Arthur och Nellie Claus kom tidigt för att få bra platser. ”Jag njöt av vartenda ord”, berättade Arthur. Men plötsligt fick han ont i magen. Motvilligt gick han ut, medveten om att han inte skulle bli insläppt igen. En ordningsman frågade honom: ”Hur kan du gå härifrån nu?” Men Arthur visste att han inte hade något val.
När han kom tillbaka hörde han kraftiga applåder inifrån hörsalen. Han började leta efter något ställe på utsidan där han kunde höra vad som sades där inne. Då upptäckte han att det gick att komma upp på taket, nästan fem meter upp! Väl uppe såg han att det fanns stora takfönster som var öppna, så han tog sig bort mot dem.
Där stod det flera bröder som bekymrat kikade ner mot talaren. De hade fått i uppgift att kapa flera linor samtidigt för att släppa ner en banderoll. Men för att kunna kapa alla linor på en och samma gång behövde de en kniv till. Var det möjligen så att Arthur hade en vass fickkniv? Till deras stora lättnad hade han det. Så han och de andra bröderna placerade ut sig och inväntade den givna signalen. När broder Rutherford sa ”Annonsera!” för andra gången skulle de kapa linorna.
Vänner som satt i publiken har berättat hur tjusigt den stora trefärgade banderollen vecklade ut sig. I mitten fanns det en målad bild av Jesus.
Efteråt berättade bröderna för Arthur att de hade klättrat upp för en stege för att komma upp på taket, men sedan hade någon tagit bort stegen. Eftersom de inte kunde hämta hjälp hade de bett till Jehova att han skulle skicka en broder som hade en kniv på sig. Och de var övertygade om att han hade besvarat bönen på ett synnerligen intressant sätt!