Modiga pionjärer

I början av 30-talet predikade entusiastiska pionjärer längs den norra järnvägslinjen från Rangoon till Myitkyina nära den kinesiska gränsen. De predikade också i Moulmein (Mawlamyine) och Akyab (Sittwe), kuststäder öster och väster om Rangoon. Som ett resultat av det bildades det ganska snart små församlingar i Moulmein och Mandalay.

År 1938 flyttades tillsynen över verksamheten i Burma från Indien till Australien, och pionjärer från Australien och Nya Zeeland började anlända till Burma. Bland de här trogna kämparna fanns Fred Paton, Hector Oates, Frank Dewar, Mick Engel och Stuart Keltie. Alla de här bröderna var pionjärer i ordets rätta bemärkelse.

Fred Paton berättar: ”Under mina fyra år i Burma predikade jag i så gott som hela landet. Under den här tiden fick jag malaria, tyfus, dysenteri och andra hälsoproblem. Efter en lång dag i tjänsten hade jag oftast ingenstans att sova. Men Jehova tog alltid hand om mig och hjälpte mig att fortsätta med hjälp av sin ande.” Frank Dewar, en härdad nyzeeländare, säger: ”Jag råkade ut för banditer, rebeller och besvärliga myndighetspersoner. Men jag upptäckte att även svåra hinder oftast försvann om jag var artig, vänlig, ödmjuk och resonlig. De flesta förstod ganska snart att Jehovas vittnen är ofarliga.”

Pionjärerna stod i skarp kontrast till de andra utlänningarna i landet, som för det mesta såg ner på lokalbefolkningen. Pionjärerna behandlade människor med kärlek och respekt. Deras vänlighet tilltalade de ödmjuka burmeserna, som föredrar vänlighet och försiktighet framför rättframhet och konfrontation. I ord och handling visade pionjärerna att Jehovas vittnen är sanna kristna. (Joh. 13:35)

De första karenerna som tog emot sanningen

År 1940 predikade en pionjär som hette Ruby Goff i Insein, en liten stad i utkanten av Rangoon. En dag när Ruby inte hade träffat någon som var särskilt intresserad bad hon: ”Snälla Jehova, låt mig få hitta bara ett ’får’ innan jag går hem.” Redan i nästa hus träffade hon Hmwe Kyaing, som var karen och baptist och som genast fastnade för sanningens budskap. Hmwe Kyaing och hennes döttrar, Chu May (Daisy) och Hnin May (Lily), började snart studera Bibeln och gjorde fina andliga framsteg. Hmwe Kyaing dog visserligen inte långt därefter, men hennes yngre dotter, Lily, blev längre fram den första karen som döptes som ett vittne för Jehova. Senare blev Daisy också döpt.

Lily och Daisy blev nitiska pionjärer och efterlämnade ett bestående arv. Hundratals av deras andliga och bokstavliga avkomlingar tjänar i dag Jehova i Burma och i andra länder.