Jesu liv och tjänst

Jesus — ”Det sanna brödet från himmelen”

DET hade verkligen varit en händelserik dag. Först hade Jesus på ett mirakulöst sätt mättat tusentals människor, och därefter hade han lyckats undkomma folkets försök att göra honom till kung. Senare på kvällen gick han till fots över Galileiska sjöns upprörda vågor, räddade Petrus som började sjunka när han gick på det stormpiskade vattnet och stillade vågorna för att rädda sina lärjungar från att lida skeppsbrott.

Följande dag går de människor som Jesus mirakulöst hade mättat på nordöstra sidan om Galileiska sjön ut för att söka efter honom och finner honom nära Kapernaum. Jesus tillrättavisar dem och säger att de har sökt efter honom därför att de räknar med att få ännu ett gratismål. Han uppmanar dem att inte arbeta för den mat som fördärvas, utan för den mat som består till evigt liv. Människorna frågar därför: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?”

Jesus nämner bara en enda gärning som är av allra största värde. ”Detta är Guds gärning”, förklarar han, ”att ni utövar tro på den som han har sänt ut.”

Människorna utövar emellertid inte tro på Jesus, trots alla de underverk som han har utfört. Dagen före hade han på ett mirakulöst sätt mättat 5.000 män, förutom kvinnor och barn, och ändå frågar de nu, otroligt nog: ”Vad utför du då såsom ett tecken, för att vi må se det och tro dig? Vilken gärning utför du? Våra förfäder åt mannat i öknen, alldeles som det är skrivet: ’Han gav dem bröd från himmelen att äta.’”

Som svar på deras begäran om ett tecken klargör Jesus vem som är källan till dessa mirakulösa föranstaltningar och säger: ”Mose har inte gett er brödet från himmelen, men min Fader, han ger er det sanna brödet från himmelen. Guds bröd är nämligen han som kommer ner från himmelen och ger världen liv.”

”Herre”, säger folket, ”ge oss alltid det brödet.”

”Jag är livets bröd”, förklarar Jesus. ”Den som kommer till mig skall alls inte bli hungrig, och den som utövar tro på mig skall aldrig någonsin bli törstig. Men jag har sagt er: Ni har rentav sett mig, och ändå tror ni inte. Allt vad Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag visst inte köra bort, eftersom jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. Detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skulle förlora något av allt som han har gett mig utan att jag skulle uppväcka det på den yttersta dagen. Detta är nämligen min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv.”

När judarna hör detta börjar de muttra över Jesus, eftersom han sade: ”Jag är det bröd som har kommit ner från himmelen.” De betraktar honom som blott och bart en son av mänskliga föräldrar och opponerar sig därför på samma sätt som människorna i Nasaret gjorde: ”Är inte detta Jesus, Josefs son, vars far och mor vi känner? Hur kommer det sig att han nu säger: ’Jag har kommit ner från himmelen’?”

”Sluta upp med att muttra ibland er”, svarar Jesus. ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig. Inte för att någon har sett Fadern, utom han som är från Gud; denne har sett Fadern. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror har evigt liv.”

Jesus fortsätter och säger ännu en gång: ”Jag är livets bröd. Era förfäder åt mannat i öknen, och ändå dog de. Detta är det bröd som kommer ner från himmelen, så att vemhelst må äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid.” Ja, genom att utöva tro på Jesus, den som Gud har sänt ut, kan människor få evigt liv. Inget manna, och inte heller något annat bröd, kan åstadkomma detta!

Diskussionen om brödet från himmelen började tydligen strax efter det att människorna hade funnit Jesus i närheten av Kapernaum. Men den fortsatte och nådde sin höjdpunkt lite längre fram, medan Jesus undervisade i en synagoga i Kapernaum. Johannes 6:26—51, 59; Psalm 78:24; Jesaja 54:13; Matteus 13:55—57.

◆ Vilka händelser ledde fram till Jesu dryftande av brödet från himmelen?

◆ Varför var judarnas begäran om ett tecken så otillbörlig, med tanke på vad Jesus just hade gjort?

◆ Varför muttrade judarna när Jesus förklarade att han var det sanna brödet från himmelen?

◆ Var ägde diskussionen om brödet från himmelen rum?