Man träffade en överenskommelse, priset nämndes, köpet gjordes upp, och beloppet vägdes noggrant upp, ”400 siklar silver, gångbara hos köpmännen” (7 600 kr). (1Mo 23:16) På den tiden hade man inte präglade mynt, utan pengarna vägdes upp på en våg.

Jeremia köpte en åker i sin hemstad, Anatot, och han beskrev den juridiska transaktionen på detta sätt: ”Jag skrev det i ett kontrakt och förseglade det och tog vittnen, medan jag vägde pengarna på vågen.” (Jer 32:9–16, 25, 44)