Glädje för dem som vandrar i ljuset

”Kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — JESAJA 2:5.

1, 2. a) Hur viktigt är det med ljus? b) Varför är det en allvarlig varning att mörker skulle övertäcka jorden?

JEHOVA är upphovet till ljus. Så här säger Bibeln om honom: ”Han som ger solen till ljus om dagen, stadgarna för månen och stjärnorna till ljus om natten.” (Jeremia 31:35; Psalm 8:3) Det är han som har skapat vår sol, som faktiskt är en enorm kärnreaktor. Kärnreaktionerna i dess inre frigör enorma mängder energi, som sänds ut i rymden bland annat i form av ljus och värme. Den ytterst lilla mängd energi som når vår jord i form av solljus uppehåller livet på jorden. Utan solljus skulle vi inte kunna existera. Jorden skulle då vara en livlös planet.

² Med det här i tankarna kan vi förstå allvaret i den situation som profeten Jesaja beskrev med orden: ”Se! verkligt mörker kommer att övertäcka jorden och tjockt dunkel folkgrupperna.” (Jesaja 60:2) Dessa ord avser naturligtvis inte bokstavligt mörker. Jesaja menade inte att solen, månen och stjärnorna en dag skulle upphöra att lysa. (Psalm 89:36, 37; 136:7–9) Han talade i stället om andligt mörker, som är dödsbringande. Lika lite som vi kan leva utan bokstavligt ljus kan vi i längden leva utan andligt ljus. — Lukas 1:79.

3. Vad bör de kristna göra med tanke på Jesajas ord?

³ Det är viktigt att vi är medvetna om att dessa ord som uppfylldes på det forntida Juda nu får en större uppfyllelse. Ja, världen är nu insvept i andligt mörker, och i den farliga situationen är det oerhört viktigt med andligt ljus. Det är därför som de kristna bör följa Jesu uppmaning: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna.” (Matteus 5:16) Trogna kristna kan lysa upp mörkret för ödmjuka människor och därigenom ge dem tillfälle att vinna liv. — Johannes 8:12.

Mörka tider i Israel

4. När fick Jesajas profetiska ord sin första uppfyllelse, men hurdan var situationen redan på hans tid?

⁴ Jesajas ord om mörker som övertäcker jorden uppfylldes första gången, då Juda låg öde och dess folk var i landsflykt i Babylon. Men nationen var redan på Jesajas tid till stor del insvept i andligt mörker, vilket fick honom att uppmana sina landsmän: ”O ni av Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jesaja 2:5; 5:20.

5, 6. Vilka faktorer bidrog till mörkret på Jesajas tid?

⁵ Jesaja profeterade i Juda ”i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Judas kungars, dagar”. (Jesaja 1:1) Detta var en stormig tid med politiska oroligheter, religiöst skrymteri, ett korrumperat rättssystem och förtryck av de fattiga. Också under sådana trogna kungars regering som Jotams kunde man på många kullar se altaren åt falska gudar. Och under otrogna kungars regering var situationen ännu värre. Den onde kung Ahas gick exempelvis så långt att han offrade sin egen son till guden Molek. Tala om verkligt mörker! — 2 Kungaboken 15:32–34; 16:2–4.

⁶ Internationellt sett var situationen också dyster. Moab, Edom och Filisteen var en hotande fara vid Judas gränser. Det norra riket, Israel, var också, trots sina blodsband med Juda, dess svurna fiende. Syrien, som låg längre norrut, hotade också Judas fred. Och ännu farligare var det grymma Assyrien, som hela tiden var på jakt efter möjligheten att expandera. Under den tid som Jesaja profeterade erövrade Assyrien Israels nation och var nära att ödelägga Juda. Under en tid var alla befästa städer i Juda, utom Jerusalem, i Assyriens händer. — Jesaja 1:7, 8; 36:1.

7. Vilken stig hade Israel och Juda valt, och hur reagerade Jehova för detta?

⁷ Det var för att Guds förbundsfolk Israel och Juda hade varit illojala mot honom som de drabbades av sådana olyckor. De hade, som det sägs i Ordspråksboken, övergett ”rättrådighetens stigar för att vandra på mörkrets vägar”. (Ordspråken 2:13) Men även om Jehova var vred på sitt folk, så övergav han dem inte helt och hållet. Jehova uppreste i stället Jesaja och andra profeter för att skänka andligt ljus åt alla i nationen som fortfarande sökte tjäna honom troget. Det ljus som gavs genom dessa profeter var verkligen dyrbart. Det var livgivande!

En tid av nutida mörker

8, 9. Vilka faktorer bidrar till världens mörker i vår tid?

⁸ Situationen på Jesajas tid var mycket lik situationen i våra dagar. Mänskliga ledare vill inte veta av Jehova och hans på tronen uppsatte kung, Jesus Kristus. (Psalm 2:2, 3) De religiösa ledarna i kristenheten har fört sina hjordar vilse. Dessa ledare påstår sig tjäna Gud, men flertalet av dem stöder i själva verket denna världens gudar — nationalism, militarism, rikedom och bemärkta personer — och dessutom lär de ut hedniska läror.

⁹ I land efter land har kristenhetens kyrkor varit inblandade i krig och konflikter i vilka det har ingått etnisk rensning och andra fasansfulla ting. Och i stället för att hålla fast vid Bibelns moralnormer ser många kyrkor genom fingrarna med eller stöder sådan omoraliskhet som otukt och homosexualitet. Att kristenhetens kyrkor på det här sättet har förkastat Bibelns moralnormer har lett till att människorna i deras hjordar liknar dem som den forntida psalmisten beskrev: ”De har inget vetat, och de förstår inget; i mörker går de ständigt omkring.” (Psalm 82:5) Ja, kristenheten är i likhet med det forntida Juda verkligen i djupt mörker. — Uppenbarelseboken 8:12.

10. Hur lyser ljuset upp mörkret i vår tid, och hur är det till nytta för de ödmjuka?

¹⁰ Mitt i allt detta mörker låter Jehova ljus lysa fram för de ödmjuka. Till detta använder han sina smorda tjänare på jorden, ”den trogne och omdömesgille slaven”, som ”lyser som ljusspridare i världen”. (Matteus 24:45; Filipperna 2:15) Denna slavklass återkastar med stöd av miljontals följeslagare av ”andra får” andligt ljus från Guds ord, Bibeln. (Johannes 10:16) Detta ljus ger ödmjuka människor i den här förmörkade världen ett hopp och hjälper dem att få ett förhållande till Gud och att undvika andliga fallgropar. Det är dyrbart och livgivande.

”Jag prisar ditt namn”

11. Vilka upplysningar gjorde Jehova tillgängliga på Jesajas tid?

¹¹ Vad slags vägledning gav Jehova under den mörka tid då Jesaja levde och i den ännu mörkare tid då babylonierna förde Jehovas nation i fångenskap? Förutom att ge moralisk vägledning talade han om hur han skulle fullgöra sitt uppsåt med sitt folk. Tänk exempelvis på de underbara profetiorna i Jesaja, kapitel 25–27. Dessa kapitel visar hur Jehova hanterade situationen på den tiden och hur han gör det i våra dagar.

12. Vilken lovprisning från hjärtat framförde Jesaja?

¹²  Jesaja börjar här med att säga: ”O Jehova, du är min Gud. Jag upphöjer dig, jag prisar ditt namn.” Vilken lovprisning från hjärtat! Men vad var det som fick profeten att be en sådan bön? En viktig orsak kommer fram i resten av versen, där vi läser: ”Ty du [Jehova] har gjort underbara ting, fullgjort rådslut från fordom tid, i trofasthet, i pålitlighet.” — Jesaja 25:1.

13. a) Vilken kunskap stärkte Jesajas uppskattning av Jehova? b) Vad kan vi lära av Jesajas exempel?

¹³ Alla de underbara ting som Jehova hade gjort för Israel hade nedtecknats i skrift, och Jesaja var tydligen väl insatt i dessa skrifter. Han visste till exempel att Jehova hade fört sitt folk ut från slaveriet i Egypten och att han vid Röda havet hade räddat dem undan Faraos rasande här. Han visste också att Jehova hade fört sitt folk genom vildmarken och in i det utlovade landet. (Psalm 136:1, 10–26) Sådana historiska redogörelser visade att Jehova är en trofast och pålitlig Gud. Hans ”rådslut”, allt det som han har för avsikt att göra, blir verklighet. Exakt kunskap från Gud stärkte Jesaja till att fortsätta att vandra i ljuset. Han var därigenom ett fint exempel för oss. Om vi ingående studerar Guds skrivna ord och tillämpar det i vårt liv, kommer vi också att förbli i ljuset. — Psalm 119:105; 2 Korinthierna 4:6.

En stad blir ödelagd

14. Vad profeterades om en stad, och vilken stad var det antagligen?

¹⁴ Ett exempel på Guds rådslut eller beslut finner vi i Jesaja 25:2, där vi läser: ”Du har gjort en stad till en stenhög, en befäst stad till en söndervittrande ruin, ett främlingars boningstorn till att inte vara någon stad; till obestämd tid kommer det inte att återuppbyggas.” Vad var det för en stad? Det var antagligen Babylon som Jesaja här talade profetiskt om. Den tiden kom verkligen då Babylon blev en stenhög.

15. Vilken ”stor stad” finns nu, och vad skall hända med den?

¹⁵ Har den stad som Jesaja nämnde en motsvarighet i vår tid? Ja, det har den. Uppenbarelseboken talar om ”den stora stad som har kungavälde över jordens kungar”. (Uppenbarelseboken 17:18) Den stora staden är ”det stora Babylon”, dvs. den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 17:5) Den mest framträdande delen av det stora Babylon är kristenhetens kyrkor, vars präster tar ledningen i fråga om att motstå Jehovas folks predikande om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Men precis som det forntida Babylon blev ödelagt kommer det stora Babylon snart att bli tillintetgjort för att aldrig mer uppstå.

16, 17. Hur har Jehovas fiender gett honom ära i forna tider och i modern tid?

¹⁶ Vad mer profeterar Jesaja om den ”befästa staden”? Jesaja riktar sig nu till Jehova med orden: ”De som är ett starkt folk kommer att förhärliga dig; de tyranniska nationernas stad — de kommer att frukta dig.” (Jesaja 25:3) Hur skulle denna fientliga stad, ”de tyranniska nationernas stad”, förhärliga Jehova eller ge ära åt honom? Tänk på vad som hände med Babylons mäktigaste kung, Nebukadnessar. Efter att ha varit med om något mycket omskakande, som tydligt visade hans egen svaghet, tvingades han erkänna Jehovas storhet och allmakt. (Daniel 4:34, 35) När Jehova utövar sin makt tvingas till och med hans fiender, om än motvilligt, att erkänna hans mäktiga gärningar.

¹⁷ Har det stora Babylon någon gång tvingats erkänna Jehovas mäktiga gärningar? Ja, det har det i samband med det som Guds folk fick vara med om under och efter första världskriget. Jehovas smorda tjänare predikade under mycket svåra förhållanden under första världskriget. Det organiserade predikandet upphörde praktiskt taget helt 1918, då Jehovas tjänare fick gå i andlig fångenskap och ledande representanter för Sällskapet Vakttornet fängslades. Men 1919 återupplivade Jehova dem och stärkte dem med sin ande, och därefter började de fullgöra uppdraget att predika de goda nyheterna på hela den bebodda jorden. (Markus 13:10) Allt detta och den verkan det skulle få på deras fiender var det profeterat om i Uppenbarelseboken. Det sägs där om deras fiender att de ”blev förskräckta och gav ära åt himlens Gud”. (Uppenbarelseboken 11:3, 7, 11–13) Inte så att de alla blev omvända, men precis som Jesaja hade förutsagt tvingades de vid det här tillfället erkänna Jehovas mäktiga gärningar.

”Ett fäste för den ringe”

18, 19. a) Varför har inte motståndare lyckats få Jehovas folk att bryta sin ostrafflighet? b) Hur kommer ”tyrannernas melodi” att undertryckas?

¹⁸ Jesaja riktar nu uppmärksamheten på hur omtänksamt Jehova handlar mot dem som vandrar i ljuset, när han säger till Jehova: ”Du har blivit ett fäste för den ringe, ett fäste för den fattige i det trångmål han har, en tillflykt undan regnovädret, en skugga undan hettan, när tyrannernas vindstöt är som ett regnoväder mot en mur. Som hettan i ett vattenlöst land kuvar du främlingars larm, hettan med ett molns skugga. Till och med tyrannernas melodi undertrycks.” — Jesaja 25:4, 5.

¹⁹ Sedan 1919 har tyranner på allt sätt försökt få de sanna tillbedjarna att bryta sin ostrafflighet, men de har inte lyckats. Varför har de inte lyckats? Jo, därför att Jehova är sitt folks fäste och tillflykt. Han ger svalkande skugga mot förföljelsens brännande hetta och står som en stark mur mot motståndets regnoväder. Vi som vandrar i Guds ljus ser förtröstansfullt fram emot den tid då ”tyrannernas melodi har undertryckts”. Ja, vi väntar ivrigt på den dag då Jehovas fiender är borta.

20, 21. Vilket gästabud ordnar Jehova med, och vad kommer att ingå i det i den nya världen?

²⁰ Jehova gör mer än att bara skydda sina tjänare. Som deras kärleksfulle Fader ser han också till att de får mat. Efter det att han 1919 hade befriat sitt folk från det stora Babylon ordnade han en segerbankett för dem, en festmåltid med ett överflöd av andlig mat. Detta var förutsagt i Jesaja 25:6, där vi läser: ”Härars Jehova kommer sannerligen att för alla folken, på detta berg, göra ett gästabud med rätter rika på olja, ett gästabud med vin som har förvarats på dräggen, med märgfulla rätter rika på olja, med vin som har förvarats på dräggen, silat vin.” Vi är verkligen välsignade som får ta del i denna festmåltid! (Matteus 4:4) ”Jehovas bord” dignar verkligen av goda ting att äta. (1 Korinthierna 10:21) Genom ”den trogne och omdömesgille slaven” får vi allt vi kan behöva i andligt avseende.

²¹ Och inte nog med det! Den andliga festmåltid som Gud nu bjuder oss på för tanken till det överflöd av bokstavlig mat som kommer att finnas i Guds utlovade nya värld. Då kommer ”gästabudet med rätter rika på olja” att inbegripa ett överflöd av bokstavlig mat. Då kommer ingen att behöva vara hungrig vare sig bokstavligt eller andligt. Vilken lättnad för våra trogna bröder och systrar som nu lider på grund av den ”hungersnöd” som var förutsagd som en del av ”tecknet” på Jesu närvaro! (Matteus 24:3, 7) För dem är psalmistens ord verkligen till stor tröst. Han sade: ”Det kommer att bli fullt upp med brödsäd på jorden; på bergens topp kommer det att vara ett överflöd.” — Psalm 72:16.

22, 23. a) Vilken ”vävnad” eller vilket ”hölje” skall avlägsnas, och hur då? b) Hur kommer Jehovas folks ”smälek” att avlägsnas?

²² Lyssna nu på ett ännu underbarare löfte. Jesaja liknar nu synd och död vid en ”vävnad” eller ett ”hölje” och säger: ”På detta berg kommer han [Jehova] sannerligen att uppsluka ytan av det hölje som överhöljer alla folken och den vävnad som är sammanvävd över alla nationerna.” (Jesaja 25:7) Tänk bara! Synd och död som har legat över mänskligheten som ett kvävande täcke kommer inte att finnas mer. Vi längtar verkligen efter den dag då nyttan av Jesu lösenoffer helt och fullt skall komma lydiga och trogna människor till del! — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

²³ Profeten pekar fram emot den underbara tiden och försäkrar oss: ”Han [Gud] kommer verkligen att uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova kommer sannerligen att torka bort tårarna från alla ansikten. Och sitt folks smälek kommer han att ta bort från hela jorden, ty så har Jehova själv talat.” (Jesaja 25:8) Ingen kommer att dö av naturliga orsaker eller behöva gråta för att en kär anförvant eller vän har dött. Vilken fantastisk förändring! Inte heller kommer man någonstans på jorden att höra den smälek och lögnpropaganda som Gud och hans tjänare så länge har utsatts för. Varför är det så? Jo, därför att Jehova då har avlägsnat upphovet till detta, dvs. lögnens fader, Satan, Djävulen, och hans säd eller avkomma. — Johannes 8:44.

24. Hur reagerar de som vandrar i ljuset för de mäktiga gärningar Jehova gör för dem?

²⁴ När de som vandrar i ljuset begrundar dessa uttryck för Jehovas kraft, drivs de att utropa: ”Se! Detta är vår Gud. Vi har hoppats på honom, och han kommer att rädda oss. Detta är Jehova. Vi har hoppats på honom. Låt oss fröjdas och glädjas i räddningen genom honom.” (Jesaja 25:9) Den rättfärdiga mänskligheten kommer snart att ha all orsak att glädja sig. Mörkret kommer att ha fördrivits helt och hållet, och de trogna kommer att bada i Jehovas ljus för evigt. Kan det finnas ett underbarare hopp? Nej, det kan det verkligen inte!

Räddning för dem som väljer ljuset

”Jehova är mitt ljus och min räddning. För vem skall jag känna fruktan?” — PSALM 27:1.

1. Vad gör Jehova för att ge liv?

JEHOVA är upphovet till det ljus från solen som gör att det kan finnas liv på jorden. (1 Moseboken 1:2, 14) Han är också upphovet till det andliga ljus som skingrar det dödsbringande mörkret i Satans värld. (Jesaja 60:2; 2 Korinthierna 4:6; Efesierna 5:8–11; 6:12) De som väljer ljuset kan instämma i psalmistens ord: ”Jehova är mitt ljus och min räddning. För vem skall jag känna fruktan?” (Psalm 27:1a) Men de som föredrar mörkret kan precis som på Jesu tid inte räkna med annat än en ogynnsam dom. — Johannes 1:9–11; 3:19–21, 36.

2. Vad hände i forna tider med dem som förkastade Jehovas ljus och med dem som lyssnade till hans ord?

² Då flertalet av Jehovas förbundsfolk på Jesajas tid hade förkastat ljuset krossades det norra kungariket, Israel, som nation. År 607 f.v.t. förstördes också Jerusalem och dess tempel, och invånarna i Juda fördes i landsflykt. Men de som hade lyssnat till Jehovas ord hade fått styrka till att motstå det dåtida avfallet, och de fick, som Jehova hade lovat, överleva det som hände år 607 f.v.t. (Jeremia 21:8, 9) Vi som nu älskar ljuset kan lära mycket av det som hände på den tiden. — Efesierna 5:5.

Deras lycka som är i ljuset

3. På vem förtröstar vi, vilken ”rättfärdig nation” älskar vi, och vilken ”stark stad” har den ”nationen”?

³ ”Vi har en stark stad. Räddning sätter han [Gud] till murar och skyddsvall. Öppna portarna, för att den rättfärdiga nation som bevarar ett troget uppförande må dra in.” (Jesaja 26:1, 2) Dessa ord av jubel kommer från människor som förtröstade på Jehova. Trogna judar på Jesajas tid satte sitt hopp till Jehova, den enda verkliga källan till trygghet, och inte till sina landsmäns falska gudar. Vi förtröstar också på Jehova, och vi älskar Jehovas ”rättfärdiga nation”, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Matteus 21:43) Jehova älskar också denna nation på grund av dess trogna uppförande. Guds Israel har av honom välsignats med ”en stark stad”, en stadslik organisation till stöd och skydd.

4. Vilken inställning gör vi väl i att uppodla?

⁴ De som befinner sig i den ”staden” är medvetna om följande: ”Den benägenhet som är väl understödd kommer du [Jehova] att bevara i ständig frid, ty det är på dig [Jehova] som man förmås att förtrösta.” Jehova ger sitt stöd åt dem som är benägna att förtrösta på honom och rätta sig efter hans rättfärdiga principer. De trogna i Juda följde således Jesajas uppmaning: ”Förtrösta på Jehova till evig tid, ty i Jah Jehova är Klippan som består till obestämda tider.” (Jesaja 26:3, 4; Psalm 9:10; 37:3; Ordspråken 3:5) De som har den inställningen förtröstar på ”Jah Jehova” som den enda säkra Klippan, och de har ”ständig frid” med honom. — Filipperna 1:2; 4:6, 7.

Förödmjukelse för Guds fiender

5, 6. a) Hur blev det forntida Babylon förödmjukat? b) Hur blev det ”stora Babylon” förödmjukat?

⁵ Vad händer då om de som förtröstar på Jehova får utstå vedermöda? De behöver inte frukta. Jehova kan tillåta sådant under någon tid, men till slut skänker han dem lindring, och de som vållar dem vedermöda blir dömda av honom. (2 Thessalonikerna 1:4–7; 2 Timoteus 1:8–10) Tänk på hur det var med en viss ”upphöjd stad”. Jesaja säger: ”Han [Jehova] har störtat ner dem som bebor höjden, den upphöjda staden. Han förnedrar den, han förnedrar den till jorden; han låter den komma i beröring med stoftet. Foten kommer att trampa ner den, den betrycktes fötter, de ringas steg.” (Jesaja 26:5, 6) Den upphöjda stad som här nämns kan ha varit Babylon. Den staden vållade verkligen Guds folk betryck. Men vad hände med Babylon? År 539 f.v.t. föll staden för mederna och perserna. Vilken förnedring!

⁶ Jesajas profetiska ord ger en bra beskrivning av det som har hänt med det ”stora Babylon” sedan 1919. Det var ett förödmjukande fall som det året drabbade den upphöjda staden, då den tvingades att frige Jehovas folk ur andlig fångenskap. (Uppenbarelseboken 14:8) Och när sedan den här lilla gruppen kristna började ”trampa ner” dem som hade hållit dem fångna, blev förödmjukelsen ännu större. År 1922 började de förkunna det kommande slutet för kristenheten genom att bekantgöra budskap som svarar mot de fyra änglarnas trumpetstötar i Uppenbarelseboken 8:7–12 och de tre verop som var förutsagda i Uppenbarelseboken 9:1–11:15.

”Den rättfärdiges stig är rättrådighet”

7. Vilken vägledning får de som vänder sig till Jehovas ljus, vem hoppas de på, och vad älskar de?

⁷ Jehova ger räddning åt dem som vänder sig till hans ljus, och han vägleder dem på deras stig, som Jesaja visar härnäst: ”Den rättfärdiges stig är rättrådighet. Eftersom du är rättrådig, kommer du att jämna den rättfärdiges bana. Ja, för dina domars stig, o Jehova, har vi hoppats på dig. Till ditt namn och till din åminnelse har själens längtan varit vänd.” (Jesaja 26:7, 8) Jehova är en rättfärdig Gud, och de som tillber honom måste följa hans rättfärdiga normer. Då vägleder Jehova dem och jämnar deras bana. Genom att följa Jehovas vägledning visar de ödmjuka att de hoppas på Jehova och innerligt älskar hans namn, hans ”åminnelse”. — 2 Moseboken 3:15.

8. Hur var Jesaja föredömlig i sin inställning?

⁸ Jesaja älskade Jehovas namn. Det framgår tydligt av det han säger i fortsättningen: ”Med min själ har jag längtat efter dig om natten; ja, med min ande inom mig söker jag dig ständigt; ty när det finns domar från dig för jorden, är rättfärdighet vad det fruktbara landets invånare sannerligen kommer att lära sig.” (Jesaja 26:9) Jesaja längtade efter Jehova med sin ”själ”, ja med hela sin varelse. Föreställ dig hur profeten under nattens tysta timmar bad till Jehova och gav uttryck åt sina innersta tankar och ivrigt sökte hans vägledning. Vilket fint föredöme! Jesaja lärde sig också rättfärdighet av Jehovas domshandlingar. Detta påminner oss om behovet av att ständigt vara vaksamma och uppmärksamma för att urskilja Jehovas vilja.

Somliga valde mörkret

9, 10. Hur handlade Jehova omtänksamt mot sin otrogna nation, men hur reagerade de?

⁹ Jehova visade stor kärleksfull omtanke mot Juda, men tyvärr uppskattade inte alla detta. I stället för att vandra i Jehovas sannings ljus valde flertalet ofta att göra uppror och avfalla. Jesaja sade: ”Även om ynnest skulle visas den ondskefulle, kommer han helt enkelt inte att lära sig rättfärdighet. I redbarhetens land kommer han att handla orätt och inte se Jehovas höghet.” — Jesaja 26:10.

¹⁰ Flertalet i Juda på Jesajas tid vägrade att erkänna att det var Jehovas hand som skyddade dem mot deras fiender. De visade ingen tacksamhet när han välsignade nationen med frid. Jehova överlämnade dem därför till att tjäna ”andra herrar” och lät dem till slut föras i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t. (Jesaja 26:11–13) Men så småningom fick en tuktad kvarleva återvända till sitt hemland.

11, 12. a) Hur såg framtiden ut för dem som hade hållit Juda i fångenskap? b) Hur såg framtiden ut 1919 för dem som hade hållit Jehovas smorda tjänare fångna?

¹¹ Vad skulle då hända med dem som hållit Juda i fångenskap? Jesaja svarar profetiskt: ”De är döda; de kommer inte att leva. Kraftlösa i döden, de kommer inte att stå upp. Därför har du vänt din uppmärksamhet mot dem för att förinta dem och tillintetgöra allt omnämnande av dem.” (Jesaja 26:14) Nej, Babylon hade ingen framtid efter sitt fall år 539 f.v.t. Den tid skulle komma då staden inte längre fanns. Den skulle bli ”kraftlös i döden”, och dess stora välde skulle tillhöra det förgångna. Vilken varning för dem som hoppas på de mäktiga i den här världen!

¹² Den här profetian uppfylldes i viss bemärkelse, när Gud lät sina smorda tjänare komma i andlig fångenskap 1918 och sedan befriade dem 1919. Från och med då såg framtiden mörk ut för dem som tidigare hade hållit dem fångna, i första hand kristenheten. Men rika välsignelser väntade Jehovas folk.

”Du har fogat mer till nationen”

13, 14. Hur har Jehova rikt välsignat sina smorda tjänare sedan 1919?

¹³ År 1919 välsignade Gud sina smorda tjänare som visat ånger och ändrat sinne, och han gav dem tillväxt. Först församlades de återstående medlemmarna av Guds Israel, och därefter började ”en stor skara” av ”andra får” församlas. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Dessa välsignelser var förutsagda i Jesajas profetia: ”Du har fogat mer till nationen; o Jehova, du har fogat mer till nationen; du har förhärligat dig. Du har vida utsträckt landets alla gränser. O Jehova, under trångmål har de vänt sin uppmärksamhet till dig; de har utgjutit en böneviskning när de fick din tuktan.” — Jesaja 26:15, 16.

¹⁴ Nu har gränserna för Guds Israel utsträckts till att omfatta hela jorden, och den stora skara som har fogats till uppgår nu till omkring sex miljoner, som entusiastiskt deltar i arbetet med att predika de goda nyheterna. (Matteus 24:14) Vilken välsignelse från Jehova! Och det är till ära för hans namn, som nu hörs i 235 länder och områden, ja, det är verkligen en underbar uppfyllelse av hans löfte.

15. Vilken bildlig uppståndelse ägde rum 1919?

¹⁵ Det var endast med Jehovas hjälp som Juda kunde komma ur fångenskapen i Babylon. (Jesaja 26:17, 18) På liknande sätt var det ett bevis på Jehovas stöd att Guds Israel befriades 1919. Det skulle aldrig ha kunnat ske utan honom. Förändringen av deras tillstånd var så häpnadsväckande att Jesaja liknar den vid en uppståndelse. ”Dina döda kommer att leva. Ett lik som tillhör mig — de kommer att stå upp. Vakna och ropa högt av fröjd, ni som har er boning i stoftet! Ty din dagg är som malvors dagg, och jorden, den skall låta till och med de i döden kraftlösa komma till världen.” (Jesaja 26:19; Uppenbarelseboken 11:7–11) Ja, de som var kraftlösa i döden skulle så att säga återfödas till förnyad verksamhet!

Beskydd i farliga tider

16, 17. a) Vad behövde judarna göra för att överleva Babylons fall år 539 f.v.t.? b) Vad är antagligen de nutida ”inre rummen”, och hur är de till nytta för oss?

¹⁶ Jehovas tjänare har alltid behövt hans beskydd. Men då han nu snart för sista gången sträcker ut sin hand mot Satans värld, kommer hans tillbedjare att mer än någonsin tidigare behöva hans hjälp. (1 Johannes 5:19) Med tanke på den här farliga tiden uppmanar Jehova oss: ”Gå, mitt folk, gå in i dina inre rum, och stäng dina dörrar efter dig. Göm dig endast för ett ögonblick, till dess förkastelsedomen drar förbi. Ty se! Jehova kommer ut från sin plats för att avkräva räkenskap för landets invånares missgärning mot honom, och landet kommer sannerligen att blottlägga sin blodsutgjutelse och kommer inte längre att täcka över sina dräpta.” (Jesaja 26:20, 21; Sefanja 1:14) Genom den här uppmaningen fick judarna veta hur de skulle kunna överleva Babylons fall år 539 f.v.t. De som följde den höll sig inne i sina hus, i trygghet undan erövringsmaktens soldater ute på gatorna.

¹⁷ I vår tid har de ”inre rummen” i profetian antagligen att göra med de tiotusentals församlingarna av Jehovas folk runt om i världen. Sådana församlingar är ett skydd redan nu, en plats där de kristna under de äldstes kärleksfulla omvårdnad finner trygghet bland sina bröder. (Jesaja 32:1, 2; Hebréerna 10:24, 25) Detta är i synnerhet sant nu, då slutet för denna tingens ordning är så nära och överlevnad är beroende av lydnad. — Sefanja 2:3.

18. Hur kommer Jehova snart att ”dräpa havsvidundret”?

¹⁸ Så här profeterar Jesaja om den tiden: ”På den dagen kommer Jehova, med sitt hårda och stora och starka svärd, att vända sin uppmärksamhet till Leviatan, den glidande ormen, ja till Leviatan, den slingrande ormen, och han kommer sannerligen att dräpa havsvidundret som är i havet.” (Jesaja 27:1) Vad är den nutida ”Leviatan”? Det är av allt att döma ”den ursprunglige ormen”, Satan själv, och hans onda tingens ordning, som han använder till att föra krig mot Guds Israel. (Uppenbarelseboken 12:9, 10, 17; 13:14, 16, 17) År 1919 förlorade Leviatan sitt grepp om Guds folk, och med tiden kommer Leviatan att försvinna helt och hållet. (Uppenbarelseboken 19:19–21; 20:1–3, 10) På så sätt kommer Jehova att ”dräpa havsvidundret”. Fram till dess kommer inget som Leviatan kan försöka göra mot Jehovas folk att ha någon bestående framgång. (Jesaja 54:17) Detta är verkligen trösterikt att veta!

”En vingård med skummande vin”

19. Hurdant är tillståndet för kvarlevan i våra dagar?

¹⁹ Visst har vi med tanke på allt detta ljus från Jehova orsak att glädjas! Jesaja ger en vacker beskrivning av Jehovas folks glädje när han skriver: ”Sjung till henne på den dagen: ’En vingård med skummande vin! Jag, Jehova, skyddar henne. Varje ögonblick kommer jag att vattna henne. För att ingen må vända sin uppmärksamhet mot henne, kommer jag att skydda henne, ja natt och dag.’” (Jesaja 27:2, 3) Jehova har vårdat sig om sin ”vingård”, kvarlevan av Guds Israel, och om deras hårt arbetande medförbundna. (Johannes 15:1–8) Detta har lett till en frukt som ger ära åt hans namn och som får hans tjänare på jorden att glädja sig.

20. Hur beskyddar Jehova den kristna församlingen?

²⁰ Vi kan vara glada över att den vrede Jehova kände mot sina smorda tjänare 1918, då han lät dem gå i andlig fångenskap, har upphört. Han säger själv: ”Raseri hyser jag inte. Vem kommer att ge mig törniga buskar och ogräs i striden? Jag skall trampa på sådant. Jag skall sätta sådant i brand samtidigt. I annat fall må han gripa tag i mitt fäste, må han sluta fred med mig; fred må han sluta med mig.” (Jesaja 27:4, 5) Jehova krossar och förintar allt ogräsliknande inflytande som skulle kunna fördärva hans vinstockar och ser på så sätt till att de kan fortsätta att ge ett överflöd av ”skummande vin”. Må därför ingen äventyra den kristna församlingens välfärd. Alla bör i stället ”gripa tag” i Jehovas ”fäste” och söka hans ynnest och beskydd. Därigenom sluter vi fred med Gud, något som är så viktigt att Jesaja nämner det två gånger. — Psalm 85:1, 2, 8; Romarna 5:1.

21. Hur har det fruktbara landet blivit fyllt med ”avkastning”?

²¹ Välsignelserna fortsätter: ”I de kommande dagarna skall Jakob slå rot, Israel blomstra och verkligen skjuta skott; och de kommer rentav att fylla det fruktbara landets yta med avkastning.” (Jesaja 27:6) Den här versen har uppfyllts sedan 1919 och gett ett underbart bevis på Jehovas makt. Smorda kristna har fyllt jorden med ”avkastning”, dvs. näringsrik andlig föda. Mitt i en fördärvad värld håller de med glädje fast vid Guds höga normer. Och Jehova fortsätter att välsigna dem med tillväxt. Detta har fått till följd att miljoner följeslagare, de andra fåren, nu ägnar Gud ”helig tjänst dag och natt”. (Uppenbarelseboken 7:15) Må vi aldrig glömma vilket storslaget privilegium det är att få ta del av ”avkastningen” och få dela med sig av den åt andra!

22. Vilka välsignelser får de som tar emot ljuset?

²² Visst är vi i dessa kritiska tider, då mörker övertäcker jorden och tjockt dunkel folkgrupperna, tacksamma över att Jehova låter sitt folk få del av andligt ljus! (Jesaja 60:2; Romarna 2:19; 13:12) Det ljuset skänker sinnesfrid och glädje åt alla som nu tar emot det och i framtiden ingenting mindre än evigt liv. Vi som älskar ljuset har därför goda skäl att lyfta upp våra hjärtan i lovprisning av Jehova och instämma i psalmistens ord: ”Jehova är mitt livs fäste. För vem skall jag känna skräck? Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” — Psalm 27:1b, 14.