Äntligen, i januari 2003, kom Gileadmissionärerna Hiroshi och Junko Aoki från Japan, som var de första missionärerna på 37 år som kom in i landet.

”Eftersom det var så få utlänningar i landet behövde vi vara diskreta så att inte myndigheterna missförstod syftet med vårt predikoarbete”, säger Hiroshi. ”Så i början följde vi med de lokala vännerna på deras återbesök och bibelstudier. Vi upptäckte snart att burmeserna älskade att prata om andliga ämnen. Den första förmiddagen i tjänsten från dörr till dörr startade vi fem bibelstudier!”

”Vi fick ofta uppleva hur Jehova vägledde oss”, tillägger Junko. ”En gång när vi var på väg från ett bibelstudium nära Mandalay fick vi punktering på motorcykeln. Vi ledde den till en fabrik i närheten och bad om hjälp att laga punkteringen. Säkerhetsvakten släppte in Hiroshi och motorcykeln, men jag var tvungen att vänta vid vaktkuren. Vakten var nyfiken.

’Vad gör ni här?’, frågade han.

’Hälsar på några vänner’, svarade jag.

’Varför det?’, fortsatte han. ’Är det för att ha ett religiöst möte?’

Jag var osäker på vart han ville komma så jag ignorerade hans fråga.

’Säg som det är!’ insisterade han. ’Vilken organisation kommer ni från?’

Jag tog fram ett exemplar av Vakttornet ur väskan och visade honom.

’Jag visste det!’, utropade han glatt. Han vände sig till sina arbetskamrater och ropade: ’Vet ni vad! En ängel har punkterat ett däck för att få Jehovas vittnen att komma till oss!’

Mannen sträckte sig efter sin väska och tog fram en bibel och ett av våra vikblad. Han hade studerat med vittnena i ett annat område men hade tappat kontakten med dem när han flyttade till Mandalay. Vi startade ett studium med honom där och då. Senare började några av hans arbetskamrater också studera.”