När polismannen grep mig i armen, såg jag mig om efter min far. Utan att jag visste om det hade han emellertid redan förts till polisstationen. När jag kom dit ryckte polismännen till sig alla våra publikationer, däribland våra biblar, och travade upp dem på golvet. När min far såg detta, sade han i frågande ton: ”Ni lägger till och med biblarna på golvet?” Polischefen bad om ursäkt och plockade sedan upp biblarna och lade dem på bordet.

HUR kom det sig att vi hade hamnat på polisstationen? Vad hade vi gjort? Levde vi i en ateistisk polisstat, så att till och med Bibeln togs ifrån oss? För att svara på dessa frågor måste vi gå tillbaka till år 1925, då jag ännu inte var född.

Det året hade min far, Estefano Maglovsky, och min mor, Juliana, lämnat det dåvarande Jugoslavien, flyttat till Brasilien och bosatt sig i São Paulo. Även om far var protestant och mor katolik, var religion aldrig någon splittrande faktor mellan dem. I själva verket hände tio år senare något som förde dem samman i religiöst avseende. Fars svåger gav honom en broschyr i fyrfärgstryck på ungerska som handlade om de dödas tillstånd. Han hade själv fått broschyren som gåva och ville att far skulle läsa den och berätta för honom vad han tyckte om innehållet, i synnerhet avsnittet som handlade om ”helvetet”. Far läste broschyren hela natten om och om igen, och nästa dag när hans svåger kom för att höra vad han tyckte om den sade far bestämt: ”Det här är sanningen!”

En ringa början

Eftersom publikationen kom från Jehovas vittnen, började de båda söka efter vittnena för att lära sig mer om deras tro och läror. När de slutligen fick kontakt med dem, började flera medlemmar av vår familj ha bibliska samtal med vittnena. Samma år, 1935, sattes ett regelrätt bibelstudium i gång på ungerska, och i medeltal åtta personer var närvarande vid studierna. Alltsedan dess har vi haft regelbundna bibelstudier i vårt hem.

Efter att ha studerat Bibeln i två år blev far döpt år 1937. Han blev ett entusiastiskt vittne för Jehova och tog del i att vittna från hus till hus och blev också förordnad till tjänare och studieledare. Han hjälpte till när den första församlingen i São Paulo bildades i stadsdelen Vila Mariana. Församlingen flyttades senare till stadens centrum och blev känd som Centrumförsamlingen. Tio år senare bildades en andra församling, i Ypirangaområdet, och far blev förordnad till församlingstjänare där. År 1954 bildades en tredje församling, i stadsdelen Moinho Velho, där han också tjänade som församlingstjänare.

Så snart som denna grupp var väl befäst, började han hjälpa en närbelägen grupp i São Bernardo do Campo. Tack vare att Jehova välsignade de ansträngningar som dessa små grupper av vittnen gjorde under årens lopp blev det en enastående tillväxt, så att det år 1994 i och omkring São Paulo fanns över 70.000 förkunnare i 760 församlingar. Sorgligt nog levde inte far så länge att han fick se denna tillväxt. Han dog år 1958 i en ålder av 57 år.

[Bild på sidan 23]

Mina föräldrar, Estefano och Juliana Maglovsky