Godkänner Gud all religion? — Watchtower ONLINE LIBRARY

Godkänner Gud all religion?

Tror du att Gud godkänner alla former av tillbedjan? De flesta religionssamfund som du känner till uppmuntrar förmodligen till goda gärningar, åtminstone i viss utsträckning. Men räcker det för att behaga Gud?

MAN hör ofta människor säga: ”Om man bara är uppriktig, så godtar Gud ens tillbedjan. Det finns något gott i alla religioner.” Inom bahairörelsen har man till och med gått så långt att man har införlivat de nio världsreligionerna med sin lära. Man menar att alla dessa religioner är gudomliga till sitt ursprung och är fasetter av en och samma sanning. Men förhåller det sig verkligen så?

Tror du, till exempel, att Gud kan godkänna en religion som beordrar sina medlemmar att placera ut nervgas på offentliga platser, så att massor av människor riskerar att dödas? Den anklagelsen har riktats mot en religiös grupp i Japan. Eller tror du att Gud godkänner en religion som får sina medlemmar att begå självmord? Det var vad som hände anhängarna till sektledaren Jim Jones för några år sedan.

Om vi går längre tillbaka i historien, kan vi också fråga oss: Kan en religion verkligen behaga Gud om den underblåser krig, som fallet var under trettioåriga kriget 1618–1648? Enligt The Universal History of the World var denna religiösa konflikt mellan katoliker och protestanter ”ett av de värsta krigen i Europas historia”.

De korståg som företogs från 1000- till 1200-talet resulterade också i en fruktansvärd blodsutgjutelse. Under det första korståget, för att ta ett exempel, drog de så kallade kristna korsfararna mot Jerusalem och slaktade brutalt den muslimska och judiska befolkningen.

Ett annat exempel är inkvisitionen, som började på 1200-talet och varade i omkring 600 år. Tusentals människor torterades och brändes på bål på order av kyrkans ledare. Peter De Rosa konstaterar i sin bok Vicars of Christ—The Dark Side of the Papacy att inkvisitorerna ”i påvens namn var ansvariga för det våldsammaste och mest ihållande angreppet på mänsklig anständighet i människans historia”. Beträffande den dominikanske inkvisitorn Torquemada i Spanien skriver De Rosa: ”Han förordnades år 1483 och härskade tyranniskt i femton år. Hans offer uppgick till över 114.000, och 10.220 av dessa brändes.”

Kristenhetens religionssamfund är naturligtvis inte de enda som gjort sig skyldiga till blodsutgjutelse. Som den franske filosofen Blaise Pascal uttrycker det i sitt verk Pensées: ”Människor begår aldrig en skändlighet så villigt och glatt som när de gör det av religiös övertygelse.”

”Av deras frukter skall ni känna igen dem”

Om en religion är godkänd av Gud eller inte beror inte på någon enstaka faktor. För att en religion skall vara godtagbar för honom måste den stämma överens med hans sanningsord, Bibeln. (Psalm 119:160; Johannes 17:17) Den måste frambringa frukter som är i överensstämmelse med Jehova Guds normer.

I sin bergspredikan visade Jesus att det skulle finnas profeter som falskeligen utgav sig för att representera Gud. Jesus sade: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar. Av deras frukter skall ni känna igen dem. Aldrig plockar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar? Likaså frambringar varje gott träd fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt; ett gott träd kan inte bära värdelös frukt, inte heller kan ett ruttet träd frambringa fin frukt. Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden. Av deras frukter skall ni alltså verkligen känna igen dessa människor.” (Matteus 7:15–20) Dessa ord visar att vi måste vara på vår vakt i andligt avseende. Vi kanske tror att en viss religiös ledare eller ett visst samfund har Guds och Kristi godkännande, men vi skulle kunna missta oss.

Ett varningens ord

Att en religion påstår sig ha Guds godkännande och dess präster använder Bibeln betyder inte nödvändigtvis att den behagar Gud. Religiösa ledare kan till och med utföra imponerande ting som får det att verka som om de är Guds redskap, men deras religion skulle ändå kunna vara falsk och inte frambringa rätt slags frukt. Magiutövande egyptiska präster på Moses tid kunde till exempel utföra imponerande ting, men de hade definitivt inte Guds godkännande. — 2 Moseboken 7:8–22.

Också i våra dagar finns det många religioner som förespråkar mänskliga idéer och filosofier i stället för att troget hålla sig till sanningen i Guds eget ord. Bibelns varning är därför på sin plats: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” — Kolosserna 2:8.

När Jesus hade talat om god och dålig frukt, fortsatte han: ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himlarnas kungarike, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, profeterade vi inte i ditt namn och drev ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:21–23.

Granska frukterna

Av det som sagts här ovan förstår vi att det är viktigt att vi granskar en religions frukt innan vi drar slutsatsen att den har Guds godkännande. En fråga vi kan ställa oss är: Blandar den sig i politik? Lägg då märke till följande ord, som finns nedtecknade i Jakob 4:4: ”Vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” Jesus sade också beträffande sina sanna efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) Den religion som är välbehaglig i Guds ögon blandar sig inte i den här världens politik, eftersom ”hela världen befinner sig i den ondes våld”, dvs. behärskas av den osynliga andevarelse som kallas Satan, Djävulen. (1 Johannes 5:19) Den religion som Gud godkänner förespråkar i stället lojalt hans kungarike under Jesus Kristus och förkunnar de goda nyheterna om denna himmelska regering. — Markus 13:10.

Kan en religion ha Guds godkännande om den uppmanar till civilmotstånd? Svaret är uppenbart om vi är införstådda med aposteln Paulus’ råd: ”Fortsätt att påminna dem om att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till allt gott verk.” (Titus 3:1) Som Jesus påpekade måste naturligtvis hans efterföljare ”betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds”. — Markus 12:17.

Hur är det då om en religion uppmuntrar sina medlemmar att ta del i nationernas krig? I sitt första brev uppmanar aposteln Petrus oss att ”göra det som är gott” och att ”söka friden och jaga efter den”. (1 Petrus 3:11) Hur kan en religion behaga Gud, om dess medlemmar är villiga att döda sina trosbröder i ett annat land? De som tillhör den religion som Gud godkänner återspeglar hans främsta egenskap — kärlek. Jesus själv sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Sådan kärlek har ingenting gemensamt med det glödande hat som präglar nationernas krig.

Den sanna religionen förändrar krigiska människor till sådana som älskar fred. Bibeln förutsäger detta med följande ord: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” (Jesaja 2:4) I stället för att spy ut hatfyllda ord rättar sig sanna tillbedjare efter befallningen: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” — Matteus 22:39.

De som utövar den sanna religionen strävar också efter att leva i enlighet med Jehova Guds höga normer och vägrar att lägga sig till med en omoralisk livsstil. Som det sägs i Guds ord: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds kungarike? Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds kungarike. Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” — 1 Korinthierna 6:9–11.

Tid att handla beslutsamt

Vi lever i en tid då det är livsviktigt att kunna skilja mellan falsk religion och sann. I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, beskrivs världsväldet av falsk religion som ”det stora Babylon”, en symbolisk sköka, med vilken ”jordens kungar [har] begått otukt”. Hon har gjort sig skyldig till våld och blodsutgjutelse, och i sin hand har hon en gyllene bägare, som är ”full av vämjeligheter och hennes otukts orenligheter”. (Uppenbarelseboken 17:1–6) Det finns ingenting som gör henne välbehaglig i Guds ögon.

Det är nu tid att vidta beslutsamma åtgärder. Till de uppriktiga människor som ännu finns kvar i det stora Babylon sänder vår kärleksfulle Skapare ut följande maning: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Uppenbarelseboken 18:4.

Om du vill tillbe Gud på ett sätt som behagar honom, varför då inte försöka lära känna Jehovas vittnen lite närmare? I rutan på sidan 5 finner du en del av deras trosuppfattningar och den bibliska grunden för dessa uppfattningar. Slå upp de anförda skriftställena i din egen bibel för att se om det som vittnena lär stämmer överens med Guds ord. Ta reda på om deras religion frambringar det slags frukt som man borde kunna förvänta av den sanna tillbedjan. Om du märker att den gör det, då har du funnit den religion som Gud godkänner.

[Ruta på sidan 5]

VAD JEHOVAS VITTNEN TROR PÅ

TROSUPPFATTNING BIBLISK GRUND

Guds namn är Jehova 2 Moseboken 6:3;

Psalm 83:18 (19, 1982)

Bibeln är Guds ord Johannes 17:17;

2 Timoteus 3:16, 17

Jesus Kristus är Guds Son Matteus 3:16, 17;

Johannes 14:28

Människan blev inte till 1 Moseboken 1:27; 2:7

genom evolution,

utan genom skapelse