Jesus tillrättavisar fariséerna

OM DET är med Satans makt som demonerna blir utdrivna, resonerar Jesus, då är ju Satan söndrad mot sig själv. ”Ni må antingen göra trädet fint och dess frukt fin”, fortsätter han, ”eller göra trädet ruttet och dess frukt rutten; för trädet känns igen på sin frukt.”

Det är dåraktigt att påstå att den goda frukt som Jesus lägger i dagen genom att driva ut demoner är en följd av att han tjänar Satan. Om frukten är fin, kan trädet inte vara ruttet. Fariséernas ruttna frukt av befängda anklagelser och omotiverat motstånd mot Jesus bevisar å andra sidan att de själva är ruttna. ”Huggormsyngel”, utropar Jesus, ”hur kan ni tala goda ting, när ni är onda? Av hjärtats överflöd talar ju munnen.”

Eftersom våra ord återspeglar vårt hjärtas tillstånd, kommer våra yttranden att utgöra en grund för hur vi skall bli dömda. ”Jag säger er”, fortsätter Jesus, ”att varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på Domens dag; efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.”

Trots alla de kraftgärningar som Jesus utfört säger de skriftlärda och fariséerna: ”Lärare, vi önskar se ett tecken av dig.” Även om just dessa män från Jerusalem kanske inte personligen har sett hans underverk, finns det obestridliga uppgifter från ögonvittnen som bevisar att de inträffat. Jesus säger därför till de judiska ledarna: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom profeten Jonas tecken.”

För att förklara vad han menar fortsätter Jesus: ”Alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta.” Efter att ha slukats av fisken kom Jona ut som genom en uppståndelse. Jesus förutsäger alltså här att han själv kommer att dö och sedan bli uppväckt till liv igen på tredje dagen. Men de judiska ledarna förkastar ”Jonas tecken”, även längre fram när Jesus verkligen blir uppväckt.

Jesus säger därför att män från Nineve, som ändrade sinne på grund av Jonas predikande, skall stå upp i domen och domfälla de judar som förkastar Jesus. Han drar också en parallell med drottningen av Saba, som kom från jordens ändar för att höra Salomos vishet och förundrade sig över vad hon såg och hörde. ”Men se!” påpekar Jesus, ”här är något mer än Salomo.”

Jesus berättar sedan en liknelse om en man ur vilken en oren ande far ut. Mannen fyller emellertid inte tomrummet med goda ting och blir därför besatt av ytterligare sju onda andar. ”Så skall det också gå för denna onda generation”, säger Jesus. Den israelitiska nationen hade blivit renad och hade genomgått vissa förändringar till det bättre — i likhet med det tillfälliga avlägsnandet av en oren ande. Men det sätt varpå nationen förkastade Guds profeter, vilket nådde sin kulmen i motståndet mot Kristus själv, visar att dess ondska nu var mycket värre än den var från början.

Medan Jesus talar, kommer hans mor och hans bröder och ställer sig i utkanten av folkskaran. Någon säger därför: ”Titta! Din mor och dina bröder står utanför och söker få tala med dig.”

”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” frågar Jesus. Han räcker ut handen mot sina lärjungar och säger: ”Se! Min mor och mina bröder! Ty var och en som gör min Faders vilja, hans som är i himlen, det är min bror och syster och mor.” Jesus visar på detta sätt att oavsett hur dyrbara de band är som han har till sina anhöriga, så är hans förhållande till lärjungarna ännu dyrbarare för honom. Matteus 12:33—50; Markus 3:31—35; Lukas 8:19—21.

JESUS befinner sig tydligen i Kapernaum när han tillrättavisar fariséerna. Längre fram samma dag lämnar han huset och går ner till det närbelägna Galileens hav, där stora folkskaror samlas omkring honom.

Sedan Jesus berättat dessa fem liknelser, låter han folkskarorna gå och återvänder själv till det hus där han för tillfället vistas. Snart kommer hans tolv apostlar och andra dit till honom.

De som drog nytta av Jesu liknelser

När lärjungarna kommer till Jesus sedan han talat till folkskarorna på stranden, är de nyfikna på hans nya undervisningsmetod. Visst har de hört honom använda liknelser tidigare, men aldrig i så stor utsträckning. De frågar därför: ”Varför talar du till dem i liknelser?”

En av anledningarna till att han gör detta är för att uppfylla profetens ord: ”Jag vill öppna min mun till liknelser, jag vill förkunna ting som varit dolda sedan grundläggningen.” Men det är inte det enda skälet. Hans liknelser bidrar till att avslöja människors verkliga hjärteinställning.

De flesta är i själva verket intresserade av Jesus bara därför att han är en mästare på att skildra händelser och förhållanden och en undergörare och inte därför att de vill tjäna honom som Herre och osjälviskt följa honom. De vill inte ändra sitt tankemönster eller sitt levnadssätt. De vill inte låta budskapet påverka dem i så hög grad.

Jesus säger fördenskull: ”Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’... Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt.’”

”Men”, säger Jesus vidare, ”lyckliga är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör. För jag säger er i sanning: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se vad ni nu ser och fick inte se det och att få höra vad ni nu hör och fick inte höra det.”

Ja, de tolv apostlarna och deras följeslagare har mottagliga hjärtan. Jesus säger därför: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat.” Eftersom lärjungarna verkligen önskar förstå dessa ting, förklarar Jesus liknelsen om såningsmannen för dem.

”Säden är Guds ord”, säger Jesus, och jorden är hjärtat. Om den säd som sås i den hårda jorden utmed vägen förklarar Jesus: ”Sedan kommer Djävulen och tar bort ordet ur deras hjärta, för att de inte skall tro och bli räddade.”

Den säd, å andra sidan, som sås på ställen med klippgrund syftar på de människors hjärtan som först tar emot ordet med glädje. Men eftersom ordet inte kan rota sig ordentligt i sådana hjärtan, faller dessa människor ifrån när tider av prövningar eller förföljelser kommer.

Vad beträffar den säd som föll bland törnena, säger Jesus vidare, så syftar denna på människor som har hört ordet. De låter sig emellertid ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar, så att de blir helt förkvävda och inte bringar någonting till fulländning.

Vad slutligen den säd beträffar som sås i den utmärkta jorden, säger Jesus, så är dessa de som efter att ha hört ordet med ett rätt och gott hjärta behåller det och bär frukt med uthållighet.

Hur välsignade blir inte dessa lärjungar som har sökt upp Jesus för att få förklaring på hans läror! Jesus vill att hans liknelser skall bli förstådda, för att låta människor få veta sanningen. ”Inte kommer man väl med en lampa för att sätta den under ett sädesmått eller under en säng?” säger han. Nej, ”man tar ... fram den för att sätta den på ett lampställ”. Jesus tillägger därför: ”Ge därför akt på hur ni lyssnar.”

Välsignade med mera undervisning

Efter att ha fått Jesu förklaring på liknelsen om såningsmannen vill lärjungarna lära sig mer. ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern”, ber de.

Hur annorlunda inställning har inte lärjungarna i jämförelse med resten av folkskaran på stranden! Dessa människor har inte någon uppriktig önskan att fatta innebörden i Jesu liknelser, utan är nöjda med själva huvuddragen. Jesus ställer åhörarskaran där nere vid havsstranden i kontrast till sina vetgiriga lärjungar som har kommit till honom i huset och säger:

”Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mera skall bli er tilldelat.” Lärjungarna ger Jesus ett fullt mått av intresse och uppmärksamhet, och de blir därför välsignade med mera undervisning. Som svar på lärjungarnas uppmaning ger Jesus därför följande förklaring:

”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det kungarikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är Djävulen. Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar.”

Efter att ha identifierat de olika dragen i sin liknelse beskriver Jesus hur utgången skall bli. Vid avslutningen på tingens ordning, säger han, skall skördefolket, dvs. änglarna, skilja ogräslika falska kristna från de äkta ”kungarikets söner”. Sedan kommer ”den ondes söner” att prisges åt tillintetgörelse, men Guds kungarikes söner, ”de rättfärdiga”, kommer att lysa klart i sin Faders rike.

Därefter välsignar Jesus sina vetgiriga lärjungar med ytterligare tre liknelser. Först säger han: ”Himlarnas kungarike är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer så mycket han har och köper den åkern.”

”Återigen”, fortsätter han, ”är himlarnas kungarike likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allting, så mycket han hade, och köpte den.”

Jesus själv är lik den man som finner en gömd skatt och den köpman som finner en mycket värdefull pärla. Han sålde, så att säga, allting när han övergav sin höga ställning i himlen och blev en enkel människa. Som människa här på jorden blir han sedan utsatt för smälek och hätsk förföljelse och bevisar sig värdig att bli härskare i Guds kungarike.

Jesu efterföljare ställs också inför samma uppfordran att sälja allting för att vinna den storslagna belöningen att antingen få bli medregenter tillsammans med Kristus eller vara bland Rikets jordiska undersåtar. Kommer vi att betrakta vår andel i Guds kungarike som något som är värdefullare än allt annat i livet, som en ovärderlig skatt eller en mycket dyrbar pärla?

Slutligen liknar Jesus ”himlarnas kungarike” vid ett dragnät som drar samman fisk av varje slag. När de olika fisksorterna skils från varandra, samlas de fina ihop, men de odugliga kastas bort. Så, säger Jesus, kommer det att vara vid avslutningen på tingens ordning; änglarna kommer då att avskilja de onda från de rättfärdiga och prisge de onda åt tillintetgörelse.

Jesus själv är den som påbörjar detta fiske, och han uppmanar sina första lärjungar att bli ”människofiskare”. Under änglarnas överinseende fortsätter sedan detta fiske århundradena igenom. Slutligen kommer den tid då det är dags att hala upp ”dragnätet”, som representerar alla de organisationer på jorden som utger sig för att vara kristna, också församlingen av smorda kristna.

Även om den odugliga fisken kastas bort och tillintetgörs, bevaras lyckligtvis den ”fina” fisken. Genom att lägga i dagen samma uppriktiga önskan att öka vår kunskap och förståelse som Jesu lärjungar gjorde kan vi bli välsignade, inte bara med mera undervisning, utan med evigt liv.