En glädjande återförening

När kriget var slut började de flesta bröder och systrar som hade flytt till Indien återvända till Burma. I april 1946 hade församlingen i Rangoon åtta verksamma förkunnare. När församlingen i slutet av året hade vuxit till 24 förkunnare beslutade bröderna att man skulle hålla en sammankomst i två dagar.

Sammankomsten hölls i en skola i Insein. ”Jag återvände från Indien och fick reda på att jag skulle hålla föredraget, som var på en timme”, minns Theo Syriopoulos, som lärde känna sanningen i Rangoon 1932. ”Fram till dess hade jag bara hållit två stycken 5-minuterstal på möten i Indien. Men sammankomsten blev mycket lyckad, och mer än 100 personer kom och lyssnade.”

Några veckor senare erbjöd en ledare för den karenska folkgruppen, som var intresserad av sanningen, församlingen ett stycke mark i Ahlone, en förort som låg vid floden nära centrala Rangoon. Där byggde vännerna en Rikets sal av bambu med sittplatser för omkring hundra personer. Vännerna i församlingen var överlyckliga. Bröderna och systrarna hade överlevt kriget med tron i behåll och var beredda och ivriga att sätta fart i predikoarbetet.

Kort därefter flyttade Rangoonförsamlingen från sin bambulokal i Ahlone till en lägenhet på övervåningen på Bogalay Zay Street. Den låg bara fem minuters gångväg från sekretariatet, en majestätisk byggnad som den brittiska kolonialregeringen hade som sitt säte – en administration vars dagar var räknade!