Antônio Simões
EN TROGEN äldstebroder som heter Antônio Simões och är 91 år tycker om att berätta hur hans far och hans fasters man kom i kontakt med sanningen genom två traktater som Jehovas vittnen gett ut. ”Vill ni höra hur det gick till?” frågar han sina besökare. ”Det vill vi gärna”, säger de. Antônios vänliga ögon lyser upp, och med ett leende på läpparna sätter han sig ner och börjar berätta.
”Min far, Zeno, var baptistpredikant. År 1931 reste han till en avlägsen del av Amazonas för att besöka en kyrkomedlem. Hemma hos henne fick han syn på två bibliska traktater. Hon hade hittat dem i kyrkan men visste inte vem som hade lämnat dem där. Den ena handlade om helvetet och den andra om uppståndelsen. Det min far läste berörde honom. Han tänkte omedelbart på sin systers man, Guilherme, som ofta brukade säga: ’Jag tror inte på helvetet. En kärlekens Gud skulle aldrig skapa en sådan plats.’ Far ville så gärna visa de här traktaterna för Guilherme att han hoppade i sin kanot och paddlade i åtta timmar till Manaquiri, ett samhälle i närheten av Manaus, där Guilherme bodde.
Den första församlingen i delstaten Amazonas i Brasilien.
När min far och Guilherme hade läst igenom traktaterna sa de båda: ’Det här är sanningen!’ De skrev direkt till avdelningskontoret i Brasilien och bad om litteratur. Min far slutade som pastor, och han och Guilherme började sprida Bibelns budskap i det här isolerade området. Människor reagerade så positivt att det inom ett år bildades en församling i Manaquiri. Det dröjde inte länge förrän de var 70 på mötena, vilket gjorde den församlingen till den största i Brasilien på den tiden.” Antônio gör en paus. Sedan utbrister han: ”Är det inte underbart att höra hur budskapet om Guds rike kom till Amazonas?” Det är det verkligen. Två små frön – två små bibliska traktater – slog rot i det vidsträckta Amazonas och växte upp till en blomstrande församling. Och i dag är den 83-åriga församlingen i Manaquiri inte längre den enda i delstaten Amazonas, utan en av 143 församlingar!