Nu är Jesus tillbaka på västra sidan av sjön, i området kring Kapernaum. De människor som fått mat genom ett underverk hittar honom och frågar: ”När kom du hit?” Jesus tillrättavisar dem och säger att de bara är ute efter mer mat. Han uppmanar dem att inte arbeta ”för den mat som fördärvas, utan för den mat som består och ger evigt liv”. Det får dem att fråga: ”Vad är det Gud vill att vi ska göra?” (Johannes 6:25–28)

De kanske tänker på sådant som står i deras lag, men Jesus betonar vad som är viktigast: ”Detta är vad Gud vill att ni ska göra: Utöva tro på den som han har sänt ut.” Men trots allt Jesus har gjort tror de inte på honom. De kräver att han ska göra ett underverk för att de ska tro på honom: ”Vad är det du ska göra?” frågar de. ”Våra förfäder åt mannat i vildmarken, precis som det står skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.’” (Johannes 6:29–31; Psalm 78:24)

Men i stället för att ge dem ett tecken påminner Jesus dem om vem som verkligen kan ge dem det de behöver. Jesus förklarar: ”Mose har inte gett er brödet från himlen, men min Far ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.” Men de förstår inte poängen, utan säger: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” (Johannes 6:32–34) Men vad är det egentligen för bröd som Jesus pratar om?

Han förklarar: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig bli hungrig, och den som har tro på mig ska aldrig någonsin bli törstig. Men som jag sa till er: Ni har sett mig, och ändå tror ni inte.” Jesus fortsätter: ”Jag [har] inte ... kommit ner från himlen för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska låta någon gå förlorad av alla dem han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem på den sista dagen. För detta är min Fars vilja: att alla som erkänner Sonen och tror på honom ska få evigt liv.” (Johannes 6:35–40)

Det här gör människor upprörda, och judarna börjar muttra. Hur kan han påstå att han är ”det bröd som har kommit ner från himlen”? (Johannes 6:41) För dem är han bara en vanlig människa från Nasaret i Galileen. De säger: ”Visst är det här Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor.” (Johannes 6:42)

”Var inte så upprörda”, säger Jesus. ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom. Och jag ska uppväcka honom på den sista dagen. Det står skrivet i profeterna: ’De ska alla vara lärda av Jehova.’ Alla som har lyssnat på Fadern och har lärt av honom kommer till mig. Men ingen har sett Fadern, utom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern. Sannerligen säger jag er: Den som tror får evigt liv.” (Johannes 6:43–47; Jesaja 54:13)

När Jesus tidigare pratade med Nikodemos, förklarade han att man måste tro på Guds son för att få evigt liv. Han sa att ”den som har tro på honom [Guds enfödde son] inte ska gå under utan få evigt liv.” (Johannes 3:15, 16) Men den här gången riktar han sig till många fler och berättar att det är genom honom som de kan få evigt liv – något man varken fick av mannat eller kan få av det bröd som finns i Galileen. Så hur kan de få evigt liv? Jesus säger en gång till: ”Jag är livets bröd.” (Johannes 6:48)

Men resonemanget om brödet från himlen slutar inte här. Jesus fortsätter spinna vidare på det här temat, och resonemanget avslutas i en synagoga i Kapernaum.

Tidigare har Jesus gett bröd och fisk till en grupp människor som kommit tillbaka från Galileiska sjöns östra strand. I en synagoga i Kapernaum fortsätter han att tala till dem. Han har just sagt att han är det sanna brödet från himlen, och nu fortsätter han på samma tema.

Jesus säger: ”Era förfäder åt mannat i vildmarken, och ändå dog de.” Han lyfter nu fram en intressant kontrast: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han få leva för evigt. Och det bröd jag ska ge är mitt kött, som jag ger så att människor kan få liv.” (Johannes 6:48–51)

På våren år 30 sa Jesus till Nikodemos att Gud älskar världen så mycket att han sänt sin son för att rädda den. Nu framhåller Jesus vad man måste göra för att få evigt liv. Det är nödvändigt att äta hans kött, dvs. tro på hans offer.

Men folket protesterar: ”Hur kan den här människan ge oss sitt kött att äta?” (Johannes 6:52) Jesus vill inte att de ska ta det här bokstavligt, utan bildligt. Han försöker få dem att förstå genom att utveckla bildspråket.

”Om ni inte äter av Människosonens kött och dricker av hans blod, kommer ni inte att få liv. Den som äter av mitt kött och dricker av mitt blod får evigt liv. ... För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter av mitt kött och dricker av mitt blod kommer att vara i gemenskap med mig och jag med honom.” (Johannes 6:53–56)

Hur reagerar judarna? Tror de att Jesus förespråkar kannibalism eller vill att de ska bryta Guds lag och äta blod? Vilken motbjudande tanke! (1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 17:10, 11) Jesus menar inte att man bokstavligen ska äta hans kött eller dricka hans blod. Jesus kött representerar hans fullkomliga kropp. Och hans blod representerar hans liv. Poängen är att alla som önskar leva för evigt måste tro på hans offer. Men det är många av hans lärjungar som inte förstår det här. De utbrister: ”Det han säger är chockerande, det kan man inte lyssna på.” (Johannes 6:60)

Jesus märker att några av hans lärjungar går och muttrar. Därför frågar han: ”Tar ni anstöt av det här? Tänk då hur det blir om ni får se Människosonen stiga upp till den plats han kom ifrån. ... Det jag har sagt till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Det får många lärjungar att gå i väg, och de slutar följa honom. (Johannes 6:61–64)

Jesus vänder sig nu till sina 12 apostlar och frågar: ”Ni vill väl inte gå i väg ni också?” Petrus svarar: ”Herre, vem skulle vi gå till? Dina ord leder till evigt liv. Och vi tror på och har insett att du är Guds helige.” (Johannes 6:67–69) Så även om Petrus och de andra apostlarna inte riktigt förstår allt, visar de ändå att de är lojala mot Jesus.

Jesus blir glad av Petrus svar, men han tillägger: ”Är det inte jag själv som har utvalt er tolv? Ändå är en av er en baktalare.” (Johannes 6:70) Jesus syftar på Judas Iskariot. Det är möjligen vid det här tillfället som Jesus börjar se onda tendenser hos Judas.

Det måste kännas bra för Jesus att Petrus och de andra apostlarna inte blivit avskräckta. De vill fortfarande följa honom och ta del i det livräddande arbete som han utför.