Det stora Babylon anklagat

VID en serie konvent jorden runt under år 1988—1989 gav miljontals Jehovas vittnen sitt bifall till den resolution som gav uttryck åt deras avsky för hur det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, har handlat, och särskilt då så som det representeras av kristenheten. Men somliga kanske uppriktigt frågar: Är inte detta ett alltför drastiskt ställningstagande? Nej, inte alls! När vi ser hur profeterna i det forntida Israel modigt fördömde sin tids avgudadyrkan och med vilket kraftfullt språk Jesus avslöjade sin tids religiösa skrymteri, så tror vi som Jehovas vittnen att denna ståndpunkt är fullt berättigad. Den anbefalls till och med av Gud. — Jesaja 24:1—6; Jeremia 7:16—20; Matteus 23:9—13, 27, 28, 37—39.

Varför avskyr vi då det stora Babylons handlande? Vilka historiska bevis har vi för att religionen har underlåtit att ära universums sanne suveräne Herre, Jehova?

Det nutida Babylon föraktar namnet

Universums suveräne Herre är inte anonym. Omkring 7.000 gånger har han i bibeln identifierat sig som Jehova. Han tillskriver sitt namn avgörande betydelse. Det tredje av de tio budorden lyder: ”Du skall inte ta upp Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt, för Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som tar upp hans namn på ett ovärdigt sätt.” Och Jesus betonade sin Faders namn i bönen Fader vår, när han sade: ”Må ditt namn bli helgat.”— 2 Moseboken 20:7, NW; Matteus 6:9.

Kristenheten har under sitt förflutna inte gjort mycket för att ära Guds namn. Inte ens Konung Jakobs bibel av år 1611 (på engelska) använder namnet Jehova ensamt eller i kombination mer än sju gånger.a Andra översättningar har fullständigt avlägsnat namnet. De flesta religioner underlåter att ära det. De har i stället upphöjt sin ”heliga” treenighet, och ibland har de också upphöjt Maria, den så kallade Guds moder, över bibelns Gud. Man har låtit Jehovas dyrbara namn nästan helt komma ur bruk.b

Berömvärt nog erkänner islam en enda Gud, som de enligt sin heliga bok, Koranen, kallar Allah, men de använder inte hans namn Jehova, som först uppenbarades i bibeln åtminstone två tusen år innan Koranen kom till. Hinduerna tillber miljontals gudar och gudinnor, men Jehova finns inte med bland dessa.

Judendomen har på ett framträdande sätt skymfat Guds namn. Under tusentals år har judarna påstått sig vara folket för Guds namn, och ändå har de på grund av sin tradition fått Guds sanna namn att komma helt ur bruk.

Därför måste vi som vittnen för den suveräne Herren Jehova ge uttryck åt vår avsky över det sätt varpå man i det stora Babylon har nonchalerat Guds heliga namn.

Varför vi avskyr babyloniska läror

Med hjälp av den babyloniska läran att människan har en odödlig själ har miljontals människor utnyttjats och hållits i fruktan. Ända sedan forntiden har falsk religion utnyttjat fruktan för själens eventuella pina för evigt i ett brinnande helvete efter döden. En mera utstuderad förfining av denna lära är det temporära lidandet i skärseldens flammor. Uppriktiga människor betalar för att få mässor lästa för de döda, men de får aldrig veta när betalningarna inte behövs längre! Dessa hädiska läror har ingen grund i bibeln. — Jämför Jeremia 7:31.

Bibeln lär faktiskt att människan är en levande dödlig själ. För sin olydnad dömdes Adam inte till helvetet eller skärselden, utan till döden. Enkelt uttryckt: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23; 1 Moseboken 2:7, 17, NW; 3:19) Bibelns hopp för de döda grundar sig inte på en odödlig själ, utan i stället på Guds löfte om en uppståndelse till fullkomligt liv på en paradisisk jord. — Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 21:1—4.

En annan babylonisk lära är läran om den ”heliga” treenigheten. Denna lära om tre personer i en enda Gud var aldrig en del av de forntida hebréernas tro. (5 Moseboken 5:6, 7; 6:4; NW) Jesus, som själv var jude, trodde eller lärde verkligen aldrig att han var den allsmäktige Guden. Han påstod sig inte vara någon del av en treenighet så som det lärdes i den babyloniska doktrinen eller dogmen. — Markus 12:29; 13:32; Johannes 5:19, 30; 14:28; 20:17.

Därför förkastar vi Babylons hädiska läror så som de lärs ut i världens falska religioner. Vi tillber den ende sanne Guden, Jehova, genom hans Son, som blev ”ett försoningsoffer” inte enbart för de smorda kristnas synder, utan för hela människovärldens. — 1 Johannes 2:2.

Varför vi förkastar gudsfientliga filosofier

Kristenhetens påvar och präster klagar över vågen av ateism, och många använder detta för att rättfärdiga sitt stöd åt högervriden politik. Men ändå måste man ställa frågan: Vilka såg genom fingrarna med de orättvisor och den brist på jämlikhet som särskilt under det senaste århundradet underblåste ateismen? Detta skedde framför allt inom kristenhetens domän. Den ryska ortodoxa kyrkan förenade sig till exempel med tsarerna, vilka grymt förtryckte folket. Avsaknaden av sanna kristna värderingar hos dem som framställde sig som Guds representanter bidrog till förhållanden som utgjorde en grogrund för ateism.

Kristenhetens religioner har också omfattat den för Skaparen vanärande läran om evolution. De tillskriver naturens blinda krafter den komplicerade beskaffenheten och variationen hos över en miljon olika livsformer. De säger faktiskt att denna variation utvecklades genom en rad lyckträffar. En sådan filosofi gör att Gud blir överflödig och att människan inte är ansvarig inför någon. Etik blir en fråga om personligt val. (Psalm 14:1) Ett resultat av detta är att aborterna nu uppgår till tiotals miljoner årligen — i länder som påstår sig vara religiösa!

Vi förkastar dessa gudsfientliga filosofier och sedvänjor. Vi tillber Jehova, ”honom som lever till evig tid, som har skapat himmelen och de ting som är i den och jorden och de ting som är på den och havet och de ting som är i det”. — Uppenbarelseboken 10:6; 19:6.

Varför vi avskyr det stora Babylons frukt

Kristenheten har underlåtit att lyssna till varningsbudskapen till de sju församlingarna, vilka vi kan läsa i kapitel 2 och 3 i Uppenbarelseboken. Där ges det råd mot sådant som sekterism, avgudadyrkan och otukt och också mot ljumhet och försumlighet.

Ett besök vid nästan vilken plats för tillbedjan som helst kommer att avslöja hur många religiösa människor har upphöjt det skapade över Skaparen. Hur då? Genom den vördnad de visar bilder och ikoner, och också genom den dyrkan de ger ”helgon”, madonnor och kors. — Jämför Psalm 115:2—8; 2 Korintierna 5:7; 1 Johannes 5:21.

Paulus’ ord uppfylls på dem: ”Därför att de, fastän de kände Gud, varken gav honom ära som Gud eller tackade honom. ... De [blev] dåraktiga och bytte den oförgänglige Gudens härlighet mot något likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och krypande djur.” — Romarna 1:21—23.

Varför vi fördömer babylonisk omoraliskhet

Under de 20 senaste åren har homosexualiteten blivit godkänd eller tolererad som en alternativ livsstil. Miljontals homosexuella har ”kommit ut ur garderoben” och paraderar nu på gatorna och stoltserar med sin homosexualitet. Hur betraktar Gud deras homosexualitet?

Så här förklarade bibeln tydligt för omkring 3.500 år sedan: ”Du skall inte ligga hos en man som man ligger hos en kvinna. Det är en styggelse.” (3 Moseboken 18:22) Och för närmare 2.000 år sedan visade Paulus att Guds normer inte hade förändrats, när han skrev: ”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.” — Romarna 1:26, 27; 1 Korintierna 6:9, 10; 1 Timoteus 1:10.

Och ändå är så många av kristenhetens präster aktiva homosexuella att de inom många av de större religionerna har kunnat bilda en mäktig homosexuell påtryckningsgrupp. De kräver att deras livsstil skall erkännas och att de skall beviljas ställningen som präst. Ett belysande exempel gäller Canadas största protestantiska kyrkosamfund, United Church of Canada, vars ledare den 24 augusti 1988 med 205 röster mot 160 röstade till förmån för att anta homosexuella till prästämbetet.

Varför vi avskyr Babylons andliga prostitution

Uppenbarelseboken fördömer Babylons otukt med ”jordens kungar”, dess politiska styresmän. Skökan framställs som sittande ”på många vatten”, vilket betyder ”folk och skaror och nationer och tungomål”. (Uppenbarelseboken 17:1, 2, 15) Genom att ha ett gott förhållande till de politiska styresmännen har den falska religionen under århundradenas gång både öppet och i hemlighet använt sitt inflytande till att förtrycka och utnyttja den stora massan av människor.

Exempel på detta herravälde är de konkordat eller avtal som Vatikanen nu på 1900-talet undertecknat med nazistiska och fascistiska härskare. Som en följd av detta fick kyrkans inflytande över hjordarna dessa att fullständigt underkasta sig hänsynslösa härskare. År 1929 slöt Vatikanen ett konkordat med fascistdiktatorn Benito Mussolini. Vad följde i Tyskland? Den tyske kardinalen Faulhaber tillskriver påven Pius XI följande ord, vilka ger en inblick i dennes tankar om Hitler: ”Jag är glad; han är den förste statsman som har talat ut mot bolsjevismen.” Faulhaber påpekade senare: ”Min resa till Rom bekräftade vad jag skulle ha kunnat ana för länge sedan. I Rom anses nationalsocialismen och fascismen som den enda räddningen från kommunism och bolsjevism.”

Före år 1933 hade tyska katolska biskopar motstått nazismens filosofi. Men som den tyske författaren Klaus Scholder förklarar i sin bok Die Kirchen und das Dritte Reich (Kyrkorna och Tredje riket) befallde Vatikanens ambassadör i Tyskland, kardinal Pacelli, biskoparna att ändra sin inställning till nationalsocialismen. Vad föranledde denna förändring? Det var utsikten till konkordatet mellan Tredje riket och Vatikanen, vilket slöts den 20 juli 1933.

Klaus Scholder rapporterar: ”Vid valet och folkomröstningen den 12 november [1933] skördade Hitler frukterna av [Tredje] rikets konkordat genom de överraskande höga ’ja’-röstsiffrorna, framför allt då i övervägande katolska valkretsar.”

Även om några protestantiska ledare uttryckte motstånd mot nazisternas maktövertagande år 1933, drunknade deras röster snart i massans skrik på nationalism. Scholder förklarar: ”I den protestantiska kyrkan fanns det tydligt en ökande villighet att överge den försiktighet man visat i det flydda och att nu till sist också låta sig ryckas med av den nationella entusiasmen. ... För första gången förekom det reservationslösa officiella kyrkliga uttalanden till stöd för det nya riket.” Protestantismen lät sig faktiskt köpas av nazistnationalismen och blev dess tjänarinna, precis som den katolska kyrkan hade gjort.

Historien visar att den falska religionen under århundradenas gång har förenat sig med de mäktiga härskande elitgrupperna och har stärkt sin prestige till förfång för den stora massan av människor. Världens religiösa ledare, som girigt har strävat efter makt och rikedom, har inte återspeglat Kristi ”sinnesinställning”. Som Jehovas vittnen avskyr vi sådan andlig prostitution. — Johannes 17:16; Romarna 15:5; Uppenbarelseboken 18:3.

Varför vi avskyr Babylons blodskuld

I Uppenbarelseboken anklagas det stora Babylon för stor blodskuld: ”Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. ... Ja, i henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.” — Uppenbarelseboken 17:6; 18:24.

Den falska religionens historia är fylld av hat och blodsutgjutelse, och kristenheten bär den största blodskulden. Två världskrig startade inom de så kallade kristna nationernas område. ”Kristna” politiska ledare tog till vapen år 1914 och 1939, och i alla de stridande nationerna gav prästerskapet detta sin välsignelse. Så här heter det i The Columbia History of the World om första världskriget: ”Sanningen devalverades tillsammans med livet, och knappt en röst höjdes i protest. Guds ords väktare ledde krigskören. Det totala kriget kom att innebära totalt hat.” (Kursiverat av oss) Fältpräster drev på sina soldater med patriotisk glöd, när ungdomar på båda sidor blev kanonmat. Samma historiebok förklarar: ”Det systematiska förgiftandet av människornas sinnen genom häftiga anfall av nationalism ... lade ytterligare hinder i vägen för sökandet efter fred.”

Falsk religion fortsätter världen runt att framkalla hat, när konflikter rasar mellan judar och muslimer, hinduer och sikher, katoliker och protestanter, muslimer och hinduer och buddister och hinduer. Ja, falsk religion fortsätter att medverka till blodsutgjutelsen ”av alla som blivit slaktade på jorden”. — Uppenbarelseboken 18:24.

Med tanke på alla bevis som lagts fram här ovan tycker Jehovas vittnen att 1988 års konventresolution är passande och kommer i rätt tid. Vi fördömer med rätta falsk religion med dess blodskuld som skökan, det stora Babylon. Vi talar om för världen vad som är den enda vägen till fred och sann tillbedjan, nämligen att vända sig till universums suveräne Herre, Jehova Gud, genom den han sände till jorden, nämligen den Smorde, eller Messias, Jesus. Detta innebär att ta emot Guds rike som den rättfärdiga eviga regeringen — den enda regering som kan tillfredsställa mänsklighetens behov. Och det innebär också att det nu är tid att lyda befallningen: ”Gå ut från henne [det stora Babylon], mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Uppenbarelseboken 18:4; Daniel 2:44; Johannes 17:3.

[Fotnoter]