När barndomen går förlorad

”En barndom [är] den mest grundläggande rättigheten för barnen.” (”Det hetsade barnet”)

DU HÅLLER säkert med om att alla barn borde få ha en bekymmerslös och harmonisk barndom. Men sorgligt nog kommer många unga pojkar och flickor aldrig att få en sådan barndom. Tänk bara på de tusentals, kanske miljontals barn som fått sina förhoppningar och önskningar krossade, när de blivit offer för krig. Föreställ dig också alla de barn vars liv blivit förstört av slaveri och fysisk misshandel.

För de flesta av oss är det svårt att föreställa sig hur det känns för ett barn att tvingas leva på gatorna, därför att det känner sig tryggare där än hemma. Just när de som mest behöver all den kärlek och det skydd de kan få, tvingas dessa barn att lära sig överleva på gatan, så att de skall kunna skydda sig mot hänsynslösa, aggressiva människor som är helt inställda på att utnyttja dem. Ofta är det den problemfyllda tid vi lever i som gör att barndomen påverkas negativt.

”Jag önskar att jag kunde få tillbaka min barndom”

Carmen, som är 22 år, kämpade sig igenom sin barndomstid.a Hon och hennes syster tvingades leva på gatorna för att slippa att bli misshandlade av sin far och för att deras mor inte brydde sig om dem. Trots faran med att leva så, lyckades båda flickorna undvika några av de fallgropar som så många unga som rymt hemifrån faller i.

Men Carmen känner ändå en stor sorg, eftersom hon upplever det som om hon inte har haft någon barndom. ”Från att ha varit ett litet barn blev jag 22 år direkt”, säger hon sorgset. ”Nu är jag gift och har ett eget barn, men jag längtar ändå efter att göra sådant som små flickor gör, till exempel leka med dockor. Jag längtar efter att bli älskad och kramad av föräldrar. Jag önskar att jag kunde få tillbaka min barndom.”

Det finns många barn som i likhet med Carmen och hennes syster far illa. De lever på gatorna, fullständigt berövade sin barndom. Många av dessa gör sig skyldiga till brott för att överleva. Nyhetsrapporter och statistiska uppgifter visar att barn blir inblandade i kriminell verksamhet vid en förvånansvärt låg ålder. Det problemet förvärras av ett annat: Många flickor får barn medan de fortfarande är i tonåren – och egentligen själva är barn.

En dold social kris

Det är därför inte förvånande att allt fler barn till slut hamnar i fosterhem. En ledarartikel som publicerades i tidningen The Weekend Australian rapporterade: ”När det gäller fosterhem har det långsamt och utan att vi har märkt det utvecklat sig till en kris. Det är fler och fler barn från splittrade familjer och upplösta hem som kommer i kläm.” I tidningen sades det också: ”Somliga fosterbarn har under månader, ja till och med år, ingen kontakt med någon socialarbetare, medan andra flyttas från det ena fosterhemmet till det andra utan att någonsin få ett permanent hem.”

Ett fall som det rapporterats om gäller en 13-årig flicka som under tre år varit placerad i 97 fosterhem – i några av dem bara en enda natt. Hon minns hur intensivt hon led av känslan av att vara utstött och otrygg. För henne, liksom för många andra fosterbarn, har barndomen gått förlorad.

Det är därför inte förvånande att sakkunniga numera talar om den allt större tragedin som en förlorad barndom innebär. Om du är förälder, bör du mot denna bakgrund vara lycklig över att kunna ge dina barn ett hem och det de behöver i livet. Men det finns en annan fara. I dagens värld är inte barndomen alltid helt igenom förlorad. Ibland är den helt enkelt bara hetsig och stressig. I vilket avseende är den det, och vad får det för följder?

[Fotnot]

När barndomen är hetsig

UNDER en mulen himmel dånade motorn på det enmotoriga flygplanet, när det ökade farten och lyfte från startbanan. Det hade varit en mediahändelse med nyhetsbevakning, fotografering och reportrar som fulla av beundran ställde frågor och gav översvallande komplimanger. Vem var det som drog till sig all denna uppmärksamhet? Det var inte den ende piloten ombord som hade certifikat och inte den ende passageraren – en vuxen man – utan i stället var det passagerarens dotter. Hon var sju år.

Den lilla flickan skulle flyga planet. Hon skulle överträffa ett tidigare rekord och hade ett pressat tidsschema framför sig. Representanter för medierna skulle vänta vid nästa landningsplats. Så trots det gråmulna vädret steg de tre ombord, med barnet sittande på en kudde, så att hon kunde se över instrumentpanelen, och för att hon med fötterna skulle kunna nå ner till pedalerna hade man förlängare på dem.

Flygturen blev sorgligt nog väldigt kort. Ett oväntat vindkast gjorde att planet plötsligt ändrade riktning, tappade fart och störtade, och alla tre ombord omkom. Medierna gav nu plötsligt uttryck för sorg och klagan i stället för lovord. Några reportrar och redaktörer frågade sig om medierna till viss del medverkat till tragedin. Många människor började insistera på att inget barn borde få flyga ett plan. I USA antogs lagar till följd av detta. Men bakom sensationerna och de lättvindiga lösningarna döljer sig allvarligare problem.

Denna tragedi fick en del att tänka allvarligt på en tendens som finns i vår tid. Numera blir barn hetsade genom barndomen, tvingade att ta ett alltför stort ansvar vid mycket unga år. Det är sant att konsekvenserna inte alltid är så dramatiska eller tragiska. Men de kan vara djupgående och bestående. Låt oss se på några av de faktorer som kan göra barndomen hetsig.

Framstressad utbildning

Föräldrar är naturligtvis angelägna om att se sina barn göra framsteg. Men när denna iver blir överdriven, kan föräldrar lägga en alltför stor börda på sina barn och pressa dem för hårt och för tidigt i livet. Processen börjar ofta ganska oskyldigt. Det har till exempel blivit allt vanligare att föräldrar låter sina barn delta i aktiviteter efter skolans slut, allt från sport till lektioner i musik eller balett. Ofta görs det med hjälp av en särskild handledare.

Det är förstås inte fel att uppmuntra barn att utveckla sina förmågor eller intressen. Men finns det en risk för att detta drivs för långt? Det gör det uppenbarligen, eftersom en del barn verkar ha nästan lika många krav på sig som stressade vuxna. I tidskriften Time sägs det: ”Förr hade barn en barndom, nu har de bekymmer för sina studier. Barn som borde röra sig med en spontan, ungdomlig energi rör sig nu med samma målmedvetenhet som ett arbetsbi.”

Vissa föräldrar hoppas att deras barn skall börja en karriär som idrottsmän eller musiker eller som underbarn inom underhållningsbranschen. Innan barnen är födda har föräldrarna redan skrivit in dem i förskolan, i hopp om att förbättra deras utsikter att lyckas. Förutom detta går en del blivande mödrar på ”prenatal universities”, som erbjuder musikutbildning för ofödda barn. Målet är att stimulera fostrens växande hjärna.

I vissa länder betygsätter man barns förmåga att läsa och räkna innan de är sex år. En sådan utveckling har väckt farhågor för att det kan leda till känslomässig skada. Vad händer till exempel med ett barn som ”misslyckas” i förskolan? David Elkind, författare till boken Det hetsade barnet, konstaterar att skolan alltför snabbt sätter etiketter på barn. Elkind menar att det görs av organisatoriska skäl snarare än av skäl som har att göra med undervisningsmetoder som är bra för barnen.

Vad leder det till att barn pressas till att i praktiken bli duktiga minivuxna innan de är mogna för det? Elkind är bekymrad över att samhället har anammat idén att få barn att bli kompetenta att axla en vuxen persons ansvar. Han säger: ”Det återspeglar vår tendens att betrakta den ökade och ihållande stressen på unga människor i vår tid som ’normal’.” Ja, uppfattningar om vad som är normalt för barn verkar snabbt förändras.

Hetsade till att vinna

Många föräldrar verkar tro att det är normalt, ja till och med förståndigt, att lära sina barn att det viktigaste av allt är att vinna – framför allt när det gäller idrott. Många barn i vår tid motiveras av tanken på att vinna olympisk medalj. För att få njuta äran av några få ögonblick av seger och för att trygga en framtida inkomst tvingas vissa barn att stressa igenom barndomen eller att helt avstå från den.

Tänk på kvinnliga gymnaster. De börjar redan som mycket unga med mycket hård träning som utsätter deras små kroppar för en enorm fysisk påfrestning. De använder många år till att mentalt och fysiskt förbereda sig för de olympiska spelen. Det är förstås bara några få som kommer att vinna. Kommer de som förlorar att känna att slutresultatet var värt att offra så mycket av sin ungdom för? Med tiden kanske även de som vinner tvivlar på det.

Känslomässigt kan dessa unga flickor bli hetsade genom barndomen av en stark längtan efter att bli idrottsstjärnor. Men fysiskt kan deras normala utveckling hämmas av en sådan hård träning. På en del flickor hindras skelettets utveckling. Ätstörningar är vanliga. I många fall leder det till att puberteten försenas – till och med flera år. Men nu för tiden ställs många flickor inför ett motsatt problem – att puberteten börjar tidigt. (Se rutan här ovan.)

Barn som har allt utom en barndom

Om man skulle tro underhållningsmedierna, kanske man tänker att en perfekt barndom är detsamma som att vara bortskämd med att få allt man önskar sig. Vissa föräldrar arbetar väldigt hårt för att ge sina barn allt när det gäller materiell bekvämlighet, däribland ett påkostat hem, underhållning och dyra kläder.

Trots att många barn har haft en sådan uppväxt blir de indragna i alkohol- och drogmissbruk och i ett hetsigt, upproriskt uppförande. Varför det? Många är fyllda av bitterhet och vrede, eftersom de känner sig försummade. Barn behöver föräldrar som finns till hands för att älska dem och ta hand om dem. Föräldrar som är alltför upptagna för att göra det kanske tror att de arbetar för att deras barn skall bli lyckliga – men det de gör kanske i själva verket får en motsatt effekt.

Doktor Judith Paphazy nämner välbärgade familjer där båda föräldrarna arbetar, och hon säger att de ofta ”skämmer bort sina barn, eftersom de har en vag känsla av att deras jagande efter materiella ting kan skada familjen”. Som hon ser det försöker föräldrar i sådana fall ”köpa sig fria från att vara föräldrar”.

Barnen får ofta betala ett högt pris. Även om de materiellt sett kan ha ett överflöd, saknar de den mest grundläggande faktorn för en bra barndom – sina föräldrars tid och kärlek. Utan vägledning, fostran och riktlinjer behöver de alltför tidigt i livet ta ställning till frågor som de inte är mogna för, med liten eller ingen förberedelse. ”Skall jag använda droger? Börja med sex? Avreagera mig när jag blir arg?” De kommer förmodligen att hitta sina egna svar genom kamrater eller personer på TV eller i filmer. Resultaten leder ofta till att barndomen får ett plötsligt, till och med tragiskt, slut.

När ett barn blir sin förälders förtrogne

När en tvåföräldersfamilj plötsligt blir en enföräldersfamilj, vare sig det sker genom dödsfall, separation eller skilsmässa, tar barnen ofta känslomässig skada. Det är naturligtvis många ensamma föräldrar som klarar detta med framgång. Men i vissa fall tvingas barnen ta ett för stort ansvar.

Det är inte konstigt att en ensamstående förälder då och då kan lida av att vara ensam. Detta leder till att en del låter ett barn – oftast det äldsta – ta den andra partnerns roll. Föräldern kan, kanhända i desperation, anförtro sig åt en ung son eller dotter och tynga barnet med problem som det inte är moget att bära. Känslomässigt sett blir en del ensamma föräldrar alltför beroende av ett barn.

Andra föräldrar lämnar ifrån sig sitt ansvar helt och hållet och tvingar barnet att ta på sig den vuxnes roll i familjen. Carmen och hennes syster, som nämndes tidigare, lämnade en sådan situation bakom sig, när de började leva på gatorna. Trots att de var barn själva, hade de fått ta på sig uppgiften att vara som föräldrar för sina yngre syskon. Ansvarsbördan var större än vad de kunde klara av.

Att hetsa och pressa barn genom barndomstiden är farligt och något som skall undvikas så långt det är möjligt. Men det finns goda nyheter: Vuxna kan vidta konstruktiva åtgärder för att försäkra sig om att deras barn skall få uppleva lyckliga barndomsår. Vad kan de då göra? Låt oss undersöka några beprövade sätt.

[Ruta på sidan 6]

Tidig pubertet – en utmaning

Kommer flickor in i puberteten tidigare nu än vad de gjorde förr? Det här är en kontroversiell fråga bland forskare. En del menar att i mitten av 1800-talet var flickornas medelålder då de kom i puberteten 17 år, medan den i dag är knappt 13 år. Enligt en studie av 17 000 flickor som gjordes 1997, visade omkring 15 procent av de vita flickorna och 50 procent av de afroamerikanska flickorna i USA de första pubertetsförändringarna i åttaårsåldern! Men somliga läkare ifrågasätter dessa resultat och varnar föräldrar för att bara acceptera en extremt tidig utveckling som ”normal”.

Under alla omständigheter utgör en tidig pubertet en utmaning för både föräldrar och barn. Tidskriften Time kommenterar: ”Något som kan föra med sig betydligt större problem än de fysiska förändringarna är den eventuella psykologiska verkan en för tidig sexuell utveckling kan ha på barn som borde läsa sagor, inte försvara sig mot sexuella närmanden. ... Barndomen är kort nog som den är.” Artikeln väcker denna oroande fråga: ”Om unga flickors kroppar gör att de ser vuxna ut innan deras hjärta och sinne är redo, vad kommer då att för alltid ha gått förlorat?”

Det är ofta det oskuldsfulla som går förlorat – på grund av sexuell exploatering. En mamma sade rakt på sak: ”Flickor som ser mer mogna ut än de borde göra för sin ålder blir som honung [för ett bi]. De blir tilldragande för äldre pojkar.” Priset för att bli pressad till att ha sexuella relationer vid en tidig ålder är högt. En ung flicka kan förlora sin självaktning, sitt rena samvete och till och med sin fysiska och emotionella hälsa.

När barndomen är trygg

EN BRA barndom beror till stor del på föräldrarnas goda fostran. Men vad ingår i en god fostran? Förmodligen har du fått höra råd i den här frågan. Ta dig tid med dina barn. Lyssna på dem. Ge dem fast och pålitlig vägledning. Visa förståelse för dem genom att dela deras glädjeämnen och sorger. Var en sann vän till dem utan att avsäga dig din föräldramyndighet. Sådana välkända råd kommer förstås att hjälpa föräldrar att klara av sin uppgift på ett bra sätt. Men det finns något viktigare och mer grundläggande som måste komma i första hand.

Miljoner föräldrar över hela världen har upptäckt att principerna i Bibeln är till hjälp, när det gäller att ta hand om sina barn på rätt sätt. Varför? Därför att Bibelns vise författare, Jehova Gud, är familjeanordningens upphovsman. (1 Moseboken 1:27, 28; 2:18–24; Efesierna 3:15) Därför är det naturligt att det är i hans inspirerade ord som man kan hitta de bästa råden i fråga om barnuppfostran. Men hur kan en så gammal bok som Bibeln ge vägledning om vår tids tendens att stressa barn genom barndomen? Låt oss se på några bibliska principer som är tillämpliga.

”Efter den fart som passar barnen”

Jakob, som var son till Isak, var far till mer än tolv barn. Bibeln redogör för hans kloka ord inför en resa som familjen skulle göra: ”Barnen är späda. ... Min herre [Esau, Jakobs äldre bror] må gå i väg före sin tjänare, det ber jag, men låt mig för min del fortsätta färden i lugn och ro ... efter den fart som passar barnen.” (1 Moseboken 33:13, 14)

Jakob visste att hans barn inte orkade lika mycket som vuxna. De var ”späda” – mindre, mer ömtåliga och hade större behov än vuxna. I stället för att tvinga barnen att hålla samma fart som han anpassade han sig efter dem. Hans sätt att handla återspeglade Guds visa handlingssätt mot sina jordiska barn. Vår himmelske Fader känner till våra begränsningar. Han förväntar inte mer av oss än vad som är rimligt. (Psalm 103:13, 14)

Till och med vissa djur återspeglar en sådan vishet, eftersom Gud har skapat dem ”instinktivt visa”. (Ordspråken 30:24) Biologer har exempelvis lagt märke till att en hel elefanthjord rättar takten efter elefantungen de har bland sig och håller ett långsamt tempo tills ungen klarar av att öka det.

I vissa delar av det moderna samhället har man blundat för gudaktig vishet. Men det behöver inte du göra. Kom ihåg att ditt barn är en ”späd” varelse – oförmögen att axla en vuxen persons arbetsbörda och ansvar. Om du till exempel är en ensamstående förälder med något personligt problem och känner att du vill anförtro dig åt ditt barn, försök då motstå den frestelsen. Gå i stället till en mogen, vuxen vän som kan hjälpa dig att lösa problemet – helst någon som kommer att hjälpa dig att tillämpa Bibelns visa råd. (Ordspråken 17:17)

Tillåt inte heller att tempot i ditt barns liv blir så stressat, så i detalj planerat och så strikt organiserat att det inte finns plats för någon ungdomlig glädje. Håll ett tempo som är bra för ditt barn, och följ inte slaviskt det tempo som världen av i dag håller. Bibeln ger följande kloka råd: ”Låt inte världen omkring er pressa in er i sin gjutform.” (Romarna 12:2, Phillips)

”För allt finns det en bestämd tid”

En annan klok princip i Bibeln lyder: ”För allt finns det en bestämd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna.” Naturligtvis finns det en tid för arbete. Barn har mycket att göra – däribland skolarbete, uppgifter i hemmet och andliga aktiviteter. Men i samma bibelavsnitt sägs det också att det finns ”en tid att skratta” och ”en tid att skutta omkring”. (Predikaren 3:1, 4)

Barn har ett särskilt behov av att leka, att skratta och att få utlopp för sin ungdomliga energi på ett någorlunda bekymmersfritt sätt. Om all deras vakna tid är inplanerad med skolarbete, aktiviteter efter skolan och andra viktiga ansvarsuppgifter, kanske deras behov av att leka inte blir tillfredsställt. Det i sin tur kan göra dem irriterade, ja till och med modfällda. (Kolosserna 3:21)

Tänk över hur man kan tillämpa samma bibliska princip även i andra situationer. Visar inte uttrycket att det finns en tid för allting att barndomen är den tid då man skall vara barn? Du kommer troligen att svara ja, men dina barn kanske inte alltid håller med. Ofta vill små pojkar och flickor göra det de ser vuxna göra. Unga flickor kan till exempel vara frestade att klä sig och uppträda som om de vore vuxna kvinnor. En tidig pubertet kan öka den press de känner att verka äldre.

Kloka föräldrar inser faran i sådana tendenser. En hel del marknadsföring och underhållning i den här fördärvade världen framställer barn som sexuellt medvetna och tidigt utvecklade. Makeup, smycken och utmanande klädstilar blir alltmer vanligt bland de unga. Men varför skall barn göras mer tilltalande för perversa människor som försöker utnyttja dem sexuellt? Genom att hjälpa barnen att klä sig på ett sätt som är passande för deras ålder tillämpar föräldrar en annan biblisk princip: ”Den kloke som har sett olyckan har gömt sig.” (Ordspråken 27:12)

Här är ett annat exempel: Om idrott tillåts bli det viktigaste för ett barn kan det leda till ett obalanserat liv, ett liv där det inte längre finns en bestämd tid för allt. Bibelns visa förmaning lyder: ”Den kroppsliga övningen är ... nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” (1 Timoteus 4:8)

Låt inte dina barn anamma attityden ”att vinna betyder allt”. Många föräldrar tar bort allt nöje med lek och idrott genom att driva sina barn till att bli extremt tävlingslystna, att de till varje pris skall vinna. En del barn känner sig därför tvungna att fuska eller till och med skada andra spelare för att vinna. Att vinna är naturligtvis aldrig värt ett sådant pris!

Att lära sig att visa självbehärskning

För barn är det ofta svårt att lära sig att det finns en tid för allt. Det är inte lätt för dem att ha tålamod, när de vill ha något. Vad som gör det ännu svårare är att samhället verkar vara inriktat på att behov skall tillfredsställas omedelbart. Underhållningsmedierna för ofta ut budskapet: ”Skaffa det du vill ha och gör det nu!”

Ge inte efter för sådan påverkan genom att skämma bort och fördärva dina barn. ”Förmågan att skjuta upp behovstillfredsställelsen är en viktig aspekt av känslomässig intelligens”, heter det i boken The Child and the Machine. ”Självbehärskning och social harmoni fungerar som en kraftig motvikt till det ökade våld som förekommer bland barn både under och efter skoltid.” I Bibeln finns denna princip som är till hjälp: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i sitt liv rentav att bli en otacksam man.” (Ordspråken 29:21) Även om versen i första hand avser behandlingen av unga tjänare, har många föräldrar märkt att samma princip är till stor nytta för deras barn.

Bland det främsta som barn behöver få lära sig är det som Bibeln kallar ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Kärleksfull fostran hjälper barn att utveckla sådana egenskaper som självbehärskning och tålamod. Dessa egenskaper kommer att hjälpa dem att få ett lyckligt och meningsfullt liv.

När alla hot mot barn är borta

Men du kanske ändå frågar dig: ”Menade verkligen denne vise, kärleksfulle Gud, som har inspirerat dessa praktiska principer, att vår värld skulle vara som den är i dag? Var det hans mening att barn skulle växa upp i en värld som ofta gör dem mer skada än nytta?” Det kanske känns tröstande för dig att få veta att Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, visar kärleksfull omtanke mot mänskligheten, inbegripet barn i alla åldrar. De kommer snart att befria jorden från all ondska. (Psalm 37:10, 11)

Skulle du vilja få en försmak av den här fridsamma, lyckliga tiden? Föreställ dig då den här scenen som beskrivs så vackert i Bibeln: ”Vargen kommer verkligen att bo en tid tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke kommer att leda dem.” (Jesaja 11:6) I en värld som så ofta obarmhärtigt förstör barndomstiden eller skoningslöst driver på den, är det verkligen tröstande att veta att Gud utlovar en ljus och lycklig framtid för mänskligheten på jorden! Det är tydligt att Skaparen inte avsåg att barndomstiden skulle vara vare sig förlorad eller hetsig – bara lycklig och trygg.