Ett annorlunda paradis

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I CANADA

NÄR du står uppe på sluttningen och ser ut över dalen nedanför fylls du av vördnad inför det storslagna landskapet — böljande kullar och branta raviner. Framför dig ligger ett till synes oändligt hav av gräs. En vindfläkt drar förbi, fylld av präriens doft, den starka vällukten av malört.

Tänk att för bara två hundra år sedan kunde man resa flera dagar i sträck utan att en enda gång förlora ur sikte de enorma hjordarna av bisonoxar som förmörkade Canadas gräsvidder, och man kunde känna hur de miljontals klövarna fick marken att skaka. Inte ens de omtalade djurvandringarna i Afrika kunde mäta sig med bisonoxarnas vandringar i detta stora gräshav.

Nu är några av de få kvarvarande tecknen på att de någonsin funnits här de stora stenar de brukade klia sig mot. Man kan känna på de släta kanterna och se de djupa diken som trampats upp runt stenarna av de tusentals bisonoxar som kliat sig mot dem. Det är inte bara den starka västanvinden som får dina ögon att tåras, utan också en överväldigande känsla av vördnad inför de skapelsens under som omger dig. Var är du? Du är på besök i ett annorlunda paradis.

En annorlunda nationalpark

Välkommen till Grasslands National Park i sydvästra Saskatchewan i Canada — den enda nationalparken i Nordamerika med syftet att bevara en orörd blandgräsprärie. Parken utgörs egentligen av två delar, en östlig och en västlig, som ligger 23 kilometer från varandra. Parken kommer så småningom att täcka en yta av 900 kvadratkilometer.

Terrängen är ojämn och fylld med många utmaningar. Ett besök i parken görs bäst till fots eller på hästryggen. De som vill ha lite äventyr kan campa några nätter under bar himmel, men kom ihåg att ta med tillräckligt med vatten och annan nödvändig utrustning. (Se rutan ”Besök i nationalparken”.) På din vandring genom parken ser du inga moderna byggnader, inga bilvägar, inga kraftledningar, inga soptippar och inga parkeringsplatser. Du kanske inte ens ser några andra människor. Det är verkligen ett annorlunda paradis! Väl inne i parken kommer du in i en värld av unik skönhet.

Nordamerikas stora slätter utgör ett av de mest drastiskt förändrade ekosystemen i världen. För mindre än två hundra år sedan var området till 100 procent en orörd vildmark. Men nu är det mindre än 25 procent av Canadas blandgräsprärie som fortfarande är orörd mark. Tanken att man skulle upprätta en nationalpark för att skydda den här delen av gräsprärien uppstod på 1830-talet. Över hundra år senare, 1957, började Saskatchewan Natural History Society arbeta för att upprätta en nationalpark.

Men det var inte förrän 1988 som Grasslands upprättades genom en överenskommelse mellan de federala myndigheterna och provinsmyndigheterna. Tillsammans med andra parker på den kanadensiska prärien ger Grasslands skydd åt 22 olika arter av växter, däggdjur och fåglar som är upptagna på listan över utrotningshotade arter i Canada. Parken ger också skydd åt ytterligare många fler arter, däribland några som inte finns på någon annan plats i världen.

Parken har ett extremt klimat. Eftersom den ligger mitt på kontinenten, har oceanerna inte någon mildrande effekt på klimatet här. Därför kan det bli så kallt som minus 50 grader på vintern, och på sommaren är det inte ovanligt med temperaturer på över 40 grader. Att det dessutom regnar ytterst lite, men ständigt blåser, skapar ett strängt klimat.

Trots det finns det ett rikt djurliv, även om det kanske inte ser så ut med en gång. Men med tålamod och uthållighet kan man, särskilt i gryningen och skymningen, få möjlighet att fotografera hjort, prärievarg, rödlo, hare, prärieorre, skallerorm, prärieuggla, kungsvråk, kungsörn, gaffelbock (som sägs vara det snabbaste av de större djuren i Nordamerika) eller den enda kvarvarande kolonin av svartsvansad präriehund i Canada. Man kan också se många andra fåglar, insekter och växter som har sitt hemvist här.

Områdets brokiga historia

Om du skulle besluta dig för att besöka den här unika parken, uppmuntrar vi dig att göra lite efterforskningar om området. Du kommer att finna att det har en rik historia. Det finns till exempel fortfarande kvar markeringar efter den ridande polisens historiska led: North West Mounted Police Red Coat Trail. När den kanadensiska regeringen år 1874 fick höra rykten om oroligheter mellan indianer och vita, skickade man en styrka på 300 ridande poliser till de västra delarna av Canada för att upprätthålla lag och ordning. Den åtgärden stillade också den oro som många kände för att dessa områden skulle uppslukas av USA. Med sina scharlakansröda uniformsrockar och sina välvårdade hästar gjorde ”rödrockarna” ett sådant intryck att den väg de red än i dag är känd som Red Coat Highway.

En annan intressant detalj är att år 1878 blev området hemvist för en av de mest fruktade indiankrigarna i Nordamerika — den store siouxhövdingen Sitting Bull. Efter siouxernas seger över Custers styrkor vid Little Bighorn flydde tusentals siouxer från USA till den här delen av Canada för att söka skydd undan det amerikanska kavalleriet.

I parken finns omkring 1.800 platser av arkeologisk betydelse med ursprung ännu längre tillbaka i tiden. På många åsar och kullar kan man hitta stora stenar utlagda i ringar som kallas tipiringar. Stenarna har använts till att hålla fast skinnsidorna på tipierna (tälten), så att de inte skulle blåsa bort. Det finns också flera gamla system av stigar dit prärieindianerna drev bisonhjordar när de jagade. För många hundra år sedan utgjorde området rika jaktmarker för indianstammarna gros ventre, cree, assiniboin, blackfoot och sioux.

Från ännu äldre tidsperioder har man i parkens östra del funnit lämningar efter dinosaurier bland de kraftigt eroderade lerskifferbergen i Killdeer Badlands.

Ett panorama av skönhet

Om inte mångfalden och överflödet av växter och djur eller den fascinerande historien skulle räcka för att få dig att förundras, så kommer allt det storslagna i själva landskapet att göra det. Man kan höra ljudet av alla de olika fågelarterna, uppfatta doften av malört och känna vinden och den heta solen mot sin hud. Maten man lagat till på campingköket smakar ännu bättre med panoramautsikten som är en ständig fröjd för ögat. Framför allt har man, särskilt längs leden Two Trees Interpretive Trail i parkens västliga del, fri sikt mot horisonten i 360 grader runt om sig. Den blå himlen pryds av något enstaka luddigt moln som hänger ovanför en som ett svävande berg. Det dramatiska landskapet ger en överväldigande frihetskänsla, samtidigt som det får en att känna sig mycket liten och fylld av vördnad.

När det gäller prärien är det viktiga inte bara vad man ser, utan också vad man känner. Det som kommer att locka dig tillbaka till detta annorlunda paradis är själva känslan för platsen. Upplevelsen fyller ditt hjärta med tacksamhet. Sinnet fylls av lovprisning till Jehova, den store Skaparen av allt detta. Snart kommer den efterlängtade dagen då hela jorden blir ett paradis och till fullo kan visa upp sin naturliga skönhet.

[Ruta på sidan 26]

Besök i nationalparken

Kom ihåg att

1. Anmäla dig hos parkpersonalen och hämta ut ett informationspaket innan du ger dig in i parken.

2. Ta med tillräckligt med vatten. Dricksvatten finns endast vid parkens informationscenter.

3. Använda en hatt som skydd mot solen och kraftiga, bekväma skor som går upp över anklarna som skydd mot taggiga kaktusar.

4. Ta med en käpp som du kan svepa framför dig när du går genom snår och högt gräs.

5. Ta med kamera och kikare. Bästa tiden att få se djur är i gryningen och skymningen.

VARNING: Stick inte in händer eller fötter där du inte kan se. Skallerormar kan anfalla, om de blir överraskade eller trängda. Det är förbjudet att jaga eller ofreda djur i en nationalpark.

[Bildkälla på sidan 25]

Alla bilder: Parks Canada