Bibelns syn

Jehovas vittnen är annorlunda än andra religioner

”HÖR här, jag är upptagen, och för övrigt talar jag aldrig med Jehovas vittnen.” Så svarade en person, när ett Jehovas vittne knackade på hans dörr.

Besökaren svarade vänligt: ”Jag hörde att du sade att du var upptagen, men får jag ändå fråga dig varför du säger att du inte talar med oss?” De skäl som anfördes visade sig endast bero på missuppfattningar om vad vittnena tror och tillämpar. När detta väl hade retts ut, så hade man ett mycket givande samtal.

Vet du vad Jehovas vittnen tror? Vet du vad det är som skiljer dem från andra religioner och vad detta betyder för dig?

Deras trossatser

Deras trossatser — inte att förväxla med traditioner, hedniska uppfattningar eller nationalistiska ideal — är helt grundade på bibeln, som de tror är Guds ofelbara och inspirerade ord. Detta leder till några betydelsefulla skillnader i fråga om grundläggande läror.

Användandet av Guds namn: Namnet JEHOVA, som somliga uttalar Jahvé, kan låta underligt i många människors öron, men det förhållandet att Guds egennamn förekommer mer än 7.000 gånger i bibeln visar att Guds tillbedjare förväntas både känna till och använda det. (Psalm 83:19, NW) Eftersom de kristna är ”ett folk för” hans ”namn”, använde Jesus namnet, när han undervisade sina lärjungar. (Apostlagärningarna 15:14; Johannes 17:26) Skulle det inte, med tanke på detta, vara mera passande att fråga varför andra religioner inte konsekvent använder namnet än att tycka att Jehovas vittnen är konstiga för att de använder namnet? — Malaki 3:16, NW.

Guds rike: En verklig regering — även om den är himmelsk — med Kristus Jesus som kung och med herravälde över jorden. Det är inte bara något i hjärtat. ”Regeringen skall vara på hans [Kristi] skuldror.” (Jesaja 9:6, 7, Reviderade standardöversättningen) Denna regering skall hävda och rättfärdiga Guds rättmätiga suveränitet. Gud skall ”upprätta ett rike som ... skall ... göra slut på alla dessa andra [mänskliga] riken” och återställa endräkt och världsfred för evigt. — Daniel 2:44.

Människosjälen: Inte något immateriellt och odödligt som på något sätt överlever kroppens död, utan i stället personen själv eller det liv som han åtnjuter. ”Människan blev en levande själ”, när hon skapades. (1 Moseboken 2:7, NW; 1 Korintierna 15:45) ”Själens odödlighet är en grekisk föreställning, som utformats i forntida mystiska kulter och som vidareutvecklats av filosofen Platon.” (Presbyterian Life, 1 maj 1970) De döda lider således inte någonstans. De sover. (Predikaren 9:5, 10) De dödas hopp om framtida liv vilar på Jesu Kristi funktion som ett lösenoffer, och det är beroende av att de äger Guds ynnest så att de får en uppståndelse. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 17:31; 24:15; 1 Korintierna 15:13, 14.

Jordens framtid: Jorden kommer inte att bli en livlös askhög, varken genom Guds hand eller genom en kärnvapenkatastrof. Gud har inte skapat den ”till att vara öde”, utan har ”danat den till att bebos”. (Jesaja 45:18; Predikaren 1:4) Guds rike kommer att se till att hans vilja skall ”ske, såsom i himmelen så också på jorden”. (Matteus 6:10) Då skall ”de rättfärdiga” ”besitta landet och bo i det evinnerligen”. — Psalm 37:29.

De som omfattar sådana trossatser upplever en förändrad inställning till Gud, till livet och till sin medmänniska. Livet får uppsåt och mening. — Romarna 8:19—21.

Deras seder

Dessa grundar sig också på bibeln. Även om somliga av deras seder kan betraktas som underliga, så utgör just dessa seder viktiga identifierande kännetecken på sann tillbedjan.

Offentlig förkunnartjänst: Många tar upp detta som en betydande skillnad i verksamhet och organisation. Men i detta arbete lyder Jehovas vittnen Jesu befallning: ”Gå ... och gör lärjungar.” Eftersom man efterliknar apostlarnas exempel, kan alla som är kvalificerade som Ordets förkunnare undervisa ”offentligt och från hus till hus”. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 20:20) Somliga kyrkor har den traditionella uppdelningen i präster och lekmän, men ”en sådan ’tvåplans’-uppdelning är fullständigt oberättigad”, heter det i Theology Today. Det är i stället så som det heter i Encyclopedia Canadiana: ”Jehovas vittnens verksamhet innebär ett återupplivande och ett återupprättande av den tidiga kristendom som praktiserades av Jesus och hans lärjungar under det första och andra århundradet. ... Alla är bröder.”

Kristen neutralitet: Trots att Jehovas vittnen röner ringa förståelse i den här saken, så förblir de neutrala beträffande politik och till alla slag av konflikter som kräver att man skall hata sin medmänniska. (Johannes 18:36; Jesaja 2:2—4) Historikern Edward Gibbon säger följande om de första kristna: ”De vägrade att ta någon som helst aktiv del i den civila administrationen eller i kejsardömets militära försvar.” Så det som först kan förefalla vara radikalt är egentligen den fredliga rollen för dem som inte får vara ”någon del av världen”. — Johannes 17:16.

Rasism: ”Rasskiljaktigheter — som fortfarande är en stridsfråga i vissa kyrkor — är inte ett problem för vittnena”, hette det i en tidning i södra Förenta staterna. Deras sanna kärlek till sina kristna bröder förenar dem i ett världsvitt brödraskap. Trots att de precis som alla andra är ofullkomliga, så försöker de att bland sig själva tillämpa det Jesus lärde: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.

Lär känna dem bättre

Vi har naturligtvis inte tagit upp alla de saker som gör Jehovas vittnen välgörande annorlunda. Så varför inte lära känna dessa kristna bättre? Dina utsikter till ett lyckligt liv nu och i framtiden hör samman med att du exakt kan identifiera den religion som måste vara annorlunda, om den skall nå upp till Guds normer. — Matteus 7:21.