En global kris

DEN fruktansvärda massakern på gatubarn i Brasilien är ytterligare ett exempel på de oönskade barnens sårbarhet. Rapporter från det landet visar att hundratals barn mördas varje år.

Brutala angrepp på barn har också förekommit i Dunblane i Skottland, i Wolverhampton i England och på många andra platser. Tänk till exempel på 12-åriga Maria, en föräldralös flicka i Angola som blev våldtagen och blev med barn. Längre fram tvingades hon gå till fots i omkring 30 mil, varefter hon födde sitt lilla barn. Barnet var inte fullgånget och levde bara i två veckor. En vecka senare dog Maria, sjuk och undernärd.

I en rapport som FN:s barnfond (UNICEF) publicerade år 1992 sades det att ”’krig mot barn’ är en modern uppfinning”. Enligt en UNICEF-rapport från år 1996 anser somliga att ”kommande generationer av fienden, dvs. fiendens barn, också måste elimineras”. En politisk kommentator uttryckte det så här: ”För att döda de stora råttorna måste man döda de små.”

På bara tio år har två miljoner barn mött en våldsam död. Ytterligare fyra miljoner har blivit invalidiserade, blinda eller hjärnskadade på grund av landminor och får nu hanka sig fram bäst de kan tillsammans med alla de miljoner som har förlorat sina hem i krig. Det är inte underligt att följande rubrik stod att läsa i en dagstidning: ”Skräckvision av krigets brutalitet mot barn”.

Dessa skändligheter som begås mot barn är en skamfläck för mänskligheten, ett tydligt bevis på att barnen befinner sig i kris, inte bara i några få länder, utan i alla delar av världen. Många barn har också blivit svikna på andra sätt.

Svikna av dem som de litade på

När ett barn blir sviket av någon som det litar på, kan detta skapa oläkliga sår i barnets sinne — i synnerhet om det är en förälder, vän eller lärare som sviker barnets förtroende. Hur vanliga övergrepp mot barn är framgår av den stora mängd telefonsamtal som man fick ta emot efter ett amerikanskt TV-program med rubriken ”Skrämda till tystnad: Avslöjande och stoppande av barnmisshandel”, lett av den kända TV-personligheten Oprah Winfrey. ”De mest chockerande telefonsamtalen kom från vettskrämda barn som utsatts för fysiska eller sexuella övergrepp och ville komma ifrån sitt lidande”, förklarar producenten Arnold Shapiro i tidskriften Children Today.

Det här programmet bidrog i hög grad till att undanröja missuppfattningen att personer som förgriper sig på barn är storvuxna och skräckinjagande främlingar. Faktum är att ”det stora flertalet övergrepp begås av föräldrar och andra nära släktingar”, konstaterar Shapiro. Andra forskningsrapporter bekräftar dessa rön och visar också att vänner till familjen ibland har ”preparerat” barnet och övriga familjemedlemmar för ett senare, välplanerat övergrepp. Incest är det största svek som man kan begå mot ett barn.

Pedofiler utgör ett annat hot mot barn i många delar av världen. Publikationen Trends & Issues in Crime and Criminal Justice förklarar: ”Pedofili innebär sexuell dragning till mycket unga personer. ... Pedofili leder undantagslöst till sådana brott som sexuella övergrepp, sedlighetssårande handlingar och lagöverträdelser som har samband med barnpornografi.”

Upprörande rapporter om ligor av pedofiler, som girigt utnyttjar barn sexuellt, strömmar in från hela världen. (Se rutan på sidan 7.) Bland offren finns både flickor och pojkar. Lockade i fällan av samvetslösa män blir barnen först utsatta för sexuella övergrepp och sedan hotade eller överösta med presenter för att förmås att stanna kvar i ”klubben”. De män som planerar och utför dessa avskyvärda handlingar har ofta en framskjuten position i samhället och handlar ibland med polisens och domarkårens vetskap och beskydd.

Att präster förgripit sig på barn har också väckt stor skandal. Nyhetsrapporter från hela världen visar att ett stort antal präster har begått sådana övergrepp, ibland till och med i Guds namn. En anglikansk präst som fällts för sådana brott uppges ha sagt till sitt 10-åriga offer att ”Gud talade genom honom och att allt som han eller pojken gjorde var godkänt av Gud och därför rätt”.

I Australien kunde man i en recension av boken The Battle and the Backlash: The Child Sexual Abuse War läsa en kommentar angående präster och andra personer i betrodd ställning som förgriper sig på barn. Där stod det att de berörda organisationerna tycktes vara mer intresserade av att reparera sitt eget skadade anseende och av att skydda sig själva än av att skydda de utsatta barnen.

Förödande konsekvenser

Ett barns tillit är vanligtvis fullständig, utan reservationer. Om någon sviker barnets förtroende, har detta därför en förödande verkan på dess aningslösa unga sinne. Som det uttrycks i publikationen Child Abuse & Neglect: ”Personer och platser som tidigare signalerade trygghet eller beskydd förknippas nu med fara och rädsla. Barnets värld blir mindre förutsägbar och kontrollerbar.”

Till följd av sådana övergrepp, som i många fall har pågått i åratal, har somliga barn utvecklat sociala och psykiska problem senare i livet, ibland först i mogen ålder. Detta svek är särskilt förödande därför att barnet har utnyttjats just därför att det är ett barn. Men trots allt är det många barn som inte rapporterar övergreppet — något som förövarna är väl medvetna om.

På senare år har bevisen för att många av världens barn far illa hopat sig, så att det nu finns ett berg av bevis som inte längre kan förnekas eller ignoreras. De flesta håller emellertid med om att det är en överväldigande uppgift att förbättra situationen för dessa barn. Man kan därför fråga sig: Finns det verkligen någon som kan hjälpa våra barn? Hur kan de av oss som är föräldrar slå vakt om vårt gudagivna arv och skydda våra sårbara barns unga liv? Vem kan föräldrar vända sig till för att få hjälp?

[Ruta/Bild på sidan 7]

Razzia mot Internetpedofiler

För några månader sedan genomfördes en av de största razziorna någonsin mot barnpornografi på Internet, då polisen i 12 länder gjorde husundersökning hos över 100 misstänkta pedofiler. Bara hos en enda USA-baserad liga av pedofiler beslagtogs över 100.000 pornografiska bilder av barn.

Den brittiske kriminalkommissarie som samordnade den fem månader långa Internetutredningen förklarade: ”Innehållet skulle definitivt få det att vända sig i magen på alla rättsinnade personer.” Barnen var av båda könen, ibland så små som i tvåårsåldern. Den belgiska polisen sade att Internetmaterialet innehöll ”de vidrigaste barnporrbilder. ... En del personer hade till och med förgripit sig på sina egna barn för att kunna presentera så uppseendeväckande bilder som möjligt.” En man hade bilder av sig själv när han våldtog sin brorsdotter och hade lagt in dem i sin dator.

Bland de misstänkta fanns flera lärare, en vetenskapsman, en juridikstuderande, en medicinare, en scoutledare, en revisor och en universitetsprofessor.

[Bild på sidan 6]

Ett föremål som exploderade förstörde den här pojkens högerhand

[Bildkälla]

UN/DPI foto: Armineh Johannes

[Bildkälla på sidan 7]

Foto: ILO/J. Maillard