För en man som har begått sexuellt övervåld mot barn, innan han blev döpt, kan följderna vara av annat slag. När han lär känna sanningen, ångrar han sig och ändrar sig och för inte in den grymma synden i församlingen. Han kanske sedan gör fina framsteg och får helt och hållet bukt med sina orätta impulser. Han kanske till och med är benägen att trakta efter en ansvarsfull ställning i församlingen. Men hur blir det om han fortfarande är känd i samhället som en som tidigare har förgripit sig på barn? Skulle han då ”vara oförvitlig, ... ha utmärkt vitsord från utomstående, ... vara fri från anklagelse”? (1 Timoteus 3:1–7, 10; Titus 1:7) Nej, det skulle han inte. Han skulle därför inte vara kvalificerad att få privilegier i församlingen.

Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?

Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.

Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta. Dessutom har mannen röjt en allvarlig svaghet som i fortsättningen måste beaktas. Om han verkar vara ångerfull, kommer han att uppmuntras att göra andliga framsteg, ta del i tjänsten på fältet, vara med i skolan i teokratisk tjänst och medverka i programpunkter på tjänstemötet, vilka inte har med den direkta undervisningen att göra. Detta betyder emellertid inte att han kommer att vara kvalificerad att tjäna i en ansvarsfull ställning i församlingen. Vilka är de skriftenliga skälen till detta?

Först och främst måste en äldste ”behärska sig”. (Titus 1:8) Det är visserligen sant att ingen av oss kan behärska sig helt och fullt, men en överlämnad vuxen kristen som gör sig skyldig till en så svår synd som sexuellt övervåld mot barn röjer en onaturlig köttslig svaghet. (Romarna 7:21–25) Erfarenheten har visat att en sådan vuxen mycket väl kan komma att förgripa sig på andra barn. Alla som begår sexuellt övervåld mot barn upprepar visserligen inte synden, men många gör det. Dessutom kan församlingen inte läsa hjärtan och se vem som är och vem som inte är benägen att förgripa sig på barn igen. (Jeremia 17:9) Paulus’ råd till Timoteus är därför i synnerhet tillämpligt på döpta vuxna som har begått sexuellt övervåld mot barn: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; ha inte heller del i andras synder.” (1 Timoteus 5:22) Barnen måste skyddas, och därför är en man som har begått sexuellt övervåld mot barn inte kvalificerad att inneha en ansvarsfull ställning i församlingen. Han kan inte heller bli pionjär eller ta del i någon annan form av speciell heltidstjänst. — Jämför principen i 2 Moseboken 21:28, 29.

Några kanske frågar: ”Har inte somliga begått andra synder och visat tecken på ånger, men sedan upprepat sin synd längre fram?” Jo, det har hänt, men det är andra faktorer man måste ta hänsyn till. Om någon till exempel gör omoraliska närmanden mot en annan vuxen, bör den vuxne kunna stå emot hans eller hennes närmanden. Ett barn är mycket lättare att lura, bringa ur fattningen eller skrämma. Bibeln talar om barns brist på vishet. (Ordspråken 22:15; 1 Korinthierna 13:11) Jesus använde barn som exempel på ödmjukhet och oskuld. (Matteus 18:4; Lukas 18:16, 17) Ett barns oskuld inbegriper en total brist på erfarenhet. De flesta barn är öppna och ivriga att göra andra till viljes. Detta gör att de är sårbara för övergrepp från en beräknande vuxen som de känner och litar på. Församlingen är därför inför Jehova skyldig att skydda sina barn.

Barn som får en god uppfostran lär sig att lyda och ära sina föräldrar, de äldste och andra vuxna. (Efesierna 6:1, 2; 1 Timoteus 5:1, 2; Hebréerna 13:7) Det skulle vara chockerande och perverst om en vuxen som barnet betraktar som en auktoritet skulle missbruka barnets oskuldsfulla tillit genom att förleda eller tvinga honom eller henne till att ta del i sexuella handlingar. De som har utsatts för sexuella övergrepp får ofta kämpa i åratal för att komma över det känslomässiga trauma som blir följden. Den som har förgripit sig på barn blir därför föremål för allvarlig tuktan och stränga restriktioner från församlingens sida. Det som är viktigt är inte att personen i fråga får en ansvarsfull ställning, utan det viktiga är att församlingen bevaras ren och fri från klander. — 1 Korinthierna 5:6; 2 Petrus 3:14.

Om någon som har begått sexuellt övervåld mot barn ångrar sig, kommer han att inse det förståndiga i att tillämpa Bibelns principer. Om han verkligen lär sig att avsky det onda, kommer han att förakta det han har gjort och kämpa för att undvika att upprepa sin synd. (Ordspråken 8:13; Romarna 12:9) Han kommer också helt visst att tacka Jehova för hans stora kärlek som gör att en ångerfull syndare, en sådan som han själv, fortfarande kan tillbe vår helige Gud och hoppas på att få vara bland ”de rättrådiga” som kommer att få bo på jorden för evigt. — Ordspråken 2:21.