Guds kraft görs fullkomlig i svaghet

Ben Brickell var ett annat av dessa nitiska vittnen — i många avseenden lik andra människor när det gällde behov och fysiska svagheter, men hans tro var enastående. År 1930 började han som kolportör på Nya Zeeland, där han förkunnade på distrikt som inte bearbetades igen på flera årtionden. Två år senare, i Australien, gav han sig i väg på en fem månader lång predikofärd genom ett ökenområde där det aldrig tidigare hade förkunnats. Hans cykel var tungt lastad med filtar, kläder, mat och inbundna böcker för spridning. Trots att andra män hade omkommit under försök att ta sig fram genom det här området, fortsatte han energiskt i förtröstan på Jehova. Därefter tjänade han i Malaysia, där han fick allvarliga problem med hjärtat. Han gav inte upp. Efter en konvalescenstid återupptog han arbetet som heltidsförkunnare i Australien. Ett tiotal år senare blev han inlagd på sjukhus, allvarligt sjuk, och när han skrevs ut sade läkaren åt honom att hans ”arbetsförmåga var nedsatt med 85 procent”. Han kunde inte ens gå gatan fram för att handla utan att stanna och vila flera gånger.

Men Ben Brickell var fast besluten att komma i gång igen i tjänsten, och det gjorde han. Han tog sig en vilopaus när han behövde. Snart var han tillbaka och förkunnade i de oländiga australiska obygderna. Han gjorde vad han kunde för att sköta sin hälsa, men tjänsten för Jehova var det viktigaste i hans liv ända tills han dog 30 år senare. Då var han i 65-årsåldern.d Han insåg att det han saknade till följd av sin fysiska svaghet kunde fyllas ut av Jehovas kraft. När han vid en sammankomst i Melbourne år 1969 arbetade i pionjärståndet, hade han ett stort märke på kavajuppslaget där det stod: ”Om du vill veta något om pionjärtjänsten, så fråga mig.” — Jämför 2 Korinthierna 12:7—10.

[Bild på sidan 289]

När Ben Brickell åtnjöt god hälsa, gladde han sig åt att kunna använda den i tjänsten för Jehova; allvarliga hälsoproblem under senare år fick honom inte att ge upp