Angrepp från fienden

16. a) Varför har inledningsorden i 1 Moseboken 14:1 en olycksbådande ton? b) Varför företog de fyra kungarna från öster en invasion?

¹⁶ ”Nu hände det sig i de dagar då Amrafel var kung i Sinar, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elamc och Tidal kung i Gojim att dessa förde krig.” I den hebreiska grundtexten har de inledande orden (”Nu hände det sig i de dagar då ...”) en olycksbådande ton och ”används om en period av prövningar som slutar med välsignelser”. (1 Moseboken 14:1, 2, fotnot i NW, studieutgåvan) Prövningen började då dessa fyra kungar från öster och deras härar gjorde sin förödande invasion i Kanaan. Vad var deras mål? Att krossa det uppror som utbrutit i de fem städerna Sodom, Gomorra, Adma, Sebojim och Bela. ”Som allierade” marscherade de ”till Siddimlågslätten, det är Salthavet”, och krossade allt motstånd. Lot och hans familj bodde i närheten. — 1 Moseboken 14:3–7.

17. Varför var tillfångatagandet av Lot ett trosprov för Abram?

¹⁷ De kanaaneiska kungarna gjorde våldsamt motstånd mot inkräktarna, men de led ett förödmjukande nederlag. ”Sedan tog segrarna allt lösöret i Sodom och Gomorra och all deras mat och drog vidare på sin väg. De tog också Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar och fortsatte på sin väg. Han var då bosatt i Sodom.” Berättelsen lyder vidare: ”Därpå kom en man som hade sluppit undan och berättade det för Abram, hebréen. Han hade då sin tältboning bland de stora träden som tillhörde amoréen Mamre, Eskols bror och Aners bror; och de var Abrams bundsförvanter. På så sätt fick Abram höra att hans broder hade tagits till fånga.” (1 Moseboken 14:8–14) Vilket trosprov! Skulle det nu visa sig att Abram hyste agg mot sin brorson för att denne hade tagit den bästa delen av landet? Kom också ihåg att dessa invaderande kungar kom från hans hemland, Sinar. Om han stred mot dem, skulle han inte längre ha någon möjlighet att återvända dit. Och vad skulle Abram kunna göra mot en här som Kanaans förenade stridskrafter inte hade kunnat besegra?

18, 19. a) Hur kunde Abram befria Lot? b) Vem fick äran för den här segern?

¹⁸ Än en gång satte Abram helt sin förtröstan till Jehova. ”Då bådade han upp sina övade män, tre hundra arton slavar födda i hans hushåll, och tog till att förfölja dem upp till Dan. Och om natten grep han sig an med att dela sina styrkor, han och hans slavar, mot dem, och på så sätt besegrade han dem och fortsatte att förfölja dem upp till Hoba, som är norr om Damaskus. Och vidare tog han tillbaka allt lösöret, och han tog även tillbaka sin broder Lot och hans ägodelar och även kvinnorna och folket.” (1 Moseboken 14:14–16) I full förtröstan på Jehova ledde Abram sin numerärt underlägsna skara till seger och befriade Lot och hans familj. Abram mötte nu Melkisedek, kung och präst i Salem. ”Melkisedek, kungen i Salem, förde ut bröd och vin, och han var präst åt Gud den Högste. Sedan välsignade han honom och sade: ’Välsignad vare Abram som tillhör Gud den Högste, honom som har frambringat himmel och jord; och välsignad vare Gud den Högste, som har överlämnat dina förtryckare i din hand!’ Därpå gav Abram honom en tiondel av allt.” — 1 Moseboken 14:18–20.

¹⁹ Ja, segern tillhörde Jehova. Tack vare sin tro hade Abram än en gång fått uppleva räddning från Jehova.

Frontalangrepp

4. Hur har Satan använt frontalangrepp för att försöka bryta Guds folks ostrafflighet?

⁴ Abrahams liv belyser verkligen de ”olika prövningar” som vi som kristna kan möta. Han måste exempelvis bemöta ett anfall från invaderande fiender från Sinar. (1 Moseboken 14:11–16) Det är inte förvånande att Satan fortsätter att använda frontalangrepp i form av förföljelse. Sedan slutet av andra världskriget har ett antal länder infört förbud mot Jehovas vittnens kristna undervisningsarbete. I Jehovas vittnens årsbok för 2001 kan vi läsa om det våld som de kristna i Angola har utsatts för av sina fiender. Men våra bröder i sådana länder har i förtröstan på Jehova vägrat att ge upp! De har inte svarat med att ta till våld eller att göra uppror, utan de har med gott omdöme fortsatt att predika. — Matteus 24:14.