I São João da Ponte i staten Minas Gerais, till exempel, besökte pionjärerna religionsläraren vid skolan på platsen. Efter att ha hört vad saken gällde beställde han 50 exemplar av boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den till sin konfirmationsklass. En annan lärare sade till pionjärerna när de skulle återvända: ”Ni borde inte åka, för ni gör ett sådant gott arbete här. Ni är de enda som kan förklara bibeln klart och tydligt.”

Men inte alla var glada över det goda arbete som utfördes. Ta till exempel det brev som var infört på första sidan i en lokaltidning (Diário de Montes Claros) under rubriken ”Präst anklagad för anstiftan av våld och diskriminering”. Brevet löd: ”[Prästen] brukar i kyrkan fördöma personer som tillhör andra sekter och religioner, fastän prästerna på orten inte sörjer för att de troende får tillräckligt med katolsk och kristen vägledning. Han har i mässan angripit representanter för Jehovas vittnen som är i staden, fastän de inte behandlar katoliker illa.” Artikelförfattaren (en teolog) visade inte en sådan fientlig inställning, utan var med vid det bibliska tal som pionjärerna höll och hade med sig andra intresserade. Alla tyckte de om mötet.

Påverkan från prästerna inverkar på skörden

En grupp förkunnare av Riket från Arpoadorförsamlingen i Rio de Janeiro erbjöd sig att tillbringa två veckor i olika städer i staten Minas Gerais, ungefär 200 kilometer därifrån, för att predika. Till deras glädje var människorna på platsen både gästfria och vänliga. Männen hade för vana att lyfta på hatten varje gång de hörde Gud eller hans namn, Jehova, nämnas. Men på grund av sin vördnad för Gud påverkades de lätt av prästerna.

I en stad rådde prästen människorna att inte lyssna till Jehovas vittnen eller besöka det möte de planerade att hålla. Han ordnade också med en särskild mässa samtidigt som mötet hölls och skruvade på ljudet för fullt utanför kyrkan. Men trots hans ansträngningar kom, förutom de tillresande, 29 ortsbor till mötet.

I en närbelägen stad var det helt annorlunda. Där uppmanade prästen människorna att lyssna när vittnena kom på besök. Det ledde till att 168 personer besökte det första mötet. Senare sade han till dem att lägga märke till hur Jehovas vittnen firar Åminnelsen, för, som han sade, ”de gör det på rätt sätt”. Under de två veckor man predikade om Riket i det området placerade man 1.014 böcker och 1.052 lösnummer och broschyrer.

Fortsatta ansträngningar förde med sig välsignelser

En månad senare återvände 34 förkunnare av Riket för att ta hand om de bibelstudier som påbörjats under det första besöket. Den kristne äldste som tog ledningen skrev: ”Det var upplivande att se de intresserade människorna välkomna oss med ord av tack och glädjetårar i ögonen.” En syster minns hur en kvinna kom fram till henne och andra vittnen i en lunchrestaurang och ”med tårar i ögonen vädjade att vi skulle komma och studera med henne”. En annan kvinna studerade tre gånger under den vecka vittnena var där. Varje gång hade hon förberett sig och inväntade studiet. Kvinnan berättade att hon hade börjat be till den sanne Guden, Jehova. Hon tillade: ”Det här är vad jag i mitt hjärta alltid har väntat på.”

Senare förordnades två pionjärer att ta hand om intresset i området. Som det var under det första århundradet v.t. ”[blev] alla som var inordnade rätt för evigt liv ... troende”. (Apostlagärningarna 13:48) Likt den samaritiska kvinnan som Jesus vittnade för vid Jakobs källa började de tala med andra om vad de lärt sig. (Johannes 4:5—30) Nu tar ytterligare sex personer del i tjänsten med de två pionjärerna, och i genomsnitt 20 personer besöker mötena varje vecka.

Entusiastiska över framgången begav sig 29 förkunnare i Arpoadorförsamlingen till staden Mutum, ungefär 500 kilometer därifrån, för att predika. ”Vi blev mycket väl mottagna”, sade den äldstebroder som ledde gruppen. ”De flesta lyssnade så uppmärksamt och intresserat att vi satte i gång 170 bibelstudier, och vi tror att många av dem skall fortsätta.” På två veckor predikade förkunnarna i genomsnitt 90 timmar var och placerade nästan 1.100 trycksaker hos människor. Som mest var 181 personer närvarande vid de offentliga tal som bröderna höll.