl, tro mig!