-
Jehovas vittnens årsbok 1988Jehovas vittnens årsbok 1988
-
-
Följande brev är en typisk reaktion från en intresserad person i dessa områden:
”Jag är mycket glad över att ni sände två unga damer till min stad, eftersom det har gjort det möjligt för mig att lära känna Jehovas organisation. För mig var de en verklig välsignelse från Jehova. Det gör mig ledsen att få höra att de snart skall lämna oss. Kära bröder, om det alls är möjligt, låt dem stanna hos oss lite längre. — R.M.P.”
-
-
Jehovas vittnens årsbok 1988Jehovas vittnens årsbok 1988
-
-
Vicente, som är järnvägsingenjör, använder mycket tid till resor och har begränsade möjligheter att gå i tjänsten från dörr till dörr. Han läste i Vakttornet att en syster hade tecknat 59 prenumerationer bland sina arbetskamrater. Han beslöt därför att försöka samma sak. Han satte som mål att teckna tio prenumerationer under april månad. ”Jag blev helt förbluffad”, skriver han. ”Jag nådde mitt mål på två dagar! Så jag höjde målet till 20 men nådde det på sju dagar. Mitt tredje mål på 30 nådde jag i mitten av månaden. Då satte jag som mål att teckna lika många prenumerationer som systern vars erfarenhet jag hade läst. Föreställ er min glädje när jag kunde rapportera 68 prenumerationer för månaden!”
Efter att ha hört de äldste uppmuntra till hjälppionjärtjänst ansökte en broder om att bli det i mars. Han tyckte så mycket om det att han fortsatte i april och tecknade 79 prenumerationer under de två månaderna, de flesta av dem på sin arbetsplats.
Till och med en fyraårig flicka gjorde vad hon kunde. En vän till familjen kom på besök några dagar. En dag blev besökaren lässugen och klagade: ”Finns det ingenting att läsa här i huset?” Det unga vittnet satte händerna mot höfterna och svarade: ”Jaså, finns det ingenting att läsa här i huset? Vänta lite, så skall du få se.” Hon rusade till sin mammas rum, klättrade upp på en stol och fick tag i en stapel med sin mammas tidskrifter Vakttornet och Vakna! Hon bar dem till besökaren och sade: ”Titta nu om det inte finns något att läsa!” Vännen tyckte så mycket om tidskrifterna att den lilla flickan sade: ”Om du vill kan du få dem hem till dig med posten.” Resultatet blev två prenumerationer.
-