Vad är bäst för barnen?

ATT skiljas eller inte skiljas — det är den stora frågan för många olyckligt gifta personer. För en del år sedan betraktades skilsmässa med oblida ögon, om inte rentav med fördömande, av moraliska och religiösa skäl. Olyckligt gifta makar höll vanligtvis ihop för barnens skull. Men samlevnadsnormerna har förändrats drastiskt på senare tid. I dagens värld är skilsmässa något allmänt accepterat.

Men trots den allmänna tendensen att acceptera skilsmässa har allt fler föräldrar, domare, samhällsvetare och andra börjat uttrycka sin oro över de negativa verkningar som skilsmässor har på barnen. Fler och fler höjer nu en varningens röst. Bevisen för att en skilsmässa kan ha en förödande inverkan på ett barn blir allt fler. Föräldrar uppmanas att tänka på de konsekvenser som en skilsmässa kan få för dem själva och deras barn. Sociologen Sara McLanahan vid Princeton University i USA säger: ”Mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar av alla par som skils borde förmodligen ägna mer tid åt att fundera över om detta verkligen är den bästa lösningen.”

Nya forskningsrön visar att skilsmässobarn löper större risk att råka ut för tonårsgraviditeter, avbruten skolgång, depression, egna skilsmässor och socialbidragsberoende. Vart sjätte barn i västvärlden är skilsmässobarn. Historikern Mary Ann Mason skriver beträffande situationen i USA: ”Ett barn som föddes år 1990 löpte omkring 50 procents risk att bli föremål för rättstvister i fråga om var och med vem det skall bo.”

Osämjan föräldrarna emellan upphör tyvärr inte alltid i och med skilsmässan, utan många fortsätter att strida i domstolarna om vårdnads- och umgängesrättsfrågor, vilket naturligtvis innebär ytterligare påfrestningar för barnen. Sådana känslomässigt laddade konfrontationer inför en domstol prövar ofta barnens lojalitet mot föräldrarna till det yttersta och kan få dem att ofta känna sig rädda och maktlösa.

Som en familjerådgivare uttrycker det: ”Skilsmässa kan ibland vara en befrielse för vuxna, men aldrig för barnen.” Genom att skiljas kan föräldrarna kanske lösa sina egna problem, men samtidigt kan de skada sina barn, som sedan kan få ägna resten av sitt liv åt att försöka kompensera skadan.

Vårdnadsalternativ

I den många gånger fientliga och stressfyllda atmosfär som en skilsmässa skapar är det oerhört svårt att resonera om vårdnadsfrågor på ett lugnt och sansat sätt. För att underlätta kontakten föräldrarna emellan och undvika rättstvister erbjuder myndigheterna på somliga håll alternativa sätt att lösa vårdnadskonflikter, till exempel samarbetssamtal under ledning av opartiska samtalsledare, som har tystnadsplikt.

Sådana samtal gör det möjligt för föräldrarna att själva komma fram till en lösning i stället för att låta en domstol besluta om vårdnaden. Om detta inte är möjligt, kanske föräldrarna genom sina advokater kan arbeta ut en överenskommelse om vårdnad och umgängesrätt. Överenskommelsen bör sedan preciseras i skriven form, varefter domstolen kan fatta beslut i enlighet med föräldrarnas önskemål.

När föräldrarna inte kan komma överens om vårdnaden, vidtar rättsväsendet i de flesta länder åtgärder för att försöka tillvarata barnens intressen. Domstolens främsta intresse är barnens bästa, inte föräldrarnas. Domstolen tar hänsyn till många faktorer som kan vara relevanta i sammanhanget, till exempel föräldrarnas önskemål, barnets relationer till vardera föräldern, barnets egen önskan och respektive förälders möjlighet att ta hand om barnet. Domstolen avgör sedan var och med vem barnet skall bo och hur föräldrarna skall fatta viktiga beslut som har med barnets framtid att göra.

Om den ena föräldern tilldöms vårdnaden om barnet, är det han eller hon som fattar besluten. Vid gemensam vårdnad måste båda föräldrarna vara överens om viktiga beslut, till exempel sådana som rör barnets hälsa och utbildning.

Frågor som man kan behöva ta ställning till

Vid vårdnadstvister måste föräldrar som är Jehovas vittnen också tänka på vad som är bäst för barnen i andligt avseende. Till exempel: Vad skall man göra, om den förälder som inte är ett vittne motsätter sig all biblisk undervisning av barnen? Och hur är det om den andra föräldern är utesluten ur den kristna församlingen?

Sådana förhållanden kan komplicera beslutsfattandet för kristna föräldrar. De vill handla klokt och förståndigt, samtidigt som de vill bevara ett gott samvete inför Jehova och kärleksfullt tänka på barnens bästa.

I de följande artiklarna skall vi ta upp en del frågor som föräldrar kan komma att ställas inför, till exempel: Vilken roll spelar föräldrarnas religion i vårdnadsmål? Hur kan jag klara av den utmaning som en vårdnadstvist innebär? Vad skall jag göra, om jag förlorar vårdnaden om mina barn? Hur betraktar jag gemensam vårdnad med en utesluten person?

Vårdnaden om barnen — Bör religionen vara avgörande?

I SKILSMÄSSO- och vårdnadsprocesser kan religionen vara en viktig faktor — och en mycket komplicerad sådan. Här följer några exempel på frågor som kan uppstå:

Bör domstolen beakta ett vittnesmål som går ut på att den ena föräldern är olämplig som vårdnadshavare bara därför att han eller hon är medlem av en viss religion, i synnerhet en minoritetsreligion? Bör en domstol inhämta upplysningar om föräldrarnas religiösa uppfattningar och sedvänjor, så att den kan avgöra vilken religion som enligt domstolens uppfattning är bäst för barnet? Bör den sedan fatta beslut om att barnet skall uppfostras i den religionen och förbjuda att det konfronteras med andra religiösa uppfattningar?

Nu för tiden är det fler och fler människor som gifter sig med någon som har en annan religiös och etnisk bakgrund än de själva. När sådana par skils, kanske barnen därför redan har anknytning till två olika religioner. I andra fall kan en förälder som är inblandad i en skilsmässoprocess nyligen ha anslutit sig till en viss religion som skiljer sig från den som föräldern i fråga tidigare hade. Den nya religionen kan vara en stabiliserande faktor i förälderns liv och betyda mycket för honom eller henne men vara främmande för barnen. Då uppstår frågan: Kan domstolen förbjuda föräldern att ta med sig barnen till religiösa möten bara därför att hon eller han har bytt religion?

Detta är komplicerade frågor. De kräver att domstolen inte bara tar hänsyn till barnets behov, utan också ser till föräldrarnas intressen och rättigheter.

Föräldrars och barns grundlagsenliga rättigheter

Rättens ledamöter kan naturligtvis vara påverkade av sina egna religiösa uppfattningar, men i många länder är risken för att föräldrarnas eller barnets religiösa rättigheter skall åsidosättas tämligen liten. Dessa länders konstitution hindrar i regel domstolen från att kringskära föräldrarnas grundlagsenliga rättighet att bestämma över barnets fostran, inbegripet skolgång och religionsundervisning.

Barnet har på motsvarande sätt rätt att få sådan fostran av sina föräldrar. Innan en domstol har laglig rätt att ingripa mot föräldrarnas religiösa fostran av barnet, måste domstolen ha fått övertygande bevis för att ”vissa religiösa bruk utgör ett omedelbart och påtagligt hot mot ett barns fysiska välbefinnande”. (Kursiverat av oss) Religiösa meningsskiljaktigheter eller motsättningar föräldrarna emellan motiverar inte ett ingripande.

Den resonliga hållning som ett kvinnligt Jehovas vittne i Nebraska lade i dagen i samband med en vårdnadstvist belyser hur dessa lagar är till skydd för både föräldrar och barn. Pappan, som inte är ett Jehovas vittne, ville inte att deras dotter skulle besöka Jehovas vittnens möten i Rikets sal. En lägre domstol höll med fadern.

Modern överklagade då domen i Nebraskas högsta domstol. Hon hävdade att det inte fanns några bevis för att Jehovas vittnens verksamhet utgjorde ett omedelbart och påtagligt hot mot barnets välbefinnande. Hon framhöll också att ”deltagande i båda föräldrarnas religiösa verksamhet ... skulle göra det möjligt för flickan att själv bestämma vilken religion hon vill tillhöra när hon blir tillräckligt gammal för att kunna avgöra den saken”.

Nebraskas högsta domstol upphävde den lägre domstolens beslut och förklarade ”att [den lägre] domstolen hade brustit i omdömesförmåga när den begränsat den vårdnadshavande moderns rätt att bestämma över sitt minderåriga barns religiösa fostran”. Det fanns absolut inga bevis för att barnet tog någon skada av att besöka Jehovas vittnens möten i Rikets sal.

Umgängesförälderns rättigheter

Ibland försöker frånskilda föräldrar utnyttja meningsskiljaktigheter angående barnens religiösa fostran för att få kontroll över barnen. Ett exempel är fallet Khalsa v. Khalsa i staten New Mexico i USA. Båda föräldrarna var sikher när de var gifta, men kort efter skilsmässan gick modern över till katolicismen och började uppmana barnen att inte ta del i sikhiska ceremonier.

Fadern blev upprörd och drog ärendet inför domstol i ett försök att få större inflytande över barnens religiösa fostran. Hur reagerade domstolen på faderns hemställan? Den avslog hans begäran och förklarade att ”när barnen var tillsammans med honom fick de inte, vare sig frivilligt eller ofrivilligt, delta i sikhisk verksamhet, till exempel religiösa aktiviteter, sikhiska sommarläger eller sikhisk daghemsvård”.

Fadern överklagade beslutet i New Mexicos appellationsdomstol. Denna domstol höll med fadern och upphävde den lägre domstolens beslut. Appellationsdomstolen förklarade: ”Domstolen bör alltid visa opartiskhet i frågor som rör religion och bör i denna känsliga och konstitutionellt skyddade angelägenhet ingripa endast om det finns klara och tydliga bevis för att barnen tar skada. Inskränkningar inom detta område innebär alltid en risk för att de av domstolen pålagda restriktionerna skall utgöra en grundlagsstridig kränkning av förälderns religionsfrihet eller kan riskera att få den effekten.”

Detta beslut bygger på en lång rad principer som är erkända i många länder. En förnuftig förälder bör tänka på dessa principer. En kristen förälder bör också noga begrunda barnets behov av umgänge med båda föräldrarna samt barnets bibliska förpliktelse att hedra både mor och far. — Efesierna 6:1–3.

Medling

Även om medlinga är en mindre formell procedur än en rättegång, bör föräldrar tänka sig noga för innan de prövar en sådan lösning. De överenskommelser och avtal som träffas vid ett sådant förfarande kan sedan göras bindande genom ett domstolsutslag. En förälder gör därför klokt i att konsultera en advokat som har erfarenhet av familjerättsliga frågor för att förvissa sig om att alla angelägenheter som har med vårdnadsfrågan att göra sköts på ett korrekt och rättvist sätt.

Båda föräldrarna bör ta sig tid att förbereda sig inför medlingen. En förälders inställning och uppträdande under medlingsprocessen kan i hög grad påverka utgången. Alltför ofta är makarna så känslomässigt engagerade i skilsmässan att de glömmer de viktiga frågorna: Vad är bäst för barnen? Vad behöver barnen för att kunna utvecklas i fysiskt, mentalt och känslomässigt avseende?

Man bör också tänka på att det, juridiskt sett, inte är religiösa eller andra personliga meningsskiljaktigheter som är själva huvudfrågan vid en medling, utan hur föräldrarna tillsammans skall kunna arbeta fram en överenskommelse som är till barnens bästa. En förälder kan komma att möta religiösa eller andra fördomar, oväntade frågor eller manipulationer som är avsedda att oroa och förvirra. Förälderns fel och brister kan komma att avslöjas eller rentav överdrivas. Men om alla berörda är resonliga, kan en uppgörelse ändå komma till stånd.

Ibland kan medlingsprocessen upplevas som långdragen och frustrerande, men alternativet är en segsliten vårdnadsprocess med dess kanske besvärande publicitet, ekonomiska efterräkningar och negativa inverkan på barnen. Det är definitivt inte en bättre lösning. Liksom i fråga om alla andra allvarliga problem i livet bör en kristen förälder nalkas den här frågan med en bedjande inställning och minnas den inspirerade uppmaningen: ”Vältra din väg på Jehova, och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” — Psalm 37:5.

Men vad skall man göra, om man inte lyckas komma fram till en lösning och domstolen tilldömer den andra föräldern vårdnaden? Och hur är det om en av föräldrarna är utesluten ur den kristna församlingen? Och hur skall man betrakta gemensam vårdnad respektive enskild vårdnad? Dessa frågor och de bibliska principer som är tillämpliga i sammanhanget skall vi dryfta i nästa artikel.

Tre viktiga egenskaper

En familjerättsdomare förklarade i en intervju med Vakna! att de viktigaste egenskaper som han önskar se hos en förälder är följande tre:

Resonlighet — villighet att låta den andra föräldern få maximal umgängesrätt med barnet (under förutsättning att detta inte utgör något fysiskt eller moraliskt hot mot barnet)

Sensibilitet — medvetenhet om barnets känslomässiga behov

Självbehärskning — en stabil personlighet som bidrar till lugna hemförhållanden, där barnet kan utvecklas gynnsamt

Riktlinjer

Genom att upprätta klara och tydliga riktlinjer har en del domstolar försökt förhindra onödiga dispyter om föräldrars religiösa värderingar. Här följer några exempel:

1. Barnet bör få möjlighet att ha ett meningsfullt förhållande till båda föräldrarna. Domaren John Sopinka vid Canadas högsta domstol förklarar: ”Var och en av föräldrarna bör få ägna sig åt aktiviteter som är ett uttryck för hans eller hennes verkliga jag [inbegripet religiös verksamhet]. Umgängesföräldern förväntas inte spela en annan roll eller leva ett helt annat liv under umgängesperioderna.”

2. Att hindra umgängesföräldern från att undervisa barnet om sina trosuppfattningar är en kränkning av religionsfriheten, såvida det inte finns klara och tydliga bevis för att detta skulle utgöra en omedelbar och påtaglig fara för barnet.

Vårdnaden om barnen — en balanserad syn

DEN verkliga utmaningen kommer ofta efter skilsmässan — i en kamp om barnets tillgivenhet och dess tillsyn. Det gamla talesättet ”Det är inte ens fel när två träter” är inte alltid sant. Det kan räcka med att den ena föräldern är påstridig och absolut vill ha sin vilja igenom. En advokat i Toronto i Canada förklarar: ”I familjerättsmål är allting så ömtåligt och känslomässigt laddat.”

I stället för att tänka på barnets bästa försöker somliga föräldrar förlänga processen genom att komma med anmälningar om ovidkommande tvistefrågor. Somliga har till exempel försökt bevisa att vårdnaden bör tillfalla dem därför att den andra föräldern är ett Jehovas vittne och skulle beröva barnet möjligheten till ”ett normalt liv”.

En del föräldrar som inte är Jehovas vittnen gör en stridsfråga av firandet av födelsedagar, jul och andra helger. Somliga hävdar att barnets umgänge och sociala anpassningsförmåga skulle begränsas, om barnet beslöt sig för att inte hälsa flaggan. Åter andra hävdar att barnet skulle ta psykisk skada av att följa med den andra föräldern när denne talar med andra om Bibeln. Somliga har till och med påstått att barnets liv skulle vara i fara därför att den förälder som är ett Jehovas vittne inte skulle gå med på att barnet fick en blodtransfusion.

Hur skall en kristen bemöta sådana känsloladdade argument? En emotionell reaktion — att ”ge tillbaka med samma mynt” — kommer inte att ha avsedd verkan. Om ärendet dras inför domstol, kommer båda föräldrarna att få möjlighet att yttra sig. Vid sådana tillfällen är det oerhört viktigt att tänka på Bibelns råd: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Genom att tänka på detta och tillämpa Bibelns principer kan en förälder, med Jehovas hjälp, klara av alla situationer som kan uppstå i samband med en vårdnadstvist. — Ordspråken 15:28.

Resonlighet

Det föräldrarna först och främst bör tänka på är barnets bästa. Om en förälder är överdrivet krävande, kan han eller hon förlora vårdnaden om barnen och till och med få umgängesrätten kringskuren. En förståndig förälder uppträder fridsamt och tänker på Bibelns råd: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Lämna rum för vreden. ... Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” (Romarna 12:17–21) Kristna föräldrar bör i stället låta sin ”resonlighet bli känd för alla människor”, vare sig de står inför en domstol, en advokat eller en vårdnadsutredare. — Filipperna 4:5.

Ibland försöker en av makarna i en vårdnadstvist föra andra bakom ljuset genom att ta upp vilseledande och spekulativa frågor. Den andra föräldern gör emellertid klokt i att bekämpa den mänskliga benägenheten att överreagera för sådana verbala angrepp. Hälsa, religion och utbildning är ämnen som tvistande makar ofta tar upp för att ställa till förtret under en vårdnadsprocess. — Ordspråken 14:22.

Resonlighet inbegriper förmågan att begrunda fakta och komma fram till en rättvis överenskommelse. En förälder bör aldrig glömma att barnet faktiskt har två föräldrar även efter skilsmässan. Föräldrarna har skilt sig från varandra, men inte från barnet. Såvida inte extrema förhållanden föreligger, bör därför båda föräldrarna ha rätt att utöva sitt föräldraskap när de har hand om barnet. Båda bör också ha frihet att uttrycka sina känslor och åsikter och låta barnet ta del i alla icke lagstridiga aktiviteter som de själva ägnar sig åt, vare sig dessa är av religiös natur eller inte.

Låt oss nu se lite närmare på tre möjliga domstolsbeslut: 1) gemensam vårdnad, 2) ensam vårdnad och 3) begränsad umgängesrätt. Vad är skillnaden mellan gemensam vårdnad och ensam vårdnad? Vad skall du göra, om du förlorar vårdnaden om barnen? Hur skall man handla, om den ena föräldern är utesluten?

Gemensam vårdnad

Många domare anser att det är viktigt att barnet får behålla kontakten med båda föräldrarna. Nya forskningsrön visar att barnen blir mindre stressade och tar mindre skada av skilsmässan, om föräldrarna kan dela på vårdnadsansvaret. I stället för att känna sig övergivet av den ena föräldern kan barnet känna att det är älskat av båda föräldrarna och är en del av bådas hushåll. ”Gemensam vårdnad är ett sätt att få båda föräldrarna att engagera sig”, säger en expert på familjerättsfrågor.

Doktor Judith Wallerstein, som är chef för en familjerådgivningsbyrå i Corte Madera i Kalifornien, säger emellertid varnande att om den gemensamma vårdnaden skall fungera, måste föräldrarna vara samarbetsvilliga och ha barn som kan anpassa sig och har lätt att komma överens med andra. Vid gemensam vårdnad har nämligen båda föräldrarna laglig rätt att fatta beslut i viktiga frågor angående barnens hälsa, utbildning, religiösa fostran och umgänge. För att kunna göra detta med framgång måste båda föräldrarna vara resonliga och tänka på barnets bästa i stället för att bevaka sina egna intressen.

Ensam vårdnadshavare

Domstolen kan också besluta att låta den förälder som enligt dess uppfattning är bäst lämpad att sörja för barnens behov vara ensam vårdnadshavare. Den föräldern har då rätt att själv fatta beslut i viktiga frågor som rör barnens välfärd. Innan domstolen fattar sitt beslut, görs i regel en vårdnadsutredning, varvid man ofta rådgör med sakkunniga personer, till exempel psykologer, psykiatrer och socialarbetare.

Förespråkare för ensam vårdnad menar att en sådan anordning ger barnet mer stabilitet i tillvaron. När föräldrarna har svårt att kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt, föredrar många domstolar denna vårdnadsform. Den förälder som inte är vårdnadshavare blir naturligtvis inte utestängd från barnets liv, utan får i regel umgängesrätt med barnet. På så sätt kan båda föräldrarna fortsätta att ge barnet den kärlek, vägledning och tillgivenhet som det behöver.

Umgängesrätt

Föräldrar bör inte betrakta ett vårdnadsmål som en strid, där man är antingen vinnare eller förlorare. Båda föräldrarna är vinnare, om de får se sina barn växa upp till mogna, kompetenta och hederliga vuxna. En framgångsrik fostran av barnen har inte något direkt samband med den juridiska vårdnaden. Genom att respektera domstolens beslut i vårdnadsfrågor, även när beslutet kan tyckas vara orättvist, visar en kristen att han är villig att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1) Det är också viktigt att tänka på att man aldrig bör utnyttja den uppkomna situationen till att tävla om barnens kärlek och lojalitet genom att tala nedsättande om den andra föräldern för att försöka förstöra hans eller hennes förhållande till barnen.

Det finns bibliska exempel på gudfruktiga föräldrar som av olika skäl kom att skiljas från sina barn. Amram och Jokebed, Moses föräldrar, handlade med barnets bästa för ögonen, när de lade honom i en liten flytande låda och satte den ”i vassen vid Nilens strand”. När Faraos dotter sedan hittade det lilla barnet, fortsatte de att förtrösta på Jehova. Dessa kloka och trogna föräldrar blev belönade med generös ”umgängesrätt” och utnyttjade effektivt denna tid till att uppfostra pojken på Jehovas sätt. Mose växte upp till en person som på ett framträdande sätt tjänade den sanne Guden. — 2 Moseboken 2:1–10; 6:20.

Men hur är det om en av föräldrarna är utesluten? Bör en kristen förälder då låta barnen umgås med honom eller henne? En uteslutning ändrar bara det andliga förhållandet mellan individen och den kristna församlingen. Den skär av de andliga banden. Men föräldraskapet upphör inte. En kristen förälder som är vårdnadshavare måste respektera den uteslutna förälderns umgängesrätt. Om den uteslutna föräldern utgör ett omedelbart och påtagligt hot mot barnets fysiska eller känslomässiga välbefinnande, kan domstolen (inte vårdnadshavaren) ordna så att en opartisk person är med när umgängesrätten utövas.

Du är aldrig ensam

En skilsmässa och en därpå följande vårdnadstvist är en känslomässigt tärande upplevelse. Ett äktenskap som började så lovande har gått i kras, tillsammans med parets drömmar, planer och förväntningar. Otrohet eller extrem misshandel kan till exempel tvinga en lojal hustru att med lagens hjälp försöka skydda sig själv och sina barn. Men ändå kan hon plågas av skuldkänslor och dåligt samvete och grubbla över varför det gick som det gick och vad hon kunde ha gjort annorlunda. Många par oroar sig över hur deras barn skall reagera för skilsmässan. Vårdnadstvisten kan bli en känslomässig berg-och-dalbana, som inte bara sätter ens oförvitlighet som förälder på prov, utan också prövar ens tro och förtröstan på Jehova. — Jämför Psalm 34:15, 18, 19, 22.

Om en trogen make eller maka väljer att vidta åtgärder för att skydda sig själv och barnen mot grov misshandel eller gör det på grund av risken för att ådra sig sexuellt överförda sjukdomar genom en otrogen äktenskapspartner, finns det ingen orsak att ha dåligt samvete eller känna sig övergiven av Jehova. (Psalm 37:28) Det är den otrogna eller våldsamma äktenskapspartnern som har kränkt det heliga förbund som ett äktenskap utgör och ”handlat förrädiskt” mot sin make eller maka. — Malaki 2:14.

En kristen förälder bör alltid sträva efter att ha ”ett gott samvete” inför Gud och människor genom att tillämpa Bibelns principer, behandla sin frånskilda make eller maka rättvist och ärligt och vara samarbetsvillig i frågor som rör vårdnaden om barnen. ”Det är ju bättre att lida därför att man gör gott, om det är vad Guds vilja vill, än därför att man gör ont.” — 1 Petrus 3:16, 17.

Vad barnen beträffar, behöver de få veta att skilsmässan inte var deras fel. Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig. Verkningarna av skilsmässan kan emellertid mildras genom att man tillämpar Bibelns principer och uppmuntrar till en öppen och konstruktiv dialog mellan föräldrar och barn. Ett sätt varpå man kan göra detta är att låta barnen ta aktiv del i att planera sin tillvaro efter skilsmässan. Genom att vara vänlig och tålmodig och intressera sig för barnens känslor och uppfattningar kan en förälder hjälpa dem att anpassa sig till nya rutiner och förhållanden.

Andra kan hjälpa till

Föräldrarna är inte de enda som kan hjälpa barnen vid en skilsmässa. Familjemedlemmar, lärare och vänner kan göra mycket för att stötta och uppmuntra skilsmässobarn. I synnerhet far- och morföräldrar kan i hög grad bidra till barnens känslomässiga stabilitet och välbefinnande.

Kristna far- och morföräldrar kan erbjuda barnen andlig undervisning och sund avkoppling, men de måste respektera föräldrarnas beslut angående barnens religiösa fostran, för det är föräldrarna och inte far- och morföräldrarna som har den moraliska och lagliga rätten att fatta sådana beslut. — Efesierna 6:2–4.

Med sådan hjälp kan barnen klara av de påfrestningar som föräldrarnas skilsmässa för med sig. De kan också fortsätta att se fram emot välsignelserna i Guds nya värld, där alla familjer kommer att vara fria ”från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. — Romarna 8:21; 2 Petrus 3:13.

Missuppfattningar rättas till

”De visas tunga gör gott med kunskap”, och en kristen förälder har ofta tillfälle att rätta till missuppfattningar och halvsanningar. (Ordspråken 15:2) Ett exempel gäller läkarvård. ”Jehovas vittnen godtar medicinsk och kirurgisk behandling”, men en förälder som är ett Jehovas vittne och som tilldömts vårdnaden om barnen har också rätten till informerat samtycke när det gäller alla former av medicinsk behandling.a — The Journal of the American Medical Association.

Jehovas vittnen tar sin religion, som är grundad på Guds ord, Bibeln, på stort allvar. Detta gör dem till bättre fäder, mödrar, barn, vänner, grannar och samhällsmedborgare. Kristna föräldrar fostrar sina barn på ett kärleksfullt sätt, lär dem att visa respekt för myndighet och bibringar dem sunda värderingar.b — Ordspråken 13:18.

Utbildning är en viktig del av ett barns uppfostran, och Jehovas vittnen vill att deras barn skall få bästa möjliga skolundervisning.c — Ordspråken 13:20.