En månad efter att Nathaniel och Maud hade kommit till Brasilien anordnade avdelningskontoret landets första tjänstekonvent, som hölls i São Paulo. Maud satt tydligen bakom ratten när högtalarbilen började användas, och under premiärturen annonserades det offentliga föredraget, som 110 personer kom och lyssnade på. Programmet gav förkunnarna råg i ryggen och motiverade dem att använda mer tid i tjänsten på fältet. De lärde sig att vittna med hjälp av litteratur, vittnesbördskort och grammofoninspelningar på engelska, polska, spanska, tyska, ungerska och, så småningom, portugisiska.

Under 1937 hölls tre tjänstekonvent i landet, i São Paulo, Rio de Janeiro och Curitiba. De här konventen fick vännerna att känna större entusiasm för tjänsten. I samband med att konventdeltagarna gick från hus till hus spelade högtalarbilen en viktig roll. José Maglovsky, som då var en ung grabb, skrev senare: ”Vi lade upp vår litteratur på ett ställ. Sedan spelade vi upp en grammofonskiva från högtalarbilen, och när folk kom ut för att se vad som stod på, vittnade vi för dem.”

Efter konventen började vännerna, oavsett väder, spela upp föredrag från högtalarbilen på söndagarna. Man parkerade bilen i parker, i bostadsområden och i närheten av fabriker i centrala São Paulo och i andra städer i närheten.