Ett månår med 12 månader (på 29 eller 30 dagar vardera) är lite kortare än ett solår. Det finns lite olika metoder för att få de två åren att följas åt. Man kan antingen lägga in extra dagar eller en extra månad, till exempel innan ett nytt år börjar. Det gör att det inte blir förskjutningar mellan kalenderåret och årstiderna.

”Regeln som avgjorde om man sköt till en skottmånad eller inte var mycket enkel”, säger forskaren Emil Schürer. ”Påsken, som firades vid fullmånen i månaden nisan (14 nisan), skulle alltid infalla efter vårdagjämningen. … Så om man märkte i slutet av året att påsken skulle infalla innan vårdagjämningen lade man till en [trettonde] månad innan nisan.” (Geschichte des jüdischen Volkes im Zeitalter Jesu Christi)