Hon rörde vid hans ytterklädnad

NYHETEN om att Jesus har lämnat Dekapolis når Kapernaum, och en stor folkskara samlas nere vid havet för att hälsa honom välkommen tillbaka. De har utan tvivel hört talas om att han stillade stormen och botade de demonbesatta männen. När han nu stiger i land, samlas de runt omkring honom, ivriga och förväntansfulla.

En av dem som är angelägna om att få träffa Jesus är Jairos, en av de män som presiderar i synagogan. Han faller ner för Jesu fötter och bönfaller honom gång på gång: ”Min lilla dotter är i ett ytterst kritiskt tillstånd. Skulle du vilja komma och lägga händerna på henne, så hon kan bli frisk och får leva?” Eftersom hon är hans enda barn och bara är tolv år gammal, är hon Jairos särskilt kär.

Hans ord finner gensvar hos Jesus, och åtföljda av en stor folkskara ger de sig av mot Jairos’ hem. Vi kan föreställa oss hur ivriga människorna är vid tanken på att få bevittna ytterligare ett underverk. Men en kvinna i folkskaran kan inte koncentrera sig på något annat än sitt eget svåra problem.

I tolv långa år har den här kvinnan lidit av blödningar. Hon har varit hos den ene läkaren efter den andre och förbrukat alla sina tillgångar på behandlingar av olika slag. Men hon har inte blivit botad — i stället har hon blivit sämre.

Inte nog med att detta har gjort henne mycket svag, utan som du säkert förstår är det också genant och förödmjukande att lida av en sådan sjukdom. Man talar i allmänhet inte öppet om sådana krämpor. Enligt den mosaiska lagen gör blödningar dessutom en kvinna oren, och var och en som vidrör henne eller hennes blodfläckade klädesplagg måste tvätta sig och är sedan oren ända till kvällen.

Kvinnan har hört talas om Jesu underverk och har nu sökt upp honom. På grund av att hon är oren, försöker hon bana sig väg genom folkskaran så omärkligt som möjligt, och hon säger för sig själv: ”Om jag bara får röra vid hans ytterkläder, skall jag bli frisk.” När hon gör detta, märker hon genast att hennes blödningar har upphört!

”Vem var det som rörde vid mig?” Vilken chock hon måste ha fått när hon hörde Jesu ord! Hur kunde han veta detta? ”Undervisare”, protesterar Petrus, ”du ser ju folkskaran som tränger sig inpå dig, och så säger du: ’Vem rörde vid mig?’”

Jesus ser sig omkring efter kvinnan och säger sedan: ”Någon rörde vid mig, för jag uppfattade att kraft gick ut från mig.” Detta är sannerligen inte någon vanlig beröring, för det botande som blir följden kräver en del av den kraft Jesus har.

När kvinnan ser att hon inte har undgått uppmärksamhet, kommer hon, skrämd och bävande, och faller ner inför Jesus. Inför allt folket berättar hon hela sanningen om sin sjukdom och om hur hon just har blivit botad.

När Jesus hör hennes bekännelse, grips han av medlidande med henne och säger tröstande: ”Dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” Visst är det underbart att veta att den som Gud har utvalt till att styra över jorden är en sådan varmhjärtad och medlidsam person, som både bryr sig om människor och har kraft och förmåga att hjälpa dem! Matteus 9:18—22; Markus 5:21—34; Lukas 8:40—48; 3 Moseboken 15:25—27.

Sorg och tårar förbyts i stor hänryckning

NÄR Jairos ser hur kvinnan som lider av blödningar blir botad, ökar utan tvivel hans tilltro till Jesu mirakulösa förmågor. Tidigare samma dag hade Jairos bett Jesus komma och hjälpa hans älskade 12-åriga dotter, som låg för döden. Nu inträffar emellertid det som Jairos mest av allt fruktar. Medan Jesus ännu håller på att tala med kvinnan, kommer några män och säger tyst till honom: ”Din dotter har dött! Varför besvära läraren vidare?”

Vilken förkrossande nyhet! Tänk, den här mannen, som åtnjuter så stor respekt i samhället, blir nu fullständigt hjälplös då han får veta att hans dotter är död. Men Jesus hör deras samtal. Han vänder sig till Jairos och säger tröstande: ”Hys ingen fruktan, utöva bara tro.”

Jesus följer den sörjande mannen tillbaka till hans hem. När de kommer fram, finner de att där råder nästan kaos med högljudd gråt och klagan. En skara människor har samlats, och de slår sig själva i sorg. När Jesus kommer in i huset frågar han: ”Varför ställer ni till med larm och förvirring och högljudd gråt? Barnet har inte dött, utan det sover.”

När människorna hör detta, börjar de skratta hånfullt åt Jesus, eftersom de vet att flickan verkligen är död. Jesus säger emellertid att hon bara sover. Genom att använda sina gudagivna förmågor kommer han att visa att människor kan uppväckas från de döda lika lätt som de kan väckas upp ur djup sömn.

Jesus skickar nu ut allesammans utom Petrus, Jakob, Johannes och den döda flickans mor och far. Han tar sedan med sig dessa fem in i rummet där den lilla flickan ligger. Han tar henne i handen och säger: ”Talitạ koumi”, som översatt betyder: ”Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!” Och med ens reser sig flickan upp och börjar gå omkring! När hennes föräldrar ser detta, blir de utom sig av stor hänryckning.

Efter att ha uppmanat Jairos och hans hustru att ge barnet något att äta befaller Jesus dem att inte berätta för någon vad som har hänt. Men trots att Jesus säger detta, sprider sig ryktet om händelsen i hela den trakten. Det här är andra gången Jesus uppväcker någon från de döda. Matteus 9:18—26; Markus 5:35—43; Lukas 8:41—56.

Jesus lämnar Jairos’ hem och återvänder till Nasaret

DET har varit en hektisk dag för Jesus — sjöresan från Dekapolis, botandet av kvinnan som lidit av blödningar och uppväckandet av Jairos’ dotter. Men dagen är inte slut än. När Jesus lämnar Jairos’ hem, följer två blinda män efter honom och ropar: ”Var barmhärtig mot oss, Davids Son.”

Genom att tilltala Jesus som ”Davids Son” visar dessa män att de tror att Jesus är arvinge till Davids tron och att han således är den utlovade Messias. Jesus tycks emellertid inte bry sig om deras rop på hjälp, kanske för att pröva deras uthållighet. Men männen ger inte upp. De följer efter Jesus till den plats där han för tillfället bor, och när han går in i huset, följer de efter.

När de kommit in, frågar Jesus: ”Har ni tro på att jag kan göra detta?”

”Ja, Herre”, svarar de tillitsfullt.

Jesus rör därför vid deras ögon och säger: ”Må det gå er efter er tro.” Plötsligt kan de se! Jesus förmanar dem därefter allvarligt: ”Se till att ingen får reda på det.” Men uppfyllda av glädje ignorerar de Jesu befallning och talar om honom överallt i trakten.

Just som dessa män skall ge sig av, för man till honom en demonbesatt man som av demonen blivit berövad talförmågan. Jesus driver ut demonen, och genast börjar mannen tala. Folkskarorna förundrar sig över dessa underverk och säger: ”Aldrig har man sett något sådant i Israel.”

Bland de närvarande finns också fariséer. De kan inte förneka dessa underverk, men i sin ondska och otro ifrågasätter de ännu en gång källan till Jesu kraftgärningar och säger: ”Det är med demonernas härskare som han driver ut demonerna.”