En viktig del av överenskommelsen var fastställandet av brudpriset. Det hebreiska ordet för brudpris (mọhar) förekommer tre gånger i Bibeln. (1Mo 34:12; 2Mo 22:16, 17; 1Sa 18:25) Brudpriset betalades i regel till föräldrarna. När det gäller Rebecka gav Abrahams tjänare ”dyrbarheter” åt hennes mor och åt hennes bror Laban, som hade en framträdande roll i samband med överenskommelsen. (1Mo 24:53) Brudpriset kunde också betalas i form av tjänster. (1Mo 29:15–30; Jos 15:16) Av 2 Moseboken 22:16, 17 framgår det att om en flicka blev förförd skulle brudpriset betalas till hennes far som ersättning för kränkningen, även om fadern inte tillät den skyldige att gifta sig med henne. Ibland fick bruden en ”avskedsgåva”, och det hände också att hon i likhet med Rebecka fick gåvor i samband med trolovningen. (1Ku 9:16; Jos 15:17–19; 1Mo 24:53)

I regel förflöt det inte flera år mellan trolovningen och bröllopet, även om det ibland var nödvändigt att det gick en viss tid innan brudgummen kunde betala det fastställda priset eller utföra den önskade tjänsten. När det gäller Jakob var trolovningstiden sju år, och under den tiden tjänade han för att få Rakel men fick i stället Lea. Sedan väntade han ytterligare en vecka innan han fick Rakel. Därefter fortsatte han att tjäna Laban i ytterligare sju år för henne. (1Mo 29:20–28)