Varför människor röker, varför de borde låta bli
SVÄLTEN i Afrika dominerade rubrikerna år 1985, men det var cigarrettrökningen som dödade drygt två miljoner människor. Svälten väckte stort uppseende och fick världen att skrida till handling, men rökningen rörde knappt upp en krusning på dammen. Om tobaksbruket plötsligt helt upphörde, skulle det vara tidernas största ”drogfiasko”, men håll inte andan i förväntan på att detta skall hända. Mäktiga krafter motarbetar detta.
RÖKNINGEN har blivit en global epidemi. Drygt en miljard människor röker fem biljoner cigarretter om året. År 1964 varnade Förenta staternas hälsovårdschef, C. Everett Koop, för farorna i samband med rökning. Sedan dess har procentandelen amerikanska rökare minskat, men bruket av tobak har ökat med 20 procent. Bruket av tobak har ökat med 75 procent, om man ser till hela världen. Rökningen har uppnått epidemiska nivåer i industriländerna och ökar explosivt i utvecklingsländerna. Sjukdomar förknippade med rökning kräver miljoner liv varje år. Fem procent av dödsfallen i världen har samband med tobak. Tobakens årliga tribut i dödsoffer i Europa och Förenta staterna utgör 20 procent av de totala dödsfallen där. I Canada är siffran 17 procent av dödsfallen bland vuxna.
Det ironiska och tragiska som utgör kronan på verket i fråga om allt detta är den sanning beträffande rökning som framhölls av WHO (Världshälsoorganisationen): ”Detta det främsta hälsoproblemet i världen kan förhindras.” Varför fortsätter då människor att röka och skörda de dödsbringande frukterna av tobaken? Varför de inte borde fortsätta är självklart. Varför de fortsätter går lite djupare.
En faktaspäckad rapport om rökning som utgavs i januari i år av Worldwatch Institute i Washington lämnar de ovannämnda upplysningarna och mycket mera. ”Tobak dödar 13 gånger så många amerikaner som kraftiga droger gör”, sades det, ”och åtta gånger så många som bilolyckorna.” Tobaken kräver fler amerikanska liv varje år än dödsoffren under andra världskriget. Rapporten från Worldwatch framhöll också: ”Myndigheterna företar halvmilitära aktioner mot marijuana- och opiumproduktionen och mot transporten av dessa produkter men inte mot tobak, en långt dödligare vara.”
Ju fler rön vetenskapen gör, desto mer avslöjas tobakens dödliga verkningar. Varje år dör drygt två miljoner rökare i hjärtsjukdomar, lungcancer och emfysem. En rökares hjärta arbetar hårdare än en icke-rökares. Det slår i genomsnitt åtta till tio gånger fler slag i minuten under dagen och tre till fem fler under sömnen. I en forskningsrapport som har publicerats i tidskriften Science framhölls det: ”Cigarrettrökning är den största enskilda kända orsaken till cancerdödligheten i Förenta staterna, och tobakens bidrag till alla cancerdödsfall uppskattas till 30 procent.” Den största andelen av dessa 30 procent gäller lungcancer. I Sydafrika förstörde en rökare som rökte 90 cigarretter om dagen sin synnerv och blev blind. Det var tobaken som orsakade detta.
Frigörelse som för till slaveri?
Den nutida, frigjorda, kvinnan röker mer och skördar fler av rökningens frukter. Bröstcancer var förut den främsta dråparen bland amerikanska kvinnor — nu är det lungcancer. Den har rusat i höjden med 500 procent sedan år 1950; den dödade drygt 38.000 kvinnor förra året. Hjärtsjukdomar ökar också drastiskt bland kvinnor. Rökning frestar på hjärtmuskulaturen och cirkulationssystemet, och varje år får 800.000 kvinnor antingen hjärtattack eller hjärnblödning. Kvinnor med kronisk luftrörskatarr som röker utmärker sig på det tvivelaktiga sättet att de nu utgör en miljon fler fall än männen. Kemiska ämnen i cigarrettröken ger upphov till genetiska skador, som kan framkalla cancer hos gravida kvinnor och hos deras foster. Har den moderna kvinnan blivit fri? Har hon kanhända blivit fri bara för att hand i hand med sina manliga jämlikar bli slav under tobaken?
I avsikt att minska riskerna går somliga rökare över från cigarretter till pipa eller cigarrer. I december förra året lät Journal of the American Medical Association denna dröm gå upp i rök. Den tobak som används i pipor och cigarrer innehåller mer nikotin, fler cancerframkallande tjärämnen och ger mer av den farliga koloxiden än den tobak som används i cigarretter. Undersökningar visar att många, i synnerhet tonåringar, tror att rökfri tobak är ett säkert alternativ till cigarretter. Så är det inte. I Förenta staterna dog förra året en 19-årig man i muncancer. Inför en underkommitté knuten till kongressen sade hans mor att han hade börjat använda snus vid 12 års ålder, men han hade vägrat sluta, därför att rökfri tobak inte hade någon varningstext och därför att idrottsmän gjorde reklam för den.
Antingen man tuggar eller suger på fuktigt snus, som man lägger in under överläppen (så kallad mullbänk) eller håller i munhålan, är detta detsamma som att med vett och vilja låta sig drabbas av muncancer, tandsjukdomar och nikotinbegär. Cancer utvecklas där tobaken kommer i beröring med munhåla och tandkött, och sjukdomen sprider sig ofta till andra delar av kroppen. Rökfri tobak innehåller 20 eller fler cancerframkallande nitrosaminer och polycykliska aromatiska kolväten. Rapporten från Worldwatch framhöll att bruket av tuggtobak och snus har ökat med 40 procent under de 20 senaste åren och att det har skett en motsvarande ökning i fråga om muncancer.
Offer för andras rök
De som nyttjar tobak sätter inte endast sin egen hälsa i fara, utan också andras. Drygt tio undersökningar under förra året visade att passiv rökning — när man inandas röken från andras cigarretter — hade orsakat lungcancer hos den icke rökande äktenskapspartnern. Forskningsresultat i Japan, Västtyskland, Grekland och Förenta staterna pekar på att ”sannolikheten att äkta män och hustrur till rökare får lungcancer är tre gånger så stor som i de fall där ingen av makarna röker”. En undersökning ”uppskattade att passiv rökning i Förenta staterna orsakar fler dödsfall till följd av cancer än alla reglerade industriella luftföroreningar tillsammans”. Kanadensiska vetenskapsmän har rapporterat att det inte finns någon säker nivå, när det gäller indirekt rök. Den innehåller ”drygt 50 kända cancerframkallande ämnen och 3.800 kemiska föreningar”. I en medicinsk tidskrift hette det: ”Ju fler rökare man har umgåtts med, desto större är risken att man skall få cancer.”
Och det är inte enbart den rök som rökaren blåser ut som förorenar luften för andra. Mellan rökpuffarna ringlar den ofiltrerade röken från cigarretten i handen eller i askfatet uppåt. Denna rökmängd utgör 85 procent av röken i ett rum med rökare. Den innehåller sådana irriterande ämnen som formaldehyd, ammoniak, akrolein, dikväveoxid, kolväten och stoftpartiklar. Den ökar mängden cancerframkallande ämnen som inandas av icke-rökare som befinner sig i närheten med 50 gånger.
Barn till föräldrar som röker drabbas oftare av förkylningar, influensa, luftrörskatarr, astma och lunginflammation. Inlärningsförmågan nedsätts hos barn till mödrar som röker. Undersökningar har visat att de läser långsammare och att de i skolan kan ligga flera månader efter barn till icke-rökare. Mödrar som röker föder underviktiga barn dubbelt så ofta som icke rökande mödrar. I Indien tuggar 39 procent av kvinnorna tobak. Följden blir nyfödda barn som väger för lite. The Harvard Medical School Health Letter för juli förra året avslutade en artikel om riskerna med passiv rökning, under rubriken ”The Last Gasp?” (Sista andetaget?), med följande ord: ”Och vuxna som röker bör inse att när de röker i närvaro av småbarn ägnar de sig åt en form av barnmisshandel som inte är särskilt lindrig.” Och misshandel av alla andra i omgivningen!
Varför börjar människor röka?
Med tanke på allt detta, varför börjar då människor någonsin röka? De flesta debutanterna kommer nu från tonåringarna. De är speciella måltavlor för tobaksreklamen, trots att företagen förnekar att det är så. Dessa företag försöker inte locka ungdomarna genom att överskölja dem med ord, utan deras tillvägagångssätt är raffinerat och framgångsrikt. En skämttecknare parodierade deras reklam på följande sätt: ”Vi tobaksföretag vill inte att ni barn röker, såvida ni inte vill vara som vuxna.” Deras reklam är full av ungdomars favoritlockelser: sportbilar, drakflygning, surfare, cowboys, idrottsmän, karlakarlar och förföriska kvinnor — alla unga och vackra nöjesmänniskor som förlustar sig i storslagna naturomgivningar. Det vore ärligare med en omgivning bestående av sjukhus och mottagningsrum för begravningsgäster — men detta skulle inte sälja några cigarretter.
Mariel Hemingway, idol för många ungdomar, oroas över att se tonåringar röka. Hon sade: ”Jag förmodar att det är fråga om något slags upproriskhet, men det är så dumt. Varje gång jag ser ungdomar röka kan jag inte låta bli att säga: ’Varför i all världen röker ni? Ni har växt upp i ett samhälle där ni vet att rökning är en dråpare!’” Att röka innebär emellertid att man tillhör ”innefolket” — de tuffa, vuxna och sofistikerade. Genom att röka känner sig tonåringar oberoende, fastän de i själva verket därigenom har kapitulerat för kamrattrycket. De manipuleras också av tobaksföretagen. Företagen vet att deras framtid står eller faller med ungdomen. Om ungdomar kan fås att bli missbrukare i tonåren, kommer de troligen att bli goda kunder för resten av livet.
Förenta staternas federala lag har redan förbjudit cigarrettreklam i television och radio, men i december förra året begärde American Medical Association (Amerikanska läkarsällskapet) att man skulle ”utsträcka förbudet till att gälla alla andra tobaksprodukter och alla andra massmedier”. Det uppsteg omedelbart protestrop från tobaks-, reklam- och förlagsindustrin. Det skulle innebära en kränkning av deras rättigheter till fri kommersiell yttrandefrihet enligt den amerikanska grundlagens första tillägg! Efter att ha misslyckats med att vederlägga de rättsfrågor som gällde hälsa, ungdom och missbruk lägger somliga företag nu fram ännu en rättsfråga: deras egna och rökarens medborgerliga rättigheter. De argument som tobaksbolaget Philip Morris framför lyder till exempel: ”I dag är det toleransen mot mitt rökande som är föremål för angrepp. I morgon kan det gälla toleransen mot någon persons rätt att utöva tillbedjan eller välja vistelseort.” Den rätt de i verkligheten oroar sig över gäller deras ”rätt” att tjäna pengar genom att göra reklam för beroendeframkallande medel.
Varför så svårt att sluta?
Tobak innehåller nikotin. Nikotinet är en drog. Det ger en ”kick”. Det är också beroendeframkallande. Cigarrettföretagen förnekar detta, men USA:s hälsovårdschef, dr Koop, hänvisar till dr William Pollin, föreståndare för National Institute of Drug Abuse (Riksinstitutet mot drogmissbruk), som sade att ”nikotin är den mest beroendeframkallande drogen i vårt samhälle”.
En miljard rökare är slavar under nikotinet. Få medger att de är fast. ”Jag kan sluta när jag vill”, är de triviala ord som används som ett psykologiskt balsam. När man en gång är fast, är det kvalfullt att göra sig kvitt ovanan. Miljoner försöker, många lyckas och ännu fler misslyckas. I en undersökning av tobak och hälsa som genomfördes i december förra året rapporterade USA:s hälsovårdschef om en annan undersökning enligt vilken man hade funnit att 60 procent av alla rökare i USA gjort en bestämd ansträngning att sluta röka. Drygt 80 procent av dem började emellertid röka igen inom ett år.
Det är ingen dans på rosor att sluta, men det är mödan värt. Så gör ansträngningen! Gör det för din egen skull, för din självaktning, din hälsa och dina barns hälsa. Gör det också till trevnad för människor i din omgivning och för deras hälsas skull. Det senare skälet är viktigt, om du betraktar dig som kristen. Du skall älska din nästa. Det är knappast hänsynsfullt av dig att förorena en medmänniskas luft med din giftiga rök. (Matteus 7:12; 22:39) Detta är anledningen till att de som nyttjar tobak och blir Jehovas vittnen upphör med ovanan, och vittnen som förut har sålt tobaksprodukter säljer inte längre sådana produkter.
Det finns ingen genväg, när man vill sluta. Om du röker, är du en drogmissbrukare som försöker bevara en hög nikotinnivå. De som har slutat vet att nikotinavvänjning inte är någon lätt sak. Men de miljoner sjukdoms- och dödsfall som inträffar varje år och som kan förknippas med tobak är kraftiga drivfjädrar till att sluta. Men för de flesta rökare är dessa drivfjädrar inte så kraftiga som det beroende som tvingar dem att fortsätta. Den vanemässiga tillförseln av nikotin, visar nyare vetenskaplig forskning, är jämförbar med bruket av amfetaminer, kokain och heroin. Nikotinet ”uppfyller de tekniska kriterierna på en beroendeframkallande drog vid laboratorieundersökningar, genom att det påverkar hjärnans elektriska funktion, förändrar sinnesstämningen och fungerar som en biologisk belöning [nikotinkicken] som framkallar ett visst beteende hos både försöksdjur och frivilliga försökspersoner”.
När rökare fick ammoniumklorid, ökade njurarnas utsöndring av nikotin sexfaldigt. Rökarna kompenserade detta genom att röka 20 procent fler cigarretter och återställde därigenom den nikotinmängd som organismen krävde. I en artikel i Science News visades det också att riskmedvetna rökare som går över till cigarretter med låg tjärhalt ”kompenserar detta genom att dra djupare och kraftigare halsbloss”. I artikeln framhölls det att ”denna självreglering av nikotinnivån kan vara ytterligare bevis för att nikotin leder till fysiskt beroende”. Intressant nog har laboratorieundersökningar visat att om man tar nikotin intravenöst, så ger detta också en nikotinkick, och därigenom hämmas behovet att röka.
Vad är bästa sättet att bryta sitt beroende av tobak? Följande citat från februarinumret för 1986 av tidskriften Health återspeglar den allmänna uppfattningen: ”Självmotivation är det enda som kan rädda en rökare.” ”Det finns inget magiskt piller som kan få dig att sluta röka eller avstå från cigarretter.” ”Människor slutar röka varje dag — till och med de som är mest förslavade under nikotinet och denna vana.” ”Att göra en ’snabbavtändning’ [sluta tvärt] har aldrig dödat någon, och det tycks vara det bästa sättet att ge rökningen på båten.” ”När det kommer till kritan, ger de flesta experter på rökavvänjning det rådet att man skall göra sig av med ovanan i ett enda snabbt svep: Sluta tvärt och kasta bort askfaten. När begäret efter en cigarrett uppstår, gå då ut med hunden, ge dig ut på en löptur, ta ett varmt bad eller gå ut och handla. Med andra ord, ’gör allt som tänkas kan utom att röka!’”
Om du röker och vill sluta, lyssna då till dessa röster som talar av erfarenhet. Och om detta inte är nog, ägna då uppmärksamhet åt Jesu Kristi röst, som är allra viktigast. Han sade: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Sluta röka, om du älskar dig själv, och sluta, om du älskar din nästa som dig själv.
[Ruta på sidan 16]
I en redaktionell artikel i tidskriften Journal of the American Medical Association sades följande om vad som kallades tobakism:
”Som samhälle har vi inte vaknat för allvaret i den hälsorisk som tobaken utgör. Vi måste inse att tobakism är det mest dödsbringande drogmissbruk vi har i Förenta staterna i dag och att det skördar fler dödsoffer och kostar mer i dollar räknat än kokain, heroin, aids, trafikolyckor, mord och terroristdåd tillsammans.”
Sedan uppmärksamheten riktats mot det förhållandet att miljarder dollar årligen läggs ner på kriget mot cancer hette det: ”Vad som saknas är ett parallellt krig mot orsakerna till cancer. ... För närvarande räknar man med att i genomsnitt 1.000 medborgare i detta land dagligen förlorar livet på grund av tobakism.”
För att bekämpa försäljningen och bruket av tobak och dess förödande verkningar i form av ”cancer, emfysem och hjärt- och kärlsjukdomar” gavs följande rekommendation i artikeln: ”Målet är att till sist få in så mycket skatt på tobaksförsäljningen att samhällets kostnader för tobaksbruket uppvägs. Om det kostar vårt samhälle och (allas vår) ekonomi mer än 2 dollar och 60 cent för varje cigarrettpaket, borde de som vill röka få betala för sig. ... En betydande reduktion av statsunderstödet för odlingen av tobak borde sökas. ... Varningsetiketter måste sättas på alla tobaksprodukter. ... All tobaksreklam måste avlägsnas från massmedierna. ... Kändisar och filmproducenter borde hindras att förhärliga tobaksbruket.”
Den redaktionella artikeln avslutas på följande sätt: ”Jag tror att det är dags att bli klarsynt och modig. Riktlinjerna är dragna. Varningssignalen ljuder.” — JAMA, 11 april 1986.
[Bild på sidan 13]
DÖDSFALL I EUROPA OCH USA 20 % TILL FÖLJD AV RÖKNING
DÖDSFALL I CANADA 17 % TILL FÖLJD AV RÖKNING
DÖDSFALL I HELA VÄRLDEN 5 % TILL FÖLJD AV RÖKNING
[Bild på sidan 14]
Rökare, som är i nikotinbegärets fängelse, åsamkar även oskyldiga människor lidande