TILLSAMMANS I KAMERUN

År 1961 förordnades vi till Kamerun. Jag skulle hjälpa till att starta upp ett avdelningskontor där, så det var verkligen fullt upp. Jag fick ansvaret för avdelningskontoret och hade mycket nytt att sätta mig in i. Några år senare, 1965, upptäckte vi att Sheila var gravid. Jag får erkänna att det tog ett tag att vänja sig vid tanken på att vi skulle bli föräldrar. Men precis när vi började känna oss redo för vår nya uppgift och hade gjort upp planer för att återvända till Kanada fick vi uppleva något fruktansvärt.

Sheila fick missfall. Läkaren berättade att vårt ofödda barn var en pojke. Det har gått över 50 år sedan det här hände, men jag tänker fortfarande på det. Vi var otroligt ledsna, men vi valde att stanna i Afrika eftersom vi älskade vårt liv där.

Vännerna i Kamerun fick ofta möta hårt motstånd på grund av att de var politiskt neutrala. Situationen var särskilt spänd när det var presidentval. Den 13 maj 1970 slog våra värsta farhågor in: Jehovas vittnen blev förbjudna i landet. Det vackra nya avdelningskontoret, som vi flyttat in i bara fem månader tidigare, konfiskerades av myndigheterna. Inom en vecka utvisades alla missionärer från landet, däribland jag och Sheila. Det var jobbigt att lämna vännerna som vi älskade så mycket, och vi var oroliga för hur det skulle gå för dem.

De följande sex månaderna var vi på avdelningskontoret i Frankrike. Jag fortsatte göra allt jag kunde för att hjälpa vännerna i Kamerun. I december samma år blev jag förordnad till avdelningskontoret i Nigeria, som hade fått ansvaret över verksamheten i Kamerun.