Hur han fick upplysningen

14. Vad var vändpunkten i Gautamas liv?

¹⁴ Vad var ”vändpunkten i hans liv” som nämndes nyss? Den inträffade då han för första gången i sitt liv såg en sjuk människa, en gammal människa och en död människa. Denna upplevelse fick honom att våndas över meningen med livet — Varför föds människor? Är det bara för att lida, bli gamla och sedan dö? Sedan sägs det att han såg en helig man, en man som dragit sig bort från världen på jakt efter sanningen. Detta fick Gautama att överge sin familj, sina ägodelar och sitt furstliga namn och ägna de sex följande åren åt att söka svaret hos hinduiska lärare och guruer, men utan framgång. Enligt berättelserna började han ägna sig åt meditation, fasta, yoga och extrem självförnekelse, men han fann ändå ingen andlig frid eller upplysning.

15. Hur nådde Gautama vad som antas vara upplysning?

¹⁵ Till sist insåg han att hans extremt självförnekande liv var lika meningslöst som det njutningslystna liv han hade levt tidigare. Han började nu gå vad han kallade medelvägen och undvek de extrema livsstilar han tidigare följt. Han kom fram till att svaret måste finnas i hans eget medvetande och satte sig därför och mediterade under ett pipalträd, ett indiskt fikonträd. Han stod emot djävulen Maras angrepp och frestelser och fortsatte ståndaktigt att meditera i fyra veckor (en del säger sju veckor) tills han enligt vad man antar överskred gränsen för all kunskap och förståelse och nådde upplysning.

16. a) Vad blev Gautama? b) Vilka olika uppfattningar har man om Buddha?

¹⁶ Härigenom blev Gautama, enligt buddistisk terminologi, Buddha — den uppvaknade eller upplyste. Han hade nått slutmålet, nirvana, tillståndet av fullkomlig frid och upplysning, fri från begär och lidande. Han har också blivit känd som Sakyamuni (vis man av Sakya-släkten), och han talade ofta om sig själv som Tathagata (en som således kom [för att undervisa]). Men olika sekter inom buddismen har olika uppfattningar i det här ämnet. En del betraktar honom strikt som en människa som fann vägen till upplysning för egen del och sedan lärde sina efterföljare den. Andra betraktar honom som den siste av en serie buddhor som kommit i världen för att predika eller återuppliva dharma (pali: dhamma), Buddhas lära eller levnadsväg. Ytterligare andra betraktar honom som en bodhisattva, en som fått upplysning men dröjt med att träda in i nirvana för att kunna hjälpa andra i deras strävan att få upplysning. Hur som helst så är den här händelsen, upplysningen, av central vikt och betydelse för alla skolor av buddism.

Vad innebär upplysningen?

17. a) Var och för vilka höll Buddha sin första predikan? b) Förklara helt kort de fyra ädla sanningarna.

¹⁷ När Buddha hade fått upplysning och övervunnit en första tvekan, började han undervisa andra om sin nyfunna sanning, sin dharma. Han höll sin första och troligen mest betydelsefulla predikan i staden Benares, i en rådjurspark, för fem bhikshuer — lärjungar eller munkar. I den predikan lärde han att man för att bli frälst måste undvika både ett liv i lustar och njutningar och ett liv i asketism och följa medelvägen. Sedan måste man förstå och följa de fyra ädla sanningarna (se rutan på motsatt sida), vilka helt kort kan sammanfattas så här:

1) All existens är lidande.

2) Lidandet uppstår av begär eller längtan.

3) Upphävandet av begäret betyder upphävandet av lidandet.

4) Upphävandet av begäret uppnås genom att man följer den åttafaldiga vägen, att man behärskar sitt uppförande, sitt tänkande och sin tro.

18. Varifrån sade Buddha att han hade fått sin upplysning? (Jämför Job 28:20, 21, 28; Psalm 111:10.)

¹⁸ Denna predikan om medelvägen och om de fyra ädla sanningarna innehåller grunddragen i upplysningen och betraktas som ett koncentrat av Buddhas hela lära. (Jämför som kontrast Matteus 6:25—34; 1 Timoteus 6:17—19; Jakob 4:1—3; 1 Johannes 2:15—17.) Gautama påstod inte att den här predikan var inspirerad av Gud, utan tog själv äran åt sig med orden ”upptäckt av Tathagata”. Buddha lär på sin dödsbädd ha sagt till sina lärjungar: ”Sök frälsning endast i sanningen; sök inte hjälp hos någon annan än er själva.” Enligt Buddha kommer upplysningen således inte från Gud, utan från ens egen ansträngning att försöka tänka rätt och utföra goda gärningar.

[Ruta på sidan 139]

Buddhas fyra ädla sanningar

Buddha framställde sin grundlära i de så kallade fyra ädla sanningarna. Vi citerar här boken Buddha talade och sade, som innehåller Predikan i Benares, där dessa fyra ädla sanningar finns uppräknade, i en översättning till nutidssvenska av Åke Ohlmarks:

▪ ”Detta, ni tiggarmunkar, är den ädla sanningen om lidandet. Födelse är lidande, åldrande är lidande, sjukdom är lidande, död är lidande; att vara förenad med det man tycker illa om är lidande; att vara skild från det man tycker om är lidande; lidande är ävenledes alla behov som icke blir tillfredsställda. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om lidandets ursprung: I sanning, det är åtrån som ger upphov till existensens förnyande, åtrån som beledsagad av sinnenas glädje söker sin tillfredsställelse än här, än där, åtrån efter lidelsernas tillfredsställande, åtrån efter ett kommande liv, åtråns krav på lycka i det liv som är. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om lidandets upphävande: I sanning, det är upphävandet av åtråns törst genom lidelsens fullständiga förintelse; förkastandet av den, frigörelsen från den, att inte längre ge den någon hemvist. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om den väg som leder till lidandets upphävande. I sanning, detta är den ädla åttafaldiga vägen, vilket vill säga: Rätt tro, rätt beslut, rätt tal, rätt uppträdande, rätt leverne, rätt strävan, rätt tänkande och rätt försjunkande.”