En flodvåg av kemikalier

VÅRT århundrade skulle mycket väl kunna kallas kemins tidsålder. Av människan framställda kemiska föreningar har förändrat vårt liv. Våra hem, kontor och fabriker är fulla av aerosoler, artificiella sötningsmedel, kosmetiska preparat, färgämnen, trycksvärta, målarfärg, bekämpningsmedel, läkemedel, plaster, kylvätskor, syntetiska tyger — ja, listan skulle kunna göras hur lång som helst.

För att tillgodose världens behov av sådana produkter produceras årligen kemikalier till ett värde av cirka 12 biljoner kronor, enligt beräkningar som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO). Enligt samma källa finns det nu omkring 100.000 kemikalier på marknaden, och siffran ökar med mellan 1.000 och 2.000 varje år.

Denna flodvåg av kemikalier kan emellertid få oss att undra hur dessa ämnen påverkar vår miljö och vår hälsa. Det är tydligt att vi är ute på okända vatten. ”Vi tillhör en experimentgeneration, och verkningarna kommer inte att visa sig i full utsträckning förrän om tiotals år”, förklarade en läkare.

Hur stora är riskerna?

De som påverkas mest av kemiska föroreningar är enligt Världshälsoorganisationen ”fattiga, obildade människor med små eller obefintliga möjligheter till lämplig undervisning eller grundläggande information om de risker som är förbundna med kemikalier som de direkt eller indirekt exponeras för varje dag”. Detta gäller i synnerhet bekämpningsmedel. Men vi påverkas alla på ett eller annat sätt av kemikalier.

Enligt boken A Green History of the World har 20 procent av Kaliforniens vattentäkter högre halter av föroreningar — däribland bekämpningsmedel — än de gränser som myndigheterna fastställt. Samma publikation tillägger: ”I Florida har man tvingats stänga 1.000 vattentäkter på grund av förorening, i Ungern har 773 städer och byar vatten som är otjänligt för konsumtion, i Storbritannien har 10 procent av grundvattenreserverna högre halter av föroreningar än Världshälsoorganisationens maximigränser, och i vissa delar av både Storbritannien och USA har kranvattnet så höga nitrathalter att det inte kan ges till spädbarn.”

Kvicksilver är ett annat användbart men potentiellt giftigt ämne. Det letar sig in i miljön på många sätt — från fabriksskorstenar till miljontals lysrör. Bly finns också i många produkter, från målarfärg till drivmedel. Men precis som kvicksilver kan det vara giftigt, i synnerhet för barn. Exposition för blyutsläpp kan minska ett barns ”intelligenskvot med 4 poäng”, uppger en egyptisk källa.

Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) släpps årligen omkring 100 ton kvicksilver, 3.800 ton bly, 3.600 ton fosfater och 60.000 ton rengöringsmedel ut i Medelhavet genom människans agerande. Det är inte underligt att detta hav är svårt förorenat. Men Medelhavet är inte det enda hav som befinner sig i kris. Förenta nationerna har faktiskt förklarat 1998 som ”Internationella året för världshaven”. Alla världens hav är krisdrabbade, i synnerhet på grund av föroreningar.

Även om tekniken har gett oss många nyttiga kemiska produkter, har vårt sätt att använda och undanskaffa en del av dem vållat stora skador på miljön. Har vi, som en tidningskolumnist nyligen uttryckte det, blivit ”fångar i vår egen utveckling”?

[Ruta på sidan 4]

Kemikalier och kemiska reaktioner

Ordet ”kemikalie” betyder helt enkelt ett ämne som är framställt på kemisk väg. Allt som finns i världen omkring oss är uppbyggt av kemiska ämnen — däribland mer än 100 grundämnen, till exempel järn, bly, kvicksilver, kol, syre och kväve. Kemiska föreningar är ämnen som är sammansatta av två eller flera grundämnen, till exempel vatten, syror, salter och alkoholer. Många av dessa kemiska föreningar finns i naturen.

En ”kemisk reaktion” kan definieras som ”en process genom vilken ett ämne på kemisk väg omvandlas till ett annat”. Eld är en kemisk reaktion; den omvandlar ett brännbart ämne — papper, bensin, väte osv. — till helt andra ämnen. Många kemiska reaktioner pågår ständigt, både i vår kropp och i världen omkring oss.

Kemikalier — vänner eller fiender?

VI FATTAR många beslut i livet genom att väga fördelar mot nackdelar. Många köper till exempel en bil därför att det är praktiskt och bekvämt. Men de måste också väga in de kostnader som det för med sig att ha en bil — skatt, försäkring, avskrivning och utgifter för att hålla den i trafikdugligt skick. De måste också tänka på risken att bli skadad eller dödad på grund av trafikolyckor. Det förhåller sig på ungefär samma sätt med kemikalier — fördelarna måste vägas mot nackdelarna. Ett belysande exempel är MTBE (metyltertiärbutyleter), ett kemiskt ämne som tillsätts bensin för att förbättra förbränningen och minska avgasmängderna.

Delvis tack vare MTBE är luften i många amerikanska städer nu renare än den har varit på åratal. Men den rena stadsluften ”har betingat ett högt pris”, rapporterar tidskriften New Scientist. Orsaken till detta uttalande är att MTBE kan vara cancerframkallande och har läckt ut från tiotusentals underjordiska bensintankar och i många fall förorenat grundvattnet. Till följd av detta måste en viss stad nu köpa 82 procent av sitt vatten utifrån, till en kostnad av 3,5 miljoner dollar om året! Enligt New Scientist kan detta ”komma att bli ett av USA:s allvarligaste grundvattenföroreningsproblem i många år framöver”.

En del kemikalier har förbjudits och får inte längre säljas därför att de är skadliga för miljön och hälsan. ”Men hur kan något sådant hända?” kanske du undrar. ”Måste inte alla nya kemikalier testas noggrant innan de släpps ut på marknaden?”

Testmetoder är inte alltid tillförlitliga

De testmetoder som används för att utröna om kemikalier är giftiga är i själva verket en blandning av vetenskap och gissningar. ”Riskbedömare kan inte alltid dra en skarp gräns mellan ’ofarlig’ och ’farlig’ exposition för ett kemiskt ämne”, förklarar Joseph V. Rodricks i sin bok Calculated Risks. Samma sak kan sägas om läkemedel, av vilka många nu framställs på syntetisk väg. ”Inte ens de noggrannaste tester kan alltid avslöja om ett preparat kan komma att få oväntade biverkningar”, konstaterar The World Book Encyclopedia.

Laboratorier har vissa naturliga begränsningar. Laboratorieförsök kan till exempel inte simulera en kemikalies sätt att reagera i den mångskiftande och komplicerade yttervärlden. I världen utanför laboratoriet finns hundratals eller rentav tusentals syntetiska ämnen, av vilka många kan reagera med varandra och med levande organismer. Somliga av dessa kemikalier är ofarliga i sig själva, men om de förenar sig med andra, utanför eller inuti vår kropp, kan de bilda nya, giftiga kemiska föreningar. En del kemikalier blir giftiga eller cancerframkallande först när de omvandlas av kroppens ämnesomsättningssystem.

Hur kan då forskare avgöra om en viss kemikalie är farlig eller inte, med tanke på dessa svårigheter? Den vanligaste metoden har varit att pröva ämnet på djur och sedan försöka tillämpa resultaten på människor. Men är den metoden alltid tillförlitlig?

Är djurförsök tillförlitliga?

Förutom de etiska aspekter som kan anläggas på problemet kan djurförsök också ifrågasättas av andra skäl. Olika djur reagerar till exempel helt olika på kemiska ämnen. En mycket liten dos av det ytterst giftiga ämnet dioxin dödar en marsvinshona, men en hamster tål 5.000 gånger så mycket! Även nära besläktade arter, till exempel råttor och möss, reagerar olika på många ämnen.

Men om en viss djurarts reaktion inte är någon säker indikator på hur andra arter reagerar, hur kan då forskare vara säkra på att en viss kemikalie är ofarlig för människan? Faktum är att de inte alls kan vara säkra på den saken.

Kemister har verkligen inte någon lätt uppgift. De måste behaga de människor som vill ha deras alster, tillfredsställa dem som oroar sig över plågsamma djurförsök och övertyga sina egna samveten om att deras produkter är ofarliga. Vid en del laboratorier har man därför börjat testa kemikalier på kulturer av mänskliga celler. Tiden får utvisa hur tillförlitliga sådana tester är.

När laboratorietester slår fel

Bekämpningsmedlet DDT, som fortfarande finns i stora mängder i naturen, är ett exempel på en kemikalie som påstods vara ofarlig när den lanserades. Längre fram upptäckte forskare att DDT har en tendens att lagras i levande organismer, liksom fallet är med andra giftiga ämnen. Detta har fått tragiska konsekvenser. Vilka då? En av dem är att näringskedjan, som börjar med miljontals mikroskopiska varelser och fortsätter med fiskar, fåglar, björnar, uttrar osv., har blivit en levande tratt som anrikar gifterna i sekundärkonsumenternas kroppar. I ett fall har en population doppingar inte lyckats kläcka en enda unge på över 10 år!

Dessa biologiska trattar är så effektiva att vissa kemikalier, som förekommer i knappt påvisbara halter i vattnet, ansamlas i häpnadsväckande mängder i sekundärkonsumenternas kroppar. Ett belysande exempel är vitvalarna i Saint Lawrencefloden i Nordamerika. De har så mycket giftämnen i kroppen att de måste behandlas som riskavfall när de är döda!

Vissa kemiska ämnen som finns anrikade i många djur har visat sig ha ungefär samma funktion som hormoner. Det är först på senare tid som forskare har börjat inse vilken försåtlig verkan dessa kemikalier kan ha.

Kemikalier som ”härmar” hormoner

Hormoner är viktiga kemiska budbärare i kroppen. De förs med blodet till andra delar av vår kropp, där de antingen stimulerar eller dämpar vissa funktioner, exempelvis tillväxten eller de cykler som har med fortplantningen att göra. Intressant nog sades det nyligen i ett pressmeddelande från Världshälsoorganisationen (WHO) att ”en snabbt växande mängd vetenskapliga bevis” vittnar om att vissa syntetiskt framställda kemikalier har den inverkan på människokroppen att de stör hormonernas funktion, antingen genom att imitera dem på ett skadligt sätt eller genom att hämma dem.

Bland dessa kemikalier märks PCB,a dioxin, furan och en del bekämpningsmedel, till exempel DDT-restmängder. Dessa kemikalier kan störa kroppens endokrina system, där hormonerna bildas.

Ett hormon som dessa kemikalier imiterar är det kvinnliga könshormonet östrogen. En studie som nyligen publicerades i läkartidningen Pediatrics tyder på att den ökade förekomsten av tidig pubertet bland flickor i vissa delar av världen kan ha ett samband med användningen av hårprodukter som innehåller östrogen och med miljögifter som imiterar detta hormon.

Vissa kemikalier kan också påverka de manliga könshormonernas funktion. Tidskriften Discover förklarar: ”Experiment har visat att exposition för PCB i ett visst skede av utvecklingen kan göra att hanar av sköldpaddor och alligatorer förvandlas till honor eller androgyna individer.”

Kemiska giftämnen kan också försvaga immunsystemet och göra djuren mer mottagliga för virusinfektioner. Sådana infektioner tycks faktiskt sprida sig snabbare och över större områden än någonsin tidigare, i synnerhet bland djur som befinner sig högt upp i näringskedjan, exempelvis delfiner och sjöfåglar.

Hos människor är det barnen som påverkas mest av dessa kemikalier. Barn som föddes av japanska kvinnor som ätit PCB-förorenad risolja för en del år sedan ”drabbades av fysiska och psykiska utvecklingsstörningar, beteenderubbningar såsom hypoaktivitet och hyperaktivitet, abnormt små penisar och fem poäng lägre intelligenskvot än normalt”, rapporterar tidskriften Discover. Undersökningar som utförts på barn som exponerats för höga halter av PCB i Nederländerna och Nordamerika har avslöjat liknande negativa effekter på den fysiska och psykiska utvecklingen.

Något som enligt WHO också kan sättas i samband med dessa kemikalier är ökningen av ”hormonsensitiva” cancerformer bland både män och kvinnor, till exempel bröstcancer, testikelcancer och prostatacancer. I många länder kan också den tydligtvis fortgående minskningen av antalet spermier hos män, och även av spermiernas kvalitet, sättas i samband med vissa kemikalier. I somliga länder har det genomsnittliga antalet spermier hos den manliga befolkningen nästan halverats på 50 år!

I föregående artikel citerades en läkare som sade att vi är ”en experimentgeneration”. Det verkar som om hon har rätt. Många kemiska ämnen som framställts av människan har varit till stor nytta, men andra har inte varit det. Vi gör därför väl i att undvika onödig kontakt med kemiska ämnen som kan visa sig vara till skada för oss. Förvånansvärt nog kan många sådana ämnen finnas i vårt eget hem. I nästa artikel skall vi se vad vi kan göra för att skydda oss mot potentiellt farliga kemikalier.

[Fotnoter]

Hur giftigt är ditt hem?

EN FÄRSK undersökning som omfattade över 3.000 personer i USA och Canada visade, enligt Scientific American, att ”de flesta invånare löper störst risk att komma i kontakt med potentiellt giftiga föroreningar ... på platser som de vanligtvis betraktar som i stort sett fria från nedsmutsning, till exempel hem, kontorslokaler och bilar”. De främsta orsakerna till luftföroreningar i hemmet visade sig vara ångor från sådana vanliga produkter som rengöringsmedel, insektsmedel, byggnadsmaterial, drivmedel, luftrenare och desinfektionsmedel samt kemikalier från kemtvättade kläder och nya syntetiska hemtextilier.

”Rymdinfluensan”, en sjukdom som astronauter drabbades av tills man fann orsaken, berodde på sådana ångor eller ”utdunstningar”. Du känner lukten av sådana utdunstningar när du sitter i en ny bil eller går förbi hyllan med rengöringsmedel i en snabbköpsbutik, trots att dessa förvaras i slutna förpackningar. Så om ett hus är väl tillslutet, till exempel för att stänga ute vinterkylan, kan utdunstningar från olika kemikalier bidra till att halten av luftburna föroreningar blir mycket större inomhus än utomhus.

Barn, i synnerhet små barn, är mest sårbara för sådana föroreningar, konstaterar den kanadensiska tidningen Medical Post. De befinner sig närmare golvet än vuxna, de andas snabbare, och de tillbringar ibland så mycket som 90 procent av sin tid inomhus, och eftersom deras organ ännu inte är fullt utvecklade, är deras kroppar känsligare för gifter av olika slag. De upptar till exempel omkring 40 procent av det bly som de får i sig, medan vuxna upptar cirka 10 procent.

Vikten av balans

Eftersom den nuvarande generationen har exponerats för större mängder kemiska ämnen än någon tidigare generation, är det fortfarande mycket man inte vet om de effekter som är inbegripna, och forskare är därför fortfarande på sin vakt. Kontakt med kemiska ämnen ökar inte automatiskt risken för cancer och för tidig död. De flesta människor tycks faktiskt klara sig ganska bra, tack vare det fantastiska sätt varpå Skaparen danat människokroppen. (Psalm 139:14) Men vi bör ändå vidta lämpliga försiktighetsåtgärder, i synnerhet om vi regelbundet kommer i kontakt med potentiellt giftiga kemikalier.

Boken Chemical Alert! förklarar: ”Vissa kemikalier är giftiga i den bemärkelsen att de rubbar balansen i ... [kroppens] processer och därigenom framkallar vaga symtom som bäst kan beskrivas som opasslighet.” Att vi försöker minska kontakten med potentiellt skadliga kemikalier behöver inte nödvändigtvis innebära stora förändringar i vårt sätt att leva, utan endast smärre justeringar av våra dagliga rutiner. En del praktiska förslag ges i rutan på sidan 8, och några av dem kan kanske vara till hjälp för dig.

Förutom att vi vidtar rimliga försiktighetsåtgärder är det också bra att vi inte är överdrivet oroliga, i synnerhet när det gäller sådant som vi inte har någon kontroll över. ”Ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv”, sägs det i Bibeln. — Ordspråken 14:30.

En del människor drabbas emellertid av skador och sjukdomar, ibland dödliga sjukdomar, på grund av giftiga kemikalier.a Men i likhet med de miljontals människor som lider av så många andra orsaker i den här tiden har de som lider av föroreningsrelaterade sjukdomar alla skäl att se framtiden an med tillförsikt, för snart kommer jorden att vara fri från alla de giftämnen som nu skadar dess invånare. Även förgiftade sinnen och de som bär på förgiftade tankar kommer snart att höra till det förflutna, som framgår av den avslutande artikeln i den här serien.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 8]

Vad du kan göra för att få ett sundare och säkrare hem

För att minska kontakten med potentiellt giftiga kemikalier kan det ofta räcka med mycket små förändringar i den dagliga rutinen. Här följer några förslag som du kanske kan ha nytta av. (Om du vill veta mer om något speciellt ämne, föreslår vi att du vänder dig till närmaste bibliotek.)

1. Försök förvara starkt luktande kemikalier i utrymmen där de inte förorenar luften i ditt hem. Till sådana kemikalier hör formaldehyd och produkter som innehåller lättflyktiga lösningsmedel, till exempel målarfärg, fernissa, lim, bekämpningsmedel och kemtvättvätskor. Lättflyktiga petroleumprodukter utsöndrar giftiga ångor. En sådan produkt är bensen, som vid långvarig exposition i höga koncentrationer har visat sig orsaka cancer, medfödda missbildningar och andra skador som har med fortplantningen att göra.

2. Sörj för god ventilation i alla rum — även i badrummet. Vissa tillsatser, till exempel klor, som kan finnas i vattnet förflyktigas vid duschning. Det kan leda till att klor eller rentav kloroform ackumuleras.

3. Torka av fötterna innan du går in. Enligt Scientific American kan denna enkla åtgärd minska blymängden i mattorna till en sjättedel. På så vis kan man också minska mängden kemiska bekämpningsmedel, av vilka somliga kan brytas ner mycket snabbt i solljuset utomhus men kan stanna kvar i åratal i mattorna. En annan möjlighet är att ta av skorna, vilket är en vanlig sed i vissa delar av världen. En bra dammsugare, helst en med roterande borste, kan också minska mängden föroreningar i mattorna.

4. Om du behandlar ett rum med insektsmedel, bör du hålla alla leksaker borta från det rummet i minst två veckor, även om det står på förpackningen att det är helt riskfritt att vistas i rummet några timmar efter behandlingen. Forskare har nyligen funnit att vissa slag av plast och skumgummi som finns i leksaker bokstavligt talat suger upp insektsmedel som en svamp. Barnen får sedan i sig giftet genom huden och munnen.

5. Begränsa användningen av bekämpningsmedel. Frank Graham skriver i sin bok Efter tyst vår: ”Bekämpningsmedel har man då och då användning för i hem och trädgård, men försäljningskampanjer har övertygat villaägaren om att han måste ha en hel arsenal kemikalier till hands, som skulle räcka till att avvärja en invasion av egyptiska gräshoppor.”

6. Avlägsna flagnande blybaserad färg från alla målade ytor och ersätt den med blyfri målarfärg. Låt inte barnen leka på platser där marken är förorenad av blyfärg. Om man misstänker att det finns bly i vattenledningsrören, bör man låta vattnet från kallvattenkranen rinna en liten stund innan man dricker det, och vatten från varmvattenkranen bör inte användas för invärtes bruk. — Environmental Poisons in Our Food.

Vem skall städa upp vår jord?

”JAG spår att ordet ’förorening’ i stort sett kommer att ha försvunnit från vårt ordförråd år 2025, åtminstone vad vår industri anbelangar.” Detta uttalande gjordes nyligen av chefen för ett företag i kemibranschen. Tror du att det kommer att bli så? Och i så fall: Hur skall det gå till?

Ofta är det profitintressen som gör att farliga produkter hamnar på våra butikshyllor. Lagar till skydd för affärshemligheter gör det till exempel möjligt för tillverkare av bekämpningsmedel att hemlighålla innehållet i vissa inkomstbringande produkter genom att rubricera ingredienserna som ”inerta”, en term som lätt kan tolkas som ”ofarliga”. Men ”minst 394 inerta ämnen har använts som aktiva bekämpningsmedel”, rapporterar tidskriften Chemical Week. Av dessa ämnen är 209 miljöfarliga föroreningar, 21 har officiellt klassats som cancerogena, och 127 anses kunna förorsaka yrkesskador!

Det är sant att regeringarnas miljöskyddslagar ofta har varit till stor nytta. Men regeringarnas främsta intresse är, enligt en skribent, ”ekonomisk tillväxt och industriell lönsamhet”. De måste därför alltid väga riskerna mot fördelarna. I många fall blir resultatet ”reglerad förorening”.

Vem sitter då inne med lösningen? Ett Jehovas vittne ställde den frågan till en vänlig kvinna som hon besökte. Kvinnan uttryckte sin tillit till mänskliga ledare och vetenskapsmän och sade: ”De kommer att klara upp problemen en dag.”

”Men vilka är de?” frågade vittnet. ”Är de inte människor som du och jag? De kanske är mer utbildade, men de har sina begränsningar och svagheter. De begår misstag.” De ställs dessutom inför en mängd olika problem. Och till detta kommer girigheten och korruptionen i samhället.

Tror du också att de kommer att ordna upp problemen på vår jord? Människans långa historia av misslyckanden ger inte anledning till någon större optimism. Som det uttrycktes i tidskriften Outdoor Life: ”Forskare och deras representanter är mycket bättre på att studera föroreningsproblemen än på att göra något åt dem.” Finns det då något hopp om att människor skall kunna lösa detta allvarliga problem?

Kan människor lösa problemen på egen hand?

Problemet med kemisk förorening kan inte lösas på nationell nivå. Orsaken till detta är att kemikalier som används i ett land även kan påverka människor i grannländerna, ja till och med i andra delar av världen! Och hittills har människor inte lyckats samarbeta för att lösa sådana globala problem. Bibeln visar varför, när den säger: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) Varför har då människor misslyckats med att styra sig själva? Återigen ger Bibeln svaret: ”Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Vad betyder det?

Det betyder att människor inte skapades för att styra sig själva oberoende av Guds vägledning. Det är sant att människor har åstadkommit fantastiska ting — de har uppfört underbart vackra byggnader, konstruerat sinnrika apparater och till och med färdats till månen — men de har inte kunnat styra sig själva utan gudomlig vägledning. Detta är vad Bibeln lär, och historien bevisar att den har rätt.

En renad jord — hur?

Vår Skapare, Jehova Gud, har alltid varit intresserad av mänskligheten och jorden, som han har berett åt människan. När han hade skapat människorna, befallde han dem att ta vård om jorden och alla dess livsformer. (1 Moseboken 1:27, 28; 2:15) Längre fram, sedan det första människoparet hade trotsat hans befallningar, gav han den forntida nationen Israel anvisningar om hur de skulle ta vård om landet, däribland befallningen att jorden skulle ligga i träda ett helt år vart sjunde år. På det sättet kunde jorden återfå sin växtkraft. (2 Moseboken 23:11; 3 Moseboken 25:4–6) Men israeliterna blev giriga och överträdde Guds befallning. Detta blev till skada för både dem själva och landet.

Sådana kemiska föroreningar som finns i dag förekom naturligtvis inte på den tiden. Men landet blev fördärvat därför att israeliterna inte lät jorden vila på det sätt som Gud hade avsett, och oskyldiga människor blev lidande. Gud tillät därför att babylonierna erövrade Israel och förde folket i fångenskap till Babylon för en period av 70 år. Genom detta straff fick också jorden möjlighet att vila så att den kunde återhämta sig. — 3 Moseboken 26:27, 28, 34, 35, 43; 2 Krönikeboken 36:20, 21.

Detta lär oss att Gud gör människor ansvariga för hur de behandlar jorden. (Romarna 15:4) Gud lovar faktiskt i sitt ord att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Intressant nog ger Bibeln i 2 Timoteus 3:1–5 en beskrivning av det slags människor som bidrar till detta ”fördärv”. Deras mest framträdande drag sägs vara att de är så intresserade av pengar och sig själva att de knappast har något till övers för Gud och hans skaparverk, däribland sina medmänniskor.

Dessa två bibeltexter — 2 Timoteus 3:1–5 och Uppenbarelseboken 11:18 — framhåller således två viktiga saker. För det första att förorenade sinnen resulterar i en förorenad jord, och för det andra att Gud kommer att ingripa och rädda den här planeten och gudfruktiga människor, när båda dessa slag av föroreningar har nått sin kulmen. På vilket sätt kommer Gud att ingripa?

Gud förutsade genom sin profet Daniel: ”I de kungarnas [tydligen våra dagars regeringars] dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som ... kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” (Daniel 2:44) Detta kungarike är en verklig regering, en världsregering. Jesus Kristus lärde sina efterföljare att be om denna regering, när han sade: ”Så här skall ni alltså be: ’Vår Fader i himlarna, ... må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.’” — Matteus 6:9, 10.

Under Guds kungarikes kärleksfulla styre kommer jordens invånare att få det enastående privilegiet att förvandla hela den här planeten till ett paradis. Luften kommer att vara frisk, vattnet i floder och bäckar kommer att vara klart som kristall, och jorden kommer att frambringa ett överflöd av rena produkter. (Psalm 72:16; Jesaja 35:1–10; Lukas 23:43) Bibeln ger oss löftet: ”De förra tingen [våra dagars sjukdomar, lidande, föroreningar och många andra problem] kommer inte att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” — Jesaja 65:17.