Din kropp består av små, levande enheter som kallas celler — cirka 100 biljoner enligt en beräkning. I varje cell, i dess kärna, finns det tusentals gener. Dessa är de enskilda enheter som bär de arvsanlag som styr cellen och därmed bestämmer några av dina karaktärsdrag. Många gener kan bestämma din blodgrupp; andra ditt hårs sammansättning, din ögonfärg och så vidare. Varje cell bär således en ritning i miniatyr, en kodbok som består av gener och som innehåller all den information som behövs för att tillverka, reparera och sköta din kropp. (Se bilden på sidan 5.) Kan allt detta ha kommit till av en slump?

Forskarna har därigenom kommit fram till att cellen har en mycket invecklad konstruktion. I sin bok The Fifth Miracle konstaterar fysikern Paul Davies: ”Varje cell är fylld med små strukturer, organeller, som förefaller vara tillverkade enligt en ingenjörs handbok. Mycket små pincetter, saxar, pumpar, motorer, hävstänger, ventiler, rör, kedjor, ja till och med transportenheter, finns i mängd. Men naturligtvis är cellen mer än bara en samling redskap och apparater. De olika beståndsdelarna passar ihop och utgör en smidigt fungerande helhet, precis som ett avancerat löpande band i en fabrik.”

Var började livet?

Studier inom genetiken och molekylärbiologin har fängslat forskarna under många år. Fysikern Paul Davies ställer sig skeptisk till att en skapare kan ligga bakom det hela. Han medger dock: ”Varje molekyl har en särskild uppgift och en bestämd plats i det totala systemet, så att de rätta produkterna kan frambringas. Det sker ständiga förflyttningar. Molekyler måste ta sig genom cellen för att möta andra molekyler på rätt plats och vid rätt tidpunkt, så att de kan utföra sina uppgifter på rätt sätt. Detta sker utan att någon chef ger order eller styr dem till rätt plats. Det finns ingen förman som övervakar det de gör. Molekylerna gör helt enkelt vad molekyler skall göra: de far runt i blindo, stöter ihop med varandra, studsar tillbaka, slår sig ihop. ... På något vis lyckas dessa atomer, som inte kan tänka, göra en samlad kraftansträngning, och de genomför livets dans med yttersta noggrannhet.”

På goda grunder har många som studerat cellens inre kommit fram till att det måste finnas en intelligent kraft som ligger bakom dess skapelse. Låt oss se varför.

(För formaterad text, se publikationen)

Hur DNA reproduceras

För att underlätta överblicken har den spiralformiga DNA-molekylen plattats ut

1 Innan cellerna delas för att frambringa nästa generation celler, måste de reproducera (göra en kopia av) DNA. Först hjälper proteiner till att öppna delar av den dubbelkedjiga DNA-molekylen som ett blixtlås

Protein

2 Sedan, enligt en bestämd ordning, knyts fria (tillgängliga) baser i cellen till de baser som sitter på de två ursprungliga kedjorna

Fria baser

3 Så till slut finns det två likadana genetiska program. När så cellen delar sig, får varje ny cell ett genetiskt program som är identiskt med ursprungscellens program

Protein

Protein

Regeln för DNA:s baspar:

A alltid med T

A T Tymin

T A Adenin

C alltid med G

C G Guanin

G C Cytosin

[Diagram på sidorna 8, 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Hur proteiner bildas

För enkelhetens skull har vi illustrerat ett protein med bara 10 aminosyror. De flesta proteiner har mer än 100

1 Ett särskilt protein öppnar ett avsnitt av DNA-kedjorna

Protein

2 Fria RNA-baser kopplas ihop med de blottade DNA-baserna på en av kedjorna och bildar en mRNA-kedja (budbärar-RNA)

Fria RNA-baser

3 Den nybildade mRNA-kedjan frigör sig och beger sig mot ribosomerna

4 En tRNA (transfer-RNA) hämtar upp en aminosyra och för den till ribosomen

Transfer-RNA

Ribosom

5 Allteftersom ribosomen rör sig utefter mRNA, kopplas en kedja av aminosyror ihop

Aminosyror

6 När proteinkedjan bildas, börjar den vika ihop sig till den form som är nödvändig för att den skall fungera på rätt sätt. Därefter frigörs kedjan av ribosomen

Transfer-RNA har två viktiga ändar:

Den ena tolkar mRNA-koden

Den andra bär rätt slags aminosyra

Transfer-RNA

RNA-baserna använder U hellre än T, så U bildar par med A

A U Uracil

U A Adenin

Vad är svaret på livets gåta?

DNA-MOLEKYLEN utför fantastiska saker. DNA fyller båda de funktioner som cellerna kräver av det genetiska materialet. För det första kopieras DNA på ett noggrant sätt så att information kan vidarebefordras från cell till cell. För det andra talar ordningsföljden i DNA om för cellen vilka proteiner den skall göra och visar därmed vilket slags cell den skall bli och vilken funktion den skall fylla. DNA utför dock inte dessa processer av sig självt. Många specialiserade proteiner är inbegripna.

DNA kan inte ensamt skapa liv. Det innehåller all den information som är nödvändig för att kunna tillverka alla de proteiner som en levande cell behöver, däribland de proteiner som kopierar DNA åt nästa generation celler och de proteiner som hjälper DNA att göra nya proteiner. Likväl är den ofattbara mängden information som finns lagrad i DNA-generna värdelös utan RNA och de särskilda proteiner som ingår i ribosomerna, vilka har till uppgift att ”läsa” och använda den informationen.

Inte heller kan proteiner skapa liv på egen hand. Ett ensamt protein kan inte frambringa den gen som har koden som behövs för att tillverka fler av det slaget proteiner.

Vad har man då kommit fram till, när man försökt få svar på livets gåta? Den moderna genetiken och molekylärbiologin ger många bevis för det mycket komplicerade beroendeförhållande som DNA, RNA och proteinerna står i till varandra. De här upptäckterna antyder att livet är beroende av att dessa beståndsdelar finns tillgängliga samtidigt. Livet kan således aldrig ha kommit till av sig självt.

Den enda förnuftiga förklaringen är att en överlägset intelligent Skapare skrev in informationen i DNA samtidigt som han skapade proteiner färdiga att användas. Samspelet mellan dessa var så väl uttänkt att den här processen, när den väl satts i gång, skulle se till att proteiner fortsatte att kopiera DNA för att tillverka fler gener, medan andra proteiner skulle tolka generna för att göra fler proteiner.

Det är alldeles tydligt att denna fantastiska livscykel sattes i gång av Mästerkonstruktören, Jehova Gud.

Underbart gjord

Även om Bibeln inte är en lärobok i vetenskap, sprider den ljus över den roll Skaparen har, han som utformade livets kod. Kung David av Israel visste ingenting om de framsteg som gjorts i dag inom den genetiska forskningen, men för ungefär tre tusen år sedan sade han följande i poetiska ordalag till sin Skapare: ”Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.” — Psalm 139:13–15, Bibelkommissionens provöversättning.

Ta ännu en rejäl titt på dig själv i spegeln. Betrakta din ögonfärg, ditt hårs beskaffenhet, färgen på din hy och din kroppsform. Tänk på hur dessa kännetecknande drag har ärvts från tidigare generationer och hur de förs vidare till dina barn. Tänk sedan på den som har satt i gång denna fantastiska mekanism. Det kanske får dig att upprepa de ord som aposteln Johannes skrev: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Uppenbarelseboken 4:11.

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Blind slump?

Upptäckter som nyligen gjorts av två brittiska forskare bekräftar att den genetiska koden inte är ett slumpens verk. ”Deras analyser har visat att [den genetiska koden] är bland de bästa av en miljard miljarder möjliga koder”, konstaterar tidskriften New Scientist. Av de cirka 10²⁰ (1 följt av 20 nollor) möjliga genetiska koderna var det bara en som utvaldes tidigt i livets historia. Varför just denna kod? Därför att den minimerar antalet fel som görs under proteintillverkningsprocessen eller fel orsakade av genmutationer. Med andra ord garanterar just denna kod att ärftlighetslagarna följs noggrant. Somliga menar att utväljandet av denna genetiska kod skedde under ”starkt selektivt tryck”, men de två forskarna har kommit fram till att ”det är högst osannolikt att en sådan effektiv kod uppstod av en slump”.