I Ghana är det man kallar traditionell vigsel det vanligaste slaget av vigsel. I den ingår att brudgummens familj betalar ett brudpris till brudens familj. Traditionella vigslar förekommer bland annat i stora delar av Afrika, i Hongkong och Papua Nya Guinea och på Salomonöarna och även bland goajiroindianerna i nordöstra Colombia och nordvästra Venezuela.

På Bibelns tid var det sed att betala brudpris. (1 Moseboken 34:11, 12; 1 Samuelsboken 18:25) I vår tid, precis som i forna tider, ser man brudpriset som en kompensation till flickans föräldrar för att de förlorar hennes tjänster och för den tid, den kraft och de tillgångar som har lagts ner på att utbilda och försörja henne före äktenskapet.

De som samlas i flickans hem eller i en utvald representants hem då brudpriset skall betalas, den händelse som utgör vigseln, är oftast fler än de som är med vid dörrknackningsceremonin. Det beror på att många vänner och bekanta nu är med.

En glad stämning råder. Unga ogifta män och kvinnor är ivriga att se vad som har getts för bruden. Men spänningen stiger då brudens familj påtalar att det som ingår i brudpriset är ofullständigt. Några bland åskådarna håller andan när brudens familj tycks vara orubblig. Brudgummens talesman resonerar då skickligt med brudens familjemedlemmar tills de förstående tar saken under övervägande. De närvarande andas ut när flickans familj mjuknar och ger efter. Stämningen blir en annan igen. Nu är det feststämning, och man serverar något lätt att äta och dricka.

För att börja vigselceremonin ber brudens talesman de församlade att stilla sig, och han hälsar alla välkomna. Han frågar brudgummens representanter i vilket uppdrag de är här. Brudgummens talesman förklarar då anledningen till att de har kommit och påminner de församlade om att man redan har knackat på dörren och att man har fått tillåtelse att stiga in.

Familjernas talesmän presenterar sedan nära familjemedlemmar för de församlade, bland andra den som överlämnar flickan och den som hjälper pojken under bröllopet. Ceremonin fortsätter.

FR: [Talar till brudgummens representanter] Vi vill be er visa upp de vigselgåvor som vi bad om.

Brudens talesman räknar upp det som ingår i brudpriset, så att alla kan bekräfta att allt finns där. Om brudgummens representanter anser att brudens familj har drivit upp kraven, löser man problemet på tumanhand före bröllopsdagen. Men brudgummens familj kommer till ceremonin beredd på att förhandla för att minska eventuella krav på fler saker, om några av brudens familjemedlemmar visar sig svåra att göra till lags. Oavsett var man bor måste brudpriset — högt eller lågt — betalas till fullo.

En del familjer kommer överens om att betala med sådant som dryckesvaror, kläder, halsband, örhängen och annat som kvinnor använder. I norra delen av Ghana kan brudpriset inbegripa salt, kolanötter, pärlhöns, får och även boskap. Det ingår alltid en summa pengar i brudpriset.

Bruden är inte med så länge förhandlingarna pågår, men hon finns i närheten och tittar på. Om brudgummen skall vara närvarande eller inte är valfritt. Om han bor långt bort, kan han därför ge fullmakt åt sina föräldrar att ingå äktenskapet för hans räkning. Men vid det tillfälle som beskrivs här är brudgummen närvarande. Det är nu hans familjs tur att framföra en begäran.

PR: Vi har uppfyllt allt som ni har begärt av oss, men vi har inte sett vår sonhustru.

Vigselceremonin är inte bara allvar; den är också ett tillfälle att ha roligt. Flickans familj svarar nu på pojkens familjs begäran att få se bruden.

FR: Vi önskar att bruden var här. Tyvärr har hon rest utomlands, och vi har inga pass eller visumhandlingar så att vi kan resa i väg för att föra henne tillbaka.

Alla vet vad det här innebär. Genast erbjuder brudgummens familj en summa pengar — så mycket som brudgummen har råd med — och vips är de fingerade passen och visumhandlingarna klara. Bruden har nu återvänt från sin resa!

För att göra det lite roligare ordnar man i vissa stammar med att några av brudens väninnor föreställer bruden. Åskådarna avvisar tydligt varje sådan väninna tills den rätta bruden presenteras under kraftiga applåder. Hennes talesman uppmanar nu henne att ta sig en titt på de olika saker som ingår i brudpriset. Man frågar henne om man skall godkänna det som brudgummen har tagit med sig. Alla tystnar medan de ivrigt avvaktar svaret. En del flickor är blyga och andra är orädda, men svaret är alltid ja, och det följs av rungande applåder.

Om brudgummen är närvarande, begär brudens familj att få bekanta sig med honom. Det roliga fortsätter om man har ordnat med att en av brudgummens vänner föreställer honom. Hans vän reser sig med en viktig min, men han buas ut i samma ögonblick.

Brudens föräldrar begär att få se sin svärson. Den verklige brudgummen reser sig nu, och ett lyckligt leende sprider sig. Brudens familj ger bruden tillåtelse att gå till sin man, och om man har kommit överens om att en ring skall ingå i brudpriset, sätter han en ring på hennes finger. Ringen är ett nytt inslag som man har fört in från västvärlden. Bruden i sin tur sätter en ring på brudgummens finger. Nu gratuleras de, och glädjen är stor. Numera har vissa familjer dörrknackningsceremonin och vigseln på samma dag för bekvämlighetens och ekonomins skull.