Familjen — en hotad institution!

”OCH sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.” Så slutar många sagor, men tyvärr stämmer de orden in på allt färre äktenskap i våra dagar. Makarnas löfte att älska varandra ”i nöd och lust” livet ut är alltför ofta bara tomma ord. Äktenskapet tycks vara ett lotteri med många niter och få vinster.

Under åren 1960–1990 ökade antalet skilsmässor med över 100 procent i de flesta västerländska industriländer. På somliga håll var ökningen fyrdubbel. I Sverige, till exempel, ingås årligen cirka 35.000 äktenskap, och omkring hälften av dem slutar med skilsmässa, vilket berör över 45.000 barn. Samboförhållanden upplöses i ännu större utsträckning, vilket gör att ytterligare tiotusentals barn drabbas. Som framgår av rutan på sidan 5 är trenden ungefär densamma i många av världens länder.

Upplösta familjer och äktenskap är naturligtvis inte något nytt. Hammurabis lagsamling från 1700-talet f.v.t. innehöll lagar som tillät skilsmässa i det forntida Babylonien. Även den mosaiska lagen, som tillkom på 1500-talet f.v.t., medgav israeliterna rätt att skiljas. (5 Moseboken 24:1) Familjebanden har emellertid aldrig varit svagare än nu på 1900-talet. För över tio år sedan skrev en kolumnist: ”Om femtio år kanske vi inte har några familjer i traditionell mening. De kanske har ersatts av kollektiv av olika typer.” Den utveckling som skett sedan dess tycks bekräfta den uppfattningen. Familjeinstitutionen har urartat så snabbt att frågan ”Kommer den att överleva?” blir alltmer relevant.

Varför har så många par så svårt att hålla ihop och ha ett lyckligt familjeliv? Vad är hemligheten bakom de förhållanden där makarna har levt lyckliga tillsammans under ett långt liv och firat silverbröllop och kanske till och med guldbröllop? Ett pressmeddelande från år 1983 uppgav faktiskt att en man och en kvinna i den dåvarande Sovjetrepubliken Azerbajdzjan just hade firat sin 100-åriga bröllopsdag — vid 126 respektive 116 års ålder.

Vad består hotet av?

I många länder är exempelvis äktenskapsbrott, fysisk eller psykisk misshandel, alkoholism, impotens, sinnessjukdom, bigami och drogmissbruk en giltig skilsmässogrund. Den bakomliggande orsaken är emellertid ofta att människors inställning till äktenskap och traditionellt familjeliv radikalt har förändrats, i synnerhet under de senaste decennierna. Respekten för den institution som i långa tider betraktats som helig har urholkats. Giriga producenter av musik, filmer, tvåloperor och populärlitteratur har förhärligat sådana företeelser som sexuell frihet, omoraliskhet, lösaktighet och en självcentrerad livsstil. De har främjat en kultur som har fördärvat hjärtat och sinnet hos både unga och gamla.

En undersökning som utfördes år 1996 visade att 22 procent av alla amerikaner anser att utomäktenskapliga förbindelser ibland kan vara bra för äktenskapet. Ett specialnummer av Aftonbladet uppmanade kvinnor att skiljas, för ”det kan bara bli bättre”. En del populära psykologer och antropologer har till och med framfört tanken att människan är ”programmerad” av evolutionen att byta partner med några års mellanrum. De menar med andra ord att utomäktenskapliga förbindelser och skilsmässor är något helt naturligt. Somliga hävdar rentav att det kan vara bra för barnen att föräldrarna skils, eftersom det kan hjälpa dem att klara av sina egna skilsmässor en dag!

Många ungdomar vill inte längre leva ett traditionellt familjeliv med mamma, pappa och barn. ”Jag kan inte tänka mig att leva med samma partner hela mitt liv”, är en populär uppfattning. ”Äktenskapet är ungefär som julen, det är bara en myt. Jag tror helt enkelt inte på det”, säger en 18-årig dansk pojke. ”Många tänker som så: Varför besvära sig med att bo ihop med dem [männen] och tvätta deras strumpor?” säger Noreen Byrne vid National Women’s Council på Irland och tillägger: ”Det är mycket bättre att bara gå ut och roa sig med dem utan att binda sig. ... Många kvinnor kommer till den slutsatsen att de inte behöver män för att överleva.”

Enföräldersfamiljer blir allt vanligare

Den inställningen har lett till att antalet ensamma mödrar har ökat lavinartat i hela Europa. En del av dessa ensamstående mammor är tonåringar som tycker att det inte är något fel att bli med barn utan att vara gift. Några få är kvinnor som vill uppfostra sitt barn på egen hand. De flesta är emellertid mammor som bor tillsammans med pappan någon tid utan att ha några planer på att gifta sig med honom. På framsidan av ett temanummer av tidskriften Newsweek kunde man förra året läsa: ”Är äktenskapet dödsdömt?” I de efterföljande artiklarna framkom det att antalet barn födda utom äktenskapet ökar mycket snabbt i hela Europa och att ingen tycks bry sig om det. Listan toppas förmodligen av Sverige, där hälften av alla barn föds utom äktenskapet. I Danmark och Norge föds närmare hälften av barnen av ogifta föräldrar och i Frankrike och England omkring 1 barn av 3.

Även i USA har antalet tvåföräldersfamiljer minskat dramatiskt under de senaste decennierna. En källa förklarar: ”År 1960 ... levde 9 procent av alla barn i enföräldersfamiljer. År 1990 hade siffran stigit till 25 procent. I dag tillhör 27,1 procent av alla nyfödda amerikanska barn enföräldersfamiljer, och siffran stiger hela tiden. ... Sedan år 1970 har antalet enföräldersfamiljer mer än fördubblats. Den traditionella familjen är så hotad i våra dagar att den riskerar att dö ut, hävdar vissa forskare.”

I länder där romersk-katolska kyrkan har förlorat mycket av sitt inflytande i moraliska frågor är antalet enföräldersfamiljer i tilltagande. Mindre än hälften av alla italienska hushåll består av mamma, pappa och barn, och den traditionella kärnfamiljen ersätts i ökande grad av barnlösa par och enföräldersfamiljer.

Bidragssystemen i vissa länder uppmuntrar i praktiken människor att inte gifta sig. Ensamstående mödrar som får socialhjälp förlorar ekonomiskt om de gifter sig. I Danmark får ensamstående mödrar högre barnbidrag, och på somliga håll får underåriga mödrar ett extra bidrag och får hyran betald. Pengar är följaktligen ofta med i bilden. Psykologen Alf B. Svensson hävdar att en skilsmässa i Sverige kostar skattebetalarna mellan två och tre miljoner kronor i form av bidragsförskott, bostadsbidrag och socialbidrag.

Kristenhetens kyrkosamfund tycks inte göra mycket för att försöka bryta denna förödande trend bland sina hjordar. Många präster och pastorer har egna familjeproblem att brottas med och känner sig därför oförmögna att hjälpa andra. Somliga tycks till och med förespråka skilsmässa. I Aftonbladet för 15 april 1996 kunde man läsa att pastor Steven Allen från Bradford i England har utarbetat en speciell skilsmässoceremoni, som han har föreslagit skall bli en officiell akt i alla brittiska kyrkor. ”Människor som skiljer sig behöver få veta att Gud älskar dem ändå. Därför ska de komma till kyrkan även vid ett sådant tillfälle. Då slipper de känna sig skyldiga och oroliga”, säger pastor Allen.

Hur skall det då gå för familjen som institution? Har den någon möjlighet att överleva? Kan enskilda familjer hålla ihop, trots att de utsätts för ett sådant massivt hot? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Tabell på sidan 5]

ANTALET INGÅNGNA OCH UPPLÖSTA ÄKTENSKAP I VISSA LÄNDER

LAND ÅR INGÅNGNA ÄKTENSKAP SKILSMÄSSOR

Australien 1993 113.255 48.324

Canada 1992 164.573 77.031

Cuba 1992 191.837 63.432

Danmark 1993 31.507 12.991

Estland 1993 7.745 5.757

Frankrike 1991 280.175 108.086

Japan 1993 792.658 188.297

Maldiverna 1991 4.065 2.659

Norge 1993 19.464 10.943

Puerto Rico 1992 34.222 14.227

Ryssland 1993 1.106.723 663.282

Storbritannien 1992 356.013 174.717

Sverige 1993 34.005 21.673

Tjeckien 1993 66.033 30.227

Tyskland 1993 442.605 156.425

USA 1993 2.334.000 1.187.000

(Källa: 1994 Demographic Yearbook, Förenta nationerna, New York 1996)