Tidigt under 2007 fick avdelningskontoret i Burma ett spännande brev. ”Den styrande kretsen bad oss organisera en internationell sammankomst i Rangoon 2009”, säger Jon Sharp, som med sin fru, Janet, hade kommit till avdelningskontoret året innan. ”Till den här sammankomsten skulle det komma hundratals utländska delegater från tio länder – något helt unikt i Burmas teokratiska historia!”

Jon fortsätter: ”Många frågor dök upp: Vilken lokal skulle kunna rymma så många människor? Skulle förkunnare som bodde avlägset kunna komma? Var skulle de bo? Hur skulle de ta sig dit? Skulle de ha råd med mat till sina familjer? Och hur skulle myndigheterna i landet reagera? Skulle de över huvud taget godkänna sammankomsten? Det verkade finnas hur många hinder som helst. Men vi tänkte på det Jesus sa: ’Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.’ (Luk. 18:27) Så vi förtröstade på Gud och började planera mer i detalj.

Vi hittade snart en lämplig lokal – Burmas nationalarena, en luftkonditionerad inomhusarena med 11 000 sittplatser som låg nära stadskärnan. Vi ansökte genast om tillstånd hos myndigheterna att få använda arenan. Men månader senare, och bara några veckor före sammankomsten, hade vår ansökan fortfarande inte godkänts. Då fick vi den förkrossande nyheten: Stadionledningen hade planerat en turnering i kickboxning i arenan precis de datum då sammankomsten skulle hållas! Vi hann inte leta efter något alternativ, så vi förhandlade tålmodigt med arrangören för turneringen och många myndighetspersoner för att bryta dödläget. Till slut gick arrangören med på att han kunde skjuta upp turneringen, under förutsättning att de 16 proffsboxarna som var inbokade gick med på att ändra sina kontrakt. När kickboxarna hörde att Jehovas vittnen ville ha arenan till en speciell sammankomst gick alla av dem med på det.”