20. Vilket exempel visar religionens engagemang i korrumperade affärsmetoder?

²⁰ Som den härlige ängeln förutsade har religionen varit djupt engagerad i sådana korrumperade affärsmetoder. Vi har till exempel Vatikanens inblandning i bankkraschen i den italienska Banco Ambrosiano år 1982. Den långdragna processen har pågått under hela 1980-talet, och den obesvarade frågan har varit: Vart tog pengarna vägen? I februari 1987 beslöt magistraten i Milano att häkta tre vatikanpräster, däribland en amerikansk ärkebiskop, som anklagats för delaktighet i konkursbedrägeri, men Vatikanen avvisade en begäran om utlämning. I juli 1987, mitt under stormande protester, blev häktningsbesluten ogiltigförklarade av Italiens högsta appellationsdomstol med stöd av ett gammalt avtal mellan Vatikanen och italienska staten.

Babylonisk religion har däremot ofta tvivelaktiga förbindelser med storfinansen. År 1987 rapporterades det till exempel i tidningen Albany Times Union att den ekonomiansvarige inom Miamis katolska ärkestift i Florida i USA medgett att kyrkan äger aktier i företag som framställer kärnvapen, barnförbjudna filmer och cigarretter.

[Ruta på sidan 264]

”Jordens resande köpmän ... blev rika”

”Mellan år 1929 och andra världskrigets utbrott anslog [Bernadino] Nogara [Vatikanens ekonomiansvarige] vatikanskt kapital och gav i uppdrag åt vatikanska representanter att arbeta inom skilda grenar av Italiens näringsliv – i synnerhet inom kraftförsörjningen, telekommunikationerna, kredit- och bankväsendet, de mindre järnvägarna samt inom tillverkningen av jordbruksredskap, cement och konstfibrer. Många av dessa satsningar gick med vinst.

Nogara lade beslag på ett antal företag, däribland La Società Italiana della Viscosa, La Supertessile, La Società Meridionale Industrie Tessili och La Cisaraion. Han slog ihop dessa till ett bolag som han kallade CISA-Viscosa och lade det hela under baron Francesco Maria Oddassos ledning, en av de högst betrodda lekmännen inom Vatikanen. Nogara manövrerade sedan det hela så att det nya bolaget införlivades med Italiens största textiltillverkare, SNIA-Viscosa. Med tiden blev Vatikanens aktieinnehav i SNIA-Viscosa allt större, och så småningom fick Vatikanen aktiemajoritet – vilket styrks av att baron Oddasso därefter blev vice verkställande direktör.

På det sättet etablerade sig Nogara inom textilindustrin. Nogara vann också insteg i andra industrier på andra sätt, för han hade många knep i bakfickan. Denne osjälviske man ... gjorde antagligen mer för att bringa liv i den italienska ekonomin än någon annan affärsman i Italiens historia. ... Benito Mussolini lyckades aldrig helt förverkliga det välde om vilket han drömde, men han satte Vatikanen och Bernadino Nogara i stånd att skapa ett välde av annat slag.” – Nino Lo Bello: The Vatican Empire (Vatikanimperiet), sidorna 71–73.

Det här är bara ett exempel på det nära samarbetet mellan jordens köpmän och det stora Babylon. Inte undra på att köpmännen kommer att sörja när deras affärspartner inte finns längre!