PETER hade kommit långt i sina studier i medicin när Bibelns budskap om räddning fångade hans intresse. Sedan han hade tagit sin examen och börjat arbeta som läkare vid ett sjukhus, uppmuntrade hans överordnade honom ideligen att specialisera sig som neurokirurg. Detta var ett tillfälle som många nya läkare inte skulle ha tvekat att ta vara på.

Petera valde emellertid att avstå från den här möjligheten. Varför det? Var det helt enkelt så att han saknade den ambition och motivation som behövdes? Nej, Peter övervägde erbjudandet noga. Sedan han hade överlämnat sig åt Jehova och blivit ett döpt vittne, önskade han använda så mycket tid som möjligt åt olika sidor av den kristna tjänsten. Han tänkte att när han hade kvalificerat sig som neurokirurg, skulle hans yrke komma att sluka mer och mer av hans tid och energi. Var han dum som tackade nej till denna speciella möjlighet, eller var han förståndig?

Peter — den unge man som nämndes i inledningen — hade noga tänkt över sitt beslut och övervägt de olika alternativen. Han kom fram till att det inte skulle vara fel av honom att studera med målet att bli neurokirurg. Men vad var allra viktigast för honom? Det var hans verksamhet i den kristna tjänsten, med tanke på att detta arbete brådskar. Samtidigt var han tvungen att fullgöra vissa förpliktelser. Peter är gift och måste försörja sin hustru som är heltidsförkunnare. (1 Timoteus 5:8) Han är också tvungen att betala av på sina studielån. Vad bestämde han sig då för att göra?

Peter bestämde sig för att specialisera sig på radiologi och att göra ultraljudsundersökningar. Det här arbetet skulle innebära normala arbetsdagar. Han skulle också få sin utbildning under arbetstid. Visst kan en del tycka att detta inte är en så prestigefylld ställning, men den gör att han kan ägna mer tid åt andliga ting.

Det fanns också ett annat skäl som föranledde Peters beslut. Utan att döma andra som har beslutat att handla annorlunda är Peter medveten om att det utgör en fara för en kristen att bli alltför upptagen med världsliga ting. Det kan få en att ta lätt på andliga ansvarsuppgifter. Detta kan belysas med hjälp av ett annat exempel som har med förvärvsarbete att göra.