• Thailand
    Jehovas vittnens årsbok 1991

    • Trots att broder Babinski bara fick tillfälle att tala med prinsens privatsekreterare och lämna en del biblisk litteratur för prinsens räkning, blev Sällskapets ansökan beviljad, och i december 1958 anlände slutligen de fyra första missionärerna till Kambodja, glada över att få börja sitt evangeliseringsarbete i Phnom Penh.

      Av den stora kinesiska befolkningen i Phnom Penh var det många som talade engelska förutom kinesiska, och ett stort antal vietnamesiska invånare talade både franska och vietnamesiska. Men större delen av det enkla folket talade bara kambodjanska. Det behöver knappast sägas att språket blev ett stort problem för bröderna. Först hölls mötena på engelska, och ganska många kineser var närvarande. Sedan började man hålla möten på franska, och då kom en del vietnameser. Missionärerna försökte visserligen lära sig kambodjanska, och en del litteratur publicerades på det språket för att försöka nå den inhemska befolkningen med Rikets budskap, men det var ganska stor omsättning på missionärer, och ingen stannade tillräckligt länge för att hinna lära sig språket ordentligt. Några kambodjaner började emellertid studera och tog del i tjänsten på fältet tillsammans med missionärerna. Ett år hade man således ett högsta antal om 13 verksamma förkunnare. Men budskapet hade tydligen inte sjunkit tillräckligt djupt ner i deras hjärtan, eftersom de flesta av dem gled bort från sanningen.

      På grund av nya politiska grupperingar i den kambodjanska regeringen stod det i början av år 1965 klart att västerlänningar inte längre var välkomna i landet. Panayotis Kokkinidis, som hade utexaminerats från Gileadskolan år 1964, ansökte om visum men fick avslag. (Han blev senare förordnad att tjäna i Saigon.) George och Carolyn Crawford, de två enda kvarvarande missionärerna, fick besked om att deras uppehållstillstånd inte skulle förnyas när det utlöpte den 27 maj 1965. Intressant nog hade en formell skrivelse redan fyra år tidigare avsänts till missionärerna med order om att de skulle upphöra med sitt offentliga predikande. Men detta brev nådde aldrig missionärerna, och inte heller säkerhetspolisen fick sitt exemplar.

      Crawfords var alltså tvungna att lämna Kambodja.