Utrymmen för tryckeri ordnas ännu en gång

År 1971, tre år efter det att avdelningskontoret hade flyttats till São Paulo, var antalet aktiva Jehovas vittnen över 70.000. Det året fanns det 1.202 församlingar över hela landet. Jehovas vittnen ägnade mer än 11.000.000 timmar åt sin offentliga förkunnartjänst, och de ledde i genomsnitt 58.902 bibelstudier. Det var uppenbart att avdelningskontorets lokaler skulle behöva utvidgas igen, om man skulle kunna ge den ledning och ha den utrustning som detta utbildningsprogram krävde. Bröderna vände sig till Jehova för att få vägledning, och de ägnade sin uppmärksamhet åt detta behov.

Under många års tid hade den portugisiska upplagan av Vakttornet tryckts i Brasilien på en gammal flatbäddspress. Men på grund av den ökade efterfrågan, problem med pressen (som var byggd år 1918) och otillräcklig papperstillgång hade man flyttat tryckningen till New York år 1957. Men nu hade man funnit lösningar på problemen med tryckning och papperstillgång, och bröderna kunde återuppta tryckandet i Brasilien.

För att se till att man hade tillräckligt med utrymme för tryckandet började man arbeta på en tillbyggnad till avdelningskontoret.

Överlämnandet av den nya tillbyggnaden till Betel

Överlämnandet av den nya tillbyggnaden till Betel var planerat att äga rum omkring fyra månader innan den andra tryckpressen anlände. En del uttryckte tvivel på att byggnadsarbetet skulle bli färdigt i tid. Men samordnaren vid avdelningskontoret, broder Fred Wilson, svarade: ”Ni känner inte våra bröder.” De lade sitt hjärta i arbetet och höll i med det till sent på kvällarna, också på lördagar och söndagar. Den 17 mars 1973, dagen för överlämnandet, höll man fortfarande på med de sista detaljerna. Mitt på dagen var allt färdigt! Den sista lastbilen med skräp körde ut genom den bakre grinden samtidigt som besökarna började komma in i entrén!

Nathan H. Knorr, som då var Sällskapet Vakttornets president, och Max Larson, tillsyningsman för tryckeriet i Brooklyn, var på plats för detta tillfälle. Broder Knorr höll överlämnandetalet. Dagen därpå var det ett särskilt tretimmarsprogram, där en skara på mer än 28.000 var närvarande, och de fyllde Ibirapuera Gymnasium till sista plats. Det var vid det här tillfället som broder Knorr, efter att ha talat om betydelsen av att regelbundet begrunda dagens text, tillkännagav att ”Årsboken” (för 1973) för första gången hade getts ut på portugisiska. (Tidigare hade det material som låg till grund för dagens text på portugisiska varit infört i Vakttornet.) Att dagligen läsa och dryfta ett avsnitt av Guds ord har stor betydelse i Jehovas folks liv, och det stämmer överens med vad Jesus Kristus själv sade: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” — Matt. 4:4.

Den internationella sammankomsten ”Guds seger”

År 1973 avslutades med den största sammankomst som Jehovas folk någonsin har hållit i Brasilien. Den hölls på Pacaembustadion i São Paulo den 26–30 december. En väldig luftballong, som annonserade sammankomstens tema, ”Guds seger”, svävade över stadion. Programmet stärkte de närvarande i övertygelsen om att Guds seger genom hans kungarike verkligen kommer att skänka mänskligheten de största välsignelser. Under själva sammankomsten fick de se bevis för att undervisning om Guds vilja, som blivit nedtecknad i Bibeln, redan har omformat tiotusentals människors liv i Brasilien. Tjugoåtta år tidigare hade broder Knorr talat till 765 närvarande i ett gymnasium inte långt från stadion. Den gången hade han, när han på avstånd betraktade detta enorma stadion, undrat om Jehovas vittnen i Brasilien någonsin skulle komma att fylla det. Den tanken blev verklighet år 1973, när broder Knorr talade till en åhörarskara på 94.586 som fyllde just detta stadion! Dagen före hade 3.187 nya ordinerade förkunnare blivit döpta. Denna femdagarssammankomst var i sig själv ett bevis på Guds seger!

Man kom från landets alla delar. Från Manaus, huvudstad i staten Amazonas, omkring 400 mil bort, kom tre bussar och fyra bilar med deltagare. De var den allra första grupp som reste på den riskfyllda motorvägen som korsar hela Amazonområdet. En annan grupp reste mer än 300 mil från Belém vid Brasiliens norra kust, och ett specialtåg och mer än 180 bussar förde med sig glada sammankomstdeltagare från staten Rio de Janeiro. Publiciteten var så stor att guvernören för staten São Paulo och staden São Paulos borgmästare besökte sammankomstplatsen.

Att skaffa logi till dessa tusentals människor var en utmaning, eftersom många av dem inte hade råd att bo på hotell. Rumsförmedlingen behandlade omkring 21.000 rumsbeställningar. I linje med Bibelns råd om att följa ”gästfrihetens väg” ställde Jehovas vittnen och andra sina hem till förfogande för logi. (Rom. 12:13) Mer än 6.000 fick bo i Rikets salar. Besökarna från Amazonområdet bodde allesammans i en fabrik som en systers man lånade ut. Vittnena och intresserade personer lånade ut madrasser till dem.

Ett andligen upplivande besök

I september 1974 kunde bröderna i São Paulo glädja sig åt en speciell händelse. Vad var det? Ett besök av broder Frederick W. Franz, som då var Sällskapet Vakttornets vicepresident. Det här var inte hans första besök i Brasilien. Tillsammans med broder Knorr hade han medverkat vid en sammankomst i São Paulo år 1945. Den här gången kom han tillsammans med broder Karl Klein, som kort därefter började tjäna tillsammans med honom i Jehovas vittnens styrande krets. De tillbringade tre dagar på semester i São Paulo, men de fann också glädje i att meddela ”någon andlig gåva” till sina kristna bröder. (Rom. 1:11, 12) Vad skulle kunna vara mera njutbart än ett dryftande av andliga ting? Man gjorde snabbt anordningar för ett särskilt möte i en teater. Sammanlagt 2.000 var närvarande.

Massasue Kikuta, som har tillhört avdelningskontorets personal sedan 1967, berättar: ”Broder Franz förvånade alla genom att hålla sitt tal på flytande portugisiska. Utan att använda någon bibel eller några anteckningar (hans syn var redan nedsatt) citerade han och förklarade hela Psalm 91, vers för vers, i mer än två timmar, och detta trots att han var 80 år.” Senare fick vi veta att han hade gjort detsamma på spanska för bröderna i Paraguay!

Ungefär samtidigt började papperet, som hade importerats för tryckningen av tidskrifterna, att anlända. ”Den första sändningen var på 150 ton”, minns Euclides Justino, som skickades från Betel till hamnen för att hämta papperet. ”Vi ordnade så att lastbilar skulle köra papperet från hamnen i Santos till Betel i São Paulo.

En del av dem som tog emot traktaten handlade snabbt i enlighet med det de lärde sig. Det kunde man säga om en 22-årig högskolestuderande i São Paulo. Påverkad av det brådskande i situationen tackade han ja till att studera Bibeln med hjälp av boken Sanningen som leder till evigt liv. Snart började han tala med andra vid högskolan om det han lärde sig, och tre månader längre fram tog han del i spridandet av en annan traktat.

[Bilder på sidan 133]

År 1973 togs en rotationspress för boktryck i bruk i São Paulo

[Bilder på sidan 134]

Vid sammankomsten ”Guds seger” i São Paulo kunde de närvarande se den hjärtevärmande frukten av sitt förenade vittnande