Barnafödande bland de första kristna

6, 7. a) Vilka sedvänjor avskaffade Jesus för de kristna? b) Hur skulle det andliga Israel växa till, och vad är bevis för detta?

⁶ Hur betraktades då barnafödande bland de första kristna? Först och främst bör man lägga märke till att Jesus avskaffade polygami och konkubinat bland sina lärjungar. Han återinförde Jehovas ursprungliga norm, nämligen monogami eller äktenskap mellan en man och en kvinna. (Matteus 19:4—9) Medan det köttsliga Israel hade blivit folkrikt genom barnafödande, så skulle det andliga Israel växa till genom att man gjorde nya lärjungar. — Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

⁷ Om utbredningen av kristendomen främst skulle ha skett genom barnafödande, skulle Jesus inte ha uppmuntrat sina lärjungar att ”ge rum” åt det ogifta ståndet ”för himmelrikets skull”. (Matteus 19:10—12) Aposteln Paulus skulle inte heller ha skrivit: ”Också den [gör] väl som gifter bort sin jungfrulighet, men den som inte gifter bort den kommer att göra bättre.” — 1 Korintierna 7:38.

8. Vad visar att många av de första kristna var gifta och hade barn?

⁸ Men även om både Jesus och Paulus uppmuntrade de kristna till celibat för att de skulle kunna stödja Rikets intressen, var detta inte något som de ålade de kristna. Båda visste på förhand att en del kristna skulle komma att gifta sig. Helt naturligt skulle några av dessa därigenom få barn. På flera ställen i de kristna grekiska skrifterna finns direkta råd om barnuppfostran som gavs till de första kristna. (Efesierna 6:1—4; Kolosserna 3:20, 21) Om äldste eller biträdande tjänare var gifta, skulle de vara exemplariska föräldrar. — 1 Timoteus 3:4, 12.

9. Hur skulle enligt aposteln Paulus vissa kristna kvinnor skyddas genom barnafödande, men vad skulle de dessutom behöva?

⁹ Aposteln Paulus sade till och med att det skulle kunna vara till skydd för vissa kristna kvinnor att få barn. Så här skrev han beträffande materiellt understöd till behövande änkor: ”Avvisa ... yngre änkor. ... De [lär] sig också att vara sysslolösa, i det de ränner omkring i husen; ja, inte bara sysslolösa, utan också att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter, i det de talar om saker som de inte borde tala om. Därför vill jag att de yngre änkorna skall gifta sig, föda barn, ha hand om ett hushåll och inte ge motståndaren någon anledning att smäda. Redan har ju några vänts bort till att följa Satan.” Sådana kvinnor skulle ”bevaras genom barnafödande, såvida de förblir i tro och kärlek och helgelse med ett sunt sinne”. — 1 Timoteus 5:11—15; 2:15.

”Vedermöda i köttet”

10. Vilket annorlunda råd gav Paulus för änkor i sitt första brev till korintierna?

¹⁰ Det är emellertid värt att lägga märke till att samme apostel Paulus i sitt första brev till korintierna föreslog en annan lösning för änkor. Han modifierade sitt råd angående att gifta sig och förklarade att han gav det ”som ett medgivande”. Han skrev: ”Nu säger jag till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir såsom också jag är. Men om de inte har självbehärskning, må de då gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. Men hon [en änka] är lyckligare om hon förblir som hon är, enligt min mening. Jag menar nämligen att också jag har Guds ande.” — 1 Korintierna 7:6, 8, 9, 40.

11. a) Vad skulle de som gifter sig få erfara, och hur sprider hänvisningen i 1 Korintierna 7:28 ljus över detta? b) Vad menade Paulus när han sade: ”Jag söker skona er”?

¹¹ Paulus förklarade: ”Om en jungfrulig människa skulle gifta sig, skulle en sådan inte begå någon synd. Men de som gör det kommer att ha vedermöda i köttet. Men jag söker skona er.” (1 Korintierna 7:28) Med avseende på denna ”vedermöda i köttet” hänvisar Referensbibeln oss till 1 Moseboken 3:16 (NW), där vi läser: ”Till kvinnan sade han [Jehova]: ’Jag skall storligen föröka ditt havandeskaps smärta; under födslovåndor skall du föda barn, och din åtrå skall vara till din man, och han skall behärska dig.’” Förutom andra eventuella äktenskapsproblem inbegriper den ”vedermöda i köttet” som de som gifter sig skulle stöta på utan tvivel de problem som hör samman med barnafödande. Även om Paulus inte förbjöd vare sig äktenskap eller barnafödande, kände han sig tydligen förpliktad att varna sina medkristna för att detta skulle kunna medföra problem och distraherande faktorer som skulle kunna hindra dem i deras tjänst för Jehova.

”Den tid som återstår är förkortad”

12. Vilket råd gav aposteln Paulus till gifta kristna, och varför?

¹² De kristna under det första århundradet var inte fria att leva som världens människor. Deras situation skulle även påverka deras liv som gifta. Paulus skrev: ”För övrigt säger jag detta, bröder: den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de ingen hade, ... och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty denna världens skådeplats håller på att förändras. Jag vill verkligen att ni skall vara fria från bekymmer. ... Detta säger jag emellertid till er personliga fördel, inte för att kasta en snara över er, utan för att mana er till det som är passande och det som innebär att man ständigt står till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras.” — 1 Korintierna 7:29—35.

13. På vad sätt var den tid som återstod ”förkortad” för de kristna under det första århundradet?

¹³ Bibelkännaren Frédéric Godet skrev följande: ”Medan icke troende utgår från att världen skall bestå för evigt, har den kristne alltid parousian [närvaron] — denna stora emotsedda realitet — för ögonen.” Kristus hade gett sina lärjungar tecknet på sin ”närvaro”, och han hade varnat dem: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matteus 24:3, 42) Den tid som återstod var ”förkortad” genom att de kristna under det första århundradet måste leva i ständig förväntan på Kristi ankomst. De visste inte heller hur lång tid som återstod för dem personligen, innan ”tid och oförutsedd händelse” (NW) gjorde slut på deras liv och alla deras möjligheter att göra sin ”kallelse” säker och viss. — Predikaren 9:11; 2 Petrus 1:10.

14. a) Hur skall Matteus 24:19 förstås? b) Hur blev Jesu varning allt aktuellare, allteftersom år 66 v.t. närmade sig?

¹⁴ För de kristna i Judeen och Jerusalem var det särskilt av behovet påkallat att ”ständigt” vara ”vaksamma”. När Jesus varnade för den andra förstöringen av Jerusalem, sade han: ”Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!” (Matteus 24:19) Det är sant att Jesus inte här uppmanade de kristna under det första århundradet att avstå från att skaffa barn. Han gjorde helt enkelt ett profetiskt uttalande om fakta och visade att det skulle vara svårare för kvinnor som väntade barn eller kvinnor med små barn att snabbt kunna fly, när tecknet på Jerusalems omedelbart förestående förstöring visade sig. (Lukas 19:41—44; 21:20—23) Men allteftersom oron bland judarna i Judeen under åren före år 66 v.t. växte, tänkte de kristna utan tvivel på Jesu varning, och den påverkade säkert deras inställning till att sätta barn till världen i de oroliga tiderna.

Barnafödande i våra dagar

15, 16. a) Hur är den tid som återstår ”förkortad” för de kristna som lever i våra dagar? b) Vilka frågor bör de kristna ställa sig själva?

¹⁵ Hur bör då de kristna i denna ”ändens tid” se på äktenskap och barnafödande? (Daniel 12:4) Mer än någonsin tidigare är det nu sant att ”denna världens skådeplats håller på att förändras” eller, som en annan översättning uttrycker det, att ”den nuvarande världsordningen går mot sitt slut”. — 1 Korintierna 7:31, 1917.

¹⁶ Som aldrig förr kan man nu säga att ”den tid som återstår är förkortad”. Ja, det återstår bara en begränsad tid för Jehovas folk att fullborda det verk som han har gett dem att utföra och som vi läser om i Matteus 24:14, där det står: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Detta verk måste fullgöras innan slutet kommer. Det är därför lämpligt att de kristna frågar sig själva hur detta att gifta sig eller, om de är gifta, att skaffa barn kommer att påverka den andel de kan ha i detta livsviktiga verk.

Ett forntida exempel

17. a) Vilket arbete måste Noa och hans tre söner utföra före floden, och hur lång tid tog det antagligen? b) Vad kunde ha varit skälen till att Noas söner och deras hustrur avstod från att skaffa barn under tiden före floden?

¹⁷ Jesus liknade ”Människosonens närvaro” vid ”Noas dagar”. (Matteus 24:37) Noa och hans tre söner hade ett särskilt arbete att utföra före floden. Det inbegrep att bygga en enormt stor ark och att predika. (1 Moseboken 6:13—16; 2 Petrus 2:5) När Jehova gav anvisningarna om byggandet av arken, var Noas söner tydligen redan gifta. (1 Moseboken 6:18) Vi vet inte exakt hur lång tid det tog för dem att bygga arken, men det verkar sannolikt att det tog flera årtionden. Det är intressant att lägga märke till att Noas söner och deras hustrur inte fick några barn under hela denna tid före floden. Aposteln Petrus säger uttryckligen att ”åtta själar ... tryggt blev burna igenom vattnet”, dvs. fyra gifta par utan barn. (1 Petrus 3:20) Att sönerna förblev barnlösa kan ha berott på två saker. För det första: Gud hade med tanke på den annalkande tillintetgörelsen genom en vattenflod gett dem ett bestämt arbete att utföra, som krävde deras odelade uppmärksamhet. För det andra hade de säkert ingen lust att skaffa barn i en värld, där ”människornas ondska var stor på jorden och ... [där] deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda”, en värld ”uppfylld av våld”. — 1 Moseboken 6:5, 13.

18. Hur kan Noas söners och deras hustrurs exempel, även om det inte var avsett att utgöra någon regel att följa, ändå ge oss något att tänka på?

¹⁸ Därmed inte sagt att det handlingssätt som Noas söner och deras hustrur valde före floden var avsett att utgöra någon regel för gifta par som lever i våra dagar. Men eftersom Jesus jämförde Noas dagar med den tid vi nu lever i, kan deras exempel ändå ge oss något att tänka på.

”Kritiska tider”

19. a) Hur liknar vår tid Noas tid? b) Vad förutsade Paulus om ”de yttersta dagarna”, och hur berör hans profetia barnafödande?

¹⁹ I likhet med Noa och hans familj lever vi också i ”en värld av ogudaktiga”. (2 Petrus 2:5) I likhet med dem lever vi i ”de yttersta dagarna” för en ond tingens ordning som snart skall tillintetgöras. Aposteln Paulus profeterade och sade att ”de yttersta dagarna” för Satans ordning skulle medföra ”kritiska tider” som var ”svåra att komma till rätta med”. Genom att tillägga att barn skulle vara ”olydiga mot föräldrar” visade han att barnuppfostran skulle vara en av de saker som det skulle vara svårt att komma till rätta med i dessa kritiska tider. Han sade att människor i allmänhet, barn och tonåringar inte undantagna, skulle vara ”otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1—3) Även om Paulus här profeterade om förhållandena bland världens människor, skulle tydligtvis sådana förhärskande attityder göra uppfostran av barn allt svårare också för de kristna, vilket många har fått erfara.

20. Vad kommer att tas upp i följande artikel?

²⁰ Allt som nu sagts visar att det är nödvändigt att ha en balanserad syn på detta att sätta barn till världen. Även om det kan medföra många glädjeämnen, kan det också medföra många hjärtesorger. Det har sina fördelar och sina nackdelar.

Glädjeämnen och förpliktelser

2. Hur bör föräldrar betrakta en nyfödd baby, och vad måste de vara beredda att åta sig?

² Om föräldrar skall sätta barn till världen med ansvar, kan de inte betrakta ett nyfött barn som en leksak, utan som en varelse vars liv och framtid de bär ansvar för inför Skaparen. När föräldrar sätter barn till världen, måste de vara beredda på att ta på sig ett stort ansvar och inrätta sitt liv därefter. De ger sig in på ett 20-årsprojekt som innefattar att ge barnet mat, kläder, hälsovård och utbildning — ett projekt med ett oförutsägbart slutresultat.

3. Varför kan Ordspråksboken 23:24, 25 tillämpas på många kristna föräldrar?

³ Det är lyckligtvis väldigt många kristna föräldrar som har uppfostrat barn som har blivit trogna, överlämnade tjänare åt Jehova. Några har fått se sina barn växa upp och träda in i heltidstjänsten som pionjärer, missionärer eller medlemmar av Betelfamiljen. Om sådana föräldrar kan det verkligen sägas: ”Fadern till en som är rättfärdig skall ofelbart vara glad. Den som blir fader till en som är vis skall också glädja sig över honom. Din fader och din moder skall fröjda sig, och hon som födde dig skall vara glad.” — Ordspråksboken 23:24, 25, NW.

Hjärtesorger för föräldrar

4, 5. a) Vad krävs det enligt bibeln av äldste och biträdande tjänare som har barn? b) Hur har somliga barn betytt ”motgångar” för sin far?

⁴ Men detta är inte alltid fallet, inte ens för äldste som har barn. Aposteln Paulus skrev: ”Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, ... en man som presiderar bland sitt eget husfolk på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar; (om någon inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk, hur kan han då ta hand om Guds församling?).” Paulus tillade: ”Biträdande tjänare må vara män med en enda hustru, vilka presiderar på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk.” — 1 Timoteus 3:2—5, 12.

⁵ Naturligtvis kan inte kristna äldste eller biträdande tjänare hållas ansvariga, om deras barn, när de en gång blir myndiga, vägrar att fortsätta att tjäna Jehova. Men de är ansvariga för sina minderåriga barn eller för äldre barn som fortfarande bor under deras tak. Äldste och biträdande tjänare har förlorat dyrbara tjänsteprivilegier, därför att de har blivit försumliga eller allvarligt har brustit i fråga om att uppfylla det skriftenliga kravet att ”presidera på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk”. För dessa och många andra har barnen inneburit mer sorg än glädje. Hur ofta har inte följande ordspråk visat sig vara sant: ”En dåraktig son betyder motgångar för hans fader”! — Ordspråksboken 19:13, NW.

Att axla sitt ansvar som familjefar

6. Vilken fråga bör kristna äkta män ställa sig själva?

⁶ Kristna äkta män bör, oavsett om de har ansvarsuppgifter i församlingen eller inte, också tänka på vilken verkan omvårdnaden om små barn kan få på deras hustrurs andlighet. Om en hustru inte är andligt stark, hur kommer då ett litet barn, eller flera små barn, att påverka hennes personliga studium och möjligheter att ta del i predikoarbetet?

7. Vad har hänt med somliga kristna hustrur, och vad är ofta orsaken till denna situation?

⁷ Inser äkta män alltid att omvårdnaden om en baby eller ett litet barn ofta hindrar deras hustrur från att få full nytta av församlingsbokstudiet, mötena i Rikets sal eller krets- och områdessammankomster? Så kan situationen vara i månader, ja, till och med i åratal, om barnen kommer i tät följd. Det ligger i sakens natur att denna börda i första hand faller på modern och inte på fadern. Man har ibland kunnat konstatera att vissa kristna män har gått framåt andligen och gjort så fina framsteg att de har fått privilegier i församlingen, medan deras hustrur däremot blivit andligt svaga. Vad beror detta på? Det beror ofta på att deras små barn hindrar hustrurna från att koncentrera sig vid mötena, att ägna sig åt djupare studium av bibeln eller att i någon större utsträckning kunna ta del i arbetet med att vittna. Kan man säga att man på rätt sätt har axlat sitt ansvar som familjefar, om man tillåter en sådan situation att utveckla sig?

8. Hur delar många fäder bördan att se efter barnen, och hur är detta till gagn för deras hustrur?

⁸ Lyckligtvis förhåller det sig inte alltid så. Många kristna fäder gör sitt yttersta för att dela bördan att se efter barnen. De gör vad på dem ankommer när det gäller att se till att deras barn håller sig tysta under församlingens möten. Om deras baby börjar gråta eller deras barn blir bråkigt, turas de om med modern att ta ut dem tills de lugnar ner sig. Varför skall mamman alltid vara den som går miste om delar av programmet? I hemmet hjälper omtänksamma män sina hustrur med hushållsbestyren och med att få barnen i säng, så att både man och hustru kan få sitta ner och i lugn och ro koncentrera sig på andliga ting.

9. Vad är det som bevisar att barn inte alltid är ett handikapp och en belastning?

⁹ När saker och ting organiseras på rätt sätt i en församling, kan unga mödrar med småbarn ta del i hjälppionjärtjänsten. Några är rentav reguljära pionjärer. Barn är således inte alltid ett handikapp eller en belastning. Många kristna föräldrar visar en fin pionjäranda.

Barnlösa men lyckliga

10. Vad har somliga gifta par beslutat sig för, och hur har de blivit välsignade?

¹⁰ Några unga par har beslutat sig för att inte skaffa sig barn. Fastän dessa hustrur har haft lika stark modersinstinkt som andra kvinnor, har de i samförstånd med sina män beslutat att avstå från att skaffa sig barn för att kunna ägna sig åt att tjäna Jehova på heltid. Många av dem har tjänat som pionjärer eller som missionärer. De kan nu med tacksamhet se tillbaka på de år som gått. De har visserligen inte fått några egna köttsliga barn, men de har fått fram nya lärjungar vilka har fortsatt att troget tillbe Jehova. Dessa ”äkta barn i tron” kommer aldrig att glömma vem som medverkade till att ge dem ”sanningens ord”. — 1 Timoteus 1:2; Efesierna 1:13; jämför 1 Korintierna 4:14, 17; 1 Johannes 2:1.

11. a) Var tjänar många barnlösa par Jehova, och varför ångrar de sig inte? b) Vilket skriftställe kan tillämpas på alla par som har förblivit barnlösa ”för himmelrikets skull”?

¹¹ Världen utöver har många gifta par, som har avstått från glädjen att vara föräldrar, kunnat tjäna Jehova i kretstjänsten, i områdestjänsten eller på Betel. Dessa kan också med tillfredsställelse se tillbaka på sitt liv som de ägnat åt att tjäna Jehova och sina bröder i dessa speciella privilegier. De har inget att ångra. Även om de inte har haft glädjen att få sätta barn till världen, har de haft en viktig uppgift i samband med att främja Rikets intressen inom sina olika verksamhetsområden. Följande skriftställe är verkligen tillämpligt på alla dessa gifta par som har avstått från barn ”för himmelrikets skull”: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” — Matteus 19:12; Hebréerna 6:10.

En privatsak

12. a) Varför är barnafödandet ett unikt privilegium? b) Under vilka perioder var det ett gudagivet uppdrag att skaffa barn?

¹² Som vi såg i inledningen till föregående artikel är barnafödandet en gåva från Gud. (Psalm 127:3) Det är ett unikt privilegium som inte förunnats Jehovas andeskapelser. (Matteus 22:30) Det har funnits tider, då barnafödande har ingått som en del av det verk som Jehova gett sina tjänare på jorden i uppdrag att utföra. Så var det i Adams och Evas fall. (1 Moseboken 1:28) Och så var det för dem som överlevde floden. (1 Moseboken 9:1) Det var också Jehovas vilja att Israels barn skulle bli talrika genom barnafödande. — 1 Moseboken 46:1—3; 2 Moseboken 1:7, 20; 5 Moseboken 1:10.

13, 14. a) Vad kan man säga om barnafödande i våra dagar, och vilken kritik skulle inte vara på sin plats? b) Vilket råd ges dock, även om det är en privatsak om man nu i ändens tid skall ha barn eller inte?

¹³ I dag är barnafödande inte uttryckligen en del av det verk som Jehova har gett sitt folk i uppdrag att utföra. Det är dock fortfarande ett privilegium som han ger gifta par, om de så önskar. Kristna par som beslutar sig för att skaffa barn bör därför inte kritiseras; och det bör inte heller de par som avstår från att skaffa barn.

¹⁴ Om man nu i ändens tid skall skaffa barn eller inte är således en privatsak som varje par självt måste avgöra. Men eftersom ”den tid som återstår är förkortad”, gör gifta par väl i att noggrant och under bön väga skälen för och emot detta att sätta barn till världen i denna tid. (1 Korintierna 7:29) De som väljer att skaffa barn bör vara fullt medvetna, inte bara om de glädjeämnen som detta kan skänka, utan också om de förpliktelser det innebär och om de problem som kan uppstå för dem själva och för de barn de sätter till världen.

När ett barn inte är planerat

15, 16. a) Vilken inställning bör undvikas vid en oförutsedd graviditet, och varför det? b) Hur bör varje barn betraktas, och vilka förpliktelser inbegriper detta?

¹⁵ Men somliga kanske säger: ”Allt det där är nog bra, men tänk om ett barn kommer oförutsett?” Det har hänt för många par som har varit fullt medvetna om det faktum att detta inte är någon idealisk tid att sätta barn till världen. Somliga av dem har varit i heltidstjänsten i åratal. Hur bör de betrakta den oförutsedde nykomlingens ankomst?

¹⁶ Det är nu som ett ansvarsfullt föräldraskap kommer in i bilden. Det är sant att en graviditet kan vara oförutsedd, men kristna föräldrar kan inte betrakta den baby som kommer som ovälkommen. Vilka förändringar dess ankomst än må åstadkomma i deras liv, så bör de verkligen inte hysa något agg mot den. Det är ju trots allt de som är ansvariga för dess avlelse. Nu, då babyn är här, bör de acceptera sin förändrade situation och veta att ”tid och oförutsedd händelse” på ett eller annat sätt drabbar alla människor. (Predikaren 9:11, NW) Avsiktligt eller inte har de tagit del i en skapelseakt som Jehova Gud är upphovet till. De bör acceptera sitt barn som ett heligt anförtrott gods och kärleksfullt ikläda sig sina förpliktelser som ”föräldrar i gemenskap med Herren”. — Efesierna 6:1.

”Gör allting i Herren Jesu namn”

17. Vilket råd gav aposteln Paulus till kolosserna, och hur kan detta råd följas i våra dagar?

¹⁷ Alldeles innan aposteln Paulus gav råd om familjeangelägenheter skrev han: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud, Fadern, genom honom.” (Kolosserna 3:17—21) Vilken situation en kristen än befinner sig i, bör han vara tacksam mot Jehova och utnyttja sin situation till att göra ”allting i Herren Jesu namn”.

18, 19. a) Hur kan ogifta kristna och barnlösa par göra ”allting i Herren Jesu namn”? b) Hur bör kristna föräldrar betrakta sina barn, och vilket mål bör de ställa upp för sig själva?

¹⁸ Den kristne som har valt att förbli ogift kommer inte att använda sin frihet till ett liv i njutningslystnad, utan till att arbeta av hela sin ”själ, såsom för Jehova” — om möjligt i någon form av heltidstjänst. (Kolosserna 3:23; 1 Korintierna 7:32) Inte heller kommer ett gift par som beslutar sig för att avstå från att skaffa barn att själviskt göra ”fullt bruk” av världen, utan de kommer i stället att ge Rikets tjänst den största möjliga platsen i sitt liv. — 1 Korintierna 7:29—31.

¹⁹ Kristna som har barn bör alltså axla sitt föräldraansvar. I stället för att betrakta sina barn som ett hinder, när det gäller att tjäna Jehova, bör de betrakta dem som en särskild uppgift. Vad kommer detta att innebära? Ja, när en överlämnad kristen träffar på någon som visar intresse för sanningen, så börjar han ett regelbundet bibelstudium med denne. När vittnet väl har påbörjat studiet är han mycket flitig och återvänder vecka efter vecka för att hjälpa den intresserade personen att göra andliga framsteg. Det är just detta som måste till med kristna barn. För att hjälpa barnet att växa till andligen och att lära sig att älska sin Skapare krävs det ett regelbundet och väl genomtänkt bibelstudium som påbörjas vid så tidig ålder som möjligt och som hålls regelbundet. (2 Timoteus 3:14, 15) Precis som i Rikets sal kommer föräldrar dessutom att vara noga med att vara ett gott exempel på kristet uppförande i hemmet. Och där så är möjligt kommer de att ta på sig ansvaret att öva sina barn i tjänsten på fältet. Förutom att predika för andra vuxna kommer föräldrar på så sätt att med Jehovas hjälp söka göra ”lärjungar” av sina egna barn. — Matteus 28:19.

Barn under den ”stora vedermödan”

20. a) Vad ligger framför oss, och vilka svårigheter varnade Jesus för? b) Hur har Jesu ord samband med uppfostrandet av barn i ändens tid?

²⁰ Framför oss ligger det nu ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Det kommer att bli en svår tid för både vuxna och barn. I sin profetia om avslutningen på den nuvarande tingens ordning förutsade Jesus att den kristna sanningen skulle splittra familjer. Han sade: ”Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och sända dem i döden.” (Markus 13:12) Det är uppenbart att det i ändens tid inte alltid skulle vara idel glädje att uppfostra barn. Det skulle kunna medföra hjärtesorg, besvikelse och även fara, som Jesu ord citerade här ovan visar.

21. a) Varför bör föräldrar inte oroa sig överdrivet för framtiden, även om de har en realistisk syn på den? b) Vad kan de hoppas på både för sig själva och för sina barn?

²¹ Men även om de som har små barn är realistiska när det gäller de svårigheter som ligger framför oss, bör de inte vara överdrivet oroliga för framtiden. Om de själva förblir trogna och gör sitt bästa i fråga om att fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, kan de vara övertygade om att deras lydiga barn kommer att betraktas med ynnest. (Efesierna 6:4; jämför 1 Korintierna 7:14.) Som en del av den ”stora skaran” kan de och deras små barn hoppas på att få överleva ”den stora vedermödan”. Om sådana barn växer upp till trogna Jehovas tjänare, kommer de att vara evigt tacksamma mot honom för att de hade ansvarskännande föräldrar. — Uppenbarelseboken 7:9, 14; Ordspråksboken 4:1, 3, 10.