Vidare till Centralafrika

Vårt nya förordnande blev Centralafrikanska republiken.

När vi hade varit där i sex månader, tillkännagav man i radion att vårt arbete hade förbjudits. Våra Rikets salar stängdes därför, och missionärerna uppmanades lämna landet. Endast vi och ett annat par lyckades stanna kvar vid avdelningskontoret ytterligare tre år. En söndag förmiddag under Vakttornsstudiet kom då beväpnad polis och förde oss till polisstationen. De släppte kvinnorna och barnen men höll kvar 23 bröder, däribland min man, Bill. Efter sex dagar släppte de honom för att låta honom åka hem och packa. På order av regeringen lämnade vi landet tre dagar senare, i maj 1989. Ännu en tårfylld avresa från flygplatsen, dit många av våra älskade vänner kom för att ta farväl.