Det är inte fel att stå särskilt nära vissa vänner i församlingen. Men i 2 Petrus 1:7 uppmuntras vi att foga ”kärlek” (agạpē) till vår ”broderliga tillgivenhet” (filadelfịa, en sammansättning av fịlos, det grekiska ordet för ”vän”, och adelfọs, det grekiska ordet för ”broder”). Vi behöver tillämpa det rådet om vi ska kunna få varaktiga vänskapsrelationer. Det är bra att fråga sig: Balanseras mina känslor för mina vänner av bibliska principer?

I Guds ord får vi hjälp att inte behandla våra vänner partiskt. Vi gör inte skillnad på människor så att vi är överseende mot våra vänner och krävande mot andra. Vi försöker inte heller skaffa oss vänner genom smicker. Framför allt hjälper Bibelns principer oss att visa omdöme när vi väljer vänner och undvika ”dåligt umgänge” som ”fördärvar nyttiga vanor”. (1 Kor. 15:33)

Aposteln Paulus skrev: ”Låt er kärlek vara fri från hyckleri. ... Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (Rom. 12:9, 10) De kristna har verkligen kärlek (agạpē) ”fri från hyckleri”. Den kärleken är inte en känsla som bara kommer spontant. Den är i stället djupt rotad i bibliska principer. Men Paulus talar också om ”broderlig kärlek” (filadelfịa) och ”öm tillgivenhet” (filọstorgos, en sammansättning av fịlos och storgẹ̄). Enligt en forskare är ”broderlig kärlek” detsamma som ”en tillgiven kärlek som gör att man visar omtanke och förståelse och erbjuder hjälp”. När den kombineras med agạpē bidrar den till ett nära kamratskap bland dem som tillber Jehova. (1 Thess. 4:9, 10)