Frågor från läsekretsen

◼ Innebär artiklarna om att bli godkänd av Gud att kristna nu kan tala med någon som en gång betraktades som ”godkänd medförbunden” men som sedan på grund av sitt orätta uppförande skulle undvikas?

Ja, det gör de. Vakttornet för 15 november 1988 visade varför det är bibliskt att justera vår syn på en odöpt person som tar del i den offentliga tjänsten tillsammans med Jehovas vittnen. Tidigare kallades en sådan person för ”godkänd medförbunden”. Om han därefter utan att ångra sig bröt mot Guds lagar, så varnades församlingen, och dess medlemmar skulle då undvika att umgås och samtala med honom.

Som det senaste materialet klargjorde kräver bibeln att en sådan disciplinär åtgärd vidtas endast när det gäller döpta personer som är förhärdade syndare. (1 Korintierna 5:11—13; 2 Johannes, vers 9—11) En odöpt person, som utövar synd, har inte lika stor ansvarighet som en döpt person. (Lukas 12:48) Han har inte blivit döpt och har således inte blivit godkänd i Guds ögon, och uteslutning är därför inte på sin plats i hans fall. Han är nu i grund och botten bara en världsmänniska och kan behandlas därefter.

Hur är det då med någon som tidigare kallades för ”godkänd medförbunden”, men som på grund av sin orätta kurs inte längre uppfyller kraven för den offentliga tjänsten? Eftersom han inte är utesluten, bör han behandlas som den världsmänniska han är.a På sidan 19 gav Vakttornet för 15 november rådet att lojala kristna naturligtvis bör visa tillbörlig försiktighet. De inser att den odöpte personen mycket väl kan ha handlat orätt, trots att han har kunskap om Guds krav. Mogna kristna måste vara försiktiga, när det gäller att umgås med en sådan person. Om det uppstår frågor, när det gäller hur mycket kontakt man kan ha med honom, kan de flesta av dessa lösas genom att man följer Guds råd. Vi kan tänka på sådana råd som de vi finner i 1 Korintierna 15:33 och Ordspråksboken 13:20 och fråga oss själva: ”Vilket umgänge skulle jag egentligen kunna ha med en världsmänniska som inte lever efter kristna normer?” Om de äldste ser att en världsmänniska av detta slag utgör en fara, kan de privat ge varnande råd till dem i församlingen som verkar vara i farozonen.

Med tiden kan en odöpt person som har varit en ”godkänd medförbunden” ge rimliga bevis på sinnesändring och kanske önskar att återigen få ett bibelstudium. (Apostlagärningarna 26:20) Han kan tala med de äldste i den församling som han nu besöker, och om det verkar vara tillrådligt, kommer de att ordna med att han får ett bibelstudium. Detta gäller också om någon i framtiden inte längre uppfyller kraven för att få vara en odöpt förkunnare, men senare visar ånger. Vanligtvis bör han tala med de båda äldste som behandlade hans orätta uppförande eller de båda andra som äldstekretsen väljer att låta granska saken på nytt, om han har begärt detta.

Vakttornet förklarade passande att det är lite annorlunda, när det gäller föräldrars vårdnad om minderåriga barn i hemmet — juridiskt sett beroende minderåriga, vars materiella uppehälle de är ansvariga att sörja för. (Efesierna 6:1—4) Bibeln lägger förpliktelsen att undervisa och vägleda barnen på föräldrarna. Så föräldrarna (eller den troende föräldern) kan välja att antingen leda ett enskilt bibelstudium med den felande minderårige eller att låta honom vara med i familjens program för bibelstudium och diskussion.

Även om det senaste stoffet i Vakttornet kräver justeringar i vårt tänkesätt och handlande, så är detta i överensstämmelse med bibeln, som är nyttig ”till tuktan i rättfärdighet”. — 2 Timoteus 3:16, 17.

◼ Måste samtliga barn i familjen vara döpta, om en man skall kunna kvalificera sig som äldste i församlingen, med tanke på Titus 1:6?

I Titus’ första kapitel räknar Paulus upp kvalifikationerna för män som tjänar som äldste i församlingen. Ett krav är att brodern måste vara ”fri från anklagelse” och ha ”troende barn”.

Det här betyder inte att samtliga barn till en äldste måste vara döpta, eftersom några kan vara spädbarn. Därför måste Titus 1:6 rimligen förstås så att en mans minderåriga barn bör vara döpta eller bör ta emot undervisning i bibelns sanning, omfatta den och tillämpa den och göra framsteg mot dop, medan de befinner sig under familjeförtjänst. (1 Korintierna 7:14) En äldste bör sträva efter att göra lärjungar av sina barn, och de bör inte vara ”beskyllda för utsvävningar eller ... oregerliga”.b

Vi förstår det här bättre om vi lägger märke till hur uttrycket ”troende” används i bibeln. Det finns naturligtvis mycket man kan tro på. (Apostlagärningarna 26:27, 28; 2 Tessalonikerna 2:3, 11; Jakob 2:19) Men oftast finner vi att ”tro” förknippas med kristendomen och att bli döpt. (Apostlagärningarna 8:13; 18:8; jämför 19:1—5.) I synnerhet dopet bevisar att en person är troende. — Apostlagärningarna 2:41, 44; 4:4, 32.

En del unga barn till äldste kanske inte ännu är fysiskt, känslomässigt och andligt redo för dop. Men ändå beskrivs de i Titus 1:6 som ”troende barn”, förutsatt att de skrider framåt mot dop i överensstämmelse med sin ålder och sina omständigheter.

[Fotnoter]