Sidan två

Varje timme förekommer hundratals skilsmässor världen utöver. Varje år blir miljoner barn indragna i en hjärtslitande dragkamp om vilken förälder som skall ha den juridiska och faktiska vårdnaden om dem. På många platser går vart femte skilsmässopar till domstol för att få vårdnadsfrågan avgjord.

Vårdnadstvister har trappats upp till förstasidesnyheter om mord och våld. Vad är det som gör denna fråga så brännbar? Hur kan barnet på bästa sätt få stöd och hjälp av båda föräldrarna? Är domstolarnas beslut alltid rättvisa? På senare tid har många välunderrättade personer med respekt för den enskilde medborgarens fri- och rättigheter börjat oroa sig över en farlig trend som kommit till synes vid vårdnadsmål runt om i världen.

Vem skall ha vårdnaden om barnen?

NÄR Paul väntade på sin tur i den kvava rättssalen i New Hampshire i USA, hade han kramp i magen av spänning. Några veckor tidigare hade hans hustru med tvång tagit med sig deras två gråtande barn hemifrån. Men Paul tänkte inte ge upp kampen om sina barn på 7 och 13 år.

Äntligen hade dagen kommit då deras rättstvist skulle avgöras. ”Det är så orättvist”, tänkte Paul, medan domaren avgjorde det ena fallet efter det andra. ”Den här domaren, en helt främmande person, skall få bestämma vem mina barn skall bo hos.”

Paul och hans hustru var ett av 1.187.000 amerikanska par som tog ut skilsmässa under år 1985. Det var tre gånger så många som år 1960. Denna flodvåg av skilsmässor är inte begränsad till Förenta staterna, utan förekommer över hela världen. Uppskattningsvis 15 till 20 procent av alla skilsmässor resulterar i vårdnadstvister inför domstol. I Pauls fall följde den ena rättegången efter den andra. Nervpressen blev allt större. ”En gång under förhandlingarna gick det alldeles runt i huvudet på mig”, förklarade Paul, ”och det kändes som om jag skulle bli tokig och börja slå omkring mig. Jag kände mig så maktlös.”

Lyckligtvis kunde Paul styra sina känslor. Tidningarnas nyhetssidor innehåller emellertid ibland detaljerade redogörelser om mord och misshandel som blivit följden av förbittrade vårdnadstvister. Varför trappas dessa fall ofta upp till våldsamma konflikter?

Föräldrar på krigsstigen!

Vårdnadslagstiftningen skiljer sig från land till land. I de flesta länder i västvärlden har modern och fadern enligt lag samma rätt till vårdnad om barnen. Vid beslut i vårdnadstvister har domstolarna under de senaste decennierna betonat ”hänsynen till barnets bästa”. Vardera föräldern får alltså försöka bevisa att han eller hon är mest lämpad som vårdnadshavare.

Även om somliga föräldrar kämpar med barnens bästa för ögonen, finns det andra som drivs av hat och illvilja gentemot den tidigare äktenskapspartnern. Barnet blir ”sorgens yttersta vapen”, varigenom föräldern släpper loss all sin vrede och besvikelse. Barnen kan bli, som en domare uttryckte det, ”fotbollar som sparkas hit och dit för att tillfredsställa den ’jag skall nog visa dig’-inställning som alltför ofta genomsyrar makar som fjärmat sig från varandra”.

Somliga föräldrar tar till och med lagen i egna händer. Att barn kidnappas av föräldrarna har i många länder blivit ett stort problem. Enligt vissa beräkningar förekommer så många som 100.000 sådana fall i Förenta staterna varje år! En källa hävdar att antalet fall fördubblades under den femårsperiod som slutade år 1983. Ofta åsamkas barnen härigenom svåra känslomässiga sår. Sally Abrahams säger i sin bok Children in the Crossfire (Barn i korselden): ”Barnarov är åttiotalets sorgeämne.”

Rättvisa i domstolen?

Sedan urminnes tider har föräldrar vädjat till myndigheterna om hjälp vid sådana vårdnadstvister. De flesta av oss känner nog till den vise kung Salomos berömda beslut, när han bilade en vårdnadstvist mellan två mödrar. (1 Kungaboken 3:16—28) Men att svinga det berömda ”salomoniska svärdet” är inte så lätt för våra dagars domare.

När en familj splittrats genom skilsmässa och båda föräldrarna vill ha vårdnaden om barnen, måste saken avgöras inför domstol. Domstolen tar hänsyn till sådana faktorer som föräldrarnas mentala stabilitet, barnets önskemål, förhållandet mellan barnet och föräldrarna och föräldrarnas respektive förmåga att sörja för en trygg uppväxtmiljö.

Men i de flesta fall både vill och behöver barnet varma relationer till båda föräldrarna. De flesta domstolar har därför som mål ”att tillförsäkra minderåriga barn täta och fortlöpande kontakter med båda föräldrarna”. I det fall som nämndes tidigare tog rätten hänsyn till att Pauls ”liv kretsar kring barnen”, medan hans hustru föredrog ”att tillbringa sin lediga tid på en restaurang för att sitta och prata med sin mor och sina vänner”. Paul tilldelades den faktiska vårdnaden. Men barnens behov av kontakter med modern erkändes också i det att hon gavs ”generös umgängesrätt”.

På senaste tiden har man emellertid kunnat märka en farlig trend. För att vinna ett mål har vissa advokater förvandlat vårdnadstvisterna till religiösa kontroverser. Detta oetiska förfaringssätt har avlett vissa domstolars uppmärksamhet från deras egentliga uppgift — att koncentrera sig på barnets bästa. I stället har de inlåtit sig på religiösa bedömningar som faller utanför domstolens befogenheter. Men vad blir följden?

Somliga personer med respekt för den enskildes fri- och rättigheter anser att inblandningen av religiösa frågor i vårdnadstvister är ett hot mot alla barns och föräldrars rättigheter. Eftersom många familjer kommer att splittras genom skilsmässa eller separation de närmaste åren, kan ditt liv också komma att påverkas.

[Ruta på sidan 4]

Uppemot 40 procent av alla amerikanska barnfamiljer kan komma att beröras av skilsmässa eller separation under det närmaste decenniet

Vårdnaden om barnen – Bör religionen vara avgörande?

KARON ”älskar sina barn och försöker dra försorg om dem på bästa sätt. Hennes trosuppfattningar som ett Jehovas vittne kommer emellertid i första rummet, och genom sina handlingar och trosuppfattningar äventyrar hon barnens hälsa, välfärd och intressen.”

Detta utlåtande av en distriktsdomstol i USA träffade Karon som en blixt. Det innebar att hon hade förlorat vårdnaden om sina två små flickor — den ena bara 11 månader gammal. Hennes man, som före skilsmässan hade hånat henne och sagt: ”Du får välja mellan Jehovas vittnen och mig!” hade nu vårdnaden om barnen. Karon skulle nu få träffa sina flickor bara vartannat veckoslut.

”Min advokat hade försäkrat mig om att mina barn inte kunde tas ifrån mig på grund av min religion, utan att jag måste överbevisas om att vara olämplig som mor”, förklarade Karon, en hemmafru från Missouri i USA. ”Jag blev förtvivlad.” Och det är inte att undra på, eftersom övertygande bevis framlades inför rätten om att hon var en kärleksfull mor som ”regelbundet tillbringade meningsfull tid tillsammans med sina flickor”.

För att besöka sina flickor var Karon nu tvungen att åka till en annan stad som låg 160 kilometer från hennes hem. ”Varje gång jag skulle åka därifrån fick min f. d. mans föräldrar, som hade hand om barnen, bokstavligt talat slita dem från mina ben så att jag kunde gå”, berättar Karon. ”De sparkade och skrek: ’Varför får vi inte följa med dig hem?’ Det fanns gånger då jag var tvungen att stanna vid vägkanten på hemvägen och torka tårarna ur ögonen och be Jehova om kraft.” Karon vädjade till en högre domstol.

De sex domarna i staten Missouris högsta domstol beslöt enhälligt att hon skulle få tillbaka sina flickor. En medlem av appellationsdomstolen, John Bardgett, gav uttryck åt sin ”fasta övertygelse att underrätten haft fel” i sin slutsats ”att medlemmar av Jehovas vittnens religion, som grupp betraktade och på grund av detta samfunds läror, är olämpliga som vårdnadshavare”.a

Vissa lägre domstolar i Australien, Västtyskland, Japan, Canada, Sydafrika och andra länder har också förvägrat föräldrar vårdnaden om barnen på grund av deras trosuppfattningar. Även om många av dessa domar har blivit upphävda i högre domstolar, fortsätter sådana orättvisor att inträffa.

Också de föräldrar som inte är vårdnadshavare har fallit offer för religiösa fördomar. En domare vid en lägre domstol i Massachusetts i USA gick så långt att han förklarade att fadern under sina besök ”inte fick läsa bibeln tillsammans med barnen eller ta med dem till gudstjänster (eller ens citera de tio budorden för dem)”.b En journalist gav följande kommentar: ”Hela historien kan låta skrattretande — så länge det inte är ens egna trosuppfattningar det rör sig om.”

Ja, vad skulle du säga om det gällde dina trosuppfattningar? Att rättens representanter sätter sig till doms över en förälders religionstillhörighet kan få skrämmande konsekvenser. ”Somliga som inte har mycket till övers för Jehovas vittnen undrar ändå om en domstol verkligen har rätt att förbjuda en far att citera de tio budorden eller läsa bibeln tillsammans med sina barn”, sades det i Los Angeles Times.

Frågan är: I hur stor utsträckning bör samhället lägga sig i medborgarnas privata angelägenheter? En juridisk kommentator varnade faktiskt för att en sådan praxis skulle kunna ”leda till att alla familjer ålades att följa av staten vedertagna normer för barnuppfostran”. Skulle du vilja att en domare, som kanske är av en annan religiös övertygelse, bestämde hur du skulle fostra dina barn?

Domstolarna och religionen

Domstolarna har själva insett att deras befogenheter att göra rättsliga undersökningar rörande enskilda personers religiösa trosuppfattningar och sedvänjor är mycket begränsade. En domare vid namn Jeffers vid delstaten Washingtons högsta domstol förklarade: ”Vi ifrågasätter inte samhällets rätt att stävja religiösa sedvänjor som är skadliga för moralen och även sådana som utgör ett hot mot den allmänna säkerheten, hälsan och ordningen, men att döma av de vittnesmål som framkommit i detta fall kan Jehovas vittnens läror enligt vår uppfattning inte anses tillhöra någon av dessa kategorier.”c

När religiösa bruk inte inverkar menligt på ”den allmänna säkerheten, hälsan och ordningen” eller det inte finns några ”faktiska bevis för att barnets fysiska välbefinnande sätts i omedelbar och påtaglig fara genom religionsutövningen”, har således domstolen ingen rätt att favorisera endera förälderns religion. Appellationsdomstolen för Ontario i Canada förklarade kort och koncist: ”Det är inte domstolens sak att döma mellan de två religionerna.” Att bli förvägrad vårdnadsrätten på grund av sådan partiskhet är ”ett högt pris att betala för att få utöva en religion som varken är olaglig eller omoralisk”.d

Ibland har religiöst fördomsfulla ”experter” kommit med diskriminerande uttalanden. En psykolog avgav följande vittnesmål: ”Jag anser att det är skadligt för detta barn att uppfostras som ett Jehovas vittne. ... Hon behöver anpassa sig till den traditionella kulturen i vårt nuvarande samhälle. Hon växer upp, och det kommer inte att ske i ett land bestående av Jehovas vittnen. Om det stora flertalet av landets invånare var Jehovas vittnen, skulle det inte vara något problem.”

Om domstolarna följde sådana råd, skulle det innebära att alla föräldrar som tillhör en minoritetsreligion skulle förvägras vårdnaden om barnen! Vissa domare i staten Florida lät sig, upprörande nog, påverkas av denna psykologs vittnesmål och förordade att modern inte borde få vårdnaden om parets fyraåriga dotter, trots att det var allmänt omvittnat att flickan var ”oerhört fäst vid sin mor”.

Domaren Baskin vägrade att godkänna detta orättvisa beslut som fattats av de två andra domarna vid denna appellationsdomstol (Florida, tredje distriktet). Baskin förklarade: ”Det som här framkommit är ett exempel på experternas personliga fördomar mot moderns religion. Deras förakt för moderns religion har fått dem att spekulera över risken för framtida men för barnet, trots att det inte fanns några bevis för menlig påverkan. Underrätten blev uppenbarligen påverkad av dessa allt annat än objektiva hänsyn, ... och dess dom bör inte äga bestånd.”e

Vad denna amerikanska domstol gjorde sig skyldig till i ett fritt land är en parallell till det som skedde i ett totalitärt land under Hitlerregimen. År 1937 beslöt en distriktsdomstol i det nazistiska Tyskland att barnen i en familj som tillhörde en religiös minoritet skulle omhändertas. Hur rättfärdigade man detta beslut? Domstolen förklarade: ”Om föräldrarna genom sitt eget exempel lär barnen en livsfilosofi som gör dem till oförsonliga motståndare till de uppfattningar som den överväldigande majoriteten av det tyska folket håller fast vid, då är detta ett missbruk av vårdnadsrätten. ... Det skadliga inflytande som föräldrarna utövar [måste] avlägsnas och brytas.”f

Vittnenas barn lyckas bra i livet

Kan barnen få psykiska skador av att vara förbundna med en minoritetsgrupp? När det gäller Karon, som nämndes tidigare i artikeln, spekulerade underrättens domare om att hennes döttrars ”utveckling som produktiva medborgare” och ”anpassning till skolan och samhället” skulle hindras, om de uppfostrades i moderns minoritetsreligion. Hade han rätt? Låt oss se hur situationen är nu, tio år senare.

Skolans omdöme om flickorna, som nu är aktiva vittnen, talar sitt tydliga språk. Elvaåriga Monica, som har mycket höga betyg i de teoretiska ämnena, fick omdömet ”tillfredsställande” när det gäller ”personlig/social utveckling”. Hennes lärare skrev på hennes betyg: ”Monica är en förtjusande flicka och mycket pålitlig. Jag uppskattar att ha henne i min klass.” Karons andra dotter, 13-åriga Shelly, fick ta emot ett stipendium av Förenta staternas president på grund av ”framstående studieprestationer”. Hon blev också vald till ”Månadens medborgare” på grund av sina goda ”personliga relationer med skolans personal och elever samt goda studievanor”. Låter det som om dessa barn var missanpassade?

Att stå upp för sin tro hjälper en person att bygga upp en god karaktär och sinnesstyrka. Ordföranden i Arizonas högsta domstol, en domare vid namn Struckmeyer, sade beträffande ett annat vårdnadsfall som inbegrep ett Jehovas vittne: ”Vi är inte omedvetna om att avvikelser från det normala ofta för med sig hån och kritik. ... Kritik är den smältdegel där karaktären prövas. Likriktning hämmar intellektet och leder till dekadens.”g

Ja, barn som från unga år får lära sig att ge skäl för sin tro övar sina tankeförmågor. I stället för att ”hämma intellektet” är denna övning till stor nytta, vilket framgår av de överraskande resultaten vid en undersökning som omfattade 394 12-åringar i Australien. ”Ett oproportionerligt stort antal av de kreativa barnen [var] Jehovas vittnen”, avslöjade de forskare som ledde undersökningen. ”Den flicka som uppnådde den högsta sammanlagda poängsumman i [kreativitets]proven och den flicka som var den enda elev, oavsett kön, som fanns med bland de bästa 20 procenten i alla de fem praktiska proven var båda Jehovas vittnen.” — Journal of Personality, mars 1973.

På grund av sin religiösa övertygelse tar föräldrar som är Jehovas vittnen mycket allvarligt på sin förpliktelse att ”älska sina barn” och bibringa dem höga moralnormer. (Titus 2:4, 5, Åkeson) Många domstolar har lagt märke till detta. Vid ett vårdnadsmål i Muscatine i Iowa i Förenta staterna år 1986 började till exempel fadern och den så kallade expert som tillkallats att svärta ner moderns religion. Modern var ett Jehovas vittne. Domaren Briles förblev dock opartisk och förklarade: ”Domstolen kan inte ta ställning i denna fråga.”

Även om domaren gav fadern generös umgängesrätt, fick modern vårdnaden om barnen, och som skäl för detta angavs: ”Domstolen är övertygad om att dessa barn kommer att bli lyckliga om de får växa upp hos [modern], även om hennes religion kanske inte tycks stämma överens med traditionella amerikanska uppfattningar. Domstolen är också övertygad om att det skulle vara oförenligt med barnens intressen att beröva dessa barn den kärlek, trygghet och konsekventa fostran som de får genom denna goda omvårdnad.” Beslutet bekräftades av appellationsdomstolen för staten Iowa.h

Blir barnen förvirrade av motstridiga religiösa uppfattningar?

Att detta var ett klokt beslut bekräftas av det som Julie fick uppleva i samband med en annan vårdnadstvist. Julie bereddes möjlighet att umgås med båda föräldrarna, som skildes när hon var sex år gammal. Nu, vid 20 års ålder, säger hon: ”Jag har upplevt detta som en klar fördel. Jag fick med egna ögon se skillnaden mellan katolicismen och Jehovas vittnen. Min bror och jag följde med mamma till Rikets sal, men på söndagarna gick vi i kyrkan med pappa, eftersom vi var hos honom under veckosluten.”

Även om barnen kommer i kontakt med motstridiga religiösa uppfattningar, tycks de mycket sällan, om ens någonsin, ta skada av detta. En undersökning utförd av den kanadensiske forskaren James Frideres kom till följande slutsats: ”Skillnaden mellan barn från [i religiöst avseende] blandade äktenskap och homologa sådana är föga markant. De relevanta fakta som hittills framkommit bekräftar inte tidigare forskningsresultat, vilka tycktes ge vid handen att barn från blandäktenskap skulle vara mera ’instabila’ i psykiskt avseende.” — Jewish Social Studies, 1973.

Barnen har rätt att få reda på båda föräldrarnas religiösa uppfattningar. När de blir gamla nog, kan de göra sitt eget val. I Julies fall höll sig domstolen med rätta neutral i religiösa frågor och koncentrerade sig på barnets bästa. Rättvisan tjänas bäst när domstolarna låter barnen få ta emot intryck från båda föräldrarna och så småningom själva fatta beslut i religiösa frågor. Hur bra skulle det inte vara om alla domstolar hade denna inställning!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 7]

Är Jehovas vittnens trosuppfattningar skadliga? — Vad jurister säger

◼ ”Det finns ingen grund för påståendet att den religiösa uppfostran som de två barnen fått i Jehovas vittnens [tro] har visat sig vara skadlig för deras hälsa eller emotionella status.” — Koerner v. Koerner, No. 002793 (Conn. Superior Court, October 2, 1979).

◼ ”Jag kan inte finna att de kommer att ta skada av att vara tillsammans med sin far i hans förkunnarverksamhet. ... Jag har i detta fall inte kunnat finna några omständigheter som skulle kunna övertyga mig om att ett Jehovas vittne genom utövandet av sin religion har en nedbrytande inverkan på samhällsordningen.” — Evers v. Evers, 19 F.L.R. 296 (Supreme Court of New South Wales, Australia, 1972).

◼ ”Att förvägra fru Ayers vårdnaden ... skulle vara detsamma som att påstå att den livsstil som förespråkas av icke-Jehovas vittnen är att föredra framför den som omhuldas av Jehovas vittnen, att Jehovas vittnen inte är goda föräldrar. Ett sådant påstående faller på sin egen orimlighet och skulle vara en oacceptabel begränsning av religionsfriheten.” — Ayers v. Ayers, (Provincial Court of British Columbia, Canada, Family Division, April 8, 1986).

[Ruta på sidan 9]

Är Jehovas vittnens barn sämre lottade?

En far i Quebec i Canada hävdade att hans barn blev vanlottade och känslomässigt skadade på grund av de trosuppfattningar som hans före detta hustru, ett Jehovas vittne, hyste. Han drog saken inför rätta. Barnen fick själva vittna. Lägg märke till vad hans 16-åriga dotter sade:

Fråga: Vilket slags liv lever du som ett Jehovas vittne?

Svar: Jag lever ungefär samma slags liv som alla andra tonåringar. Jag går inte miste om något. Jag tycker inte att jag är annorlunda än andra.

Fråga: Vad får du ut av mötena i Rikets sal?

Svar: Först och främst får jag ett mål i livet. Jag vet vad jag skall bygga mina framtidsförhoppningar på enligt min övertygelse. För det andra har jag många vänner där, som jag kan umgås med.

Fråga: Är mötena till någon hjälp i skolarbetet?

Svar: Ja, för vid våra möten får vi hålla femminuterstal inför publik. När vi håller muntliga framställningar i skolan, är många av eleverna väldigt nervösa. Men eftersom jag redan håller tal, har jag en viss vana.

”Vilken verkan får en sådan religiös fostran?” frågade domaren i sitt utlåtande. ”Rätten har enbart funnit positiva sidor och inte den typ av omständigheter som [fadern] ville göra gällande i sin argumentering.” Efter att ha fällt utslag till moderns förmån sade domaren i enrum till båda advokaterna: ”Jag önskar att jag hade sådana barn!”

[Bild på sidan 8]

På grund av sin religion blev Karon till att börja med förvägrad vårdnaden om sina två döttrar

Att tänka på barnets bästa

OAVSETT hur vårdnadstvisten avlöper, behöver barnen båda föräldrarnas kärlek och vägledning. Sedan domstolen har fällt utslaget, är det ändå föräldrarnas sak att hjälpa barnen att klara av konsekvenserna av skilsmässan. En rättegång är prövande för föräldrarna, men den innebär ännu större känslomässiga påfrestningar för barnen.

Mary Ann, till exempel, var sex år gammal när hennes far tilldömdes vårdnaden om henne. Men under de tio år som sedan följde förde hennes mor en desperat kamp för att få flickan tillbaka. Känslomässigt utmattad efter mer än 40 inställelser inför rätta lade Mary Ann fram sin lösning. ”Varför delar de mig inte mitt itu?” föreslog hon. ”Min mamma kan få framsidan och min pappa baksidan.”

Långdragna rättstvister är naturligtvis inte alltid till barnets bästa. Chefen för den klinik som hjälpte Mary Ann förklarade: ”Ständiga processer är påfrestande ur både ekonomisk och mänsklig synpunkt.”

Barnet känner sig fortfarande bundet till båda föräldrarna

Även om det finns frånskilda makar, så finns det inga frånskilda barn. Barnens blodsband kan aldrig upplösas av en domstol. För att förstå barnets dilemma kan du försöka föreställa dig hur du som förälder skulle känna dig om du blev uppmanad att välja mellan dina barn. Vilket av barnen skulle du välja? Vilket skulle du rata? Varken föräldrar eller barn skulle egentligen behöva konfronteras med ett sådant beslut. Barn älskar i de flesta fall båda föräldrarna, och att tvingas välja en av dem skapar därför en smärtsam lojalitetskonflikt.

I en debattbok om detta ämne, Beyond the Best Interests of the Child (Mer än barnets bästa), visar författarna att sådana lojalitetskonflikter ”kan ha förödande konsekvenser och förstöra barnets positiva relationer till båda föräldrarna”. Julie, ett barn från ett splittrat hem, säger till exempel: ”Man har en förälder där hemma som man verkligen älskar, men man älskar ju den andra också. Det var så svårt när pappa kom och hämtade oss vid veckosluten. Jag brukade titta på honom och sedan titta på mamma, och jag visste att han hatade henne. Jag vågade inte visa mina känslor för någon av dem.”

Inse att ditt barn har känslomässiga band till båda sina föräldrar. Båda föräldrarna måste visa respekt och aktning för den andres plats i barnets liv, om barnets personlighet skall kunna utvecklas i en sund riktning. Försök att komma överens om vilka positiva saker som var och en av er kan göra för att bidra till barnets välfärd. Dra inte automatiskt slutsatsen att allt som den andra parten gör är fel. Det är ”vars och ens plikt att stärka minnesbilden av den andra föräldern i barnets hjärta och sinne, eller att åtminstone undvika kritik som kan försämra den”, förklarade en domstol i Texas. Detta kräver att föräldrarna tonar ner de personliga motsättningarna och låter barnets behov komma i första rummet.

Försök att göra upp i godo

Innan du drar saken inför domstol, bör du först utforska alla möjligheter att få till stånd en uppgörelse på fredlig väg. Processer är som krig; de lämnar djupa sår och känslomässiga ärr som kanske aldrig läks. En process bör inledas först när alla möjligheter att förhandla och nå en rimlig lösning har prövats och misslyckats. Jesus Kristus gav oss i sin bergspredikan en grundläggande juridisk princip som är av praktiskt värde: ”Var beredd att snabbt göra upp med den som inger klagomål mot dig vid domstol.” — Matteus 5:25.

Man vet aldrig säkert hur en rättegång utfaller. Domare har funnit att mellan 80 och 90 procent av alla vårdnadsmål inbegriper två engagerade föräldrar som båda är lämpliga som vårdnadshavare. Ofta är det nära nog omöjligt att finna en lösning som tillfredsställer alla parter. ”Det är därför inte så underligt att en sådan domare ibland slår ut med händerna i desperation”, sägs det i The Custody Handbook (Handbok i vårdnadsfrågor), skriven av Persia Woolley, ”och frågar föräldrarna varför ... de inte gör upp saken sinsemellan.”

På många håll förekommer specialdomstolar, där man försöker hjälpa föräldrarna att själva arbeta fram en lösning i vårdnadsfrågan. Föräldrarna är ju de som bäst känner till barnens omständigheter och behov och kan avgöra vilka anordningar som skulle ge var och en av föräldrarna möjlighet att också i fortsättningen utöva ett rimligt mått av inflytande i barnens liv. Med viss juridisk hjälp har många föräldrar tillsammans utarbetat en acceptabel umgängesmodell, till exempel gemensam vårdnad i fall där sådan är möjlig. Hela 90 procent av alla vårdnadstvister biläggs innan fallet kommer inför domstol.

En specialutbildad medlare kan hjälpa till att lösa också de svåraste konflikter. Ett oerhört bittert par planerade till exempel att efter skilsmässan bo 500 mil ifrån varandra. Ändå ville båda ha vårdnaden om deras två barn. Medlaren sade till dem: ”Ni måste ha en smula samarbetsvilja. Ni tyckte ju båda om varandra en gång i tiden, så låt oss försöka finna en lösning så att era barn inte förlorar en av er helt och hållet.” Man arbetade fram en umgängesmodell som gjorde att båda föräldrarna kunde ha en meningsfull roll i barnens liv.

Medling är naturligtvis bara ett av många sätt varpå vårdnadstvister kan lösas utan långdragna processer. Man bör inrikta sig på att lösa de nuvarande problemen i stället för att dra upp de gamla. Det främsta syftet med en medling är att hjälpa paret att arbeta fram en rättvis överenskommelse (utan vinnare eller förlorare) som är till nytta för barnen. Även om detta inte är någon universallösning som fungerar i samtliga fall, är det ändå ett tillvägagångssätt som kan bespara ett par de ofantliga kostnader — både ekonomiska och känslomässiga — som är förbundna med en rättstvist. Genom uppriktiga ansträngningar att komma överens kan man undvika bittra kontroverser och låta barnen behålla nära relationer till båda föräldrarna.

Hur en uppgörelse kan komma till stånd

När en familj splittras och äktenskapskontrahenterna separerar, kan naturligtvis ingen av dem få ensamrätt till barnen. Båda föräldrarna måste visa resonlighet och vara villiga att göra vissa eftergifter. Medling kräver förhandling, och förhandling innebär att ingen av föräldrarna får precis som han eller hon vill.

Glöm aldrig att barnet har rätt att ta emot intryck från båda föräldrarna. Det skulle därför vara kortsynt av en förälder att försöka förbjuda att barnet tar del i den andre förälderns religiösa, kulturella eller sociala aktiviteter, när barnet är tillsammans med denne. Det skulle också vara otillbörligt av en förälder att inta en kategorisk hållning när det gäller barnets aktiviteter i skolan och på fritiden, val av umgänge, rekreation eller högre utbildning utan att ta hänsyn till den andra förälderns inflytande och barnets egna önskningar.

I ett antal vårdnadstvister där den ena föräldern är ett Jehovas vittne och den andra inte är det har man till exempel lyckats få till stånd en uppgörelse i godo genom att låta den av föräldrarna som inte är vittne få generös umgängesrätt med barnen året runt, också vid helger och andra tillfällen som är av speciell betydelse för den av parterna som inte är ett Jehovas vittne. Föräldrarna har kommit överens om att båda skall ha rätt att utöva ett aktivt inflytande i de pedagogiska, sociala och medicinska frågor som rör barnen. När allt kommer omkring har ju båda föräldrarna haft del i att sätta barnet till världen och har därför självklar rätt att ta del i dess uppfostran.

Den förälder som är ett Jehovas vittne bör uppmuntra barnet att respektera den andra förälderns rättighet att ha sina egna religiösa uppfattningar och att visa uppskattning av dennes vänlighet och gåvor. Om båda föräldrarna tänker på barnets bästa, kan de genom självbehärskning och resonlighet övervinna upprörda känslor och sårad stolthet.

I de flesta fall är sådana förhandlingar känslomässigt påfrestande. Det kan därför vara bra att låta juridiska eller andra ombud leda dessa samtal. Genom denna hjälp kan man ofta eliminera risken för missförstånd beträffande detaljerna i avtalet.

Ett organ i USA som sysslar med sådan medling, The Divorce Mediation Center i Charlotte i North Carolina, jämförde de par som valt medlingsvägen med dem som valt att processa om saken. Hela 93 procent av paren i medlingsgruppen sade sig vara nöjda med resultatet, jämfört med endast 56 procent av dem som dragit saken inför domstol!

Men vad skall du göra om din före detta make eller maka vägrar att göra upp i godo eller ställer krav i religiöst avseende som är omöjliga att tillmötesgå? Då kan det bli nödvändigt att bereda sig på en rättegång.

När du måste dra saken inför rätta

För att nå önskat resultat är det i de flesta fall nödvändigt att anlita en skicklig advokat med erfarenhet av vårdnadstvister.a Att redan från början få råd av en erfaren jurist kan ofta förhindra kostsamma misstag. En kompetent advokat kanske också kan få till stånd en uppgörelse innan saken kommer upp till rättslig prövning. Även under pågående rättegång kan en äktenskapspartner lockas till förhandlingsbordet. En skälig överenskommelse i vilket som helst skede av rättegångsförhandlingarna är bättre än en utdragen rättstvist.

Att veta vad de flesta domare går efter när de fattar sitt beslut är till stor hjälp. En undersökning som utfördes år 1982 och omfattade 80 domare visade att de viktigaste faktorerna var 1) föräldrarnas mentala stabilitet och 2) föräldrarnas ansvarskänsla gentemot barnet. Till hjälp för domstolen att ta reda på fakta i målet kan en psykologiskt skolad person anlitas till att intervjua föräldrar och barn. Dennes bedömning ligger ofta till grund för rättens beslut.

Sådana samtal är ingenting att vara rädd för. Även om en kristens trosuppfattningar kommer upp till behandling, finns det ingen anledning att inta försvarsställning eller bli samarbetsovillig. ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, rekommenderar bibeln. — Filipperna 4:5.

Kom ihåg att sådana samtal inte är rätt tillfälle att hålla en biblisk predikan. Du bör i stället ta tillfället i akt att ge en detaljerad beskrivning av dina aktiviteter tillsammans med barnet och då ta upp sådant som fritidssysselsättningar, skolutbildning, semesterplaner, anordningar för kontakter med den andra föräldern och sällskaplig samvaro med vänner och släktingar. Besvara alla frågor ärligt och uppriktigt. Tänk igenom saken noga, så att du i enkla och rättframma ordalag kan förklara hur du sörjer för ditt barns fysiska och känslomässiga välbefinnande.

Samma principer är tillämpliga under utfrågningen i rätten. Genom noggrann förberedelse kommer du, utan att försöka predika, att kunna redogöra för alla de sätt varpå ”den sunda läran” i Guds ord hjälper dig att fullgöra dina förpliktelser som förälder. — 2 Timoteus 4:3.

Att göra det bästa av situationen

Trots alla dina ansträngningar kan det hända att domstolen dömer till din nackdel. De kristna får uppmaningen att ”lyda regeringar och myndigheter såsom härskare” och ”inte vara stridslystna, ... [utan] vara resonliga”. (Titus 3:1, 2) En kristen nonchalerar därför inte rättens beslut.

Om du inte är nöjd med domstolsutslaget, kan du resonera igenom dina möjligheter med en advokat. Du kanske vill överklaga domen i högre instans. I vissa fall kan du försöka få till stånd en jämkning av beslutet längre fram, om förhållandena ändras. Men du måste leva med beslutet så länge det är i kraft.

Men även om domen skulle bli till din nackdel, betyder inte det att allt är förlorat. Omständigheterna förändras för både föräldrar och barn. Oförutsedda händelser kan inträffa som gör att saken tar en positiv vändning. Ditt tålamod kan bli rikligen belönat.

Även om den tid som du som umgängesförälder kan tillbringa tillsammans med ditt barn är begränsad, kan du fortfarande utöva ett värdefullt inflytande på ditt barns liv. Barn som fortsätter att ha nära och regelbunden kontakt med båda föräldrarna tar inte bara mindre skada av skilsmässan, utan har också större utsikter att växa upp till mogna och balanserade vuxna. Var därför mån om att bevara nära relationer till ditt barn.

Du kan påverka ditt barns religiösa och moraliska värderingar genom ditt eget goda exempel. ”Den som vandrar i ostrafflighet som en rättfärdig man, hans barn går det väl efter honom.” (Ordspråksboken 20:7) Även utan ord kan du göra mycket för att forma ditt barns hjärta och sinne. Det kommer att lägga märke till ditt sätt att behandla andra människor, dina främsta mål i livet och dina känslor gentemot Gud.

Ja, det krävs uppriktig kärlek för att kunna se till barnets bästa. Kärleken ”söker inte sina egna intressen”, sägs det i bibeln. ”Den för inte räkenskap över oförrätten, ... [men den] hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” (1 Korintierna 13:4—8) Sådan osjälvisk kärlek kan rikligen löna sig. En 11-årig flicka, vars frånskilda föräldrar hade lärt sig att sätta hennes intressen före sina egna meningsskiljaktigheter, sade: ”Tack och lov att mina föräldrar älskar mig så mycket att de låter mig älska dem båda två!”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

Fördelar med att göra upp i godo i stället för i domstolarna

◼ Ingen känner bättre till barnens behov än föräldrarna; de har därför de bästa förutsättningarna att avgöra vad som är till barnens bästa.

◼ Det är mindre risk för att barnen känner att de måste ”ta ställning” och behöva välja mellan föräldrarna.

◼ Medlingsförhandlingar erbjuder i regel ökade möjligheter till samtal, vilket gör det möjligt att i större utsträckning ventilera både barnens och föräldrarnas bekymmer och behov.

◼ Genom frivillig överenskommelse undviks en stor del av den förbittring som kan bli följden när domstolen fattar ett godtyckligt beslut som båda föräldrarna måste leva med.

◼ Det blir mycket lägre rättegångskostnader.

[Ruta på sidan 14]

Till barnens bästa

Följande två erfarenheter visar att barnen far väl av att deras frånskilda föräldrar bortser från sina egna meningsskiljaktigheter och tänker på barnens bästa.

”Det var alltid trevligt när jag träffade min pappa”, sade en ung kvinna i 20-årsåldern. ”Det var inte så mycket det vi gjorde som att jag fick träffa honom. ... Jag såg fram emot de helger då han kom, för jag visste att jag kunde tala med honom om vilka som helst problem i skolan, och han hjälpte mig. Det gick mycket lättare att tala med honom om sådant än med mamma, fast jag naturligtvis älskade min mamma väldigt mycket. Vissa saker var lättare att tala med mamma om — jag tror ni förstår vad — men andra saker ville jag tala med honom om. Som min mammas andre man till exempel. Honom drar jag helt enkelt inte jämnt med. Pappa gav mig några goda råd om att vara taktfull, och det behövde jag. ... Han har betytt mycket för mig, för tack vare honom har jag alltid haft två föräldrar, även om de var skilda.”

En ung man som heter Donald berättar: ”Jag fick träffa min pappa en gång i veckan, och jag tror att det byggde upp inom mig en längtan att få vara med honom. Så varje gång jag träffade honom lyssnade jag noga och var mycket uppmärksam. Han var alltid min förebild. Jag märkte att han älskade Jehova Gud, och jag ville alltid göra som han. Men jag hade också nytta av min mammas goda egenskaper. Hon är ytterst vänlig, och hon gör sig stora besvär för att vara sällskaplig och samtala med andra. Hon är utåtriktad och öppen. Det har hjälpt mig att övervinna min blyghet.”

[Bilder på sidan 10]

Ett barn sade: ”Man har en förälder där hemma som man verkligen älskar, men man älskar ju den andra också”