-
Jade — och dess historiska och mytiska bakgrundVakna! – 1987 | 22 september
-
-
När vi betraktar de föremål som visas, lägger Jim märke till en cikadaformad brun och grön jadesten från Handynastin (206 f.v.t.—220 v.t.).
”Vad användes den till? Till prydnad?”
”Nej”, försöker jag förklara. ”Det är faktiskt så att cikadalarver lever i marken i fyra år och sedan kommer fram och blir vuxna cikador. De forntida kineserna använde därför cikadan som symbol av återfödelse. Långt före Kristi tid följde de seden att lägga en cikadaformad jadesten i munnen på den avlidne. De trodde att detta skulle hindra kroppen från att förmultna. Detta gjorde de därför att de trodde på den odödliga själens reinkarnation. Men frånsett detta måste de, med tanke på det de visste om cikadans livscykel, ha varit mycket skarpsinniga iakttagare av naturen, eller hur?”
-
-
Jade — och dess historiska och mytiska bakgrundVakna! – 1987 | 22 september
-
-
”Alltsedan forna tider”, förklarar jag, ”har konfucianskt och taoistiskt tänkande idealiserat vissa moraldygder, och jade har betraktats som en passande symbol av dem. Konfucius prisade dess förtjänster på följande sätt: ’Den är mjuk, formbar och glänsande — som intelligens. Dess kanter ser vassa ut, men man skär sig inte på dem — som rättvisa. Den hänger ner mot marken — som ödmjukhet. När man ger den ett slag, avger den ett tydligt, ringande ljud — som musik. Särdragen hos den är inte fördolda, utan framhäver dess skönhet — som sannfärdighet!’ Vilken fantasiförmåga!”
Eftersom man ansåg att jade symboliserade dessa dygder, blev den mycket prisad och användes av var och en som strävade efter att vara en ”fulländad herreman”. En sådan person brukade bära hängsmycken av jade runt midjan, och de pinglande ljuden som frambringades när han gick gjorde hans gång avmätt. Om han blev upprörd eller otillbörligt förhastad — något som på alla sätt skulle undvikas av en sann herreman — påminde det skärande klirrandet honom om hans avvikelse från tillbörligt uppförande. Detta kastar kanske lite ljus över den felaktiga uppfattningen om den ”outgrundlige orientalen”. I verkligheten är det så att orientaler helt enkelt anser att det är obelevat att öppet visa sina känslor!
-