Håll dig på avstånd när fara hotar

DET är få som är mer uppmärksamma på faror än sjömän. De måste hålla ett vakande öga på vädret, tidvattnet och fartygets avstånd till kusten. När både tidvattnet och vindarna tillsammans driver fartyget mot land, innebär det hårt arbete och fara för sjömännen.

Under sådana förhållanden — som kallas land i lä — håller sig en sjöman på betryggande avstånd från kusten, speciellt om hans båt enbart utnyttjar vinden som drivkraft. Att överraskas av en storm när man har land i lä är enligt en segelhandbok den kanske värsta situation en sjöman kan råka ut för. Vilken lösning rekommenderas? ”Låt aldrig ditt fartyg hamna i den belägenheten.” Vill man gå säker och undvika att förlisa på en sandbank eller en klippstrand skall man hålla sig på långt avstånd från faran.

De kristna måste vara uppmärksamma på faror som kan göra att de lider skeppsbrott i sin tro. (1 Timoteus 1:19) Nu för tiden är förhållandena allt annat än ideala för att man skall kunna hålla en stadig kurs. Liksom ett fartyg kan drivas ur kurs av vindar och tidvatten kan också vi förlora riktningen i våra överlämnade liv, därför att vårt ofullkomliga kött hela tiden sliter och drar i oss och världens ande obarmhärtigt ansätter oss — nu nästan med stormstyrka.

En man som levde farligt

Hur lätt är det inte att aningslöst ge sig ut på farliga andliga vatten!

Begrunda någonting som ägde rum i närheten av en avloppslös insjö, Döda havet. Vi syftar på det som hände Lot. Hans beslut att bo i Sodom medförde många problem och inte så lite hjärtesorg för honom. Abraham och Lot kom överens om att bosätta sig i olika områden efter ett gräl mellan deras respektive herdar. Vi får veta att Lot valde Jordandistriktet och slog upp sitt tält bland städerna i Distriktet. Längre fram valde han att bo i Sodom, trots att sodomiternas livsstil plågade honom. — 1 Moseboken 13:5—13; 2 Petrus 2:8.

Varför fortsatte Lot att bo i en notoriskt omoralisk stad som djupt kränkte Jehova och till och med fick människor som levde i närheten att upphäva ett klagoskri? Sodom var en blomstrande stad, och Lots hustru tyckte utan tvivel om de materiella fördelarna med stadslivet. (Hesekiel 16:49, 50) Kanhända att också Lot lockades av Sodoms pulserande ekonomi. Vad skälet än var till att han bodde där, borde han ha dragit ut därifrån tidigare än han gjorde. Först sedan Jehovas änglar enträget skyndat på Lot lämnade han till slut farozonen tillsammans med sin familj.

Skildringen i 1 Moseboken lyder: ”När morgonrodnaden gick upp, då började änglarna skynda på Lot, i det de sade: ’Stå upp! Ta din hustru och dina båda döttrar, som befinner sig här, för att du inte må ryckas bort i stadens missgärning!’” Men trots denna enträgna varning fortsatte Lot att ”dröja”. Till slut tog änglarna ”tag i hans hand och i hans hustrus hand och i hans båda döttrars händer, och de grep sig an med att föra ut honom och lämnade honom sedan utanför staden”. — 1 Moseboken 19:15, 16.

I utkanten av staden gav änglarna Lots familj några slutliga anvisningar: ”Sätt dig i säkerhet för din själs skull! Se inte bakom dig och stå inte stilla någonstans i hela Distriktet! Sätt dig i säkerhet i bergstrakten för att du inte må ryckas bort!” (1 Moseboken 19:17) Trots allt detta bad Lot om tillåtelse att få bege sig till den närbelägna staden Soar i stället för att helt lämna trakten bakom sig. (1 Moseboken 19:18—22) Det är tydligt att Lot var ovillig att avlägsna sig så långt som möjligt från faran.

På väg till Soar såg sig Lots hustru om mot Sodom. Antagligen längtade hon tillbaka till de ting hon lämnat bakom sig. Eftersom hon ignorerade änglarnas anvisningar, förlorade hon livet. Lot — en rättfärdig man — överlevde stadens förstöring tillsammans med sina två döttrar. Men tänk vilket pris han fick betala därför att han valde att leva nära faran! — 1 Moseboken 19:18—26; 2 Petrus 2:7.

Håll dig borta från faran

Lots bittra erfarenhet visar vad som kan hända om vi kommer i närheten av eller stannar kvar i en riskzon. Vishetens kurs är att vi, precis som en god sjöman, aldrig tillåter oss att hamna i en sådan situation. Vilka är några farofyllda områden som vi bör hålla oss borta ifrån? Somliga kristna har kommit på avvägar genom att bli alltför engagerade i affärsverksamhet, genom att bli nära vänner med världsliga bekanta eller genom att fatta tycke för någon av motsatt kön fast de inte varit fria att gifta sig.

I vart och ett av fallen är vishetens kurs att vi håller oss på avstånd från faran. Är vi till exempel vakna för de andliga faror som en till synes lönsam affärsverksamhet skulle kunna medföra? En del vänner har gått helt upp i affärsföretag på bekostnad av sina familjer, sin hälsa och sina teokratiska ansvarsuppdrag. Ibland är lockbetet den bekvämare livsstil som de kan få för pengar. Andra gånger är det utmaningen att få visa vad deras affärssinne duger till. Somliga kanske resonerar som så att deras motiv är att skaffa arbete åt andra vänner eller att kunna bidra mer frikostigt till det världsvida verket. De kanske tror att när firman fungerar bra, så kommer de att få mycket mer tid att ägna åt Guds kungarikes intressen.

Vilka är några av fallgroparna? Det osäkra ekonomiska klimatet och ”oförutsedd händelse” kan få det mest välplanerade affärsföretag att haverera. (Predikaren 9:11) Att kämpa med en tung skuldbörda kan medföra många kval och kan tränga ut andliga intressen. Och även om ett företag går bra, kommer det förmodligen att sluka mycket tid och mental kraft, och det kan kräva en hel del världsligt umgänge.

En kristen äldste i Spanien hade allvarliga ekonomiska problem, när ett försäkringsbolag kom med ett frestande erbjudande. Trots att det fanns goda möjligheter att tjäna mycket pengar som försäkringsagent på frilansbasis, avböjde han så småningom erbjudandet. ”Det var inget lätt beslut, men jag är glad att jag sade nej”, förklarar han. ”Först och främst kändes det motbjudande att tjäna pengar på mina teokratiska kontakter — även indirekt. Och även om jag gillade tanken att få vara min egen, hade jag blivit tvungen att resa en hel del och ägna många timmar åt jobbet. Det hade ofrånkomligen betytt att jag försummat familjen och församlingen. Framför allt är jag övertygad om att om jag hade tackat ja till erbjudandet, så hade jag förlorat kontrollen över mitt liv.”

Ingen kristen har råd med att förlora kontrollen över sitt liv. Jesus påvisade de tragiska resultaten av en sådan kurs genom att berätta liknelsen om en man som samlade på sig mer och mer rikedomar för att sedan kunna dra sig tillbaka och njuta av livet. Men just den natten då han bestämde sig för att han hade lagt tillräckligt med pengar på hög dog han. ”Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud”, sade Jesus varnande. — Lukas 12:16—21; jämför Jakob 4:13—17.

Vi måste också vara på vår vakt mot alltför nära umgänge med världsliga människor. Det kanske är en granne, en skolkamrat, en arbetskamrat eller en affärskollega. Vi kanske resonerar: ”Han respekterar vittnena, han lever ett rent liv, och vi talar om sanningen då och då.” Men andras erfarenhet visar att vi med tiden kanske rentav upptäcker att vi föredrar sådant världsligt umgänge framför umgänget med vår andliga broder eller syster. Vilka är några av farorna med ett sådant vänskapsförhållande?

Vi skulle kunna börja förringa allvaret i den tid vi lever i eller börja intressera oss mer för materiella ting än för andliga. Av rädsla för att misshaga vår världslige vän kanske vi till och med önskar bli accepterade av världen. (Jämför 1 Petrus 4:3—7.) Psalmisten David, däremot, föredrog att vara tillsammans med människor som älskade Jehova. ”Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder; mitt i församlingen kommer jag att lovprisa dig.” (Psalm 22:22) Vi skyddas om vi efterliknar Davids exempel och söker sådana vänskapsförhållanden som kan bygga upp oss andligen.

En annan riskabel kurs är att bli känslomässigt engagerad i en person av motsatt kön, när man inte är fri att gifta sig. Faran kan uppstå när man dras till någon som är attraktiv, som är stimulerande att samtala med och som rentav har samma inställning till saker och ting eller samma sinne för humor. Man kanske tycker om den andres sällskap och resonerar: ”Jag vet hur långt jag kan gå. Vi är bara vänner.” Men det är inte lätt att styra känslor som en gång har väckts till liv.

Mary, en ung gift syster, tyckte om att vara tillsammans med Michael.a Han var en trevlig broder men tyckte att det var svårt att få vänner. De hade många saker gemensamt, och de kunde skämta och ha roligt tillsammans. Mary kände sig smickrad av att en ogift broder ville anförtro sig åt henne. Snart utvecklades djupa känslomässiga band i det som tycktes ha varit ett oskyldigt vänskapsförhållande. De tillbringade mer och mer tid tillsammans och begick med tiden otukt. ”Jag borde ha insett faran redan från början”, suckar Mary. ”När vänskapen väl hade blommat ut, blev den som kvicksand som drog ner oss allt djupare.”

Vi får aldrig glömma Bibelns varning: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat. Vem kan känna det?” (Jeremia 17:9) Vårt förrädiska hjärta kan, alldeles som en tidvattensström som driver segelbåten mot klipporna, driva oss in i en förödande känslomässig relation. Vad är lösningen? Om du inte är fri att gifta dig, måste du medvetet anstränga dig att hålla dig på känslomässigt avstånd från någon som du tycker är attraktiv. — Ordspråken 10:23.

Hur man bryter sig loss och håller sig borta från faran

Vad gör man om man redan befinner sig i andlig fara? När en sjöman drivs mot en klippig strand av vinden och tidvattnet, försöker han desperat få fartyget att arbeta sig ut mot havet eller håller upp mot vinden tills han nått säkrare vatten. På liknande sätt måste vi kämpa för att komma loss. Genom att följa Bibelns råd, uppriktigt be om Jehovas hjälp och söka hjälp från mogna kristna vänner kan vi komma tillbaka in på en säker kurs. Då blir vi återigen välsignade med frid i sinne och hjärta. — 1 Thessalonikerna 5:17.

Vilka omständigheter vi än lever under är vi förståndiga om vi håller oss borta från de ”ting som hör världen till”. (Galaterna 4:3) Abraham valde, till skillnad från Lot, att bo avskild från de världsliga kanaanéerna, även om det innebar att han fick bo i tält i många år. Han kanske saknade vissa materiella bekvämligheter, men hans enkla livsstil skyddade honom i andligt avseende. I stället för att lida skeppsbrott i sin tro blev han ”far till alla som har tro”. — Romarna 4:11.

Omgivna som vi är av en njutningslysten värld, vars ”ande” är starkare än någonsin, behöver vi följa Abrahams exempel. (Efesierna 2:2) Om vi tar emot Jehovas vägledning i alla angelägenheter, kommer vi att bli välsignade med att direkt få erfara hans kärleksfulla beskydd. Vi kommer att känna det som David: ”Min själ vederkvicker han. Han leder mig i rättfärdighetens spår för sitt namns skull. Sannerligen, idel godhet och kärleksfull omtanke kommer att följa mig alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd.” Det råder inget tvivel om det: att följa ”rättfärdighetens spår” och inte vika av mot farofyllda stigar medför eviga välsignelser. — Psalm 23:3, 6.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 24]

Håll dig på känslomässigt avstånd från någon som du tycker är attraktiv, om du inte är fri att gifta dig