1, 2. Vilken är den bästa inbjudan en människa kan få, och vilken fråga kan vi ställa oss?

VILKEN är den bästa inbjudan du någonsin fått? Kanske tänker du på ett tillfälle då du blev inbjuden att vara med vid en särskild händelse, kanske bröllopet mellan två personer som du tycker väldigt mycket om. Eller den dag då du blev erbjuden ett viktigt arbete. Om du har fått en sådan inbjudan eller ett sådant erbjudande blev du säkert väldigt glad. Du kände dig hedrad. Men faktum är att du har fått en mycket bättre inbjudan. Var och en av oss har fått det. Och hur vi väljer att besvara denna inbjudan kommer att påverka hela vårt liv. Det är det viktigaste val vi någonsin kommer att göra.

² Vad är det för inbjudan? Den kommer från Jesus Kristus, den allsmäktige Gudens, Jehovas, enfödde son, och den finns nedtecknad i Bibeln. I Markus 10:21 läser vi Jesus ord: ”Bli min efterföljare.” Det här är i själva verket en inbjudan från Jesus till var och en av oss. Det är viktigt att vi frågar oss: Vad ska jag svara? Du kanske tycker att det är självklart att tacka ja. Vem skulle tacka nej till en sådan enastående inbjudan? Förvånansvärt nog gör de flesta det. Varför det?

3, 4. a) Varför kan många ha avundats den man som kom till Jesus och frågade vad han skulle göra för att få evigt liv? b) Vilka goda egenskaper kan Jesus ha sett hos den rike unge styresmannen?

³ Vi kan ta ett exempel. För omkring 2000 år sedan fick en man personligen den här inbjudan. Han var en mycket respekterad man. Bibeln berättar att han var ung, rik och mäktig, något som många säkert avundades honom. (Matteus 19:20; Lukas 18:18, 23) Men det var något hos den här unge mannen som var ännu viktigare. Han hade hört talas om den store läraren, Jesus, och han tyckte om det han hade hört.

⁴ De flesta styresmän på den tiden visade inte Jesus den respekt han förtjänade. (Johannes 7:48; 12:42) Men den här styresmannen var annorlunda. Bibeln berättar: ”När han [Jesus] fortsatte på sin väg sprang en man fram och föll på knä framför honom och frågade: ’Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?’” (Markus 10:17) Lägg märke till hur ivrig den här mannen var att få tala med Jesus. Han sprang fram till honom helt öppet, precis som någon av de fattiga och enkla bland folket skulle ha gjort. Och han föll respektfullt på knä för Jesus. Han hade alltså en viss ödmjukhet och var medveten om sitt andliga behov. Jesus satte värde på sådana goda egenskaper. (Matteus 5:3; 18:4) Så vi kan förstå varför det står att ”Jesus såg på honom och kände starkt för honom”. (Markus 10:21) Vad svarade Jesus på den unge mannens fråga?

En enastående inbjudan

5. Hur svarade Jesus den rike unge mannen, och hur vet vi att man inte måste vara fattig för att tjäna Gud? (Se också fotnoten.)

⁵ Jesus visade att hans Far redan hade besvarat den viktiga frågan om hur man kan få evigt liv. Han hänvisade till Skrifterna, och den unge mannen försäkrade att han troget höll den mosaiska lagen. Men Jesus kunde se det andra inte kunde se. (Johannes 2:25) Han såg ett andligt problem hos den här styresmannen – ett allvarligt problem. Jesus sa därför: ”Det är en sak till du behöver göra.” Vad var det? Jesus sa: ”Gå i väg och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga.” (Markus 10:21) Menade Jesus att man måste vara fattig för att kunna tjäna Gud? Nej.a Han ville framhålla något som är mycket viktigt.

6. Vilken inbjudan gav Jesus den rike unge styresmannen, och vad avslöjade mannens reaktion när det gällde hans hjärta?

⁶ För att visa vad det var mannen saknade erbjöd Jesus mannen en underbar möjlighet: ”Bli min efterföljare.” Tänk dig det – den högste Gudens son inbjöd personligen den här mannen att följa honom! Jesus lovade också mannen en fantastisk belöning. Han sa: ”Du [ska] få en skatt i himlen.” Tackade den rike unge styresmannen genast ja till den enastående inbjudan? Berättelsen säger: ”När mannen hörde det blev han illa till mods och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.” (Markus 10:21, 22) Jesus oväntade ord avslöjade ett problem som gällde den här mannens hjärta. Han var alltför fäst vid sina ägodelar och säkert också vid den makt och prestige som de förde med sig. Tyvärr betydde hans kärlek till allt detta mycket mer för honom än hans kärlek till Jesus. Det han saknade var helhjärtad, självuppoffrande kärlek till Jesus och Jehova. Eftersom den unge mannen inte hade sådan kärlek, tackade han nej till denna enastående inbjudan. Men hur kommer du in i bilden?

7. Varför kan vi vara säkra på att Jesus inbjudan också gäller oss i vår tid?

⁷ Jesus inbjudan gällde inte bara den här mannen. Och den gällde inte bara några få människor. Jesus sa: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han ... alltid följa mig.” (Lukas 9:23) Lägg märke till att ”någon”, dvs. vem som helst, kan bli Jesus efterföljare om han verkligen vill. Gud drar sådana uppriktiga människor till sin son. (Johannes 6:44) Inte bara de rika, inte bara de fattiga, inte bara de som tillhör ett visst folkslag eller en viss nation och inte bara de som levde på den tiden, utan alla ges möjlighet att ta emot Jesus inbjudan. Jesus ord ”bli min efterföljare” gäller därför också dig. Men varför skulle du vilja följa Jesus? Vad innebär det att följa honom?

Varför bli en efterföljare till Jesus?

8. Vad har alla människor behov av, och varför det?

⁸ Vi människor har ett grundläggande behov av bra ledarskap. Detta är en sanning som vi måste erkänna. Alla medger visserligen inte att de har ett sådant behov, men det finns där ändå. Jehovas profet Jeremia blev inspirerad att skriva ner denna eviga sanning: ”Jag vet mycket väl, Jehova, att människan inte kan välja rätt väg. Hon kan inte ens styra sina egna steg.” (Jeremia 10:23) Människorna har varken förmågan eller rätten att styra sig själva. Och människans historia är till stor del en redogörelse för dåligt ledarskap. (Predikaren 8:9) På Jesus tid förtryckte, utnyttjade och bedrog ledarna folket. Jesus beskrev mycket träffande den situation som vanliga, enkla människor befann sig i, när han sa att de var ”som får utan herde”. (Markus 6:34) Detsamma gäller människor i vår tid. Som grupp och som individer behöver vi en ledare som vi kan ha förtroende för och respektera. Är Jesus en sådan ledare? Svaret är ja, och vi ska se på några av orsakerna till att han är det.

9. Vad skiljer Jesus från alla andra ledare?

⁹ För det första: Jesus är utvald av Jehova Gud. De flesta mänskliga ledare är valda av sina ofullkomliga medmänniskor, som ofta blir förda bakom ljuset och ofta gör felbedömningar. Jesus är helt annorlunda. Enbart hans titel säger oss det. Orden ”Kristus” och ”Messias” betyder ”den Smorde”. Ja, Jesus var smord – han var särskilt utvald till sin heliga ställning – av ingen mindre än den högste i universum. Jehova Gud sa om sin son: ”Se! Min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, som jag har godkänt! Jag ska låta min ande komma över honom.” (Matteus 12:18) Ingen vet bättre än vår skapare vilken slags ledare vi behöver. Jehovas vishet är oändlig, så vi har goda skäl att lita på hans val. (Ordspråksboken 3:5, 6)

10. Varför är Jesus det bästa exempel vi människor kan följa?

¹⁰ För det andra: Jesus gav oss ett fullkomligt och inspirerande exempel att följa. En idealisk ledare har egenskaper som hans undersåtar kan beundra och ta efter. Han leder folket genom sitt exempel och inspirerar andra att bli bättre människor. Vilka egenskaper skulle du respektera mest hos en ledare? Mod? Vishet? Medkänsla? Uthållighet i svåra situationer? När du studerar redogörelsen för Jesus liv på jorden kommer du att märka att han hade de här goda egenskaperna – och många fler. Jesus återspeglade fullkomligt sin himmelske Far och hade därför samma egenskaper som han. Han var fullkomlig. Allt han gjorde, allt han sa, alla känslor han visade utgör ett exempel. Bibeln säger att han gav oss ”en förebild” så att vi ”noga kan följa i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21)

11. Hur visade Jesus att han var ”den gode herden”?

¹¹ För det tredje: Jesus var ”den gode herden”. (Johannes 10:14) För människor på Bibelns tid var det här ett bildspråk som talade direkt till hjärtat. Herdar arbetade hårt för att ta hand om de får som de hade uppsikt över. En god herde satte hjordens säkerhet och välbefinnande före sina egna intressen. Jesus förfader David, till exempel, var herde som ung, och vid mer än ett tillfälle riskerade han livet för att skydda sina får mot vilda rovdjur. (1 Samuelsboken 17:34–36) Jesus gjorde ännu mer för sina efterföljare. Han dog för dem. (Johannes 10:15) Hur många ledare skulle vara så självuppoffrande?

12, 13. a) På vilket sätt känner en herde sina får, och på vilket sätt känner de honom? b) Varför vill du vara underställd den gode herdens ledarskap?

¹² Jesus var ”den gode herden” också i en annan bemärkelse. Han sa: ”Jag känner mina får, och mina får känner mig.” (Johannes 10:14) Tänk på den bild Jesus målar upp här. För en ytlig betraktare kan en fårhjord se ut bara som en ullig massa. Men herden känner varje enskilt får. Han vet vilka tackor som snart ska föda och som kommer att behöva hans hjälp, vilka lamm som fortfarande måste bäras därför att de är för små och svaga för att kunna gå långt själva och vilka får som nyligen har varit sjuka eller blivit skadade. Och fåren känner sin herde. De känner igen hans röst och tar aldrig fel på den och en annan herdes röst. När de urskiljer en ton av fara eller brådska i herdens röst, reagerar de snabbt. De följer honom dit han leder dem. Och herden vet precis vart han ska leda dem. Han vet var gräset är grönt och saftigt, var bäckarnas vatten är friskt och klart och var det är tryggt att beta. När han vakar över dem känner de sig säkra. (Psalm 23)

¹³ Längtar inte du efter ett sådant ledarskap? Den gode herden har en ojämförlig meritlista när det gäller att behandla sina efterföljare just på det sättet. Han lovar att vägleda dig till ett lyckligt och meningsfullt liv nu och vidare in i en evig framtid! (Johannes 10:10, 11; Uppenbarelseboken 7:16, 17) Vi behöver därför få veta exakt vad det innebär att följa Jesus.

Vad det innebär att vara Jesus efterföljare

14, 15. Varför räcker det inte med att man säger att man är kristen eller har starka känslor för Jesus för att man ska vara hans efterföljare?

¹⁴ Många miljoner människor i vår tid menar förmodligen att de har tagit emot inbjudan från Jesus Kristus. De kallar sig ju kristna. De kanske tillhör den kyrka som deras föräldrar lät döpa dem i. Eller de kanske säger att de har starka känslor för Jesus och har tagit emot honom som sin personlige frälsare. Men gör det dem till hans efterföljare? Var det detta Jesus hade i tankarna när han inbjöd oss att bli hans efterföljare? Nej, mycket mer är inbegripet.

¹⁵ Se på kristenheten – de länder där flertalet av medborgarna säger sig vara Jesus efterföljare. Lever människor i kristenheten som Jesus lärde? Eller ser vi hat, förtryck, brottslighet och orättvisor i de här länderna precis som i den övriga världen?

16, 17. Vad är det som ofta saknas hos dem som säger sig vara kristna, och vad utmärker Jesus sanna efterföljare?

¹⁶ Jesus sa att det som skulle göra att man kände igen hans sanna efterföljare inte bara var vad de sa eller vad de kallade sig, utan i första hand vad de gjorde. Han sa bland annat: ”Det är inte alla som säger ’herre, herre’ till mig som ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Fars vilja.” (Matteus 7:21) Hur kommer det sig att många som hävdar att Jesus är deras herre inte gör hans Fars vilja? Kom ihåg den rike unge styresmannen. Mycket ofta är det något som saknas hos till bekännelsen kristna – de älskar inte Jesus av hela sin själ och inte heller Gud, som sände honom.

¹⁷ Hur kan det vara möjligt? Påstår inte miljoner människor som kallar sig kristna att de älskar Jesus? Jo visst. Men kärlek till Jesus och till Jehova inbegriper mycket mer än bara ord. Jesus sa: ”Om någon älskar mig kommer han att hålla mitt ord.” (Johannes 14:23) Och i egenskap av herde sa han: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Johannes 10:27) Ja, det verkliga kriteriet på att vi älskar Jesus är inte vad vi säger eller vad vi känner, utan först och främst vad vi gör.

18, 19. a) Hur ska det påverka oss att vi lär känna Jesus? b) Vad är syftet med den här boken, och hur kommer den att vara till hjälp för dem som länge har betraktat sig som Jesus efterföljare?

¹⁸ Våra handlingar visar vilka vi är innerst inne. Därför är det vår inre människa vi måste arbeta med. Jesus sa: ”Detta leder till evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om vi lär känna Jesus och reflekterar över det vi lär oss kommer det att påverka vårt hjärta. Vi kommer att älska honom mer och mer och bygga upp en allt större önskan att följa honom dag efter dag.

¹⁹ Så vad är tanken med den här boken? Syftet är inte att ge en komplett redogörelse för Jesus liv och tjänst, utan att hjälpa oss att ännu tydligare se hur vi ska kunna följa honom.b Tanken är att vi ska få hjälp att betrakta oss själva i Guds ords spegel och fråga oss: Följer jag verkligen Jesus? (Jakob 1:23–25) Du kanske länge har betraktat dig som ett får som leds av den gode herden. Men håller du inte med om att vi alltid kan hitta sådant som vi behöver förbättra? Bibeln uppmanar oss: ”Fortsätt granska er själva för att se om ni lever i tron, ja, ta reda på vad ni är för slags människor.” (2 Korinthierna 13:5) Det är värt alla ansträngningar att vi försäkrar oss om att vi verkligen vägleds av vår kärleksfulle, gode herde, Jesus, som Jehova själv har förordnat till att leda oss.

20. Vad ska vi behandla i nästa kapitel?

²⁰ Det är vår förhoppning att ditt studium av den här boken ska hjälpa dig att stärka din kärlek till Jesus och till Jehova. När den kärleken leder dig i livet kommer du att få största möjliga frid och tillfredsställelse i den här gamla världen, och du kommer att få leva för evigt och lovprisa Jehova, som har gett oss den gode herden. Vårt studium av Jesus liv måste naturligtvis bygga på den rätta grunden. Det är därför passande att vi i kapitel 2 granskar Jesus uppgift i samband med Jehovas avsikt med sina skapelser.

1, 2. Varför skulle vi inte kunna närma oss Jehova utan hjälp, och vad har Jesus Kristus gjort för oss när det gäller detta?

HAR du gått vilse någon gång? Du kanske minns något tillfälle när du skulle hälsa på en vän eller en släkting men inte hittade vägen. När du gick omkring där i okända trakter, stannade du då och frågade någon hur du skulle gå? Tänk om den du frågade inte bara talade om åt vilket håll du skulle gå, utan var hjälpsam och sa: ”Följ med mig. Jag ska visa dig vägen.” Så lättad du skulle ha blivit!

² På sätt och vis gör Jesus Kristus något liknande för oss. Det skulle vara omöjligt för oss att närma oss Gud utan hjälp. På grund av nedärvd synd och ofullkomlighet går människor vilse; de är ”utestängda från det liv som kommer från Gud”. (Efesierna 4:17, 18) Vi behöver hjälp för att hitta vägen. Jesus, vårt föredöme, ger inte bara råd och vägledning. Han gör mer. Som vi såg i kapitel 1 inbjuder Jesus oss och säger: ”Bli min efterföljare.” (Markus 10:21) Han ger oss också goda skäl att ta emot den här inbjudan. Han sa vid ett tillfälle: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) Vi ska nu se på några orsaker till att vi kan närma oss Fadern endast genom Sonen. Med det som grund ska vi sedan gå igenom hur Jesus verkligen är ”vägen och sanningen och livet”.

En viktig uppgift i förbindelse med Jehovas avsikter

3. Varför kan vi närma oss Jehova endast genom Jesus?

³ Den främsta orsaken till att vi kan närma oss Jehova endast genom Jesus är att Jehova har valt att ge honom en ytterst viktig uppgift.a Fadern har gjort honom till nyckelpersonen när det gäller att förverkliga alla sina avsikter. (2 Korinthierna 1:20; Kolosserna 1:18–20) För att förstå vilken viktig uppgift Sonen har måste vi tänka på vad som hände i Edens trädgård, där de första människorna förenade sig med Satan i hans uppror mot Jehova. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:1–6)

4. Vilken fråga väckte upproret i Eden, och vad beslöt Jehova att göra för att avgöra frågan?

⁴ Upproret i Eden väckte en fråga som berör alla i himlen och på jorden: Är Jehova verkligen alltid helig, god, rättfärdig och kärleksfull? För att kunna avgöra den här viktiga frågan beslöt Jehova att en av hans fullkomliga andesöner skulle bege sig till jorden. Det uppdrag som denne son skulle utföra kunde inte ha varit viktigare – han skulle ge sitt liv för att rentvå och upphöja sin Fars namn och för att tjäna som en lösen och därigenom rädda mänskligheten. Han skulle förbli trogen ända till döden för att göra det möjligt att lösa alla problem som uppstått i och med Satans uppror. (Hebréerna 2:14, 15; 1 Johannes 3:8) Men Jehova hade många miljoner fullkomliga andesöner. (Daniel 7:9, 10) Vem utvalde han till att utföra det här otroligt viktiga uppdraget? Jehova utvalde sin ”enfödde son”, den som senare blev känd som Jesus Kristus. (Johannes 3:16)

5, 6. Hur visade Jehova att han hade förtroende för sin son, och vad grundade sig hans förtroende på?

⁵ Var detta ett bra val? Verkligen! Fadern litade helt och fullt på sin enfödde son. Många hundra år innan Sonen kom till jorden förutsade Jehova att han skulle förbli lojal trots att han skulle få utstå lidanden av alla slag. (Jesaja 53:3–7, 10–12; Apostlagärningarna 8:32–35) Tänk på vad detta visar. Precis som alla andra änglar och människor hade Sonen en fri vilja och kunde välja hur han ville handla. Men Jehova hade så stort förtroende för sin son att han förutsade att han skulle vara trogen. Vad grundade sig hans förtroende på? Kort sagt: på kunskap. Jehova känner sin son väl och vet hur mycket Sonen vill göra hans vilja. (Johannes 8:29; 14:31) Sonen älskar sin Far, och Fadern i sin tur älskar sin son. (Johannes 3:35) Den kärlek som Fadern och Sonen känner för varandra skapar ett obrytbart band av enhet och förtroende dem emellan. (Kolosserna 3:14)

⁶ Med tanke på den viktiga uppgift Sonen har, det förtroende Fadern har för honom och den kärlek som Fadern och Sonen har till varandra är det inte att undra på att vi kan närma oss Gud endast genom Jesus. Men det finns också en annan orsak till att det bara är Sonen som kan leda oss till Fadern.

Endast Sonen känner Fadern fullständigt

7, 8. Varför kunde Jesus med rätta säga att ingen känner Fadern fullständigt utom Sonen?

⁷ Det finns vissa krav som vi måste uppfylla för att komma nära Jehova. (Psalm 15:1–5) Vem vet bättre än Sonen vad det innebär att leva upp till Guds normer och vad som krävs för att få Guds godkännande? Jesus sa: ”Min Far har överlämnat allt till mig. Ingen känner Sonen fullständigt utom Fadern, och ingen känner Fadern fullständigt utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Matteus 11:27) Vi ska se varför Jesus utan överdrift kunde säga att ingen känner Fadern fullständigt utom Sonen.

⁸ Som ”den förstfödde av allt skapat” har Sonen ett förtroligt och unikt förhållande till Jehova. (Kolosserna 1:15) Tänk på det nära förhållande som måste ha utvecklats mellan Far och son under de oräkneliga tidsåldrar när det bara fanns de två – från den tid då Sonen skapades till dess andra andevarelser blev skapade. (Johannes 1:3; Kolosserna 1:16, 17) Tänk på den unika möjlighet Sonen hade att lära känna sin Far när han var tillsammans med honom – att lära sig hur Fadern tänkte och att lära känna hans vilja, normer och vägar. Det är därför verkligen ingen överdrift att säga att Jesus känner Fadern bättre än någon annan gör. Detta nära förhållande gjorde att Jesus kunde beskriva Fadern på ett sätt som ingen annan kunde göra.

9, 10. a) På vilka sätt uppenbarade Jesus sin Far? b) Vad måste vi göra för att få Jehovas godkännande?

⁹ Det Jesus lärde ut visar att han vet hur Jehova tänker och känner och vad han förväntar av sina tillbedjare.b Jesus hjälpte andra att lära känna Jehova på ett annat viktigt sätt också. Han sa: ”Den som har sett mig, han har också sett min Far.” (Johannes 14:9) Jesus efterliknade fullkomligt sin Far i allt han sa och gjorde. Så när vi läser om Jesus i Bibeln – de kraftfulla och vinnande ord han använde i sin undervisning, hans medlidande som fick honom att bota andra och hans empati som fick honom att brista i gråt – kan vi mycket väl föreställa oss Jehova säga och göra precis samma sak. (Matteus 7:28, 29; Markus 1:40–42; Johannes 11:32–36) Faderns handlingssätt och vilja återspeglas fullkomligt i Sonens ord och handlingar. (Johannes 5:19; 8:28; 12:49, 50) För att få Jehovas godkännande måste vi därför rätta oss efter det Jesus lärde ut och följa hans exempel. (Johannes 14:23)

¹⁰ Eftersom Jesus känner Jehova ingående och efterliknar honom på ett fullkomligt sätt, är det inte förvånande att Jehova har bestämt att det är genom Sonen vi ska närma oss honom. När vi nu förstår varför vi kan komma till Jehova endast genom Jesus, ska vi undersöka vad Jesus menade när han sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6)

”Jag är vägen”

11. a) Varför kan vi få ett gott förhållande till Gud endast genom Jesus? b) Hur betonar orden i Johannes 14:6 Jesus unika ställning? (Se fotnoten.)

¹¹ Vi har redan sett att vi bara kan närma oss Gud genom Jesus. Vi ska se närmare på vad det innebär för oss. Jesus är ”vägen” i den bemärkelsen att det bara är genom honom som vi kan få ett gott förhållande till Gud. Varför det? Jesus var trogen till sin död och gav sitt liv som ett lösenoffer. (Matteus 20:28) Utan detta lösenoffer skulle vi inte kunna närma oss Gud. Synden skapar en barriär mellan människor och Gud, eftersom han är helig och därför aldrig kan godkänna synd. (Jesaja 6:3; 59:2) Men Jesus offer avlägsnade barriären. Det täckte över, gav försoning för, synden. (Hebréerna 10:12; 1 Johannes 1:7) Om vi tar emot Jesus lösenoffer och tror på det kan vi få Jehovas ynnest. Vi kan helt enkelt inte bli ”försonade med Gud” på något annat sätt.c (Romarna 5:6–11)

12. På vilka sätt är Jesus ”vägen”?

¹² Jesus är ”vägen” också när det gäller bön. Det är bara genom Jesus som vi kan vända oss till Jehova i bön och vara säkra på att våra böner blir hörda. (1 Johannes 5:13, 14) Jesus själv sa: ”Om ni ber Fadern om något kommer han att ge er det i mitt namn. ... Be och ni ska få, så att er glädje blir mycket stor.” (Johannes 16:23, 24) Vi kan därför närma oss Jehova i bön i Jesus namn och kalla Jehova ”vår Far”. (Matteus 6:9) Jesus är ”vägen” på ännu ett sätt – genom sitt exempel. Som tidigare nämnts efterliknade Jesus fullkomligt sin Far. Jesus exempel visar alltså hur vi ska leva på ett sätt som Jehova tycker om. För att kunna närma oss Jehova måste vi därför vandra i Jesus fotspår. (1 Petrus 2:21)

”Jag är ... sanningen”

13, 14. a) Hur var Jesus sanningsenlig i det han sa? b) Vad behövde Jesus göra för att vara ”sanningen”, och varför det?

¹³ Jesus sa alltid sanningen om sin Fars profetiska ord. (Johannes 8:40, 45, 46) Inget svek fanns någonsin i hans mun. (1 Petrus 2:22) Till och med hans motståndare erkände att han lärde ut ”Guds väg på rätt sätt”. (Markus 12:13, 14) Men när Jesus sa ”jag är ... sanningen”, menade han inte bara att han gjorde sanningen känd genom det han sa, förkunnade och lärde ut. Mer – mycket mer – än ord var inbegripet.

¹⁴ Tänk på att Jehova flera hundra år i förväg hade inspirerat bibelskribenter att nedteckna många profetior om Messias, Kristus. De här profetiorna förutsade detaljer om hans liv, tjänst och död. Dessutom innehöll den mosaiska lagen skuggor – profetiska mönster – som pekade fram emot Messias. (Hebréerna 10:1) Skulle Jesus vara trogen till döden och på så sätt uppfylla allt som förutsagts om honom? Endast då skulle det bli bevisat att Jehova är de sanna profetiornas Gud. Detta enorma ansvar vilade på Jesus axlar. Genom sitt sätt att leva – varje ord han talade och varje handling han utförde – gjorde Jesus de profetiska mönstren till verklighet. (2 Korinthierna 1:20) Jesus var alltså ”sanningen”. Det var som om sanningen i Jehovas profetiska ord kom i Jesus person. (Johannes 1:17; Kolosserna 2:16, 17)

”Jag är ... livet”

15. Vad innebär det att tro på Sonen, och vad kan det leda till?

¹⁵ Jesus är ”livet”, eftersom det bara är genom honom som vi kan få liv – dvs. ”det verkliga livet”. (1 Timoteus 6:19) Bibeln säger: ”Den som tror på Sonen ska få evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte få leva, utan Guds vrede blir kvar över honom.” (Johannes 3:36) Vad innebär det att tro på Guds son? Det innebär att vi inser att vi inte kan få liv utan honom. Det innebär också att vi visar vår tro genom gärningar, fortsätter att lära oss av Jesus och gör vårt bästa för att leva som han lärde ut och följa hans exempel. (Jakob 2:26) Att tro på Guds son leder alltså till evigt liv – odödligt andligt liv i himlen för en liten hjord av kristna som är smorda med Guds ande och fullkomligt mänskligt liv i ett paradis på jorden för ”en stor skara” av ”andra får”. (Lukas 12:32; 23:43; Uppenbarelseboken 7:9–17; Johannes 10:16)

16, 17. a) Hur kommer Jesus att vara ”livet” för dem som har dött? b) Vad kan vi vara säkra på?

¹⁶ Hur är det med dem som har dött? Jesus är ”livet” för dem också. Strax innan Jesus uppväckte sin vän Lasarus från de döda sa han till hans syster Marta: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska få liv, även om han dör.” (Johannes 11:25) Jehova har anförtrott sin son ”nycklarna till döden och till graven”, alltså gett honom makt att uppväcka döda. (Uppenbarelseboken 1:17, 18) Med de här nycklarna kommer den förhärligade Jesus att låsa upp porten till mänsklighetens grav och befria alla som finns där. (Johannes 5:28, 29)

¹⁷ ”Jag är vägen och sanningen och livet” – med det här enkla uttalandet sammanfattade Jesus syftet med sitt liv och sin tjänst på jorden. De här orden har rik innebörd för oss i vår tid. Kom ihåg att Jesus fortsatte och sa: ”Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) Jesus ord är lika relevanta i dag som när han yttrade dem. Vi kan därför vara säkra på att vi aldrig kommer att gå vilse om vi följer Jesus. Han, och endast han, kommer att visa oss vägen till Fadern.

Vad kommer du att göra?

18. Vad är inbegripet i att vara en sann efterföljare till Jesus?

¹⁸ Med tanke på den viktiga uppgift Jesus har och hans ingående kännedom om Fadern har vi goda skäl att följa honom. Som vi såg i förra kapitlet räcker det inte med ord och känslor om vi ska vara sanna efterföljare till Jesus. Det krävs också handlingar. Att vi följer Jesus inbegriper att vi formar vårt liv efter det han lärde ut och gjorde. (Johannes 13:15) Den bok som du nu läser kan hjälpa dig att göra det.

19, 20. Hur kan den här boken hjälpa dig att följa Jesus?

¹⁹ I de följande kapitlen ska vi noga granska Jesus liv och tjänst. Kapitlen är ordnade i tre delar. Först ska vi se hur Jesus var som person och hur han handlade. Sedan ska vi se på hans exempel när det gällde att entusiastiskt predika och undervisa. Och till sist ska vi se hur han visade kärlek. Från och med kapitel 3 finns en ruta med rubriken ”Hur kan du följa Jesus?”. Bibelställena och frågorna i rutan är avsedda att hjälpa oss att tänka efter hur vi kan efterlikna Jesus i ord och handling.

²⁰ Tack vare Jehova behöver du inte vara utestängd från honom på grund av nedärvd synd, utan du kan ha en nära relation till honom. Till stor kostnad för sig själv sände han kärleksfullt sin son för att han skulle visa hur vi kan få en sådan nära relation. (1 Johannes 4:9, 10) Vi hoppas att hans stora kärlek kommer att motivera dig att ta emot och handla enligt Jesus inbjudan: ”Bli min efterföljare.” (Johannes 1:43)

1–3. Hur kommer Jesus till Jerusalem, och varför blir nog somliga i åskådarskaran förvånade?

DET råder en förväntansfull stämning i Jerusalem. En stor man är på väg dit! Människor samlas längs vägen utanför staden. De är ivriga att få välkomna denne man, eftersom en del säger att han är arvinge till kung David och den som har rätt att styra över Israel. Många har palmkvistar i händerna. Andra breder ut klädesplagg och trädgrenar på vägen för att jämna ut den för honom. (Matteus 21:7, 8; Johannes 12:12, 13) Säkert undrar många hur han ska göra sitt intåg.

² Somliga väntar sig kanske en storslagen uppvisning. De vet att betydelsefulla personer tidigare har gjort intåg med pompa och ståt. Davids son Absalom, till exempel, utropade sig själv till kung och hade 50 man som sprang framför hans vagn. (2 Samuelsboken 15:1, 10) Den romerske härskaren Julius Caesar krävde ännu större prakt och glans. Han ledde vid ett tillfälle en segerprocession upp på Capitolium i Rom omgiven av 40 elefanter med lampor! Men nu väntar folket i Jerusalem en mycket större man. Vare sig folkskarorna inser det eller inte är den här mannen Messias, den största människa som någonsin levt. Men när denne framtida kung kommer inom synhåll blir nog somliga förvånade.

³ De ser ingen vagn, inga löpare, inga hästar – och verkligen inga elefanter. Nej, Jesus rider på ett helt vanligt lastdjur, en åsna.a Varken Jesus eller åsnan är prydd i någon prålig utstyrsel. På åsnans rygg finns ingen dyrbar sadel, bara några klädesplagg som Jesus närmaste efterföljare har brett ut. Varför väljer Jesus att komma till Jerusalem på ett sådant sätt, när mycket mindre framstående personer har krävt stor pompa och ståt?

4. Hur skulle den messianske kungen komma till Jerusalem, enligt vad Guds ord förutsade?

⁴ Jesus uppfyller en profetia: ”Ropa ut din glädje. ... Jubla i triumf, dotter Jerusalem. Se! Din kung kommer till dig. Han är rättfärdig och kommer med räddning, han är ödmjuk och rider på en åsna.” (Sakarja 9:9) Den här profetian visade att Guds smorde, Messias, en dag skulle framträda för Jerusalems folk som Guds utvalde kung. Och att han red in i staden på en åsna skulle vittna om en underbar egenskap hos honom: ödmjukhet.

5. Varför är Jesus ödmjukhet en så tilltalande egenskap, och varför är det viktigt att vi lär oss att efterlikna hans ödmjukhet?

⁵ Jesus ödmjukhet är en av hans mest tilltalande egenskaper. Det är en egenskap som väcker djupa känslor hos oss. Som förra kapitlet visade är Jesus ensam ”vägen och sanningen och livet”. (Johannes 14:6) Det är tydligt att ingen av alla de miljarder människor som har vandrat på jorden ens har varit i närheten av att vara så betydelsefull som Guds son. Ändå fanns det hos Jesus inte ett spår av den stolta, högmodiga och uppblåsta inställning som man så ofta ser hos ofullkomliga människor. Om vi ska vara Jesus efterföljare måste vi bekämpa varje tendens att vara stolta. (Jakob 4:6) Kom ihåg att Jehova hatar högmod. Det är därför viktigt att vi lär oss att efterlikna Jesus ödmjukhet.

Jesus ödmjukhet under hans föremänskliga tillvaro

6. Vad är ödmjukhet, och hur visste Jehova att Messias skulle vara ödmjuk?

⁶ Ödmjukhet är motsatsen till högmod och stolthet. Det är en egenskap som kommer inifrån och som präglar en persons tal, uppförande och sätt att behandla andra. Hur visste Jehova att Messias skulle vara ödmjuk? Han visste att hans son återspeglade hans eget fullkomliga exempel. (Johannes 10:15) Han hade också sett exempel på sin sons ödmjukhet tidigare.

7–9. a) Hur visade Mikael ödmjukhet i samband med sin konfrontation med Satan? b) Hur kan vi efterlikna Mikael när det gäller att visa ödmjukhet?

⁷ I Judas brev ges ett intressant exempel: ”När ärkeängeln Mikael hade en konflikt med djävulen och de diskuterade om Moses döda kropp vågade han inte döma honom och uttrycka sig nedsättande. Han sa: ’Det är Jehovas sak att gå till rätta med dig.’” (Judas 9) Mikael är ett namn som används om Jesus i hans roll som ärkeängel – som befälhavare för Jehovas himmelska armé av änglar – före och efter hans liv på jorden.b (1 Thessalonikerna 4:16) Men lägg märke till hur Mikael hanterade den här konfrontationen med Satan.

⁸ Judas berättelse visar inte vad Satan ville göra med Moses kropp, men vi kan vara säkra på att han hade något ont i tankarna. Han kanske ville försöka få israeliterna att använda denne trogne mans kropp i samband med falsk tillbedjan. Mikael motsatte sig Satans onda plan men visade samtidigt självbehärskning. Satan förtjänade verkligen en tillrättavisning, men vid den tid då Mikael diskuterade med Satan hade han ännu inte anförtrotts ”allt dömande”. Han menade därför att det var Jehova Gud som skulle framföra en sådan dom. (Johannes 5:22) Som ärkeängel hade Mikael stor myndighet, men han underordnade sig ödmjukt Jehova och försökte inte få mer myndighet. Han var ödmjuk och medveten om sina begränsningar.

⁹ Judas blev inspirerad att skriva om den här händelsen av en viss orsak. Somliga kristna på Judas tid var tyvärr inte ödmjuka, utan högmodiga. Judas skrev: ”Dessa människor talar nedsättande om allt som de egentligen inte förstår.” (Judas 10) Vi ofullkomliga människor har lätt för att ge efter för stolthet. När det är något i församlingen som vi inte förstår, kanske ett beslut som äldstekretsen har fattat, hur reagerar vi då? Om vi skulle uttala oss kritiskt och negativt, fast vi inte känner till alla faktorer som ligger till grund för de äldstes beslut, skulle vi då inte visa brist på ödmjukhet? Vi vill i stället efterlikna Mikael, eller Jesus, och låta bli att döma i saker som Gud inte har gett oss någon myndighet över.

10, 11. a) Vad är imponerande när det gäller Guds sons villighet att ta emot uppdraget att bege sig till jorden? b) Hur kan vi efterlikna Jesus ödmjukhet?

¹⁰ Guds son visade också ödmjukhet genom att ta emot uppdraget att bege sig till jorden. Tänk på vad han behövde avstå från. Han var ärkeängeln. Han var också ”Ordet” – Jehovas egen talesman. (Johannes 1:1–3) Han levde i himlen, Jehovas ”upphöjda, heliga och praktfulla boning”. (Jesaja 63:15) Men Sonen ”gav upp allt han hade och tog en slavs gestalt och blev människa”. (Filipperna 2:7) Tänk också på vad hans uppdrag på jorden inbegrep. Hans liv överfördes till en judisk jungfrus livmoder för att utvecklas där under nio månader. Han föddes som ett hjälplöst spädbarn i en fattig snickares familj. Under hela sin uppväxt underordnade han sig sina ofullkomliga föräldrar, trots att han själv var fullkomlig. (Lukas 2:40, 51, 52) Vilken enastående ödmjukhet!

¹¹ Kan vi efterlikna Jesus ödmjukhet genom att villigt ta emot uppdrag som ibland kanske verkar vara obetydliga eller mindre tilltalande? Vårt uppdrag att predika de goda nyheterna kanske verkar vara en mindre tilltalande uppgift när människor är likgiltiga, hånfulla eller fientliga. (Matteus 28:19, 20) Men om vi håller ut i det här arbetet kan vi hjälpa till att rädda liv. Och vi kan lära oss att vara ödmjuka genom att efterlikna Jesus Kristus.

Jesus ödmjukhet som människa

12–14. a) Hur visade Jesus ödmjukhet när människor berömde honom? b) Hur behandlade Jesus andra ödmjukt? c) Hur djupgående var Jesus ödmjukhet?

¹² Jesus tjänst på jorden kännetecknades av ödmjukhet från början till slut. Han visade ödmjukhet genom att låta sin Far få all lovprisning och ära. Människor berömde ofta Jesus för hans visa ord, hans mäktiga underverk och hans godhet. Men Jesus tog aldrig åt sig äran själv, utan gav Jehova äran. (Markus 10:17, 18; Johannes 7:15, 16)

¹³ Jesus visade ödmjukhet genom det sätt han behandlade människor på. Han förklarade att han inte hade kommit till jorden för att bli betjänad utan för att betjäna andra. (Matteus 20:28) Han visade ödmjukhet genom att vara mild, snäll och resonlig. När hans efterföljare gjorde honom besviken, läxade han aldrig upp dem. Han ansträngde sig alltid för att motivera dem. (Matteus 26:39–41) När han försökte dra sig undan för att få vila men folkskarorna inte lät honom vara i fred, skickade han inte i väg dem, utan gav ut av sig själv och lärde dem ”många sanningar”. (Markus 6:30–34) När en kvinna som inte var israelit enträget bad honom att bota hennes dotter, sa han först att han inte tänkte göra det. Men han avfärdade henne inte på ett hårt sätt. Och som vi ska se i kapitel 14 gav han sedan med sig, eftersom hon visade en enastående tro. (Matteus 15:22–28)

¹⁴ På många olika sätt levde Jesus upp till sina egna ord om sig själv: ”Jag är mild och ödmjuk.” (Matteus 11:29) Han var inte bara artig eller låtsades vara ödmjuk. Hans ödmjukhet var helt och hållet äkta. Inte undra på att Jesus tyckte att det var väldigt viktigt att lära sina efterföljare att vara ödmjuka!

Jesus lärde sina efterföljare att vara ödmjuka

15, 16. Vilken inställning skulle Jesus efterföljare ha, till skillnad från den inställning som styresmännen hade?

¹⁵ Det tog lång tid för Jesus apostlar att lära sig att vara ödmjuka. Jesus försökte gång på gång att lära dem det. Vid ett tillfälle fick Jakob och Johannes sin mor att fråga Jesus om han kunde lova dem framträdande platser i Guds rike. Jesus svarade ödmjukt: ”Det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan det bestämmer min Far.” De tio andra apostlarna blev arga på Jakob och Johannes. (Matteus 20:20–24) Hur hanterade Jesus det här problemet?

¹⁶ Han tillrättavisade dem alla vänligt och sa: ”Ni vet att folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare, och den som vill vara främst bland er, han ska vara er slav.” (Matteus 20:25–27) Apostlarna hade förmodligen sett hur stolta, ärelystna och själviska folkens styresmän kunde vara. Jesus visade att hans efterföljare måste vara annorlunda än sådana maktlystna despoter. De måste vara ödmjuka. Fattade apostlarna poängen?

17–19. a) På vilket oförglömligt sätt gav Jesus sina apostlar en lektion i ödmjukhet kvällen innan han dog? b) Vilken var den mest kraftfulla lektion i ödmjukhet som Jesus gav som människa?

¹⁷ Det var inte lätt för dem. Det här var varken första eller sista gången som Jesus försökte lära dem detta. När de en gång tidigare hade diskuterat vem av dem som var viktigast, hade han ställt ett litet barn mitt ibland dem och sagt åt dem att vara mer lika barn, som inte är så benägna att vara stolta, ärelystna och prestigemedvetna, som vuxna ofta är. (Matteus 18:1–4) Men kvällen innan han dog märkte han att hans apostlar fortfarande hade problem med stoltheten. Han gav dem då en mycket minnesvärd lektion. Han band en handduk om sig och utförde den lägsta av alla uppgifter, en uppgift som tjänarna på den tiden vanligtvis utförde för familjens gäster. Jesus tvättade fötterna på var och en av apostlarna – även på Judas, som snart skulle förråda honom! (Johannes 13:1–11)

¹⁸ Jesus hjälpte dem att förstå lärdomen när han sa: ”Jag har ... gett er ett mönster.” (Johannes 13:15) Förstod de äntligen att de behövde vara ödmjuka? Senare samma kväll diskuterade de återigen vem av dem som var viktigast! (Lukas 22:24–27) Ändå fortsatte Jesus att ha tålamod med dem och undervisade dem ödmjukt. Sedan gav han dem den kraftfullaste lektionen av alla: ”Han [ödmjukade] sig och var lydig ända till döden, ja döden på en tortyrpåle.” (Filipperna 2:8) Jesus var villig att bli avrättad på ett förödmjukande sätt, orättvist fördömd som en brottsling och hädare. Hans död gjorde honom unik, för han visade ödmjukhet på ett sätt som ingen annan av Jehovas skapelser visat – på ett fullkomligt sätt.

¹⁹ Kanske var det den här sista lektionen i ödmjukhet som Jesus gav sina trogna apostlar som berörde dem allra mest. De glömde det aldrig. Bibeln berättar att de här männen var ödmjuka i sitt arbete flera årtionden senare. Hur är det då med oss?

Kommer du att följa Jesus exempel?

20. Hur kan vi veta om vi är ödmjuka?

²⁰ Paulus uppmanar oss var och en: ”Bevara samma inställning som Kristus Jesus hade.” (Filipperna 2:5) Precis som Jesus måste vi vara ödmjuka. Hur kan vi veta om vi är det? Tänk på det Paulus påminner oss om: ”Var inte omedgörliga eller självupptagna, utan var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva.” (Filipperna 2:3) Vår syn på andra människor kan alltså visa om vi verkligen är ödmjuka. Vi måste tänka högre om andra än om oss själva och se dem som viktigare. Kommer du att tillämpa det rådet?

21, 22. a) Varför måste kristna tillsyningsmän vara ödmjuka? b) Hur kan vi visa att vi är klädda i ödmjukhet?

²¹ Många år efter Jesus död tänkte aposteln Petrus fortfarande på hur viktigt det är att vara ödmjuk. Han lärde kristna tillsyningsmän att betjäna församlingen på ett ödmjukt sätt och aldrig härska över Jehovas får. (1 Petrus 5:2, 3) Ansvar rättfärdigar inte stolthet. Tvärtom. Ansvar ökar behovet av äkta ödmjukhet. (Lukas 12:48) Den här egenskapen är naturligtvis viktig för alla kristna, inte bara för tillsyningsmännen.

²² Petrus glömde säkert aldrig den kväll då Jesus tvättade hans fötter – trots Petrus invändningar! (Johannes 13:6–10) Petrus skrev till de kristna: ”Ni ska alla klä er i ödmjukhet mot varandra.” (1 Petrus 5:5, fotnot) Uttrycket ”klä er” för tanken till en tjänare som binder ett förkläde om sig för att utföra en enkel syssla. Frasen kan mycket väl påminna oss om det tillfälle då Jesus band en handduk om sig innan han ställde sig på knä och tvättade lärjungarnas fötter. Om vi efterliknar Jesus och är ödmjuka tycker vi inte att det är under vår värdighet att utföra vilken uppgift Gud än ger oss. Andra ska kunna se vår ödmjukhet, som om vi var klädda i den.

23, 24. a) Varför måste vi motstå varje tendens att vara högmodiga? b) Vilken felaktig uppfattning om ödmjukhet kommer nästa kapitel att rätta till?

²³ Högmod är som ett gift. Verkningarna kan vara förödande. Det är en egenskap som kan göra den mest begåvade människa oanvändbar för Jehova. Ödmjukhet däremot kan göra även den enklaste människa mycket användbar för honom. Om vi dag efter dag försöker bli bättre på den här värdefulla egenskapen och anstränger oss för att vara ödmjuka som Jesus, får vi en underbar belöning. Petrus skrev: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.” (1 Petrus 5:6) Jehova upphöjde verkligen Jesus för att han ödmjukade sig så fullständigt. Jehova kommer på liknande sätt att gärna belöna dig för din ödmjukhet.

²⁴ Tyvärr menar somliga att ödmjukhet är ett tecken på svaghet. Jesus exempel hjälper oss att se hur fel den uppfattningen är, eftersom han, den ödmjukaste av alla människor, också var den modigaste. Det kommer nästa kapitel att handla om.

1–3. Vilken fara ställs Jesus inför, och hur reagerar han?

EN MOBB är på väg för att gripa Jesus. Männen är beväpnade med svärd och påkar. Det är en stor skara, och i hopen finns soldater. Drivna av ett gemensamt ont uppsåt drar de fram längs Jerusalems mörka gator, tvärs över Kidrondalen och upp på Olivberget. Det är fullmåne, men ändå bär de facklor och lampor. Behöver de lysa upp vägen för att månen är skymd av moln? Eller tror de att deras offer gömmer sig bland skuggorna? En sak är säker. Den som tror att Jesus kryper ihop någonstans av fruktan känner inte den mannen.

² Jesus är medveten om den fara som hotar, men han stannar där han är och väntar. Mobben närmar sig med Judas i spetsen, han som hade varit en nära vän till Jesus. Judas är så fräck att han förråder Jesus – han identifierar sin tidigare mästare med en hycklad hälsning och en kyss. Men Jesus bevarar sitt lugn. Han går fram och ställer sig framför mobben. ”Vem söker ni?” frågar han. ”Jesus från Nasaret”, svarar de.

³ De flesta skulle darra av skräck inför en sådan beväpnad mobb. Kanske är det så den här hopen väntar sig att mannen framför dem ska reagera. Men Jesus ryggar inte tillbaka, han tar inte till flykten och kommer inte med några lögner. Han säger helt enkelt: ”Det är jag.” Han uppträder så lugnt, så modigt att männen blir häpna. De ryggar tillbaka och faller till marken! (Johannes 18:1–6; Matteus 26:45–50; Markus 14:41–46)

4–6. a) Vad liknas Guds son vid, och varför det? b) Nämn tre sätt som Jesus visade mod på.

⁴ Hur kunde Jesus uppträda så lugnt och behärskat i en så extremt farlig situation? Svaret kan uttryckas i ett enda ord: mod. Det är få egenskaper som man beundrar lika mycket hos en ledare som mod, och mod är något som en ledare verkligen behöver. Ingen människa har någonsin varit lika modig som Jesus. I förra kapitlet läste vi om hur ödmjuk Jesus var. Han kallades med rätta ”Guds lamm”. (Johannes 1:29) Men Jesus mod gör att han också omnämns på ett helt annat sätt. Bibeln säger så här om Guds son: ”Se, lejonet som är av Judas stam.” (Uppenbarelseboken 5:5)

⁵ Lejon förknippas ofta med mod. Har du någon gång stått ansikte mot ansikte med en fullvuxen lejonhane? Om du har gjort det fanns det förmodligen något som skyddade dig mot det respektingivande djuret, kanske ett stängsel i en djurpark. Men en sådan upplevelse kan ändå vara skrämmande. När du stirrade det här stora, kraftiga djuret i ögonen och det med stadig blick stirrade tillbaka på dig, kunde du nog knappast tänka dig att ett lejon någonsin skulle fly av fruktan. Bibeln talar om ”lejonet, som är djurens konung och som inte viker för någon”. (Ordspråksboken 30:30) Sådant mod har Jesus.

⁶ Vi ska nu se närmare på hur Jesus visade lejonlikt mod på tre sätt: genom att stå upp för sanningen, genom att försvara rättvisan och genom att inte rygga tillbaka för motstånd. Vi kommer också att se att vi alla – oavsett om vi av naturen är modiga eller inte – kan efterlikna Jesus och vara modiga.

Han stod modigt upp för sanningen

7–9. a) Vad hände när Jesus var 12 år, och hur skulle du ha känt dig om du hade varit i den situationen? b) Hur visade Jesus mod när han resonerade med lärarna i templet?

⁷ I en värld som styrs av Satan, som är ”far till all lögn”, krävs det ofta mod att stå upp för sanningen. (Johannes 8:44; 14:30) Jesus väntade inte tills han blev vuxen med att ta ställning för sanningen. När han var 12 år kom han bort från sina föräldrar efter påskfirandet i Jerusalem. I tre dagar sökte Maria och Josef förtvivlat efter pojken. Till slut hittade de honom i templet. Vad gjorde han där? ”Han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor.” (Lukas 2:41–50) Sätt dig in i den här situationen.

⁸ Historiker säger att några av de främsta religiösa ledarna vanligtvis stannade kvar i templet efter högtiderna och undervisade på en av de rymliga förgårdarna. Människor brukade sitta vid deras fötter och lyssna och ställa frågor. De här lärda männen var väl insatta i den mosaiska lagen och även i de otaliga komplicerade lagar och traditioner som människor infört och som under årens lopp blivit fler och fler. Hur tror du att du skulle ha känt dig om du hade suttit mitt ibland dem? Osäker och rädd? Det hade varit helt naturligt. Och tänk om du bara hade varit 12 år! Många barn och ungdomar är blyga. (Jeremia 1:6) En del gör allt de kan för att inte dra till sig lärarnas uppmärksamhet i skolan. De är rädda att de ska få en fråga, rädda att hamna i blickpunkten, rädda att de ska skämma ut sig eller bli utskrattade.

⁹ Men här satt nu Jesus helt orädd mitt ibland de lärda männen och ställde djupa frågor till dem. Och han gjorde mer än så. Berättelsen säger: ”Alla som hörde Jesus blev imponerade av hur mycket han förstod och hur han svarade.” (Lukas 2:47) Bibeln talar inte om vad han sa vid det här tillfället, men vi kan vara övertygade om att han inte bara upprepade de falska läror som de religiösa lärarna propagerade för. (1 Petrus 2:22) Nej, han försvarade Guds ords sanning, och hans åhörare blev säkert förvånade över att en 12-årig pojke kunde uttala sig så insiktsfullt och modigt.

10. Hur efterliknar unga i vår tid Jesus mod?

¹⁰ Många unga i vår tid följer i Jesus fotspår. De är inte fullkomliga som Jesus var, men de efterliknar honom och väntar inte med att stå upp för sanningen tills de blir vuxna. De ställer taktfulla frågor till människor, både när de är i skolan och vid andra tillfällen, och lyssnar och resonerar respektfullt med dem om sanningen. (1 Petrus 3:15) De här ungdomarna har ofta hjälpt klasskompisar, lärare och andra att bli Jesus efterföljare. Deras mod måste verkligen göra Jehova glad! I hans ord liknas sådana ungdomar vid daggdroppar – uppfriskande, behagliga och många. (Psalm 110:3)

11, 12. Hur stod Jesus modigt upp för sanningen som vuxen?

¹¹ Som vuxen stod Jesus gång på gång modigt upp för sanningen. Hans tjänst inleddes rentav med en konfrontation som många skulle kalla mycket skrämmande. Inte som den mäktige ärkeängeln, utan som en enkel människa blev Jesus tvungen att konfronteras med Satan, den mäktigaste och farligaste av alla Jehovas fiender. Jesus stod emot Satan och tillbakavisade hans felaktiga tillämpning av ett uttalande i de inspirerade Skrifterna. Jesus avslutade konfrontationen genom att modigt befalla: ”Försvinn, Satan!” (Matteus 4:2–11)

¹² Jesus gav på så sätt mönstret för sin tjänst. Han försvarade modigt sin Fars ord mot alla försök att förvränga det eller tillämpa det på fel sätt. Religiösa lögner var vanliga på den tiden, precis som de är i vår tid. Jesus sa till de religiösa ledarna: ”Ni [upphäver] Guds ord med era traditioner, som ni har ärvt och för vidare.” (Markus 7:13) Dessa män var högt aktade av folk i allmänhet, men Jesus var orädd och kallade dem blinda vägledare och hycklare.a (Matteus 23:13, 16) Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att visa mod på det här sättet?

13. Vad får vi inte glömma när vi försöker efterlikna Jesus, men vilken förmån har vi?

¹³ Vi får naturligtvis inte glömma att vi inte har Jesus förmåga att läsa hjärtan och inte heller hans myndighet att döma. Men vi kan efterlikna honom när det gäller att modigt stå upp för sanningen. När vi till exempel avslöjar falska religiösa läror om Gud, hans vilja och hans ord, sprider vi ljus i en värld som är förmörkad av Satans propaganda. (Matteus 5:14; Uppenbarelseboken 12:9, 10) Vi hjälper människor att bli befriade från slaveri under falska läror som skrämmer dem och som skadar deras förhållande till Gud. Vilken förmån vi har som får se uppfyllelsen av Jesus löfte: ”Sanningen ska göra er fria.” (Johannes 8:32)

Han försvarade modigt rättvisan

14, 15. a) Bland annat hur visade Jesus ”vad verklig rättvisa är”? b) Vilka fördomar ignorerade Jesus när han talade med en samarisk kvinna?

¹⁴ Det var förutsagt i en av Bibelns profetior att Messias skulle ”visa nationerna vad verklig rättvisa är”. (Matteus 12:18; Jesaja 42:1) Jesus började verkligen göra det medan han var här på jorden. Han visade stort mod genom att alltid behandla människor på ett rättvist och opartiskt sätt. Han vägrade till exempel att låta sig påverkas av de oskriftenliga fördomar och den trångsynthet som präglade människorna i samhället omkring honom.

¹⁵ När Jesus talade med en samarisk kvinna vid brunnen i Sykar blev hans lärjungar förvånade. Varför det? Judarna i allmänhet kände förakt för samarierna, ett förakt som hade funnits i många, många år. (Esra 4:4) Dessutom såg vissa rabbiner ner på kvinnor. De rabbinska reglerna, som senare skrevs ner, avrådde män från att samtala med kvinnor och antydde till och med att kvinnor var ovärdiga att bli undervisade i Guds lag. Man betraktade i synnerhet samariska kvinnor som orena. Jesus ignorerade sådana orättvisa fördomar och undervisade öppet den samariska kvinnan (som levde ett omoraliskt liv). Han berättade till och med för henne att han var Messias. (Johannes 4:5–27)

16. Varför måste vi ha modet att vara annorlunda när det gäller fördomar?

¹⁶ Händer det ibland att du kommer i kontakt med fördomsfulla människor? De kanske drar elaka skämt om människor av andra nationaliteter eller med annan etnisk bakgrund, säger nedsättande saker om personer av det motsatta könet eller ser ner på dem som inte har samma ekonomiska eller sociala ställning som de själva. Vi som är Jesus efterföljare tar avstånd från sådana hatiska attityder och arbetar hårt för att avlägsna varje spår av fördomar vi kan ha. (Apostlagärningarna 10:34) Vi behöver alla mod för att kunna vara rättvisa och fördomsfria.

17. Hur ingrep Jesus i templet, och varför det?

¹⁷ Mod fick också Jesus att värna om Guds folks renhet och den anordning för ren tillbedjan som fanns då. Tidigt under sin tjänst gick han in på tempelområdet i Jerusalem och blev upprörd när han såg försäljarna och växlarna sköta sina affärer där. Han fylldes av hängivenhet för det som är rätt och drev ut de giriga männen och deras djur. (Johannes 2:13–17) Han gjorde samma sak igen längre fram, mot slutet av sin tjänst. (Markus 11:15–18) Det han gjorde gav honom säkert många mäktiga fiender, men han tvekade inte. Varför inte det? Ända sedan han var barn hade han kallat templet sin Fars hus – och det var så han kände det. (Lukas 2:49) Att förorena den rena tillbedjan som utövades där var en orättvisa som han inte kunde se genom fingrarna med. Hans brinnande hängivenhet gav honom modet att göra vad som behövdes.

18. Hur kan vi visa mod när det gäller församlingens renhet?

¹⁸ Jesus efterföljare i vår tid är också mycket intresserade av Guds folks renhet och anordningen för ren tillbedjan. Om de lägger märke till att en medkristen begår en allvarlig synd, blundar de inte bara för det. De är modiga och pratar med personen. (1 Korinthierna 1:11) De ser till att de äldste i församlingen får reda på saken. De äldste kan hjälpa dem som är andligt sjuka och kan också se till att renheten i församlingen bevaras. (Jakob 5:14, 15)

19, 20. a) Vilka orättvisor var vanliga på Jesus tid, och vilken press utsattes Jesus för? b) Varför vägrar vi som följer Jesus att engagera oss i politik och bli inblandade i våld, och bland annat hur blir vi belönade för vår ståndpunkt?

¹⁹ Men bekämpade Jesus alla orättvisor? Det fanns gott om orättvisor i hans omgivning. Hans hemland var ockuperat av en främmande makt. Romarna förtryckte judarna med sin militära närvaro, beskattade dem hårt och blandade sig i deras religionsutövning. Det är inte att undra på att många ville att Jesus skulle engagera sig i politiken på den tiden. (Johannes 6:14, 15) Återigen behövde han visa mod.

²⁰ Jesus förklarade att hans rike inte var någon del av världen. Genom sitt exempel lärde han sina efterföljare att inte engagera sig i politiska konflikter utan i stället inrikta sig på att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Johannes 17:16; 18:36) Han gav dem en värdefull lärdom angående neutralitet när mobben kom för att gripa honom. Petrus reagerade snabbt och svingade impulsivt sitt svärd och skadade en av männen. Det är lätt att förstå Petrus reaktion. Om det någon gång hade verkat berättigat att använda våld, så var det den natt då Guds oskyldige son utsattes för angrepp. Men Jesus fastställde då vad som skulle vara normen för hans efterföljare ända till vår tid: ”Stick tillbaka svärdet igen, för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.” (Matteus 26:51–54) Jesus efterföljare på den tiden behövde verkligen mod för att kunna vara fridsamma, och det behöver vi också. Vi som tillhör Guds folk i dag har hållit fast vid vår kristna neutralitet och är därför kända för att inte delta i vår tids många krig, massakrer, upplopp och liknande våldshandlingar. Det fina ryktet är en av belöningarna för vårt mod.

Han var modig när han mötte motstånd

21, 22. a) Vilken hjälp fick Jesus innan han mötte sin svåraste prövning? b) Hur visade Jesus mod ända till slutet?

²¹ Jehovas son visste långt i förväg att han skulle möta svårt motstånd när han var här på jorden. (Jesaja 50:4–7) Han hotades många gånger till livet, något som kulminerade i den händelse som beskrivs i början av det här kapitlet. Hur kunde Jesus bevara sitt mod trots sådana faror? Ja, vad gjorde Jesus innan mobben kom för att gripa honom? Han bad innerligt till Jehova. Och vad gjorde Jehova? Bibeln säger att Jesus blev bönhörd. (Hebréerna 5:7) Jehova sände en ängel från himlen för att styrka sin modige son. (Lukas 22:42, 43)

²² Strax efter det att Jesus hade blivit styrkt sa han till sina apostlar: ”Res er upp, vi ska gå nu.” (Matteus 26:46) Tänk vilket mod de här orden vittnar om. ”Vi ska gå nu”, sa han, fullt medveten om att han skulle be mobben skona hans vänner, att de alla skulle överge honom och fly och att han skulle få fortsätta ensam och möta den svåraste prövningen i sitt liv. Ensam genomgick han en olaglig och orättvis rättegång, utsattes för hån och tortyr och led en plågsam död. Han förblev modig genom hela situationen.

23. Förklara varför det inte var dumdristigt av Jesus att göra som han gjorde när han ställdes inför fara och hotades med döden.

²³ Var Jesus dumdristig? Nej. Verkligt mod har inget med dumdristighet att göra. Jesus lärde i själva verket sina efterföljare att vara försiktiga och försöka undvika faror för att kunna fortsätta att göra Guds vilja. (Matteus 4:12; 10:16) Men i det här fallet visste Jesus att det var omöjligt att dra sig undan. Han visste vad Jehova ville att han skulle göra. Jesus var helt besluten att fortsätta vara lojal mot honom. Det fanns därför inget alternativ. Det var bara att fortsätta framåt, rakt in i prövningen.

24. Varför vet vi att vi kan vara modiga vilken prövning vi än ställs inför?

²⁴ Jesus efterföljare har modigt vandrat i hans fotspår. Många har stått fasta trots hån, förföljelse, gripanden, fängelsestraff, tortyr och dödshot. Hur kan ofullkomliga människor vara så modiga? Inte av egen kraft. Vi som följer Jesus får hjälp från Jehova, precis som Jesus fick. (Filipperna 4:13) Var därför aldrig rädd för vad framtiden kan föra med sig. Var fast besluten att fortsätta vara lojal, så kommer Jehova att ge dig det mod du behöver. Fortsätt att hämta styrka av vår ledares, Jesus, exempel. Han sa: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33)

1–3. Under vilka omständigheter håller Jesus en predikan en vårdag år 31 v.t., och varför blir hans åhörare förundrade?

DET är en vårdag år 31 v.t. Jesus Kristus befinner sig i närheten av Kapernaum, en livlig stad vid Galileiska sjöns nordvästra strand. Uppe på ett berg i området har Jesus bett ensam hela natten. När morgonen gryr kallar han på sina lärjungar, och bland dem väljer han ut 12, som han kallar apostlar. Under tiden har stora folkskaror kommit hit – en del från avlägsna platser – och de är samlade på en jämn plats på berget. De är ivriga att få höra vad han har att säga och att bli botade från sina sjukdomar. Jesus gör dem inte besvikna. (Lukas 6:12–19)

² Jesus går fram till dem som har samlats och botar alla som är sjuka. Till slut, när inte en enda av dem plågas av någon allvarlig sjukdom, sätter han sig ner och börjar undervisa dem.a Det han säger den här vårdagen måste förvåna hans åhörare. De har aldrig hört någon undervisa som han gör. Han hänvisar varken till muntliga traditioner eller till ansedda judiska rabbiner för att ge tyngd åt sin undervisning. Han citerar i stället gång på gång från de inspirerade hebreiska skrifterna. Han använder ett enkelt språk och undervisar människorna på ett sätt de kan förstå. När han har talat färdigt är folkskarorna förundrade. Det har de verkligen skäl att vara. De har just lyssnat till den visaste människa som någonsin levt! (Matteus 7:28, 29)

³ Den här predikan finns nedtecknad i Guds ord, och där kan vi också läsa om mycket annat som Jesus sa och gjorde. Det är bra att undersöka vad Bibeln säger om Jesus, för i honom finns ”alla vishetens ... skatter”. (Kolosserna 2:3) Varifrån fick han denna vishet – förmågan att omsätta kunskap och förstånd i handling? Hur märktes det i hans sätt att leva att han var vis, och hur kan vi följa hans exempel?

”Varifrån har den mannen fått sin vishet?”

4. Vilken fråga ställde Jesus åhörare i Nasaret, och varför det?

⁴ Under en av sina predikofärder besökte Jesus Nasaret, den stad där han hade vuxit upp, och började undervisa i synagogan där. Många av hans åhörare blev förvånade och undrade: ”Varifrån har den mannen fått sin vishet?” De kände hans familj – hans föräldrar och syskon – och visste att han hade vuxit upp under enkla förhållanden. (Matteus 13:54–56; Markus 6:1–3) Säkert visste de också att den här vältalige snickaren inte hade gått i någon av de ansedda rabbinska skolorna. (Johannes 7:15) Deras fråga verkade därför logisk.

5. Varifrån fick Jesus sin vishet, enligt vad han själv sa?

⁵ Jesus var fullkomlig och hade ett fullkomligt sinne. Men det var inte därför han var så vis. Längre fram under sin tjänst, när han undervisade offentligt i templet, förklarade han att hans vishet kom från en mycket högre källa. Han sa: ”Det jag lär ut kommer inte från mig utan från honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Fadern, som hade sänt Sonen, var alltså källan till hans vishet. (Johannes 12:49) Men hur fick Jesus vishet från Jehova?

6, 7. På vilka sätt fick Jesus vishet från sin Far?

⁶ Jehovas heliga ande var verksam i Jesus hjärta och sinne. Angående Jesus som den utlovade Messias förutsade Jesaja: ”Jehovas ande ska vila över honom, fylla honom med vishet och förstånd, goda råd och styrka, kunskap och djup respekt för Jehova.” (Jesaja 11:2) Jehovas ande vilade över honom och vägledde hans tankar och beslut, och därför kunde man se en överlägsen vishet i allt han sa och gjorde.

⁷ Jesus fick vishet från sin Far också på ett annat sätt. Som vi såg i kapitel 2 hade Jesus under sin föremänskliga tillvaro, som spände över oräkneliga tidsåldrar, tillfälle att lära känna sin Fars sätt att tänka och hans syn på saker och ting. Vi kan knappast föreställa oss hur djup den vishet var som Sonen fick när han arbetade vid sin Fars sida som ”en skicklig arbetare” när Jehova skapade allt annat, både levande och livlöst. Vi förstår varför Sonen under sin föremänskliga tillvaro beskrivs som visheten personifierad. (Ordspråksboken 8:22–31; Kolosserna 1:15, 16) Under sin tjänst på jorden kunde Jesus använda den vishet han hade fått när han var tillsammans med sin Far i himlen.b (Johannes 8:26, 28, 38) Vi behöver därför inte bli förvånade över den stora kunskap och djupa insikt som Jesus ord vittnar om eller det sunda omdöme som kännetecknade allt han gjorde.

8. Hur kan vi som Jesus efterföljare få vishet?

⁸ Vi som följer Jesus måste också vända oss till Jehova för att få vishet. (Ordspråksboken 2:6) Jehova ger oss naturligtvis inte vishet mirakulöst, men han besvarar våra innerliga böner om att få den vishet vi behöver för att klara av problemen i livet. (Jakob 1:5) Den visheten får vi inte utan ansträngning. Vi måste fortsätta att söka efter den ”som efter gömda skatter”. (Ordspråksboken 2:1–6) Ja, vi måste fortsätta att gräva djupt i Guds ord, där Guds vishet finns, och anpassa vårt liv efter det vi lär oss. Ett av de bästa sätten att få vishet är att tänka på vad Jesus sa och gjorde. Vi ska undersöka några olika områden och se exempel på hur Jesus handlade vist och hur vi kan efterlikna honom.

Det Jesus sa

9. Vad var det som gjorde Jesus undervisning så överlägsen?

⁹ Människor samlades kring Jesus bara för att få höra vad han hade att säga. (Markus 6:31–34; Lukas 5:1–3) Och det är inte förvånande, för när Jesus öppnade sin mun fick de höra enastående visdomsord! Hans undervisning visade hur djup kunskap han hade i Guds ord och hur väl han förstod människor. Hans undervisning är till nytta för människor överallt, både nu och då. Vi ska granska några exempel på den vishet vi finner i det Jesus sa, han som var den förutsagde Underbare rådgivaren. (Jesaja 9:6)

10. Vilka egenskaper uppmanar Jesus oss att arbeta på, och varför det?

¹⁰ Bergspredikan, som nämndes i inledningen, är den längsta sammanhängande framställning vi har av det Jesus lärde. Den avbryts inte av berättande text eller av andras kommentarer. I den här predikan ger Jesus oss inte bara råd om hur vi ska tala och uppföra oss. Han går mycket djupare än så. Eftersom Jesus visste att tankar och känslor leder till ord och handlingar uppmanade han oss att arbeta på inre egenskaper, till exempel ödmjukhet, hunger efter det som är rätt, barmhärtighet, frid och kärlek till andra. (Matteus 5:5–9, 43–48) När vi blir bättre på sådana egenskaper börjar vi tala och uppföra oss på ett sätt som Jehova tycker om och som stärker våra relationer till andra människor. (Matteus 5:16)

11. Vad gör Jesus förutom att beskriva vilka handlingar vi ska undvika?

¹¹ Jesus berättar inte bara vilka handlingar vi ska undvika, utan varnar också för tankar och begär som kan leda till sådana handlingar. Han uppmanar oss till exempel inte bara att avhålla oss från våld. Nej, han varnar oss för att låta vrede ligga och gro inom oss. (Matteus 5:21, 22; 1 Johannes 3:15) Han förbjuder inte bara äktenskapsbrott, utan varnar för det begär som börjar i hjärtat och som leder till otrohet. Han uppmanar oss att inte titta på sådant som kan väcka orätta begär hos oss. (Matteus 5:27–30) Jesus tar itu med orsakerna, inte bara symtomen. Han riktar fokus på de tankar och begär som leder till orätta handlingar. (Psalm 7:14)

12. Hur betraktar vi Jesus råd, och varför det?

¹² Det ligger verkligen stor vishet i Jesus ord! Det är inte förvånande att alla var ”helt förundrade över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Vi som är hans efterföljare betraktar hans visa råd som ett mönster för hur vi bör leva. Vi försöker arbeta på de egenskaper som han uppmanade oss att visa – bland annat barmhärtighet, frid och kärlek – eftersom vi vet att vi då kommer att uppföra oss på ett sätt som Jehova tycker om. Vi anstränger oss att bli av med de negativa känslor och begär som han varnade för – bland annat bitter vrede och omoraliska begär – eftersom vi vet att det kommer att hjälpa oss att undvika orätta handlingar. (Jakob 1:14, 15)

Det Jesus gjorde

13, 14. Hur visade Jesus att han var vis när han valde hur han skulle leva sitt liv?

¹³ Jesus visade inte bara att han var vis genom det han sa, utan också genom det han gjorde. Hela hans liv – hans beslut, hans syn på sig själv och hans sätt att behandla andra – präglades verkligen av vishet. Vi ska se på några exempel som visar att Jesus lät sig ledas av ”praktisk vishet och tankeförmåga”. (Ordspråksboken 3:21)

¹⁴ En vis person fattar bra beslut. Jesus var vis när han valde hur han skulle leva sitt liv. Kan du föreställa dig vilket liv han kunde ha levt? Han kunde ha byggt ett imponerande hus, haft en framgångsrik affärsverksamhet och fått en framträdande ställning i världen. Men Jesus visste att det ”är meningslöst och ett jagande efter vind” att fokusera på sådant i livet. (Predikaren 4:4; 5:10) Att göra det är dårskap, motsatsen till vishet. Jesus valde att leva ett enkelt liv. Han var inte intresserad av att tjäna pengar eller skaffa sig ägodelar. (Matteus 8:20) I linje med det han lärde var hans öga ”fokuserat”. Han var inriktad på en enda sak – att göra Guds vilja. (Matteus 6:22, fotnot) Jesus använde sin tid och sin energi på ett vist sätt och satte Guds rike främst i livet, något som är mycket viktigare och mycket mer givande än att skaffa sig pengar och saker. (Matteus 6:19–21) Han gav oss därigenom ett exempel som är värt att följa.

15. Hur kan vi visa att vi är fokuserade på att sätta Guds rike främst i livet, och varför är det vist att göra det?

¹⁵ Vi som är Jesus efterföljare inser hur vist det är att vara fokuserade på att sätta Guds rike först i livet. Vi undviker därför att dra på oss onödiga skulder och gå upp i sådant som tar på krafterna och kräver mycket uppmärksamhet. (1 Timoteus 6:9, 10) Många har gjort förändringar för att förenkla sin livsstil så att de kan använda mer tid till tjänsten, kanske till och med vara heltidsförkunnare. Det visaste vi kan göra är att låta Guds rike få främsta platsen i livet, för det ger oss den största lyckan och tillfredsställelsen. (Matteus 6:33)

16, 17. a) Hur visade Jesus att han var ödmjuk och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv? b) Hur kan vi visa att vi är ödmjuka och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva?

¹⁶ Bibeln förknippar vishet med ödmjukhet och förmågan att vara medveten om sina begränsningar. (Ordspråksboken 11:2) Jesus var ödmjuk och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv. Han visste att han inte skulle kunna omvända alla som hörde hans budskap. (Matteus 10:32–39) Han insåg också att det fanns en gräns för hur många människor han personligen skulle kunna nå. Han var därför vis och anförtrodde sina efterföljare arbetet att göra lärjungar. (Matteus 28:18–20) Han erkände ödmjukt att de skulle göra ”ännu större gärningar” än han gjorde, eftersom de skulle nå fler människor över ett större område och under en längre tid. (Johannes 14:12) Dessutom insåg Jesus att även han behövde hjälp. Han tog emot hjälp av de änglar som kom för att betjäna honom i vildmarken och av den ängel som kom för att styrka honom i Getsemane. När Guds son som mest behövde hjälp ropade han högt. (Matteus 4:11; Lukas 22:43; Hebréerna 5:7)

¹⁷ Vi måste också vara ödmjuka och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva. Vi vill verkligen arbeta helhjärtat och anstränga oss kraftigt i arbetet med att predika och göra lärjungar. (Lukas 13:24; Kolosserna 3:23) Men samtidigt måste vi komma ihåg att Jehova inte jämför oss med andra, och det ska inte heller vi göra. (Galaterna 6:4) Praktisk vishet kommer att hjälpa oss att sätta upp realistiska mål efter våra förmågor och omständigheter. Visheten kommer också att hjälpa dem som har ansvar i församlingen att inse att de har begränsningar och att de ibland behöver hjälp och stöd. Ödmjukhet kommer att få dem att tacksamt ta emot hjälp och att inse att Jehova mycket väl kan låta en medtroende bli ”ett stort stöd” för dem. (Kolosserna 4:11)

18, 19. a) Vad visar att Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar? b) Varför har vi goda skäl att vara resonliga, och hur kan vi visa att vi har en positiv inställning till varandra?

¹⁸ ”Visheten från ovan är ... resonlig”, sägs det i Jakob 3:17. Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar. Han var mycket väl medveten om deras fel och brister, men han såg det goda hos dem. (Johannes 1:47) Han visste att de skulle överge honom den natt då han blev gripen, men han tvivlade inte på deras lojalitet. (Matteus 26:31–35; Lukas 22:28–30) Petrus förnekade tre gånger att han ens kände Jesus. Ändå bad Jesus för Petrus och visade att han litade på att han skulle vara trogen. (Lukas 22:31–34) Den sista natten av sitt liv på jorden bad Jesus för sina lärjungar. Han inriktade sig inte på deras misstag, utan talade positivt om vad de hade gjort fram till dess och sa till sin Far: ”De har hållit ditt ord.” (Johannes 17:6) Trots deras ofullkomligheter anförtrodde han dem arbetet med att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Jesus visade att han hade förtroende för dem, och det gav dem utan tvivel den styrka de behövde för att kunna utföra det arbete som han hade befallt dem att utföra.

¹⁹ Vi som är Jesus efterföljare har goda skäl att följa hans exempel när det gäller detta. Om Guds fullkomlige son var resonlig och inte förväntade för mycket av sina ofullkomliga lärjungar, hur mycket mer bör då inte vi som ofullkomliga människor vara resonliga och ha tålamod med varandra! (Filipperna 4:5) Vi koncentrerar oss inte på våra bröder och systrars fel och brister, utan ser det goda hos dem. Vi gör klokt i att komma ihåg att Jehova har dragit dem till sig. (Johannes 6:44) Han måste alltså se något gott hos dem, och det bör också vi göra. En positiv inställning kommer att hjälpa oss att inte bara ”överse med ... felsteg” hos andra, utan också tänka efter hur vi ska kunna berömma dem. (Ordspråksboken 19:11) När vi visar att vi har förtroende för våra bröder och systrar hjälper vi dem att göra sitt bästa i tjänsten för Jehova och att tjäna honom med glädje. (1 Thessalonikerna 5:11)

20. Vad ska vi göra med den skatt av vishet som finns i evangelieskildringarna, och varför det?

²⁰ Evangelieskildringarna av Jesus liv och tjänst är en verklig skatt av vishet! Hur kan vi ta vara på den här ovärderliga gåvan? I slutet av bergspredikan uppmanade Jesus sina åhörare att inte bara lyssna på hans visa uttalanden utan också följa dem. (Matteus 7:24–27) När vi formar våra tankar, motiv och handlingar efter Jesus visa ord och gärningar får vi hjälp att leva det bästa tänkbara livet nu och att hålla oss kvar på vägen till evigt liv. (Matteus 7:13, 14) Det finns verkligen inget bättre eller visare vi kan göra!

1, 2. Varför blir en pappa glad när han ser att hans barn lyder honom, och hur återspeglar hans känslor Jehovas känslor?

EN PAPPA tittar ut genom fönstret och ser sin son spela boll med några kompisar. Plötsligt studsar bollen ut på gatan. Pojken tittar efter bollen och vill hämta den. En av kompisarna säger åt honom att springa ut på gatan och göra det, men han skakar på huvudet. ”Det får jag inte”, säger han. Pappan ler för sig själv.

² Varför blir pappan glad? Därför att han har lärt sin son att inte gå ut på gatan ensam. När pojken lyder – fast han inte vet att hans pappa tittar – förstår pappan att hans son håller på att lära sig lydnad, och han vet att det kommer att vara till skydd för honom. Pappan känner det på samma sätt som vår himmelske Far. Jehova vet att om vi ska kunna vara lojala och få uppleva den underbara framtid som han har i beredskap åt oss, måste vi lära oss att lita på honom och lyda honom. (Ordspråksboken 3:5, 6) Därför sände han oss den bäste lärare som någonsin funnits på jorden.

3, 4. Hur kunde Jesus lära sig lydnad och göras ”fullkomlig”?

³ Bibeln säger något om Jesus som kan verka förvånande: ”Fast han var son lärde han sig lydnad av sitt lidande. Och sedan han hade gjorts fullkomlig blev han ansvarig för att alla som lyder honom ska få evig räddning.” (Hebréerna 5:8, 9) Denne förstfödde son hade funnits till i oräkneliga tidsåldrar i himlen. Han såg Satan och de andra upproriska änglarna vara olydiga, men han förenade sig inte med dem. I en inspirerad profetia sägs det om honom: ”Jag var inte upprorisk.” (Jesaja 50:5) Så om Jesus alltid hade varit lydig mot Jehova, hur kan det då sägas att han ”lärde ... sig lydnad”? Hur kunde en redan fullkomlig skapelse göras ”fullkomlig”?

⁴ Vi kan ta en illustration. En soldat har ett svärd av järn. Det har inte prövats i strid, men det är fulländat för sitt ändamål och vackert utformat. Men han byter ut det mot ett svärd av starkare material – härdat stål. Det här svärdet har redan visat sig fungera bra i strid. Visst är det ett förståndigt byte! På liknande sätt hade Jesus alltid varit lydig innan han kom till jorden. Men sedan han varit här på jorden var hans lydnad av en helt annan kvalitet. Den var nu härdad, så att säga. Jesus lydnad hade prövats på ett sätt som aldrig hade varit möjligt i himlen.

5. Varför hade Jesus lydnad så stor betydelse, och vad ska vi ta upp i det här kapitlet?

⁵ Lydnad var av allra största betydelse i samband med Jesus uppdrag på jorden. Som ”den siste Adam” kom Jesus hit för att göra det som vår förste förfader inte gjorde – vara lydig mot Jehova Gud, även under provsättning. (1 Korinthierna 15:45) Men Jesus lydnad var inte mekanisk. Han var lydig av hela sitt sinne, hela sitt hjärta och hela sin själ. Och han lydde med glädje. Att göra sin Fars vilja var till och med viktigare för honom än att äta! (Johannes 4:34) Vad kommer att hjälpa oss att efterlikna Jesus lydnad? Vi ska först se på Jesus motiv. Om vi har samma motiv som han får vi hjälp både att stå emot frestelser och att göra Guds vilja. Vi ska också se på några av de belöningar vi får om vi är lydiga som Jesus.

Vad som motiverade Jesus att vara lydig

6, 7. Vad motiverade Jesus att vara lydig?

⁶ Jesus lydnad grundade sig på det som fanns i hans hjärta. Som vi såg i kapitel 3 var han alltid ödmjuk. Stolthet får människor att förakta tanken på att behöva lyda. Ödmjukhet däremot hjälper oss att lyda Jehova villigt. (2 Moseboken 5:1, 2; 1 Petrus 5:5, 6) Jesus lydnad grundade sig också på vad han älskade och vad han hatade.

⁷ Framför allt älskade Jesus sin himmelske Far, Jehova. Detta kommer att behandlas mer ingående i kapitel 13. Kärleken fick Jesus att ha djup respekt för Jehova. Hans kärlek till sin Far var så innerlig och hans respekt för honom så djup att han inte ville göra något som sårade honom. Hans respekt för Jehova var en av anledningarna till att Jehova hörde hans böner. (Hebréerna 5:7) Jesus är nu kung i Guds rike, och han styr på ett sätt som visar att han har djup respekt för Jehova och alltid vill göra det han tycker om. (Jesaja 11:3)

8, 9. Vilken inställning hade Jesus till rättfärdighet och till ondska, som det var förutsagt, och hur visade han det?

⁸ Någon som älskar Jehova måste också hata det han hatar. Lägg märke till den här profetian som riktades till den messianske kungen: ”Du älskar det som är rätt, och du hatar det som är ont. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än andra kungar.” (Psalm 45:7) När Jehova utvalde, eller smorde, Jesus till att bli kung, kunde Jesus glädja sig mer ”än andra kungar” i Davids släktlinje. Varför det? Hans belöning blir mycket större än deras, hans styre oändligt mycket bättre. Han belönas för att hans kärlek till det som är rätt och hans hat till det som är ont fick honom att lyda Gud i allt.

⁹ Hur kom Jesus känslor när det gällde rättfärdighet och ondska till uttryck? Hur reagerade han till exempel när lärjungarna följde hans anvisningar i predikoarbetet och därför blev välsignade? Han blev sprudlande glad. (Lukas 10:1, 17, 21) Och hur kände han det när folket i Jerusalem gång på gång var olydiga och avvisade hans kärleksfulla försök att hjälpa dem? Han grät över deras upproriskhet. (Lukas 19:41, 42) Jesus reagerade starkt både när människor gjorde det som var gott och när de gjorde det som var ont.

10. Vilka känslor måste vi uppodla när det gäller det som är gott och det som är ont, och vad kan hjälpa oss att göra det?

¹⁰ När vi tänker på Jesus inställning får vi hjälp att granska våra egna motiv till att lyda Jehova. Trots att vi är ofullkomliga kan vi lära oss att älska det som är gott och hata det som är ont. Vi måste be Jehova om hjälp att få sådana känslor som han och hans son har. (Psalm 51:10) Samtidigt måste vi undvika sådant som gör att de här känslorna försvagas. Därför är det viktigt att vi är noga när vi väljer underhållning och umgänge. (Ordspråksboken 13:20; Filipperna 4:8) Om vi har samma motiv som Jesus kommer vi inte att lyda bara för att vi måste. Vi kommer att göra det som är rätt därför att vi älskar att göra det. Vi kommer att undvika det som är orätt därför att vi hatar det, inte därför att vi är rädda att bli avslöjade.

”Han syndade aldrig”

11, 12. a) Vad hände tidigt under Jesus tjänst? b) Vad sa Satan först, och vilken listig taktik använde han?

¹¹ Att Jesus hatade synd blev tydligt redan i början av hans tjänst. Efter sitt dop tillbringade han 40 dagar och 40 nätter i vildmarken utan mat. Djävulen kom sedan för att fresta honom. Lägg märke till hur listig han var. (Matteus 4:1–11)

¹² Satan sa först: ”Om du är Guds son, befall då att de här stenarna ska bli bröd.” (Matteus 4:3) Hur kände sig Jesus efter sin långa fasta? Bibeln säger kort och gott att han var mycket hungrig. (Matteus 4:2) Satan utnyttjade det naturliga behovet av mat, och utan tvivel väntade han avsiktligt tills Jesus var i ett fysiskt försvagat tillstånd. Lägg också märke till hur fräckt Satan uttryckte sig: ”Om du är Guds son.” Satan visste att Jesus var ”den förstfödde av allt skapat”. (Kolosserna 1:15) Men Jesus lät inte Satan provocera honom till olydnad. Jesus visste att det inte var Guds vilja att han skulle använda sin kraft för själviska syften. Han vägrade att göra det och visade att han ödmjukt litade på att Jehova skulle ge honom det han behövde och vägleda honom. (Matteus 4:4)

13–15. a) Hur frestade Satan Jesus andra och tredje gången, och hur reagerade Jesus? b) Hur vet vi att Jesus hela tiden var tvungen att vara på sin vakt mot Satan?

¹³ Inför den andra frestelsen tog Satan med sig Jesus till en högt belägen plats, upp på tempelmurens högsta punkt. Satan förvrängde listigt Guds ord och försökte få Jesus att kasta sig ner från tempelmuren, så att änglarna skulle bli tvungna att rädda honom. Om folkmassorna vid templet fick se ett sådant underverk, skulle någon sedan våga ifrågasätta att Jesus var den utlovade Messias? Och om människorna erkände att Jesus var Messias efter en sådan imponerande uppvisning, skulle han då inte slippa en mängd problem och svårigheter? Kanske det. Men Jesus visste att det var Jehovas vilja att Messias skulle utföra sitt uppdrag på ett ödmjukt sätt. Det var inte meningen att människor skulle sätta tro till honom på grund av spektakulära uppvisningar. (Jesaja 42:1, 2) Återigen vägrade Jesus att vara olydig mot Jehova. Berömmelse var ingenting som lockade honom.

¹⁴ Skulle då makt kunna locka honom? I sitt tredje försök erbjöd Satan Jesus världens alla riken i utbyte mot att Jesus tillbad honom en gång. Funderade Jesus en stund på Satans erbjudande? ”Försvinn, Satan!” svarade han och tillade: ”Det står ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du ska tillbe, och det är bara honom du ska tjäna.’” (Matteus 4:10) Ingenting skulle någonsin kunna få Jesus att tillbe en annan gud. Inget erbjudande om makt eller inflytande i den här världen skulle kunna få honom att vara olydig.

¹⁵ Gav Satan upp? Han avlägsnade sig på Jesus befallning. Men i Lukas evangelium sägs det att djävulen lämnade honom ”i väntan på ett annat tillfälle”. (Lukas 4:13) Ja, Satan skulle få andra tillfällen att sätta Jesus på prov och fresta honom ända till slutet. Bibeln säger att Jesus blev ”prövad på alla sätt”. (Hebréerna 4:15) Jesus var därför hela tiden tvungen att vara på sin vakt, och det måste också vi vara.

16. Hur frestar Satan oss, och hur kan vi stå emot hans lockelser?

¹⁶ Satan fortsätter att fresta Guds tjänare i vår tid. Eftersom vi är ofullkomliga är det tyvärr ofta lätt för honom att göra det. Han är listig och vet att vi har en tendens att vara själviska, stolta och maktlystna, och därför använder han sig ofta av materiella frestelser. Det är därför viktigt att vi stannar upp ibland och uppriktigt granskar oss själva. Vi kan reflektera över det som sägs i 1 Johannes 2:15–17. När vi gör det kan vi fråga oss om kroppens begär, en längtan efter materiella ägodelar och en önskan att imponera på andra i viss mån har försvagat vår kärlek till Jehova. Vi måste komma ihåg att slutet närmar sig för den här världen och dess härskare, Satan. Men vi vill stå emot hans listiga försök att få oss att synda! Må vi efterlikna vår Mästare, för ”han syndade aldrig”. (1 Petrus 2:22)

”Jag [gör] alltid ... det som gläder honom”

17. Vilken inställning hade Jesus till att lyda sin Far, men hur kan en del resonera?

¹⁷ Att vara lydig inbegriper mycket mer än att bara undvika att synda. Det inbegriper också att aktivt göra något. Jesus gjorde allt som hans Far befallde honom att göra. Han förklarade: ”Jag [gör] alltid ... det som gläder honom.” (Johannes 8:29) Jesus fann glädje i att lyda. Nu kanske en del tänker att det inte kan ha varit så svårt för Jesus att vara lydig. De kanske menar att han bara behövde lyda Jehova, som är fullkomlig, medan vi ofta måste lyda ofullkomliga människor som har myndighet på olika områden. Men faktum är att Jesus var lydig mot ofullkomliga människor som hade myndighet.

18. Hur var Jesus ett utmärkt föredöme i fråga om lydnad under sin uppväxt?

¹⁸ När Jesus växte upp hade hans ofullkomliga föräldrar, Josef och Maria, myndighet över honom. Han kunde säkert lättare än de flesta andra barn se sina föräldrars fel och brister. Var han upprorisk mot dem? Började han tala om för dem hur de skulle ta hand om familjen? Lägg märke till vad som sägs i Lukas 2:51 om den 12-årige Jesus: ”Han fortsatte att underordna sig dem.” Genom sin lydnad var han en bra förebild för barn och ungdomar som försöker lyda sina föräldrar och visa dem tillbörlig respekt. (Efesierna 6:1, 2)

19, 20. a) Vilka speciella svårigheter ställdes Jesus inför när det gällde att lyda ofullkomliga människor? b) Varför ska vi vara lydiga mot dem som har ledningen i församlingen?

¹⁹ När det gällde att lyda ofullkomliga människor ställdes Jesus inför svårigheter som vi i vår tid aldrig behöver uppleva. Tänk på vilken speciell tid han levde i. Judarnas sätt att tillbe Jehova, med deras tempel i Jerusalem och deras prästerskap, hade länge haft Jehovas godkännande men skulle snart bli förkastat och ersatt av den kristna församlingen. (Matteus 23:33–38) Många av de religiösa ledarna lärde ut falska läror hämtade från grekisk filosofi. I templet hade korruption blivit så vanligt att Jesus kallade templet ”ett tjuvnäste”. (Markus 11:17) Fick detta Jesus att hålla sig borta från templet och synagogorna? Nej. De här platserna hade fortfarande Jehovas godkännande. Till dess Jehova ingrep och förändrade situationen visade Jesus lydnad genom att vara med vid högtiderna i templet och gå till synagogan. (Lukas 4:16; Johannes 5:1)

²⁰ Om Jesus var lydig under de här omständigheterna, hur mycket mer bör då inte vi vara lydiga i våra dagar! Vi lever ju i en helt annan tid, när ren tillbedjan har blivit återställd. Gud försäkrar oss om att han aldrig kommer att låta Satan fördärva hans återställda folk. (Jesaja 2:1, 2; 54:17) Vi ser visserligen synd och ofullkomlighet inom den kristna församlingen. Men ska vi använda andras fel och brister som en ursäkt för att inte lyda Jehova och kanske utebli från möten eller börja kritisera de äldste? Det vill vi aldrig göra! Vi ger dem som tar ledningen i församlingen vårt helhjärtade stöd. Vi visar lydnad genom att vara med vid möten och sammankomster och tillämpa de bibliska råd som vi får där. (Hebréerna 10:24, 25; 13:17)

21. Hur reagerade Jesus när människor försökte hindra honom från att lyda Gud, och hur kan vi efterlikna honom?

²¹ Jesus lät aldrig människor, inte ens välmenande vänner, hindra honom från att lyda Jehova. Aposteln Petrus, till exempel, försökte övertyga Jesus om att han inte alls skulle behöva lida och dö. Jesus förkastade Petrus välmenta men vilseledande råd om att han skulle vara barmhärtig mot sig själv. (Matteus 16:21–23) I vår tid får Jesus efterföljare ofta uppleva hur välmenande släktingar försöker övertala dem att inte lyda Guds lagar och principer. Men precis som Jesus efterföljare under det första århundradet är vi fast beslutna att ”lyda Gud mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29)

Belöningar som vår lydnad för med sig

22. Vilken fråga gav Jesus svaret på, och hur gjorde han det?

²² När Jesus stod inför döden blev hans lydnad prövad till det yttersta. Den här svåra dagen ”lärde han sig lydnad” i ordets fulla bemärkelse. Han gjorde sin Fars vilja, inte sin egen. (Lukas 22:42) Han var fullkomligt lojal ända till slutet. (1 Timoteus 3:16) Han gav svaret på den mycket gamla frågan: Kan en fullkomlig människa fortsätta att vara lydig mot Jehova även under provsättning? Adam hade inte varit det, inte heller Eva. Sedan kom Jesus, och han visade genom sitt liv och sin död att svaret på den frågan är ja. Den främste av alla Jehovas skapelser gav det kraftfullaste tänkbara svaret. Han var lydig också när hans lydnad kostade honom oerhört mycket.

23–25. a) Vilket samband finns det mellan lydnad och lojalitet? Illustrera. b) Vad handlar nästa kapitel om?

²³ När vi lyder Jehova visar vi att vi älskar honom och vill vara lojala mot honom. Jesus var lydig och visade fullständig lojalitet mot Jehova, och det har hela mänskligheten nytta av. (Romarna 5:19) Och han blev rikligen belönad av Jehova. Om vi lyder Jesus kommer Jehova också att belöna oss, för alla som lyder Jesus ska få ”evig räddning”! (Hebréerna 5:9)

²⁴ De som är lojala mot Jehova blir också belönade på ett annat sätt. I Ordspråksboken 10:9 sägs det: ”Den som är lojal kan vara trygg.” Om lojalitet liknas vid ett stort vackert hus byggt av många små tegelstenar, kan varje lydnadshandling jämföras med en enskild tegelsten. En tegelsten kan verka obetydlig, men varje sten har sin plats, sitt värde. Och när många tegelstenar fogas samman byggs det upp något som är av mycket större värde. När den ena lydnadshandlingen efter den andra fogas samman, dag efter dag och år efter år, bygger vi upp lojalitetens vackra hus.

²⁵ Lydnad för Jehova under en lång tid för tanken till en annan egenskap – uthållighet. I nästa kapitel ska vi se hur vi kan efterlikna Jesus när det gäller den egenskapen.

1–3. a) Hur känner Jesus det när han är i Getsemane trädgård, och vad är orsaken? b) Vad kan sägas om Jesus exempel när det gäller uthållighet, och vilka frågor uppstår?

PÅFRESTNINGEN är enorm. Jesus har aldrig tidigare upplevt en så stor mental och känslomässig press. Det är de sista timmarna av hans liv på jorden. Tillsammans med sina apostlar kommer han till en välbekant plats, Getsemane trädgård. De har ofta samlats här, men den här natten behöver han få vara för sig själv en stund. Han lämnar apostlarna och går längre in i trädgården, där han faller på knä och börjar be. Han ber så innerligt och känner så svår ångest att hans svett blir ”som blodsdroppar som ... [faller] på marken”. (Lukas 22:39–44)

² Varför känner Jesus sådan ångest? Han vet visserligen att han snart ska få utstå extremt fysiskt lidande, men det är inte därför han känner som han gör. Det är något mycket viktigare som oroar honom. Han oroar sig för sin Fars namn, och han inser att mänsklighetens framtid är beroende av att han förblir trogen. Jesus vet hur viktigt det är att han håller ut. Om han misslyckas, drar han stor vanära över Jehovas namn. Men han förblir trogen genom hela prövningen och är det bästa exemplet på uthållighet någonsin på jorden. Och när han drar sitt sista andetag ropar han triumferande: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30)

³ Bibeln uppmanar oss att noga tänka på Jesus uthållighet. (Hebréerna 12:1–3) Då uppstår några viktiga frågor: Vilka prövningar fick Jesus utstå? Vad var det som hjälpte honom att hålla ut? Hur kan vi följa hans exempel? Innan vi besvarar de här frågorna ska vi ta reda på vad uthållighet egentligen är.

Vad är uthållighet?

4, 5. a) Vad är uthållighet? b) Hur kan man illustrera att uthållighet inbegriper mer än att bara uppleva prövningar?

⁴ Då och då får vi alla lida ”på grund av olika prövningar”. (1 Petrus 1:6) Men att vi går igenom en prövning, betyder det nödvändigtvis att vi visar uthållighet under prövningen? Nej. Det grekiska substantiv som återges med ”uthållighet” avser ”förmågan att härda ut eller hålla modet uppe under svårigheter”. Angående det slags uthållighet som bibelskribenterna syftar på förklarar en bibelkännare: ”Det är den anda som kan stå ut med saker och ting, inte bara med resignation, utan med ett levande hopp. ... Det är den egenskap som håller en man stående med ansiktet mot vinden. Det är den dygd som kan förvandla den hårdaste prövning till härlighet, eftersom den bortom smärtan ser målet.” (William Barclay, 1964: New Testament Words)

⁵ Så bara för att man går igenom prövningar betyder inte det att man har uthållighet. I biblisk bemärkelse inbegriper uthållighet att man bevarar en rätt sinnesinställning och inte förlorar hoppet när man går igenom prövningar. Vi kan ta en illustration: Två män sitter i fängelse under liknande omständigheter men av helt olika orsaker. Den ene, en förbrytare, är bitter och avtjänar resignerat sitt straff. Den andre, en sann kristen som sitter i fängelse för att han tillber Jehova, förlorar inte modet, utan bevarar en positiv inställning därför att han ser sin situation som ett tillfälle att visa sin tro. Förbrytaren kan knappast anses vara ett exempel i fråga om att visa uthållighet. Den lojale kristne däremot är ett utmärkt exempel på det. (Jakob 1:2–4)

6. Hur blir vi mer uthålliga?

⁶ Uthållighet är en nödvändig egenskap om vi ska bli räddade. (Matteus 24:13) Men vi föds inte med den här viktiga egenskapen. Uthållighet är något man måste lära sig. Hur gör man det? ”Svårigheterna ger uthållighet”, sägs det i Romarna 5:3. Ja, om vi verkligen vill bli mer uthålliga kan vi inte vara rädda och dra oss undan alla situationer som prövar vår tro. Nej, vi måste gå igenom dem. Uthållighet blir resultatet av att vi dag efter dag ställs inför prövningar, stora och små, och övervinner dem. Varje prövning vi klarar av stärker oss inför nästa prövning. Vi blir naturligtvis inte mer uthålliga i egen kraft. Det är viktigt att ”förlita sig på Guds kraft”. (1 Petrus 4:11) För att hjälpa oss att förbli lojala har Jehova gett oss bästa tänkbara hjälp – sin sons exempel. Vi ska se närmare på Jesus fullkomliga exempel i fråga om att visa uthållighet.

Vad Jesus fick utstå

7, 8. Vad fick Jesus utstå när slutet på hans liv på jorden närmade sig?

⁷ Mot slutet av sitt liv på jorden fick Jesus utstå den ena grymheten efter den andra. Förutom den extremt svåra mentala stress han upplevde den sista natten kan vi tänka på den besvikelse han måste ha känt och den förödmjukelse han utsattes för. Han blev förrådd av en nära medarbetare, övergiven av sina närmaste vänner och orättvist dömd i en olaglig rättegång. Medlemmarna av landets högsta religiösa domstol hånade honom under rättegången, spottade på honom och slog honom med knytnävarna. Men han utstod allt detta med lugn, värdighet och styrka. (Matteus 26:46–49, 56, 59–68)

⁸ Under sina sista timmar fick Jesus utstå ett obeskrivligt fysiskt lidande. Han blev pryglad, svårt slagen på ett sätt som sägs ha ”slitit upp djupa sår och orsakat avsevärd blodförlust”. Han blev upphängd på en påle, avrättad på ett sätt som medförde ”en långsam död med maximal smärta och maximalt lidande”. (JAMA, 21 mars 1986) Tänk på de svåra plågor han måste ha känt när stora spikar slogs in genom hans händer och fötter och fäste honom vid pålen. (Johannes 19:1, 16–18) Föreställ dig den olidliga smärta han fick utstå när pålen restes upp och kroppsvikten slet i såren där spikarna satt och hans såriga rygg skrapade mot pålen. Och det här extremt svåra fysiska lidandet utstod han samtidigt som han upplevde den mentala press som beskrevs i inledningen till det här kapitlet.

9. Vad är inbegripet i att vi lyfter upp vår tortyrpåle och följer Jesus?

⁹ Vad kan vi få utstå som Jesus efterföljare? Jesus sa: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han ... lyfta upp sin tortyrpåle och alltid följa mig.” (Matteus 16:24) Uttrycket ”tortyrpåle” används här bildligt och representerar lidande, skam och till och med död. Att följa Jesus är ingen lätt väg. Våra kristna normer gör oss annorlunda. Den här världen hatar oss, eftersom vi inte är någon del av den. (Johannes 15:18–20; 1 Petrus 4:4) Men vi är ändå villiga att lyfta upp vår tortyrpåle – ja, vi är beredda att lida, till och med dö, hellre än att sluta upp med att följa vårt stora föredöme. (2 Timoteus 3:12)

10–12. a) Varför utgjorde ofullkomligheterna hos människorna i Jesus omgivning ett uthållighetsprov för honom? b) Nämn några prövande situationer som Jesus fick uthärda.

¹⁰ Under sin tjänst ställdes Jesus inför andra prövningar som orsakades av ofullkomligheterna hos människorna i hans omgivning. Kom ihåg att han var ”en skicklig arbetare” som Jehova använde när jorden och allt liv på den skapades. (Ordspråksboken 8:22–31) Jesus visste alltså vad Jehovas avsikt var med människorna. De skulle återspegla Jehovas egenskaper, njuta av livet och ha fullkomlig hälsa. (1 Moseboken 1:26–28) När Jesus var på jorden såg han de tragiska följderna av synden ur ett annat perspektiv – han var själv en människa och fick uppleva vad det innebar att ha en människas känslor. Det måste verkligen ha plågat honom att se hur långt bort från Adams och Evas ursprungliga fullkomlighet människorna hade kommit. Jesus ställdes därför inför ett uthållighetsprov. Skulle han bli missmodig och ge upp och tänka att människorna var så ofullkomliga att de aldrig skulle kunna ändra sig? Vi ska se.

¹¹ Många judar var oemottagliga för Jesus budskap, och det plågade honom så mycket att han grät öppet. Lät han deras likgiltighet dämpa hans entusiasm eller få honom att sluta upp med att predika? Tvärtom. ”Varje dag undervisade han i templet.” (Lukas 19:41–44, 47) Han blev ”djupt bedrövad” över fariséernas känslolöshet när de noga iakttog honom för att se om han skulle bota en viss man på sabbaten. Lät han sig skrämmas av de här egenrättfärdiga motståndarna? Verkligen inte! Han gav inte efter, utan botade mannen – mitt inne i synagogan dessutom! (Markus 3:1–5)

¹² Något som också måste ha varit en prövning för Jesus var hans närmaste lärjungars svagheter. Som vi läste om i kapitel 3 gav de gång på gång uttryck åt sin önskan att få framträdande ställningar. (Matteus 20:20–24; Lukas 9:46) Mer än en gång uppmanade Jesus dem att vara ödmjuka. (Matteus 18:1–6; 20:25–28) Men de hade svårt att lära sig det. Ja, den sista kvällen han var tillsammans med dem grälade de om vem av dem som var störst! (Lukas 22:24) Gav Jesus upp hoppet om dem och menade att de var oförbätterliga? Nej. Han var alltid tålmodig, positiv och uppmuntrande. Han fortsatte att se det goda hos dem. Han visste att de innerst inne älskade Jehova och verkligen ville göra hans vilja. (Lukas 22:25–27)

13. Vilka prövningar som liknar dem som Jesus fick utstå kan vi ställas inför?

¹³ Vi kan ställas inför prövningar som liknar dem som Jesus fick utstå. Vi träffar kanske människor som är likgiltiga för budskapet om Guds rike eller som till och med fördömer det. Kommer vi att låta sådana negativa reaktioner slå ner modet på oss, eller kommer vi att fortsätta att entusiastiskt förkunna? (Titus 2:14) Våra bröders och systrars ofullkomligheter kan också sätta oss på prov. Ett tanklöst ord eller en obetänksam handling kan såra våra känslor. (Ordspråksboken 12:18) Kommer vi att låta våra medtroendes fel och brister få oss att ge upp hoppet om dem, eller kommer vi att fortsätta att överse med deras svagheter och se det goda hos dem? (Kolosserna 3:13)

Vad hjälpte Jesus att hålla ut?

14. Vilka två saker hjälpte Jesus att stå fast?

¹⁴ Vad hjälpte Jesus att stå fast och fortsätta vara lojal trots den kränkande behandling och alla de besvikelser och allt det lidande han fick utstå? Det var särskilt två saker som hjälpte Jesus. För det första blickade han uppåt – han vände sig till ”den Gud som ger ... uthållighet”. (Romarna 15:5) För det andra blickade han framåt – han koncentrerade sig på det som hans uthållighet skulle resultera i. Vi ska se på de här sakerna en i taget.

15, 16. a) Vad visar att Jesus inte förlitade sig på sin egen kraft när det gällde att hålla ut? b) Vad var Jesus övertygad om när det gällde sin Far, och varför det?

¹⁵ Trots att Jesus var Guds fullkomlige son förlitade han sig inte på sin egen kraft när det gällde att hålla ut. Nej, han vände sig till sin himmelske Far och bad honom om hjälp. Aposteln Paulus skrev: ”Kristus [frambar], med förtvivlade rop och tårar, innerliga böner och vädjanden till den som kunde rädda honom från döden.” (Hebréerna 5:7) Lägg märke till att Jesus inte frambar enbart vädjanden utan också innerliga böner. Uttrycket ”innerlig bön” avser en bön där man enträget bönfaller Gud om hjälp. Att uttrycket står i plural visar att Jesus bad ödmjukt till Jehova mer än en gång. Ja, i Getsemane trädgård bad Jesus intensivt gång på gång. (Matteus 26:36–44)

¹⁶ Jesus var helt övertygad om att Jehova skulle besvara hans böner, eftersom han visste att hans Far ”hör bön”. (Psalm 65:2) Under sin föremänskliga tillvaro hade han, den förstfödde Sonen, sett hur hans Far besvarat sina lojala tillbedjares böner. I himlen hade han bland annat varit ögonvittne till hur Jehova sände en ängel för att besvara profeten Daniels innerliga bön – till och med innan Daniel hade bett färdigt. (Daniel 9:20, 21) Skulle då inte Fadern svara när hans enfödde son vädjade till honom ”med förtvivlade rop och tårar”? Jehova besvarade sin sons innerliga böner och sände en ängel för att ge honom kraft att hålla ut och vara lojal. (Lukas 22:43)

17. Varför måste vi vända oss till Gud om vi ska kunna hålla ut, och hur ska vi göra det?

¹⁷ Om vi ska kunna hålla ut måste också vi vända oss till den Gud ”som ger ... kraft”. (Filipperna 4:13) Om Guds fullkomlige son kände att han behövde be innerligt till Jehova om hjälp, bör då inte vi göra det i ännu högre grad? Precis som Jesus kan vi behöva be till Jehova gång på gång. (Matteus 7:7) Vi väntar oss inte att få besök av en ängel, men en sak kan vi vara säkra på: Vår kärleksfulle Gud kommer att lyssna till de lojala kristna som ”ber och vädjar innerligt till honom dag och natt”. (1 Timoteus 5:5) Oavsett vilka prövningar vi ställs inför – dålig hälsa, en närståendes död, förföljelse från motståndare – kommer Jehova att besvara våra innerliga böner om att få den vishet, det mod och den kraft vi behöver för att kunna hålla ut. (2 Korinthierna 4:7–11; Jakob 1:5)

18. Hur såg Jesus bortom lidandet mot det som låg framför honom?

¹⁸ Den andra saken som hjälpte Jesus att hålla ut var att han blickade framåt. Han såg bortom lidandet mot det som låg framför honom. Bibeln säger om Jesus: ”På grund av den glädje som låg framför honom dog han en smärtsam död på en tortyrpåle.” (Hebréerna 12:2) Jesus exempel visar hur hopp, glädje och uthållighet samverkar. Det kan sammanfattas så här: Hoppet ger glädje, och glädjen ger uthållighet. (Romarna 15:13; Kolosserna 1:11) Jesus hade fantastiska framtidsutsikter. Han visste att han genom att vara trogen skulle hjälpa till att upphöja sin Fars namn. Han skulle dessutom kunna återköpa den mänskliga familjen från synd och död. Jesus hade också hoppet att få regera som kung och tjäna som överstepräst för att ge lydiga människor ytterligare välsignelser. (Matteus 20:28; Hebréerna 7:23–26) Att Jesus koncentrerade sig på de framtidsutsikter och det hopp han hade gav honom oerhört stor glädje, och den glädjen i sin tur hjälpte honom att hålla ut.

19. Hur kan vi låta hopp, glädje och uthållighet samverka när vi ställs inför sådant som prövar vår tro?

¹⁹ Precis som Jesus måste vi låta hopp, glädje och uthållighet samverka. ”Gläd er i hoppet”, sa aposteln Paulus och tillade: ”Håll ut under prövningar.” (Romarna 12:12) Upplever du just nu något som prövar din tro? Se då framåt. Glöm inte att din uthållighet kommer att ge ära åt Jehovas namn. Håll blicken fäst vid det dyrbara hoppet om Guds rike. Se dig själv i Guds nya värld, och föreställ dig hur du njuter av välsignelserna där. Att du ser fram emot uppfyllelsen av Jehovas underbara löften – hur hans namn ska bli upphöjt, hur ondskan ska tas bort från jorden och hur sjukdom och död ska försvinna – kommer att fylla ditt hjärta med glädje, och den glädjen kan hjälpa dig att hålla ut, vilka prövningar du än utsätts för. De prövningar vi får uppleva nu är ”tillfälliga och väger lätt” jämfört med allt det goda som Guds rike kommer att ge oss. (2 Korinthierna 4:17)

Följ i Jesus fotspår

20, 21. Vad förväntar Jehova av oss när det gäller uthållighet, och vad ska vi vara fast beslutna att göra?

²⁰ Jesus visste att det inte skulle vara lätt att vara hans efterföljare. Det skulle kräva uthållighet. (Johannes 15:20) Han var beredd att gå före och visa vägen. Han visste att hans exempel skulle styrka andra. (Johannes 16:33) Jesus gav oss ett fullkomligt exempel när det gällde uthållighet, men vi är långt ifrån fullkomliga. Vad förväntar då Jehova av oss? Petrus förklarar: ”Kristus själv led för er skull och gav er en förebild, så att ni noga kan följa i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Genom sitt sätt att ta itu med prövningar efterlämnade Jesus ”en förebild”, ett mönster att följa.a De exempel på uthållighet som han har gett oss kan liknas vid ”fotspår”. Vi kan inte följa exakt i hans fotspår, men vi kan göra så gott vi kan för att följa i dem.

²¹ Vi vill därför följa Jesus exempel efter bästa förmåga. Glöm aldrig bort att ju bättre vi blir på att följa i Jesus fotspår, desto bättre rustade blir vi att hålla ut ”till slutet” – slutet för den här världsordningen eller, om vi skulle dö dessförinnan, slutet på vårt liv. Vilket det blir vet vi inte, men en sak vet vi: Jehova kommer i all evighet att belöna oss för vår uthållighet. (Matteus 24:13)

1–4. a) Hur undervisar Jesus skickligt en samarisk kvinna, och vad leder det till? b) Hur reagerar apostlarna?

JESUS och hans apostlar har gått i flera timmar. De är på väg norrut, från Judeen mot Galileen. Den kortaste vägen – en färd på omkring tre dagar – tar dem genom Samarien. Vid middagstid närmar de sig en liten stad som heter Sykar, och de stannar för att få något att äta.

² Medan apostlarna går för att köpa mat vilar Jesus vid en brunn utanför staden. En kvinna kommer för att hämta upp vatten. Jesus, som är ”trött efter vandringen”, skulle kunna välja att ignorera henne. (Johannes 4:6) Det skulle vara förståeligt om han bara blundade och lät den samariska kvinnan komma och gå utan att ta notis om henne. Som vi såg i kapitel 4 i den här boken kanske kvinnan till och med räknar med att hon ska bli föraktfullt bemött av en jude. Men Jesus inleder ett samtal med henne.

³ Han börjar med en illustration hämtad från kvinnans dagliga liv – i själva verket från något som hon just håller på med. Hon är här för att hämta upp vatten. Jesus talar om livgivande vatten som kommer att släcka hennes andliga törst. Flera gånger ställer hon frågor som berör kontroversiella ämnen.a Jesus kringgår taktfullt hennes frågor och fortsätter att tala om det ämne som han har tagit upp. Han koncentrerar sig på andliga frågor – ren tillbedjan och Jehova Gud. Det han säger blir till nytta för många, för kvinnan berättar för människorna i staden vad Jesus har sagt, och de vill också höra Jesus. (Johannes 4:3–42)

⁴ När apostlarna kommer tillbaka, hur reagerar de då på att Jesus predikar för kvinnan? Det märks ingen entusiasm hos dem. De är förvånade över att Jesus över huvud taget talar med kvinnan, och uppenbarligen säger de ingenting till henne. När hon har gått trugar de Jesus att äta den mat de har med sig. Men Jesus säger: ”Jag har mat som ni inte känner till.” Först förstår de ingenting och tar hans ord bokstavligt. Sedan förklarar han: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:32, 34) Jesus lär dem alltså att hans främsta uppgift i livet är viktigare för honom än mat. Han vill att de ska känna det på samma sätt när det gäller den här uppgiften. Vad är det för uppgift?

5. Vad var Jesus livsuppgift, och vad ska vi se närmare på i det här kapitlet?

⁵ Jesus sa vid ett tillfälle: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike ..., det är ju därför jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Ja, Jesus var sänd för att predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds rike.b Jesus efterföljare i vår tid har samma uppgift. Det är därför viktigt att vi ser närmare på varför Jesus predikade, vad han predikade och vilken inställning han hade till sin uppgift.

Varför Jesus predikade

6, 7. Hur ville Jesus att varje lärare skulle känna det när det gällde att tala med andra om de goda nyheterna? Illustrera.

⁶ Vi ska se närmare på hur Jesus kände det för de sanningar han lärde ut. Sedan ska vi också se vilken inställning han hade till de människor han undervisade. Jesus använde en talande illustration för att visa hur han kände det när det gällde att delge andra de sanningar som Jehova hade lärt honom. Han sa: ”Den lärare som har fått kunskap om himmelriket är som en familjefar som tar fram både nya och gamla saker ur sin skattkammare.” (Matteus 13:52, fotnot) Varför tar familjefadern i den här illustrationen fram saker ur sin skattkammare?

⁷ Familjefadern visar inte bara stolt upp sina ägodelar, som kung Hiskia i forna tider en gång gjorde – med tragiska konsekvenser. (2 Kungaboken 20:13–20) Vad är familjefaderns motiv? Vi kan illustrera det så här: Tänk dig att du besöker din favoritlärare i hans hem. Han öppnar en skrivbordslåda och tar fram två brev – det ena är gulnat av ålder, det andra är nyare. Det är brev som han har fått av sin pappa – det ena för länge sedan när han bara var en pojke, det andra mycket senare. Hans ögon strålar av glädje när han berättar hur mycket han uppskattar de här breven och hur de råd de innehåller har förändrat hans liv och skulle kunna vara till hjälp också för dig. Det är tydligt att läraren sätter stort värde på breven. De betyder mycket för honom. (Lukas 6:45) Han visar dem för dig, inte för att skryta eller vinna något på det, utan för att du ska få nytta av dem och förstå hur värdefulla de är.

8. Varför har vi goda skäl att betrakta de sanningar vi lär oss från Guds ord som skatter?

⁸ Den store läraren, Jesus, hade liknande motiv när han talade med andra om Guds sanningar. För honom var dessa sanningar ovärderliga skatter. Han älskade dem, och han ville gärna att andra skulle få del av dem. Han ville att alla hans efterföljare skulle känna det på samma sätt. Gör vi det? Vi har goda skäl att älska varje sanning vi lär oss från Guds ord. Vi sätter stort värde på de andliga skatterna, vare sig det gäller läror som vi har trott på länge eller läror som vi har fått en klarare förståelse av på senare tid. Genom att vi är entusiastiska och bevarar vår kärlek till det som Jehova har lärt oss kan vi precis som Jesus hjälpa andra att känna det på samma sätt.

9. a) Hur kände Jesus det för de människor han undervisade? b) Hur kan vi efterlikna den inställning Jesus hade?

⁹ Jesus älskade också de människor han undervisade, något som vi kommer att behandla utförligare i del 3. Det var profeterat om Messias att han skulle ”ha medlidande med de svaga och de fattiga”. (Psalm 72:13) Jesus brydde sig verkligen om andra människor. Han intresserade sig för vad de tänkte och tyckte, vad det var som fick dem att handla som de gjorde. Han var lyhörd för det som gjorde livet tungt för dem och förstod vad det var som kunde hindra dem från att ta emot sanningen. (Matteus 11:28; 16:13; 23:13, 15) Tänk till exempel på den samariska kvinnan. Det gjorde säkert stort intryck på henne att Jesus intresserade sig för henne. Att han kände till hennes personliga situation fick henne att inse att han var en profet och att berätta för andra om honom. (Johannes 4:16–19, 39) Vi kan inte läsa hjärtat hos de människor som vi predikar för. Men vi kan intressera oss för människor, precis som Jesus gjorde. Vi kan visa att vi bryr oss om dem, och vi kan ta hänsyn till deras intressen, problem och behov genom att anpassa det vi säger efter deras situation.

Vad Jesus predikade

10, 11. a) Vad predikade Jesus? b) Hur uppstod behovet av Guds rike?

¹⁰ Vad predikade Jesus? Om du skulle försöka ta reda på svaret genom att granska vad många av de kyrkor lär som påstår sig representera honom, skulle du kunna dra slutsatsen att han kämpade för människornas rätt i samhället. Eller också kanske du skulle få det intrycket att han förespråkade politiska reformer eller att han framhöll personlig frälsning som det viktigaste. Men som tidigare nämnts sa Jesus klart och tydligt: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike.” Vad innebar det egentligen?

¹¹ Kom ihåg att Jesus var närvarande i himlen när Satan först smutskastade Jehovas heliga namn och ifrågasatte hans sätt att styra. Det måste ha plågat Jesus mycket att se sin rättfärdige Far bli beskylld för att vara en orättvis härskare som undanhåller sina skapelser det som är gott. Det måste också ha plågat Jesus när Adam och Eva, mänsklighetens blivande föräldrar, trodde på Satans förtal. Jesus såg att deras uppror drog synd och död över den mänskliga familjen. (Romarna 5:12) Men vilken glädje han måste ha känt när han fick veta att hans Far en dag skulle rätta till förhållandena!

12, 13. Vilka orättvisor kommer Guds rike att rätta till, och hur gjorde Jesus detta rike till det centrala i sin tjänst?

¹² Vad var det som framför allt behövde rättas till? Jehovas heliga namn och rykte behövde bli upphöjt och rentvått från all den vanära som Satan och hans anhängare hopat över det. Jehovas rykte som härskare och hans sätt att härska behövde försvaras. Jesus förstod de här viktiga frågorna bättre än någon annan människa. I mönsterbönen lärde han sina efterföljare att först be om att hans Fars namn ska bli upphöjt, sedan att Guds rike ska komma och sedan att Guds vilja ska ske på jorden. (Matteus 6:9, 10) Guds rike, med Kristus Jesus som härskare, ska snart befria jorden från Satans onda världsordning och för all framtid slå fast att Jehovas styre är det bästa. (Daniel 2:44)

¹³ Guds rike var temat för Jesus tjänst. Allt han sa och gjorde hjälpte till att klargöra vad detta rike är och hur det ska genomföra Jehovas avsikter. Jesus lät inte någonting avleda hans uppmärksamhet från uppdraget att predika de goda nyheterna om Guds rike. I samhället på hans tid fanns det många överhängande problem och många orättvisor, men han var inriktad på sitt budskap och sitt arbete. Betydde det att Jesus var trångsynt och okänslig? Var han ensidig i sitt sätt att framföra budskapet? Långt därifrån!

14, 15. a) Hur visade sig Jesus vara ”större än Salomo”? b) Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller vårt sätt att predika?

¹⁴ Som vi kommer att se i den här delen gjorde Jesus sin undervisning både intressant och fängslande. Han försökte nå människors hjärta. Vi kanske kommer att tänka på den vise kung Salomo, som försökte hitta tilltalande, sanna och rätta ord för att förmedla de tankar som Jehova inspirerade honom att skriva ner. (Predikaren 12:10) Jehova gav denne ofullkomlige man insikt, så att han kunde tala om många olika ämnen, bland annat om träd, fåglar, fiskar och andra djur. Människor kom långväga ifrån för att höra Salomo tala. (1 Kungaboken 4:29–34) Ändå var Jesus ”större än Salomo”. (Matteus 12:42) Han var mycket visare och hade ännu mer insikt. När Jesus undervisade människor använde han sin överlägsna kunskap i Guds ord, sin kunskap om fåglar och fiskar och andra djur, om jordbruk, väderförhållanden, aktuella händelser, historia och sociala förhållanden. Men Jesus briljerade aldrig med sin kunskap för att göra intryck på andra. Hans budskap var enkelt och klart. Inte att undra på att människor gärna ville höra honom tala! (Markus 12:37; Lukas 19:48)

¹⁵ Vi försöker följa Jesus exempel. Vi har inte hans enorma vishet och kunskap, men vi har alla ett mått av kunskap och erfarenhet som vi kan använda när vi talar med andra om sanningarna i Guds ord. Föräldrar kan använda sin erfarenhet av att uppfostra barn för att belysa den kärlek Jehova har till sina barn. Andra kan använda exempel och illustrationer från arbetet eller skolan eller sin kunskap om människor och aktuella händelser. Men vi är samtidigt noga med att inte låta någonting avleda uppmärksamheten från vårt budskap – de goda nyheterna om Guds rike. (1 Timoteus 4:16)

Jesus inställning till sin tjänst

16, 17. a) Vilken inställning hade Jesus till sin tjänst? b) Hur visade Jesus att han satte tjänsten främst i sitt liv?

¹⁶ Jesus betraktade sin tjänst som en dyrbar skatt. Han fann glädje i att hjälpa människor att se hans himmelske Far sådan han verkligen är, inte som den mystiske gestalt han framställs som genom människors förvirrande läror och traditioner. Jesus var intresserad av att hjälpa människor att få Jehovas godkännande och hopp om evigt liv. Han ville ge människor den tröst och glädje som de goda nyheterna ger. Hur visade han att han hade den inställningen? Vi ska se på tre sätt.

¹⁷ För det första: Jesus satte tjänsten främst i sitt liv. Att tala om Guds rike var hans livsuppgift, hans huvudintresse. Det var därför Jesus levde ett enkelt liv, som vi såg i kapitel 5. Han inriktade sig på det som var viktigast, precis som han uppmanade andra att göra. Han distraherades inte av en mängd ägodelar som han måste betala för, underhålla, reparera eller byta ut allteftersom tiden gick. Han levde enkelt, så att ingenting i onödan skulle hindra honom i hans tjänst. (Matteus 6:22; 8:20)

18. På vilka sätt gav Jesus ut av sig själv i sin tjänst?

¹⁸ För det andra: Jesus gav ut av sig själv i sin tjänst. Han lade ner all sin kraft på den. Han gick bokstavligen hundratals kilometer genom Palestina för att söka efter människor som han kunde tala med om de goda nyheterna. Han talade med dem i deras hem, på torgen och ute i det fria. Han talade med dem även när han behövde få vila, äta, dricka eller koppla av en stund med sina närmaste vänner. Till och med när han var döende fortsatte han att tala med andra om de goda nyheterna om Guds rike! (Lukas 23:39–43)

19, 20. Hur illustrerade Jesus att tiden var inne att predika och att det var viktigt?

¹⁹ För det tredje: Jesus betraktade sin tjänst som något viktigt. Tänk på hans samtal med den samariska kvinnan vid brunnen utanför Sykar. Jesus apostlar tyckte tydligen inte att det var så viktigt att dela med sig av de goda nyheterna just då. Jesus sa till dem: ”Visst säger ni att det är fyra månader kvar till skörden? Men jag säger er: Lyft blicken och se på fälten – de är vita och redo för skörd.” (Johannes 4:35)

²⁰ Jesus valde sin illustration med tanke på årstiden. Det var tydligen månaden kislev (november/december). Det skulle dröja fyra månader till kornskörden, som började omkring tiden för påsken den 14 nisan. Så jordbrukarna kände ingen brådska just då. Det var fortfarande långt kvar till skörden. Men hur var det med skörden av människor? Många ville gärna höra budskapet, bli Jesus lärjungar och få det underbara hopp som Jehova erbjöd dem. Det var som om Jesus kunde se ut över de här bildliga fälten och se att de var vita av mogen säd som vajade sakta i vinden och signalerade att den var klar att skörda.c Tiden var inne, och arbetet var viktigt! När människorna i en viss stad försökte få Jesus att stanna kvar hos dem, sa han därför: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.” (Lukas 4:43)

21. Hur kan vi efterlikna Jesus?

²¹ Vi kan efterlikna Jesus på alla de tre sätt som vi nu har sett närmare på. Vi kan sätta den kristna tjänsten främst i vårt liv. Även om vi har familj och andra förpliktelser kan vi visa att det är arbetet med att predika som kommer först genom att predika entusiastiskt och regelbundet, precis som Jesus gjorde. (Matteus 6:33; 1 Timoteus 5:8) Vi kan ge ut av oss själva i tjänsten, ge generöst av vår tid, våra krafter och tillgångar för att understödja den. (Lukas 13:24) Och vi kan tänka på att tiden är inne för att predika och att det är viktigt. (2 Timoteus 4:2) Vi vill därför predika så ofta vi får möjlighet!

22. Vad kommer nästa kapitel att handla om?

²² Jesus visade också att han insåg att arbetet var viktigt genom att försäkra sig om att det skulle fortsätta efter hans död. Han gav sina efterföljare i uppdrag att fortsätta arbetet med att predika och undervisa. Det uppdraget kommer nästa kapitel att handla om.

1–3. a) Vad gör en jordbrukare när skörden är för stor för att han ska kunna samla in den på egen hand? b) Vilket problem står Jesus inför våren år 33 v.t., och hur löser han det?

EN JORDBRUKARE står inför ett stort problem. Några månader tidigare plöjde han åkrarna och sådde säd. Han följde sedan utvecklingen med stort intresse och såg hur de första stråna visade sig, och han gladde sig när säden mognade. Nu får han belöning för allt sitt hårda arbete, för det är dags att skörda. Men problemet är att skörden är för stor för att han ska kunna samla in den på egen hand. För att lösa problemet bestämmer han sig förståndigt nog för att leja några arbetare och skicka ut dem på åkrarna. Han har ju bara en begränsad tid på sig att samla in sin dyrbara skörd.

² På våren år 33 v.t. står den uppväckte Jesus inför ett liknande problem. Under sin tjänst på jorden har han sått sanningens säd. Nu finns det en skörd att inbärga, och skörden är stor. Många har lyssnat villigt och behöver samlas in som lärjungar. (Johannes 4:35–38) Hur löser Jesus det här problemet? På ett berg i Galileen, strax innan han far upp till himlen, ger han sina lärjungar i uppdrag att söka fler arbetare. Han säger: ”Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20)

³ Det här uppdraget visar vad det egentligen innebär att vara en Jesus efterföljare. Vi ska därför se närmare på tre frågor: Varför gav Jesus sina lärjungar uppdraget att söka fler arbetare? Hur övade han dem? Hur berörs vi av det här uppdraget?

Varför det behövdes fler arbetare

4, 5. Varför skulle Jesus inte kunna slutföra det arbete som han satte i gång, och vilka skulle få fortsätta arbetet sedan han hade återvänt till himlen?

⁴ När Jesus började sin tjänst år 29 v.t. visste han att han satte i gång ett arbete som han själv inte skulle kunna slutföra. Den korta tid han hade kvar på jorden begränsade hans möjligheter att förkunna budskapet om Guds rike. Han kunde bara täcka ett begränsat område och nå ett begränsat antal människor. Han inriktade sig visserligen på att predika för judar och proselyter, ”de förlorade fåren bland Israels folk”, men de här ”förlorade fåren” var spridda över hela Israel, ett land som omfattade tusentals kvadratkilometer. (Matteus 15:24) Dessutom skulle de goda nyheterna slutligen spridas till resten av världen. (Matteus 13:38; 24:14)

⁵ Jesus insåg att det skulle finnas mycket arbete kvar att göra efter hans död. Till sina elva trogna apostlar sa han: ”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska utföra samma gärningar som jag. Han ska göra ännu större gärningar, eftersom jag går min väg till Fadern.” (Johannes 14:12) Eftersom Sonen skulle återvända till himlen, skulle hans efterföljare – inte bara apostlarna, utan alla framtida lärjungar – få fortsätta arbetet med att predika och undervisa. (Johannes 17:20) Jesus erkände ödmjukt att deras gärningar skulle vara ”ännu större”. Hur då? På tre sätt.

6, 7. a) På vilka sätt skulle Jesus efterföljare göra ”ännu större gärningar”? b) Hur kan vi visa att Jesus förtroende för sina efterföljare inte var ogrundat?

⁶ För det första skulle Jesus efterföljare täcka ett större område. I vår tid har deras vittnande nått ut till jordens yttersta ändar, långt utanför gränserna till det land där Jesus själv predikade. För det andra skulle de nå fler människor. Den lilla skara lärjungar som Jesus lämnade efter sig växte snabbt och omfattade snart flera tusen. (Apostlagärningarna 2:41; 4:4) Nu uppgår antalet lärjungar till flera miljoner, och hundratusentals nya blir döpta varje år. För det tredje skulle de predika under en längre tid – ända fram till vår tid, närmare 2 000 år efter det att Jesus tjänst på tre och ett halvt år slutade.

⁷ Jesus visade att han hade förtroende för sina efterföljare när han sa att de skulle göra ”ännu större gärningar”. Han anförtrodde dem ett arbete som var oerhört viktigt för honom – arbetet med att förkunna ”de goda nyheterna om Guds rike” och undervisa människor. (Lukas 4:43) Han var övertygad om att de troget skulle fullgöra uppdraget. Vad innebär det för oss i våra dagar? När vi entusiastiskt och helhjärtat fortsätter att förkunna visar vi att Jesus förtroende för sina efterföljare inte var ogrundat. Vilken storslagen förmån! (Lukas 13:24)

Övade att vittna

8, 9. Hur var Jesus ett föredöme när det gäller förkunnartjänsten, och hur kan vi följa hans exempel?

⁸ Jesus gav sina lärjungar bästa tänkbara övning för förkunnartjänsten. Framför allt var han ett fullkomligt föredöme för dem. (Lukas 6:40) I föregående kapitel läste vi om den inställning han hade till tjänsten. Tänk ett ögonblick på de lärjungar som följde med Jesus på hans predikofärder. De såg att han predikade överallt där det fanns människor – på sjöstränder och bergssluttningar, i städer, på torg och i privata hem. (Matteus 5:1, 2; Lukas 5:1–3; 8:1; 19:5, 6) De såg att han arbetade hårt, steg upp tidigt och förkunnade till sent på kvällen. Tjänsten var inte något som han ägnade sig åt bara när han fick tid över. (Lukas 21:37, 38; Johannes 5:17) De märkte utan tvivel att han drevs av djup kärlek till människorna. Kanske såg de hur den medkänsla han kände återspeglades i hans ansiktsuttryck. (Markus 6:34) Hur tror du Jesus exempel påverkade hans lärjungar? Hur skulle du ha påverkats?

⁹ Som efterföljare till Jesus följer vi hans exempel i vår tjänst. Vi är vakna för alla möjligheter att ”grundligt vittna”. (Apostlagärningarna 10:42) Precis som Jesus besöker vi människor i deras hem. (Apostlagärningarna 5:42) Vi anpassar gärna vårt schema så att vi kan besöka dem vid en tidpunkt då det är mest troligt att de är hemma. Vi tar också kontakt med människor och förkunnar taktfullt för dem på offentliga platser – på gator, i parker, i affärer – och på vår arbetsplats. Vi ”arbetar hårt och ger ut av oss själva” i förkunnartjänsten, eftersom vi förstår att det här arbetet är viktigt. (1 Timoteus 4:10) Djup, innerlig kärlek till andra får oss att vara vakna för alla tillfällen att förkunna, var vi än träffar på människor. (1 Thessalonikerna 2:8)

10–12. Vilka viktiga saker lärde Jesus sina lärjungar innan han sände ut dem att predika?

¹⁰ Jesus övade sina lärjungar också genom att ge dem instruktioner om hur de skulle utföra arbetet. Innan han sände ut de 12 apostlarna och senare de 70 lärjungarna att predika gav han dem detaljerade anvisningar om vad de skulle säga och göra. (Matteus 10:1–15; Lukas 10:1–12) Övningen gav goda resultat, för i Lukas 10:17 sägs det: ”När de 70 kom tillbaka var de glada.” Vi ska se på två viktiga saker som Jesus lärde lärjungarna, men då samtidigt tänka på att det han sa ska förstås mot bakgrund av de judiska sederna på Bibelns tid.

¹¹ Jesus lärde sina lärjungar att lita på Jehova. Han sa till dem: ”Skaffa inte guld, silver eller koppar att ha i era bälten, inte heller en matpåse för färden eller extra kläder eller sandaler eller en stav, för arbetaren är värd sin mat.” (Matteus 10:9, 10) Resenärer brukade ha med sig ett bälte för pengar, en matpåse för proviant och ett extra par sandaler.a Genom att ge sina lärjungar anvisningar om att inte bry sig om sådant sa Jesus i själva verket: ”Lita helt på Jehova, för han kommer att ge er det ni behöver.” Jehova skulle ta hand om dem genom att få dem som tog emot de goda nyheterna att visa gästfrihet, som sed var i Israel. (Lukas 22:35)

¹² Jesus lärde också sina lärjungar att undvika sådant som skulle distrahera dem. Han sa: ”Stanna inte för att hälsa på dem ni möter.” (Lukas 10:4) Menade Jesus att de skulle vara ovänliga eller känslokalla? Inte alls. På Bibelns tid inbegrep hälsningar ofta mycket mer än en enkel hälsningsfras. Vanligtvis ingick olika formaliteter och långa samtal. En bibelkännare säger: ”Hälsningar bland orientalerna bestod inte i en liten nick eller ett handslag, som det gör hos oss, utan i många omfamningar och i att man bugade sig eller till och med kastade sig ner på marken. Allt detta tog mycket tid.” (Albert Barnes, 1978: Barnes’ Notes on the New Testament, 10:e tryckningen) Genom att uppmana lärjungarna att inte utföra de sedvanliga hälsningsceremonierna sa Jesus i själva verket: ”Använd tiden effektivt, för budskapet är viktigt.”b

13. Hur kan vi visa att vi följer de anvisningar som Jesus gav sina lärjungar?

¹³ Vi förstår hur viktigt det är att följa de anvisningar som Jesus gav sina lärjungar under det första århundradet. När vi utför vår tjänst litar vi helt och fullt på Jehova. (Ordspråksboken 3:5, 6) Vi vet att vi aldrig kommer att sakna det vi behöver för livets uppehälle om vi fortsätter att sätta Guds rike främst i livet. (Matteus 6:33) Heltidsförkunnare världen över kan intyga att Jehova alltid ger sina tjänare det som de behöver. (Psalm 37:25) Vi inser också att vi måste undvika sådant som distraherar. Om vi inte är försiktiga kan den här världsordningen lätt leda in oss på sidospår. (Lukas 21:34–36) Men nu är det inte tid att låta sig distraheras. Vårt budskap är viktigt eftersom liv står på spel. (Romarna 10:13–15) När vi tänker på hur viktigt arbetet är kommer vi att använda vår tid och energi till tjänsten och undvika sådant som kan distrahera. Kom ihåg att den tid som återstår är kort och att skörden är stor. (Matteus 9:37, 38)

Ett uppdrag som också gäller oss

14. Vad visar att det uppdrag som omtalas i Matteus 28:18–20 gäller alla Jesus efterföljare? (Se också fotnoten.)

¹⁴ Med orden ”gå ... och gör människor från alla nationer till mina lärjungar” anförtrodde den uppväckte Jesus sina efterföljare ett stort, ansvarsfullt arbete. Han tänkte inte bara på de lärjungar som var närvarande på berget i Galileen den här vårdagen.c Det arbete han anförtrodde sina efterföljare inbegrep att nå ”människor från alla nationer”, och det skulle fortsätta till ”slutet för världsordningen”. Det är tydligt att det här uppdraget gäller alla Jesus efterföljare, också oss i våra dagar. Vi ska se närmare på Jesus ord i Matteus 28:18–20.

15. Varför är vi förståndiga om vi lyder Jesus befallning om att göra lärjungar?

¹⁵ Innan Jesus gav lärjungarna uppdraget sa han: ”Jag har fått all myndighet, både i himlen och på jorden.” (Vers 18) Har Jesus verkligen så stor myndighet? Ja, det har han! Han är ärkeängeln och för befälet över myriader änglar. (1 Thessalonikerna 4:16; Uppenbarelseboken 12:7) Som ”församlingens huvud” har han myndighet över sina efterföljare på jorden. (Efesierna 5:23) Sedan 1914 har han regerat som den messianske kungen i himlen. (Uppenbarelseboken 11:15) Hans myndighet når till och med ner i graven, för han har makt att uppväcka de döda. (Johannes 5:26–28) Genom att först tala om vilken stor myndighet han har visar Jesus att det han sedan säger inte är ett förslag, utan en befallning. Vi är förståndiga om vi lyder, för Jesus har inte tagit sig den här myndigheten själv, utan han har fått den av Gud. (1 Korinthierna 15:27)

16. När Jesus säger åt oss att ”gå”, vad uppmanar han oss då att göra, och hur fullgör vi den här delen av uppdraget?

¹⁶ Jesus beskriver nu uppdraget och säger först: ”Gå.” (Vers 19) Han uppmanar oss alltså att ta initiativet när det gäller att förkunna budskapet om Guds rike för andra. Vi kan använda många olika metoder. Att predika från hus till hus är ett mycket effektivt sätt att få personlig kontakt med människor. (Apostlagärningarna 20:20) Vi är också vakna för möjligheterna att vittna informellt. Vi är påpassliga när det gäller att i vårt dagliga liv samtala med människor om de goda nyheterna. Våra predikometoder kan variera, eftersom vi anpassar dem efter de lokala behoven och omständigheterna, men en sak är alltid densamma: Vi tar initiativet och söker efter dem som är värdiga. (Matteus 10:11)

17. Hur gör vi lärjungar?

¹⁷ Jesus förklarar sedan syftet med uppdraget, när han säger: ”Gör människor från alla nationer till mina lärjungar.” (Vers 19) Hur gör vi lärjungar? En lärjunge är en som lär sig, en som blir undervisad. Men att göra lärjungar handlar inte bara om att ge andra kunskap. När vi studerar Bibeln med intresserade är vårt syfte att hjälpa dem att bli Jesus efterföljare. Vi tar varje tillfälle att framhålla Jesus exempel, så att de som vi studerar med lär sig att se honom som sin lärare och sitt föredöme, att leva som han levde och utföra det arbete som han utförde. (Johannes 13:15)

18. Varför är dopet den viktigaste milstolpen i en lärjunges liv?

¹⁸ En viktig del av uppdraget beskrivs med orden: ”Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” (Vers 19) Dopet är den viktigaste milstolpen i en lärjunges liv, eftersom det är en symbol för att han helhjärtat har överlämnat sig åt Gud. Dopet är alltså nödvändigt för att man ska bli räddad. (1 Petrus 3:21) Ja, genom att fortsätta att göra sitt bästa i tjänsten för Jehova kan den döpta lärjungen se fram emot eviga välsignelser i den kommande nya världen. Har du hjälpt någon att bli en döpt lärjunge till Jesus? Det finns ingenting som ger större glädje i den kristna tjänsten. (3 Johannes 4)

19. Vad lär vi de nya, och varför måste de kanske få ytterligare undervisning efter sitt dop?

¹⁹ Jesus beskriver nästa del av uppdraget när han säger: ”Lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Vers 20) Vi lär de nya att följa Jesus befallningar, däribland befallningarna att vi ska älska Gud, älska våra medmänniskor och göra lärjungar. (Matteus 22:37–39) Vi lär dem undan för undan att förklara Bibelns sanningar och att försvara sin växande tro. När de är kvalificerade att ta del i tjänsten med församlingen samarbetar vi med dem och lär dem genom det vi säger och gör hur man är effektiv i det här arbetet. Undervisningen av de nya lärjungarna är inte nödvändigtvis avslutad i och med att de blir döpta. De nya kan behöva få ytterligare undervisning för att kunna ta itu med de prövningar som kommer när de följer Jesus. (Lukas 9:23, 24)

”Jag är med er alla dagar”

20, 21. a) Varför behöver vi inte vara rädda när vi fullgör det uppdrag vi har fått? b) Varför är det nu inte tid att sakta farten, och vad är vi fast beslutna att göra?

²⁰ Jesus avslutande ord är mycket uppmuntrande: ”Kom ihåg att jag är med er alla dagar ända till slutet för världsordningen.” (Matteus 28:20) Jesus vet att uppdraget är mycket viktigt. Han vet också att vi ibland kommer att bli hatade och motarbetade för att vi utför det. (Lukas 21:12) Men vi behöver inte vara rädda. Jesus, som är vår ledare, väntar sig inte att vi ska utföra det här uppdraget ensamma eller utan hjälp. Det är verkligen skönt att veta att han som har fått ”all myndighet, både i himlen och på jorden”, är med oss och stöder oss.

²¹ Jesus försäkrade lärjungarna att han skulle vara med dem i deras tjänst århundradena igenom ända till ”slutet för världsordningen”. Till dess slutet kommer måste vi fortsätta att fullgöra vårt uppdrag. Nu är det inte tid att sakta farten. En stor andlig skörd pågår. Många tar emot budskapet och samlas in. Som Jesus efterföljare är vi fast beslutna att fullgöra det viktiga uppdrag vi har fått. Vi är fast beslutna att använda vår tid, våra krafter och våra tillgångar till att fullgöra Jesus befallning: ”Gå ... gör människor från alla nationer till mina lärjungar.”

1–3. Vad vill Jesus att människorna i Nasaret ska inse, och vilka bevis lägger han fram?

DET är i början av Jesus tjänst. Han har återvänt till sin hemstad Nasaret. Hans syfte är att hjälpa människorna där att inse något mycket viktigt: Han är den sedan länge förutsagde Messias! Vilka bevis lägger han fram?

² Många väntar sig säkert ett underverk. De har hört talas om de häpnadsväckande gärningar som Jesus har utfört. Men han ger dem inget sådant tecken. I stället går han till synagogan, precis som han brukar. Han reser sig för att läsa, och man räcker honom Jesajas skriftrulle. Det är en lång skriftrulle, och Jesus rullar försiktigt dokumentet från den ena staven till den andra tills han hittar det ställe han söker. Sedan läser han högt det som nu är Jesaja 61:1–3. (Lukas 4:16–19)

³ Åhörarna känner utan tvivel till det här avsnittet. Det är en profetia om Messias. Allas blickar är riktade mot Jesus. Det är alldeles tyst. Jesus börjar så förklara det han läst, kanske ganska utförligt, och han säger: ”I dag har skriftstället som ni just hörde gått i uppfyllelse.” Åhörarna är imponerade av hur väl han uttrycker sig, men många vill tydligen fortfarande se något sensationellt tecken. Men i stället använder Jesus modigt ett exempel från Skrifterna för att avslöja deras brist på tro. Snart försöker folket i Nasaret döda honom! (Lukas 4:20–30)

4. Vad var kännetecknande för hela Jesus tjänst, och vad ska vi se på i det här kapitlet?

⁴ Det Jesus gjorde här var kännetecknande för hela hans tjänst. Han stödde sig på Guds inspirerade ord. De underverk han gjorde var visserligen mycket viktiga när det gällde att visa att Guds ande var med honom, men ingenting vägde tyngre för honom än de heliga Skrifterna. Vi ska nu se på hans exempel – hur han citerade från Guds ord, försvarade Guds ord och förklarade Guds ord.

Han citerade från Guds ord

5. Vad sa Jesus till sina åhörare för att de skulle inse varifrån hans budskap kom, och hur visade han att det verkligen förhöll sig så?

⁵ Jesus ville att människor skulle inse varifrån hans budskap kom. Han sa: ”Det jag lär ut kommer inte från mig utan från honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Vid ett annat tillfälle sa han: ”Jag [gör] inte ... något på eget initiativ. Det jag säger är det som Fadern har lärt mig.” (Johannes 8:28) Han sa också: ”Det jag säger till er kommer inte från mig själv, utan det är Fadern som är förenad med mig som utför sina gärningar genom mig.” (Johannes 14:10) Jesus visade att det verkligen förhöll sig så genom att gång på gång citera från Guds skrivna ord.

6, 7. a) I vilken omfattning citerade Jesus från de hebreiska skrifterna, och varför är det imponerande? b) Hur skilde sig Jesus undervisning från de skriftlärdas?

⁶ En närmare granskning av de uttalanden av Jesus som finns upptecknade visar att han citerade från eller hänvisade till över hälften av böckerna i de hebreiska skrifterna. Först kanske det inte låter så imponerande. Du undrar kanske varför han under de tre och ett halvt år som han undervisade och predikade offentligt inte citerade från alla de inspirerade böcker som fanns då. Men faktum är att han mycket väl kan ha gjort det. Tänk på att det bara är en bråkdel av det Jesus sa och gjorde som finns upptecknat. (Johannes 21:25) Du skulle förmodligen kunna läsa alla Jesus upptecknade uttalanden högt på bara några timmar. Tänk dig nu att du skulle tala om Gud och hans rike i bara några timmar och på den tiden väva in hänvisningar till över hälften av böckerna i de hebreiska skrifterna! Dessutom hade Jesus i de flesta fall inga skriftrullar till hands. När han höll sin berömda bergspredikan citerade han gång på gång från de hebreiska skrifterna eller hänvisade till dem – och han gjorde det ur minnet!

⁷ När Jesus citerade från Skrifterna visade han att han hade djup respekt för Guds ord. Hans åhörare ”blev helt förundrade över hans sätt att undervisa, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda”. (Markus 1:22) När de skriftlärda undervisade hänvisade de gärna till den så kallade muntliga lagen och citerade lärda rabbiner från gångna tider. Jesus hänvisade inte en enda gång till den muntliga lagen eller till någon rabbin som auktoritet. Nej, han betraktade Guds ord som den högsta auktoriteten. Om och om igen sa han: ”Det står skrivet.” Han använde gång på gång de här orden eller liknande uttryck när han undervisade sina efterföljare och rättade till felaktiga uppfattningar.

8, 9. a) Hur visade Jesus att han hade stöd i Guds ord när han renade templet? b) Hur visade de religiösa ledarna i templet grov respektlöshet för Guds ord?

⁸ När Jesus renade templet i Jerusalem, sa han: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’, men ni gör det till ett tjuvnäste.” (Matteus 21:12, 13; Jesaja 56:7; Jeremia 7:11) Dagen före hade han utfört många fantastiska gärningar där, och det gjorde så stort intryck på de pojkar som var närvarande att de började lovprisa honom. De religiösa ledarna frågade upprört Jesus om han hörde vad barnen sa. Han svarade: ”Jo, men har ni aldrig läst detta: ’Från barn och spädbarn får du lovprisning’?” (Matteus 21:16; Psalm 8:2) Jesus ville att de här männen skulle veta att det som hände där hade stöd i Guds ord.

⁹ De religiösa ledarna samlades senare och gick till Jesus och begärde att få veta: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?” (Matteus 21:23) Jesus hade tydligt visat vem som hade gett honom tillåtelse. Han kom inte med några nya läror. Han förklarade helt enkelt vad som stod i hans Fars inspirerade ord. Prästerna och de skriftlärda visade alltså grov respektlöshet för Jehova och hans ord. Jesus fördömande ord när han avslöjade deras onda motiv var verkligen berättigade. (Matteus 21:23–46)

10. Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att använda Guds ord, och vilka hjälpmedel har vi som Jesus inte hade?

¹⁰ De sanna kristna i vår tid stöder sig på Guds ord i förkunnararbetet, precis som Jesus gjorde. Jehovas vittnen är kända över hela världen för att entusiastiskt förkunna Bibelns budskap för andra. Vår litteratur citerar ofta från Bibeln och hänvisar till den. Och vi gör likadant i vår tjänst. Vi försöker använda Bibeln när vi samtalar med människor. (2 Timoteus 3:16) Vi blir glada när vi får läsa något ur Bibeln och förklara vad det betyder och visa hur värdefull Bibeln är. Vi har inte Jesus fullkomliga minne, men vi har många hjälpmedel som Jesus inte hade. Förutom att vi har hela Bibeln, som ges ut på allt fler språk, har vi många verktyg som vi kan använda för att hitta de verser vi söker. Vi vill vara fast beslutna att fortsätta att hänvisa till Bibeln så ofta vi kan och visa människor vad den säger.

Han försvarade Guds ord

11. Varför fick Jesus ofta försvara Guds ord?

¹¹ Jesus fick uppleva att Guds ord ofta missbrukades, och det förvånade honom inte. ”Ditt ord är sanning”, sa han till sin Far i bön. (Johannes 17:17) Och han visste att Satan, ”världens härskare”, är ”en lögnare och far till all lögn”. (Johannes 8:44; 14:30) När Jesus avvisade Satans frestelser citerade han tre gånger från Skrifterna. Satan citerade en vers från Psalmerna och gjorde medvetet en felaktig tillämpning av den. Jesus bemötte honom genom att försvara Guds ord. (Matteus 4:6, 7)

12–14. a) Hur visade de religiösa ledarna respektlöshet för den mosaiska lagen? b) Hur försvarade Jesus Guds ord?

¹² Jesus försvarade de heliga skrifterna när de feltolkades och förvrängdes. De religiösa lärarna på hans tid gav en missvisande bild av Guds ord. De betonade de små detaljerna i den mosaiska lagen men blundade för de principer som lagarna grundade sig på. De uppmuntrade på så sätt till en ytlig form av tillbedjan, en tillbedjan som fick människor att fokusera mer på hur de uppfattades av andra än det som verkligen är viktigt – rättvisa, barmhärtighet och trohet. (Matteus 23:23) Hur försvarade Jesus Guds lag?

¹³ I bergspredikan använde Jesus gång på gång uttrycket ”ni har hört att det sades” för att rikta uppmärksamheten på en föreskrift i Moses lag. Sedan fortsatte han med orden ”men jag säger er” och lyfte fram en princip som gick djupare än till den uppenbara tillämpningen av lagen. Argumenterade han emot lagen? Nej, han försvarade den. Folket kände mycket väl till lagen ”du ska inte mörda”. Men Jesus sa till dem att den som hatade sin medmänniska bröt mot principen i den lagen. Och om man utvecklade ett begär efter någon annan än sin äktenskapspartner bröt man mot den princip som Guds lag mot äktenskapsbrott byggde på. (Matteus 5:17, 18, 21, 22, 27–39)

¹⁴ Jesus sa också: ”Ni har hört att det sades: ’Du ska älska din medmänniska och hata din fiende.’ Men jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matteus 5:43, 44) Var befallningen ”hata din fiende” hämtad från Guds ord? Nej, det här var något som de religiösa ledarna själva hade kommit på och lärde ut. De förvanskade Guds fullkomliga lag genom att blanda upp den med mänskligt tänkande. Men Jesus försvarade Guds ord mot det skadliga inflytandet från mänskliga traditioner. (Markus 7:9–13)

15. Hur försvarade Jesus Guds lag mot försöken att få den att framstå som onödigt sträng, rentav obarmhärtig?

¹⁵ De religiösa ledarna fick också Guds lag att framstå som onödigt sträng, rentav obarmhärtig. När Jesus och hans lärjungar gick genom ett sädesfält och lärjungarna plockade några ax, menade fariséerna att de bröt mot sabbatslagen. Jesus använde ett exempel i Skriften för att försvara Guds ord mot det här obalanserade synsättet. Han hänvisade till det enda ställe i Skriften som berättar om att skådebröden i Guds hus användes utanför helgedomen – när David och hans hungriga män åt av dem. Jesus visade att fariséerna inte hade förstått vad Jehovas barmhärtighet och medlidande innebär. (Markus 2:23–27)

16. Hur hade de religiösa ledarna förvrängt Moses lag angående skilsmässa, men vad gjorde Jesus?

¹⁶ Dessutom försvagade de religiösa ledarna Guds lag genom att tänka ut olika sätt att kringgå den. Lagen tillät att en man skilde sig från sin hustru om han upptäckte ”något opassande” hos henne, uppenbarligen något allvarligt som drog skam över familjen. (5 Moseboken 24:1) Men på Jesus tid använde de religiösa ledarna den här lagen som en ursäkt för att tillåta att en man skilde sig från sin hustru på vilken grund som helst – till och med för att hon hade bränt vid maten.a Jesus visade att det här var en grov förvrängning av Moses inspirerade ord. Han återinförde sedan Jehovas ursprungliga norm för äktenskapet, monogami, och visade att det enda giltiga skälet till skilsmässa är sexuell omoral. (Matteus 19:3–12)

17. Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att försvara Guds ord?

¹⁷ Jesus efterföljare i vår tid känner på liknande sätt att de måste försvara Bibeln mot lögner. Religiösa ledare angriper i själva verket Bibeln när de hävdar att dess moralnormer är gammalmodiga. Bibeln missbrukas också när trossamfund lär ut falska läror och säger att de är hämtade från Bibeln. Vi ser det som en stor förmån att få försvara Guds rena sanningsord – att till exempel få visa att Gud inte är en del av en treenighet. (5 Moseboken 4:39) Men när vi försvarar Bibeln gör vi det taktfullt, med mildhet och djup respekt. (1 Petrus 3:15)

Han förklarade Guds ord

18, 19. Vilka exempel visar att Jesus hade en enastående förmåga att förklara Guds ord?

¹⁸ Jesus befann sig i himlen när de hebreiska skrifterna nedtecknades. Han måste verkligen ha sett fram emot att få komma till jorden och få möjlighet att förklara Guds ord. Tänk på den minnesvärda dagen efter hans uppståndelse när han träffade två av sina lärjungar på vägen till Emmaus. Innan de kände igen honom berättade de för honom hur ledsna och förbryllade de var över att deras älskade Herre hade dött. Hur reagerade han? ”Han [förklarade] det som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början från Mose och alla profeterna.” Hur påverkade det dem? De sa senare till varandra: ”Visst brann våra hjärtan när han pratade med oss på vägen, när han tydligt förklarade Skrifterna för oss?” (Lukas 24:15–32)

¹⁹ Senare samma dag träffade Jesus sina apostlar och några andra. Lägg märke till vad han gjorde: ”Han [öppnade] deras sinnen helt så att de kunde förstå Skrifterna.” (Lukas 24:45) Det här glädjerika tillfället påminde dem säkert om alla de gånger då Jesus hade gjort något liknande – för dem och för alla andra som ville höra. Han citerade ofta välkända skriftställen och förklarade dem på ett sätt som gjorde ett oförglömligt intryck på hans åhörare och som gav dem en ny, djupare förståelse av Guds ord.

20, 21. Hur förklarade Jesus det som Jehova sa till Mose vid den brinnande busken?

²⁰ Vid ett sådant tillfälle talade Jesus till en grupp sadducéer. Sadducéerna var en sekt inom judendomen som var förbunden med prästerskapet och som inte trodde på uppståndelsen. Jesus sa till dem: ”När det gäller de dödas uppståndelse, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.’ Han är inte de dödas Gud utan de levandes.” (Matteus 22:31, 32) Det här var ett skriftställe som sadducéerna var väl förtrogna med, nedtecknat av en man som de hade stor respekt för – Mose. Inser du hur kraftfullt det här argumentet var?

²¹ Jehova sa de här orden när han talade till Mose vid den brinnande busken omkring 1514 f.v.t. (2 Moseboken 3:2, 6) Abraham hade då varit död i 329 år, Isak i 224 och Jakob i 197. Trots det sa Jehova: ”Jag är” deras Gud. Sadducéerna visste att Jehova inte är lik någon hednisk dödsgud som härskar över en mytisk underjordisk värld. Nej, han är ”de levandes” Gud, som Jesus sa. Vad måste det betyda? Jesus slutsats var kraftfull: ”I hans ögon lever de alla.” (Lukas 20:38) De av Jehovas tjänare som har dött är tryggt bevarade i Guds obegränsade, aldrig sviktande minne. Det är så säkert att Jehova ska uppväcka dessa människor att de kan omtalas som levande. (Romarna 4:16, 17) Vilken underbar förklaring av Guds ord! Det är inte att undra på att folket blev imponerade. (Matteus 22:33)

22, 23. a) Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att förklara Guds ord? b) Vad ska vi se på i nästa kapitel?

²² De kristna i vår tid har också förmånen att få förklara Guds ord. Vi kan efterlikna Jesus även om vi inte har ett fullkomligt sinne. Vi får ofta möjlighet att visa andra ett bibelställe som de kanske redan känner till och förklara aspekter på det som de kanske aldrig har tänkt på. De kan ha bett bönen Fader vår i hela sitt liv och upprepat orden ”helgat varde ditt namn” och ”tillkomme ditt rike” utan att veta vad Guds namn eller Guds rike är. (Matteus 6:9, 10, 1917) Vilken glädje vi känner när vi får tillfälle att på ett klart och enkelt sätt förklara sådana bibliska sanningar!

²³ När vi talar med andra om sanningen och citerar från Guds ord, försvarar det och förklarar det följer vi Jesus exempel. I nästa kapitel ska vi se på några av de effektiva metoder som Jesus använde för att hjälpa sina åhörare att ta Bibelns sanningar till hjärtat.

1, 2. a) Hur kom det sig att de tempelvakter som skickats i väg för att gripa Jesus återvände utan honom? b) Vad var det som gjorde Jesus till en så enastående lärare?

FARISÉERNA är rasande. Jesus befinner sig i templet och undervisar om sin Far. Bland dem som lyssnar är meningarna delade. Många sätter tro till Jesus, medan andra vill att han ska gripas. De religiösa ledarna blir så arga att de skickar i väg tempelvakter för att gripa honom. Men tempelvakterna kommer tillbaka utan honom. De främsta prästerna och fariséerna kräver en förklaring: ”Varför har ni inte fört hit honom?” Tempelvakterna svarar: ”Aldrig har en människa talat så här förut.” Jesus undervisning gjorde så stort intryck på dem att de inte kunde gripa honom.a (Johannes 7:45, 46)

² De här tempelvakterna var inte de enda som blev imponerade av Jesus undervisning. Människor kom i stora skaror bara för att få höra honom undervisa. (Markus 3:7, 9; 4:1; Lukas 5:1–3) Vad var det som gjorde Jesus till en så enastående lärare? Som vi såg i kapitel 8 älskade han de sanningar han förkunnade, och han älskade de människor han undervisade. Dessutom behärskade han till fullo konsten att undervisa. Vi ska se på tre av de effektiva metoder han använde och hur vi kan tillämpa dem.

Enkelt och tydligt

3, 4. a) Varför använde Jesus ett enkelt språk när han undervisade? b) Hur är bergspredikan ett exempel på enkelheten i Jesus undervisning?

³ Kan du föreställa dig vilket enormt ordförråd Jesus måste ha haft? Ändå talade han aldrig över huvudet på dem han undervisade. Han visste att många av hans åhörare var ”outbildade och helt vanliga människor”. (Apostlagärningarna 4:13) Han tog hänsyn till deras begränsningar och överöste dem inte med upplysningar. (Johannes 16:12) Hans ord var enkla, men de sanningar de förmedlade var djupa.

⁴ Ta till exempel bergspredikan i Matteus 5:3–7:27. I den här predikan gav Jesus tankeväckande råd som tränger in till själva kärnan av problemen. Men han använde inga invecklade eller svåra uttryck. Det finns nog knappast ett ord i den här predikan som inte till och med ett barn kan förstå. Det är därför inte underligt att folkskarorna – som förmodligen bestod av många jordbrukare, herdar och fiskare – var ”helt förundrade över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28)

5. Ge exempel på några av Jesus enkla men djupa uttalanden.

⁵ I sin undervisning gjorde Jesus uttalanden som hade djup innebörd, men han använde ofta enkla ord och korta fraser. På den tiden fanns det inte tryckta böcker, men han förmedlade budskapet på ett sätt som gjorde det lätt för andra att komma ihåg lärdomarna. Lägg märke till några exempel: ”Sluta upp med att döma, så att ni själva inte blir dömda.” ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” ”Viljan är stark, men kroppen är svag.” ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” ”Det är lyckligare att ge än att få.”b (Matteus 7:1; 9:12; 26:41; Markus 12:17; Apostlagärningarna 20:35) Trots att det är närmare 2 000 år sedan de här orden uttalades är de fortfarande lika oförglömliga.

6, 7. a) Varför är det viktigt att vi använder ett enkelt språk när vi undervisar? b) Hur kan vi undvika att ge den vi undervisar för mycket information på en gång?

⁶ Hur kan vi undervisa på ett enkelt sätt? Något som är viktigt är att vi använder ett enkelt språk som de flesta lätt kan förstå. De grundläggande sanningarna i Guds ord är inte komplicerade. Jehova vill att ödmjuka och uppriktiga människor ska få veta vem han är och vad han ska göra i framtiden. (1 Korinthierna 1:26–28) Enkla, väl valda ord gör det lättare för andra att förstå sanningarna i Guds ord.

⁷ Om vår undervisning ska vara enkel måste vi vara noga med att inte ge den vi undervisar för mycket information på en gång. När vi leder ett bibelstudium behöver vi inte förklara varenda detalj. Det är inte heller nödvändigt att rusa igenom materialet som om det viktigaste är att hinna med en viss mängd material. Det är bättre att låta den intresserades behov och förmågor bestämma studietakten. Vårt mål är att hjälpa människor att bli efterföljare till Jesus och tillbedjare av Jehova. Vi måste därför låta det ta den tid som behövs för att den vi undervisar ska förstå det han får lära sig. Det är bara då som sanningen i Bibeln kan nå hans hjärta och motivera honom att tillämpa det han har lärt sig. (Romarna 12:2)

Bra frågor

8, 9. a) Varför ställde Jesus frågor? b) Hur använde Jesus frågor för att hjälpa Petrus att dra rätt slutsats när det gällde att betala tempelskatten?

⁸ Jesus använde ofta frågor, även om det skulle ha gått fortare att direkt tala om för åhörarna vad han ville ha sagt. Varför gjorde han det? Ibland använde han frågor för att avslöja sina motståndares motiv och på så sätt tysta dem. (Matteus 21:23–27; 22:41–46) Men många gånger använde han frågor för att få sina lärjungar att berätta hur de kände innerst inne och få dem att tänka djupare på något. Han frågade till exempel: ”Vad säger ni om det här?” och ”Tror du på det?” (Matteus 18:12; Johannes 11:26) Med sina frågor nådde Jesus lärjungarnas hjärta. Vi ska se på ett exempel.

⁹ De som samlade in tempelskatten frågade vid ett tillfälle Petrus om inte Jesus betalade den skatten.c Petrus svarade genast: ”Jo.” Senare resonerade Jesus med honom och frågade: ”Simon, får jag fråga dig en sak? Av vilka kräver jordens kungar tull och skatt? Av sina söner eller av folket?” Petrus svarade: ”Av folket.” Jesus sa: ”Sönerna är alltså befriade från skatt.” (Matteus 17:24–27) Poängen i frågorna var utan tvivel uppenbar för Petrus, eftersom det var allmänt känt att kungarnas familjer var befriade från skatt. Som den enfödde Sonen till den himmelske kungen som tillbads i templet var Jesus därför inte förpliktad att betala skatten. Lägg märke till att Jesus inte bara talade om för Petrus vad det rätta svaret var, utan han ställde taktfulla frågor för att hjälpa honom att dra rätt slutsats och kanske också inse att han måste tänka sig för innan han svarade i fortsättningen.

10. Hur kan vi använda frågor på ett effektivt sätt när vi förkunnar från hus till hus?

¹⁰ Hur kan vi använda frågor på ett effektivt sätt i tjänsten? När vi förkunnar från hus till hus kan vi ställa frågor för att väcka intresse och kanske få möjlighet att samtala med människor om de goda nyheterna. Om en äldre person öppnar när vi ringer på, kan vi respektfullt fråga: ”Hur har världen förändrats under ditt liv?” När den besökte svarat, kan vi fråga: ”Vad tror du måste till för att världen ska bli bättre?” (Matteus 6:9, 10) Om det är en mamma med små barn som öppnar, kan vi fråga: ”Har du någon gång undrat hur världen kommer att se ut när dina barn har vuxit upp?” (Psalm 37:10, 11) Om vi är observanta när vi kommer till ett hus eller ska ringa på en dörr kan vi kanske välja en fråga som passar den besöktes intressen.

11. Hur kan vi använda frågor effektivt när vi leder ett bibelstudium?

¹¹ Hur kan vi använda frågor effektivt när vi leder ett bibelstudium? Väl genomtänkta frågor kan hjälpa oss att få veta vad den vi studerar med tycker. (Ordspråksboken 20:5) Tänk till exempel att vi studerar lektion 43, ”Hur ska vi se på alkohol?”, i boken Ett hopp om en ljus framtid.d Lektionen handlar om hur Gud ser på att dricka för mycket. De svar som den intresserade ger visar kanske att han förstår vad Bibeln lär, men vad tycker han själv innerst inne? Vi kan fråga: ”Tycker du att Guds syn på det här är rimlig?” Vi kan också fråga: ”Hur kan du tillämpa det här i ditt liv?” Men det är viktigt att vi är taktfulla, att vi behandlar den intresserade med värdighet och inte ställer frågor som gör honom förlägen. (Ordspråksboken 12:18)

Logiskt resonemang

12–14. a) Hur använde Jesus sin förmåga att resonera logiskt? b) Vilken kraftfull logik använde Jesus när fariséerna påstod att han fick sin kraft från Satan?

¹² Med sitt fullkomliga sinne var Jesus en mästare på att resonera med människor. Ibland använde han kraftfull logik för att motbevisa sina motståndares falska anklagelser. Och många gånger använde han ett övertygande resonemang för att lära sina efterföljare viktiga saker. Vi ska se på några exempel.

¹³ Sedan Jesus hade botat en demonbesatt man som var blind och stum, anklagade fariséerna honom och sa: ”Den där mannen kan bara driva ut demoner om han får hjälp av Beelsebub [Satan], demonernas härskare.” De medgav att det behövdes övermänsklig kraft för att driva ut demonerna. Men de påstod att Jesus fick sin kraft från Satan. Den anklagelsen var inte bara falsk utan också ologisk. Jesus avslöjade hur fel de tänkte. Han sa: ”Ett rike som är splittrat går under, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. Om Satan driver ut Satan motarbetar han sig själv, och hur kan då hans rike bestå?” (Matteus 12:22–26) Jesus sa i själva verket: ”Om jag fick kraft av Satan och jag sedan använde den kraften emot Satan, då skulle han ju motarbeta sig själv. Varför skulle han göra det?” Fariséerna visste inte vad de skulle säga.

¹⁴ Jesus var inte färdig med sitt resonemang. Han visste att somliga av fariséernas egna lärjungar hade drivit ut demoner och ställde därför en enkel, men genialisk fråga: ”Om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era efterföljare ut dem?” (Matteus 12:27) Jesus argument var: ”Om jag driver ut demoner med Satans kraft, då måste era egna lärjungar använda samma kraft.” Vad kunde fariséerna säga? De skulle aldrig medge att deras efterföljare stod under Satans inflytande. Jesus använde således deras felaktiga resonemang till att tvinga dem att dra en mycket besvärande slutsats. Bara att läsa om hur Jesus argumenterade med dem är fascinerande. Tänk då på folkskarorna som med egna öron fick höra Jesus tala. Hans närvaro och tonfall gav utan tvivel ökad kraft åt hans ord.

15–17. Ge ett exempel på hur Jesus använde ett ”hur mycket mer”-resonemang för att lära människor hjärtevärmande sanningar om sin Far.

¹⁵ Jesus använde också ett logiskt, övertygande resonemang för att lära människor uppmuntrande, hjärtevärmande sanningar om sin Far. Ofta gjorde han det genom att använda ett ”hur mycket mer”-resonemang där han hjälpte sina åhörare att få en djupare insikt genom att utgå från ett välkänt faktum.e Den här typen av resonemang bygger på kontraster och kan göra ett djupt intryck. Vi ska se på två exempel.

¹⁶ När lärjungarna ville att Jesus skulle lära dem hur de skulle be, framhöll han hur villiga ofullkomliga föräldrar är att ”ge goda gåvor” till sina barn. Han drog sedan slutsatsen: ”Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge helig ande till dem som ber honom om det!” (Lukas 11:1–13) Jesus byggde sitt resonemang på en kontrast. Om syndfulla mänskliga föräldrar ser till att deras barn får vad de behöver, hur mycket mer ska då inte vår himmelske Far, som är fullkomlig och alltigenom rättfärdig, ge helig ande åt sina lojala tillbedjare som ödmjukt vänder sig till honom i bön!

¹⁷ Jesus använde ett liknande resonemang när han gav råd om hur man tar itu med bekymmer. Han sa: ”Tänk på korparna: De varken sår eller skördar, de har inga lador eller magasin, men ändå får de mat av Gud. Är inte ni värda mycket mer än fåglar?” Han sa också: ”Tänk på liljorna och hur de växer: De varken arbetar eller spinner ... Om Gud alltså klär markens växter, som bara finns i dag och kastas i ugnen i morgon, då kommer han väl ännu hellre att ge er kläder?” (Lukas 12:24, 27, 28) Om Jehova bryr sig om fåglarna och blommorna, hur mycket mer bryr han sig då inte om människor som älskar och tillber honom! Med ett sådant resonemang nådde Jesus utan tvivel sina åhörares hjärta.

18, 19. Hur kan vi resonera med någon som säger att han inte tror på en Gud som han inte kan se?

¹⁸ I vår förkunnartjänst vill vi kunna resonera logiskt för att motbevisa falska läror. Vi vill också kunna resonera övertygande för att lära människor uppmuntrande sanningar om Jehova. (Apostlagärningarna 19:8; 28:23, 24) Måste vi lära oss att använda komplicerade förklaringar? Inte alls. Det vi lär oss av Jesus är att logiska argument som framförs på ett enkelt sätt är det som är mest effektivt.

¹⁹ Hur skulle vi till exempel kunna svara om någon säger att han inte tror på en Gud som han inte kan se? Vi skulle kunna hänvisa till lagen om orsak och verkan. När vi lägger märke till en verkan, inser vi att det måste finnas en orsak. Vi kan säga: ”Om du var i en öde trakt och kom till ett fint hus med skafferiet fullt med mat (verkan), skulle du då inte automatiskt dra slutsatsen att någon (orsak) hade byggt huset och fyllt skafferiet? När vi på liknande sätt ser de tydliga bevisen på formgivning i naturen och överflödet av mat i jordens ’skafferi’ (verkan), är det då inte förnuftigt att dra slutsatsen att någon (orsak) står bakom allt detta? Bibeln själv säger så här: ’Varje hus byggs ju av någon, men den som har byggt allt är Gud.’” (Hebréerna 3:4) Men även om vi resonerar på ett väldigt logiskt sätt kommer naturligtvis inte alla att låta sig övertygas. (2 Thessalonikerna 3:2)

20, 21. a) Hur kan vi använda ”hur mycket mer”-resonemanget för att framhålla Jehovas egenskaper och handlingssätt? b) Vad ska vi se på i nästa kapitel?

²⁰ I vår undervisning, vare sig det är i tjänsten eller i församlingen, kan vi också använda ”hur mycket mer”-resonemanget för att framhäva Jehovas egenskaper och handlingssätt. För att visa att läran om evig pina i ett brinnande helvete vanärar Jehova kan vi säga: ”Vilken kärleksfull far skulle straffa sitt barn genom att hålla barnets hand i en eld? Hur mycket mer motbjudande måste då inte tanken på en helveteseld vara för vår kärleksfulle himmelske Far!” (Jeremia 7:31) För att försäkra en medtroende om att Jehova älskar honom kan vi säga: ”Om Jehova tycker att till och med en liten sparv är värdefull, hur mycket mer måste han då inte bry sig om och älska var och en som tillber honom – dig också!” (Matteus 10:29–31) Ett sådant logiskt resonemang kan hjälpa oss att nå människors hjärta.

²¹ Efter att ha granskat bara tre av de undervisningsmetoder som Jesus använde kan vi lätt förstå att de tempelvakter som återvände utan att ha gripit honom inte överdrev, när de sa: ”Aldrig har en människa talat så här förut.” I nästa kapitel ska vi se på den undervisningsmetod som Jesus kanske är mest känd för – metoden att använda liknelser och illustrationer.

1–3. a) Vilken unik förmån hade de lärjungar som färdades tillsammans med Jesus, och hur gjorde han det lättare för dem att komma ihåg det han lärde dem? b) Varför är bra illustrationer lätta att komma ihåg?

DE LÄRJUNGAR som färdas tillsammans med Jesus har en unik förmån. De blir undervisade direkt av den store läraren. De får personligen höra honom förklara Guds ord och lära dem fantastiska sanningar. Tills vidare måste de bevara hans dyrbara uttalanden i sinnet och hjärtat, eftersom det ännu inte är tid att skriva ner hans ord.a Men Jesus gör det lättare för dem att komma ihåg det han lär dem. Hur då? Genom sitt fantastiska sätt att undervisa, särskilt genom att använda liknelser och illustrationer.

² Bra illustrationer glömmer man inte i första taget. I en bok står det att illustrationer ”förvandlar öron till ögon och får åhörarna att tänka i bilder”. (M.P. Green: Illustrations for Biblical Preaching) Eftersom vi ofta tänker bättre i bilder, kan illustrationer göra det lättare att förstå även abstrakta begrepp. Illustrationer kan ge liv åt orden och förmedla lärdomar som etsar sig fast i minnet.

³ Ingen lärare på jorden har varit skickligare på att använda illustrationer än Jesus Kristus. Än i denna dag är hans illustrationer lätta att komma ihåg. Varför använde Jesus så ofta den här undervisningsmetoden? Vad var det som gjorde hans illustrationer så effektiva? Hur kan vi lära oss att använda den här metoden?

Varför Jesus undervisade med hjälp av liknelser och illustrationer

4, 5. Varför använde Jesus liknelser?

⁴ Bibeln ger oss två viktiga skäl till att Jesus använde liknelser och illustrationer. För det första uppfyllde han en profetia genom att göra det. I Matteus 13:34, 35 läser vi: ”Jesus undervisade folket om allt det här med hjälp av liknelser. Han använde faktiskt alltid liknelser när han talade med dem, för att det som hade sagts genom profeten skulle uppfyllas: ’Jag ska tala med liknelser.’” Den profet som Matteus avsåg var den som skrev Psalm 78:2. Psalmisten skrev de orden under inspiration av Guds ande många hundra år före Jesus födelse. Tänk på vad det betyder. Hundratals år i förväg bestämde Jehova att Messias skulle undervisa med hjälp av liknelser. Jehova måste verkligen sätta stort värde på den här undervisningsmetoden.

⁵ För det andra förklarade Jesus att han använde liknelser för att sålla bort dem som hade ett oemottagligt hjärta. (Matteus 13:10–15; Jesaja 6:9, 10) Hur kunde hans liknelser avslöja människors motiv? I vissa fall ville han att hans åhörare skulle be om en förklaring för att förstå den fulla innebörden i hans ord. Ödmjuka människor ställde gärna frågor, medan stolta eller likgiltiga människor inte gjorde det. (Matteus 13:36; Markus 4:34) Jesus liknelser uppenbarade sanningen för dem som var ödmjuka, men samtidigt dolde de sanningen för dem som var stolta.

6. Vilka viktiga syften tjänade Jesus liknelser och illustrationer?

⁶ Jesus liknelser och illustrationer tjänade många andra viktiga syften. De väckte intresse och fick människor att lyssna. De målade bilder i sinnet, bilder som var lätta att förstå. Som nämndes i inledningen hjälpte Jesus illustrationer hans åhörare att komma ihåg hans ord. Bergspredikan enligt Matteus 5:3–7:27 är ett utmärkt exempel på att han ofta använde illustrationer. Enligt en beräkning innehåller den här predikan över 50 bildliga uttryck. För att få en uppfattning om vad det innebär kan vi tänka på att bergspredikan kan läsas högt på omkring 20 minuter. Med den läshastigheten förekommer ett bildligt uttryck i genomsnitt var tjugonde sekund! Det är tydligt att Jesus insåg värdet av att måla bilder med ord.

7. Varför ska vi efterlikna Jesus och använda illustrationer?

⁷ Som Jesus efterföljare vill vi undervisa på samma sätt som han gjorde och bland annat använda illustrationer. Precis som kryddor gör en måltid mer välsmakande, kan bra illustrationer göra vår undervisning mer tilltalande för andra. Väl genomtänkta illustrationer kan också göra viktiga sanningar lättare att förstå. Vi ska nu se närmare på några av de faktorer som gjorde Jesus illustrationer så lärorika. Det kommer att hjälpa oss att se hur vi kan använda den här värdefulla undervisningsmetoden på bästa sätt.

Enkla jämförelser

8, 9. Hur använde Jesus enkla jämförelser och metaforer, och vad var det som gjorde dem så lärorika?

⁸ I sin undervisning använde Jesus ofta jämförelser som var enkla och bara krävde några få ord. Även om han uttryckte sig enkelt skapade hans ord levande bilder i sinnet hos människor och lärde dem viktiga andliga sanningar. När han till exempel uppmanade sina lärjungar att inte vara bekymrade över hur de skulle få sina dagliga behov tillgodosedda, gjorde han en jämförelse med ”himlens fåglar” och ”liljorna som växer på marken”. Fåglarna sår inte och skördar inte. Och liljorna spinner inte och väver inte. Ändå tar Gud hand om dem. Lärdomen är tydlig: om Gud tar hand om fåglar och blommor, kommer han utan tvivel att ta hand om människor som fortsätter att sätta Guds rike främst i livet. (Matteus 6:26, 28–33)

⁹ Jesus använde också ofta metaforer, som är ännu uttrycksfullare jämförelser. En metafor säger att den ena saken är den andra. Också i det här fallet uttryckte han sig enkelt. Vid ett tillfälle sa han till sina lärjungar: ”Ni är världens ljus.” Det var säkert inte svårt för lärjungarna att förstå tanken i den här metaforen, nämligen att de genom sina ord och gärningar kunde låta den andliga sanningens ljus lysa och hjälpa andra att ge ära åt Gud. (Matteus 5:14–16) Några andra metaforer som Jesus använde var: ”Ni är jordens salt” och ”Jag är vinstocken, ni är rankorna”. (Matteus 5:13; Johannes 15:5) Sådana här bildliga uttryck är kraftfulla i all sin enkelhet.

10. Nämn några exempel som visar hur du kan använda illustrationer i din undervisning.

¹⁰ Hur kan du använda illustrationer i din undervisning? Du behöver inte fundera ut långa, invecklade berättelser. Försök komma på enkla jämförelser. Tänk dig att du resonerar om uppståndelsen och vill illustrera att det inte är någon svårighet för Jehova att uppväcka de döda. Vilken jämförelse kommer du då att tänka på? Bibeln använder sömnen som en metafor för döden. Du skulle kunna säga: ”Gud kan uppväcka de döda lika lätt som vi kan väcka någon som sover.” (Johannes 11:11–14) Eller tänk dig att du vill illustrera att barn behöver få kärlek och tillgivenhet för att må bra. Vilket exempel skulle du kunna använda då? Bibeln använder den här jämförelsen: Barn är ”som skott från ett olivträd”. (Psalm 128:3) Du skulle kunna säga: ”Ett barn behöver kärlek och tillgivenhet precis som ett träd behöver solsken och vatten.” Ju enklare jämförelsen är, desto lättare blir det för dina åhörare att förstå tanken.

Illustrationer hämtade från vardagslivet

11. Ge exempel på hur Jesus liknelser handlade om sådant som han hade sett när han växte upp i Galileen.

¹¹ Jesus var en mästare på att använda liknelser och illustrationer som var hämtade från människors dagliga liv. Många av hans liknelser handlade om vardagliga saker som han hade sett människor göra när han växte upp i Galileen. Tänk ett ögonblick på hans barndom. Hur många gånger måste han inte ha sett sin mor mala säd till mjöl, blanda surdeg i en deg, tända en lampa eller sopa huset? (Matteus 13:33; 24:41; Lukas 15:8) Och hur många gånger måste han inte ha sett fiskare sänka ner sina nät i Galileiska sjön? (Matteus 13:47) Eller barn leka på torget? (Matteus 11:16) Jesus såg säkert andra vardagliga företeelser som han nämnde i sina många liknelser – säd som såddes, glädjerika bröllopsfester och sädesfält som mognade i solen. (Matteus 13:3–8; 25:1–12; Markus 4:26–29)

12, 13. Varför är det intressant att Jesus nämnde vägen som gick ”från Jerusalem till Jeriko” för att framhäva poängen i liknelsen om den medmänsklige samariern?

¹² I sina liknelser nämnde Jesus detaljer som hans åhörare kände väl till. Han började till exempel liknelsen om den medmänsklige samariern med att säga: ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko när han överfölls av några rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lät honom ligga där halvdöd.” (Lukas 10:30) Det är intressant att Jesus nämnde vägen som gick ”från Jerusalem till Jeriko” för att framhäva poängen. När han framställde den här liknelsen befann han sig i Judeen, inte långt från Jerusalem. Hans åhörare kände därför säkert till den väg det var fråga om. Den här vägen var känd för att vara farlig, i synnerhet för den som färdades ensam. Vägen vindlade sig genom ett öde landskap där det var lätt för rövare att lägga sig i bakhåll.

¹³ Jesus tog med andra välbekanta detaljer om vägen som gick ”från Jerusalem till Jeriko”. Enligt liknelsen kom först en präst och sedan en levit gående på vägen – men ingen av dem stannade för att hjälpa den skadade mannen. (Lukas 10:31, 32) Prästerna tjänade i templet i Jerusalem, och leviterna hjälpte dem. Många präster och leviter bodde i Jeriko när de inte arbetade i templet, eftersom Jeriko låg bara 21 kilometer från Jerusalem. De brukade därför färdas på den här vägen. Lägg också märke till att Jesus sa att resenären var ”på väg ner” – inte upp – ”från Jerusalem”. Det här var logiskt för Jesus åhörare. De visste att Jerusalem låg högre än Jeriko. En resenär som färdades ”från Jerusalem” var därför ”på väg ner”.b Det är tydligt att Jesus tänkte på sina åhörare när han undervisade.

14. Hur kan vi tänka på våra åhörare när vi använder illustrationer?

¹⁴ När vi använder illustrationer måste också vi tänka på våra åhörare. Vad är det då hos åhörarna som vi behöver ta hänsyn till när vi väljer illustrationer? Kanske deras ålder, deras kulturella bakgrund, deras familjeförhållanden och yrke. En illustration som innehåller olika detaljer om lantbruk är kanske lättare att förstå ute på landet än i en storstad. Våra åhörares dagliga liv och sysselsättningar – barnen, hemmet, maten, fritidsintressena – kan också ge uppslag till lämpliga illustrationer.

Illustrationer hämtade från skaparverket

15. Varför är det inte förvånande att Jesus hade ingående kunskap om skaparverket?

¹⁵ Många av Jesus liknelser och illustrationer vittnar om att han hade stor kunskap om naturen – växter, djur, väderförhållanden. (Matteus 16:2, 3; Lukas 12:24, 27) Var hade han fått den kunskapen ifrån? När han växte upp i Galileen hade han säkert många tillfällen att betrakta skaparverket. Dessutom är Jesus ”den förstfödde av allt skapat”, och Jehova använde honom som ”en skicklig arbetare” när han skapade allting. (Kolosserna 1:15, 16; Ordspråksboken 8:30, 31) Det är därför inte förvånande att Jesus hade ingående kunskap om skaparverket. Vi ska se hur han använde den här kunskapen på ett skickligt sätt.

16, 17. a) Vad är det som visar att Jesus visste hur får uppför sig? b) Nämn ett exempel som visar att får verkligen känner igen sin herdes röst.

¹⁶ Jesus talade om sig själv som ”den gode herden” och om sina efterföljare som ”får”. Jesus ord visar att han visste hur tamfår uppför sig. Han visste att det fanns ett unikt band mellan herdarna och deras får. Han lade märke till att fåren var tillitsfulla djur som villigt lät sig ledas och som troget följde sin herde. Varför följer fåren sin herde? ”Eftersom de känner igen hans röst”, sa Jesus. (Johannes 10:2–4, 11) Känner fåren verkligen igen sin herdes röst?

¹⁷ Författaren George A. Smith berättar om något som han själv upplevt: ”Ibland njöt vi vår middagsvila vid en av dessa judeiska brunnar, och dit kom tre eller fyra herdar ner med sina hjordar. Hjordarna blandade sig med varandra, och vi undrade hur varje herde skulle få tag på sina egna får igen. Men sedan fåren druckit och lekt färdigt, gick herdarna en efter en upp från dalen i olika riktningar, och var och en utstötte sitt speciella lockrop. Fåren kom nu fram ur hopen och slöt sig till sin egen herde, och hjordarna gav sig av lika ordnat som de kommit.” (The Historical Geography of the Holy Land) Jesus kunde knappast ha valt en bättre illustration för att belysa det han ville ha sagt, nämligen att om vi tror på det han lärde, rättar oss efter det och följer hans ledning, så kommer ”den gode herden” att ta hand om oss.

18. Var kan vi hitta upplysningar om Jehovas skaparverk?

¹⁸ Hur kan vi lära oss att använda illustrationer från skaparverket? De karakteristiska dragen hos olika djur kan ge uppslag till enkla men effektiva jämförelser. Var kan vi hitta upplysningar om Jehovas skaparverk? Bibeln berättar en hel del om många olika djur, och ibland använder den djurs speciella egenskaper för att belysa olika saker. Bibeln talar om att vara snabb som en gasell eller en leopard, försiktig som en orm och oskyldig som en duva.c (1 Krönikeboken 12:8; Habackuk 1:8; Matteus 10:16) Vi kan även få värdefull information från tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och artiklar och videor från serien ”Finns det en konstruktör?” på jw.org. Du kan lära dig mycket genom att lägga märke till hur det här materialet använder enkla jämförelser som hämtats från Jehovas skaparverk.

Illustrationer hämtade från välkända händelser

19, 20. a) Hur använde Jesus en aktuell händelse för att motbevisa en felaktig uppfattning? b) Hur kan vi använda exempel och erfarenheter från det verkliga livet i vår undervisning?

¹⁹ Bra illustrationer kan utgöras av händelser från det verkliga livet. Vid ett tillfälle använde Jesus en aktuell händelse för att visa det felaktiga i uppfattningen att tragedier drabbar dem som förtjänar det. Han sa: ”De där 18 som dog när Siloamtornet föll ner på dem, tror ni att de var mer syndiga än alla andra i Jerusalem?” (Lukas 13:4) ”De där 18” dog inte därför att Gud straffade dem för någon synd de hade begått. Nej, deras tragiska död var en följd av ”tid och tillfälligheter”. (Predikaren 9:11) Jesus motbevisade på så sätt en falsk lära genom att hänvisa till en händelse som hans åhörare kände väl till.

²⁰ Hur kan vi använda exempel och erfarenheter från det verkliga livet i vår undervisning? Tänk dig att du resonerar om uppfyllelsen av Jesus profetia om tecknet på hans närvaro. (Matteus 24:3–14) Du skulle då kunna hänvisa till nyhetsrapporter om krig, svältkatastrofer eller jordbävningar för att visa att olika drag i tecknet uppfylls. Eller tänk dig att du vill använda en erfarenhet för att illustrera vilka förändringar människor får göra för att kunna ta på sig den nya personligheten. (Efesierna 4:20–24) Var kan du hitta en sådan erfarenhet? Du skulle kunna tänka på vad olika medtroende har gått igenom eller använda en erfarenhet från någon av Jehovas vittnens publikationer. Serien ”Bibeln förändrar liv” på jw.org innehåller också många sådana erfarenheter.

21. Vilka välsignelser får vi om vi är skickliga lärare i Guds ord?

²¹ Jesus var verkligen en mästerlig lärare! Som vi har sett i den här delen betraktade han det som sin livsuppgift att undervisa och predika de goda nyheterna. (Matteus 4:23) Det är vår livsuppgift också. Att vara en skicklig lärare ger stora välsignelser. När vi undervisar ger vi något åt andra, och det gör oss lyckliga. (Apostlagärningarna 20:35) Lyckan kommer av att vi vet att vi ger andra något som är av verkligt och bestående värde – sanningen om Jehova. Det ger också stor tillfredsställelse att veta att vi efterliknar Jesus, den störste lärare som någonsin vandrat på jorden.

1, 2. Vad berättar aposteln Johannes om den sista kvällen han och de andra apostlarna var tillsammans med Jesus?

EN GAMMAL man doppar sin penna i bläck. Hans sinne är fyllt av minnen. Hans namn är Johannes, och han är den siste av Jesus Kristus apostlar som fortfarande lever. Nu, vid omkring 100 års ålder, tänker han tillbaka på en mycket minnesvärd kväll över 60 år tidigare – den sista kvällen han och de andra apostlarna var tillsammans med Jesus innan denne dog. Vägledd av Guds heliga ande kan Johannes påminna sig vad som hände och skriva en detaljerad berättelse.

² Den kvällen förklarade Jesus klart och tydligt att han snart skulle bli dödad. Johannes är den ende som berättar varför Jesus var villig att dö en sådan plågsam död. Jesus sa: ”För att världen ska veta att jag älskar min Far gör jag det han har befallt mig. Res er, så går vi härifrån.” (Johannes 14:31)

3. Hur visade Jesus att han älskade sin Far?

³ ”Jag älskar min Far.” Ingenting var viktigare för Jesus. Det betydde inte att han ständigt upprepade de här orden. Johannes 14:31 är faktiskt det enda stället i Bibeln där det sägs att Jesus så direkt uttryckte sin kärlek till sin Far. Men Jesus visade genom sitt sätt att leva att han verkligen älskade sin Far. Han gav bevis för det dag efter dag. Hans mod, hans lydnad och hans uthållighet vittnade om hans kärlek till Gud. Den kärleken var drivkraften bakom hela hans tjänst.

4, 5. Vilket slags kärlek framhålls i Bibeln, och vad kan sägas om Jesus kärlek till Jehova?

⁴ Nu för tiden kanske de flesta förknippar kärlek med romantisk kärlek, som kan vara kortvarig och ytlig. Det är den kärleken som många dikter och sånger handlar om. Bibeln talar visserligen om romantisk kärlek, men på ett mer upphöjt sätt än vad som är vanligt i våra dagar. (Ordspråksboken 5:15–21) Guds ord ägnar mycket mer uppmärksamhet åt ett annat slags kärlek. Det handlar då inte om glödande passion eller flyktiga känslor, inte heller om torr, teoretisk filosofi. Den här kärleken omfattar både hjärtat och sinnet. Den kommer från en människas innersta. Den bygger på och vägleds av upphöjda principer, och den kommer till uttryck i positiva handlingar. Den är allt annat än flyktig. ”Kärleken är evig”, sägs det i Guds ord. (1 Korinthierna 13:8)

⁵ Av alla människor som någonsin levt har ingen haft större kärlek till Jehova än Jesus. Ingen har varit bättre än honom på att leva efter det som han själv sa var det största av alla Guds bud: ”Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela ditt sinne och med hela din styrka.” (Markus 12:30) Hur utvecklade Jesus en sådan kärlek? Hur bevarade han sin kärlek till Gud stark när han var här på jorden? Och hur kan vi efterlikna honom?

Det äldsta och starkaste bandet av kärlek

6, 7. Hur vet vi att det är Guds son som beskrivs i Ordspråksboken 8:22–31 och inte bara egenskapen vishet?

⁶ Har du någon gång arbetat på ett projekt tillsammans med en vän och upptäckt att det arbetet gjorde att ni drogs närmare varandra? Om du har upplevt det kan du bättre förstå vilken djup kärlek som utvecklades mellan Jehova och hans enfödde son. Vi har flera gånger hänvisat till Ordspråksboken 8:30, men vi ska nu se närmare på den här versen i sitt sammanhang. I verserna 22–31 finns en inspirerad beskrivning av den personifierade visheten. Hur vet vi att de här orden syftar på Guds son?

⁷ I vers 22 säger visheten: ”Jehovas skapande tog sin början med mig, jag var det första av hans verk för länge sedan.” Det här måste handla om något mer än bara visheten, för den egenskapen har inte skapats. Den har ingen början, eftersom Jehova alltid har funnits, och han har alltid varit vis. (Psalm 90:2) Guds son däremot var ”den förstfödde av allt skapat”. Han var den allra första som skapades av Jehova. (Kolosserna 1:15) Sonen fanns till innan jorden och himlen skapades, som det sägs i Ordspråksboken. Och som Ordet, Guds egen talesman, var han det fullkomliga uttrycket för Jehovas vishet. (Johannes 1:1)

8. Vad gjorde Sonen innan han kom till jorden, och vad kan vi tänka på när vi beundrar skaparverket?

⁸ Vad gjorde Sonen under den långa tid som gick innan han kom till jorden? I vers 30 sägs det att han befann sig vid Guds sida som ”en skicklig arbetare”. Vad innebar det? Kolosserna 1:16 förklarar: ”Med hjälp av honom skapades allt annat i himlen och på jorden ... Ja, allt annat har skapats genom honom och för honom.” Jehova, Skaparen, använde alltså sin son som en skicklig arbetare för att frambringa allt annat – andevarelserna i den himmelska världen, det väldiga fysiska universum med jorden och dess fantastiska variation av växter och djur och själva kronan på det jordiska skaparverket: människan. På sätt och vis kan vi likna det här samarbetet mellan Fadern och Sonen vid samarbetet mellan en arkitekt och en byggmästare vars uppgift är att följa arkitektens ritningar och förverkliga hans geniala idéer. När vi fylls av vördnad inför något i skaparverket är det Jehova, den store Arkitekten, vi ger äran. (Psalm 19:1) Men vi skulle också kunna tänka på Jesus, som med glädje arbetade tillsammans med Jehova under lång tid som ”en skicklig arbetare”.

9, 10. a) Vad stärkte bandet mellan Jehova och hans son? b) Vad kan stärka bandet mellan dig och din himmelske Far?

⁹ När två ofullkomliga människor arbetar nära tillsammans har de ibland svårt att komma överens. Så var det inte med Jehova och hans son. Sonen arbetade tillsammans med sin Far under oräkneliga tider, och ”hela tiden gladdes ... [han] inför honom”. (Ordspråksboken 8:30) Ja, han gladde sig åt att få vara tillsammans med sin Far, och glädjen var ömsesidig. Helt naturligt blev Sonen mer och mer lik sin Far. Han lärde sig att efterlikna de egenskaper som Gud har. Inte underligt då att bandet mellan Far och son blev så starkt! Det kan med rätta kallas det äldsta och starkaste bandet av kärlek i hela universum.

¹⁰ Vad innebär det här för oss? Du kanske känner att du aldrig skulle kunna få ett så starkt band till Jehova. Det är sant att deras relation är unik; Jesus är ju trots allt Guds förstfödde son. Men vi har en fantastisk möjlighet. Kom ihåg att Jesus drogs närmare sin Far genom att arbeta tillsammans med honom. Jehova erbjuder oss kärleksfullt möjligheten att bli hans medarbetare. (1 Korinthierna 3:9) När vi följer Jesus exempel i tjänsten bör vi alltid komma ihåg att vi är Guds medarbetare. Det band av kärlek som förenar oss med Jehova blir på så sätt allt starkare. Skulle vi kunna få ett större privilegium?

Hur Jesus bevarade sin kärlek till Jehova stark

11–13. a) Vilken illustration visar hur vi kan hålla vår kärlek till Jehova stark, och hur bevarade Jesus sin kärlek till Jehova stark i unga år? b) Hur visade Guds son att han ville bli undervisad av Jehova, både innan han kom till jorden och senare som människa?

¹¹ Vi kan ta en illustration för att förstå hur vi kan hålla kärleken till Jehova stark. Precis som en vacker krukväxt behöver kärleken näring och omvårdnad för att växa och frodas. Om den inte får det, försvagas den och dör. Jesus insåg att han behövde hålla sin kärlek till Jehova vid liv. Han bevarade sin kärlek stark hela den tid han var på jorden. Vi ska se hur han gjorde det.

¹² Tänk på det tillfälle när den unge Jesus talade så frimodigt i templet i Jerusalem. Han sa då till sina oroliga föräldrar: ”Varför har ni letat efter mig? Förstod ni inte att jag var i min Fars hus?” (Lukas 2:49) Som barn kom Jesus uppenbarligen ännu inte ihåg något av sin föremänskliga tillvaro. Men han hade ändå en innerlig kärlek till sin Far, Jehova. Han visste att om man älskar Jehova så vill man tillbe honom. Det fanns därför inget ställe på jorden där Jesus hellre ville vara än i sin Fars hus. Han längtade efter att få vara i templet och ville inte gå därifrån. Och han var inte bara en passiv åskådare. Han var ivrig att få lära sig mer om Jehova och tala med andra om det han hade lärt sig. De här känslorna kom inte först när han var 12 år, och de försvann inte heller längre fram.

¹³ Under sin föremänskliga tillvaro hade Sonen varit ivrig att lära av sin Far. En profetia i Jesaja 50:4–6 visar att Jehova gav sin son särskild undervisning för hans uppgift som Messias. Trots att han fick veta att han som Jehovas smorde skulle få lida och utstå prövningar var han ivrig att lära sig allt han kunde av Jehova. När Jesus senare kom till jorden hade han fortfarande samma inställning. Han var ivrig att få gå till sin Fars hus för att tillbe honom och undervisa om honom där. Bibeln berättar att Jesus troget gick till templet och synagogan. (Lukas 4:16; 19:47) Om vi vill att vår kärlek till Jehova ska förbli stark måste vi troget vara med vid mötena, där vi tillber Jehova, lär känna honom bättre och fördjupar vår uppskattning av honom.

14, 15. a) Varför sökte Jesus avskildhet ibland? b) Hur vittnar Jesus böner till sin Far om närhet och respekt?

¹⁴ Jesus bevarade också sin kärlek till Jehova stark genom att regelbundet be till honom. Även om han var en social person som tyckte om att umgås med andra, är det värt att lägga märke till att han uppskattade att få vara ensam ibland. I Lukas 5:16 sägs det: ”Han drog sig ofta undan till avskilda platser för att be.” Och i Matteus 14:23 sägs något liknande: ”När Jesus hade skickat i väg människorna gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Han var där uppe ensam när kvällen kom.” Jesus sökte avskildhet ibland, inte för att han var tillbakadragen eller inte tyckte om att vara tillsammans med andra, utan för att han ville vara ensam med Jehova och kunna tala fritt och öppet med honom i bön.

¹⁵ När Jesus bad använde han ibland uttrycket ”Abba, Far”. (Markus 14:36) På Jesus tid var ”abba” ett förtroligt uttryck för ”far” som användes i familjen. Det var ofta ett av de första ord som ett barn lärde sig säga. Även om det var ett varmt uttryck var det ändå respektfullt. Så samtidigt som det här ordet visar vilket nära förhållande Sonen hade till sin älskade Far, vittnar det om att han hade djup respekt för Jehovas myndighet. Den här kombinationen av närhet och respekt märks tydligt i alla Jesus böner. I Johannes, kapitel 17, finner vi den långa, innerliga bön som Jesus bad den sista kvällen före sin död. Det är verkligen gripande att begrunda den här bönen. Och det är viktigt att också vi ber sådana böner, men naturligtvis inte genom att upprepa Jesus ord, utan genom att tala fritt från hjärtat med vår himmelske Far så ofta vi kan. Om vi gör det kommer vår kärlek till honom att förbli stark.

16, 17. a) Hur uttryckte Jesus sin kärlek till sin Far i ord? b) Hur beskrev Jesus sin Fars generositet?

¹⁶ Som vi såg tidigare upprepade inte Jesus ständigt orden: ”Jag älskar min Far.” Men många gånger uttryckte han ändå sin kärlek till sin Far i ord. Hur då? Vid ett tillfälle sa han: ”Far, du himlens och jordens Herre, jag lovprisar dig offentligt.” (Matteus 11:25) I del 2 i den här boken såg vi att Jesus uppskattade att få lovprisa sin Far genom att hjälpa människor att lära känna honom. Han liknade till exempel Jehova vid en far som var så angelägen om att förlåta sin egensinnige son att han bara väntade på att den unge mannen skulle ångra sig och återvända hem, och när han såg sin son på långt håll sprang han fram till honom och kramade honom. (Lukas 15:20) Vem kan läsa den här berättelsen utan att bli berörd av Jesus beskrivning av Jehovas kärlek och villighet att förlåta?

¹⁷ Jesus lovprisade ofta sin Far för hans generositet. Han tog ofullkomliga föräldrar som exempel för att visa hur säkra vi kan vara på att vår Far ska ge oss all den kraft vi behöver genom sin heliga ande. (Lukas 11:13) Jesus talade också om det hopp som Fadern ger oss. Han beskrev det hopp han själv hade – att få komma tillbaka till himlen och vara vid sin Fars sida igen. (Johannes 14:28; 17:5) Han talade med sina efterföljare om det hopp som Jehova erbjöd Kristus ”lilla hjord” – att få komma till himlen och regera tillsammans med Kristus, den messianske kungen. (Lukas 12:32; Johannes 14:2) Och han tröstade en döende brottsling med hoppet om att få leva i paradiset. (Lukas 23:43) Att Jesus talade om sin Fars stora generositet hjälpte honom utan tvivel att bevara sin kärlek till sin Far stark. Många av Jesus efterföljare har märkt att det inte finns något som stärker deras kärlek till Jehova eller deras tro på honom mer än att tala om honom och om det hopp han erbjuder dem som älskar honom.

Kommer du att efterlikna Jesus kärlek till Jehova?

18. Vilket är det viktigaste sättet som vi ska följa Jesus på, och varför det?

¹⁸ Av alla de sätt som vi bör följa Jesus på är inget viktigare än detta: att vi älskar Jehova av hela vårt hjärta, av hela vår själ, med hela vår styrka och med hela vårt sinne. (Lukas 10:27) Hur stark vår kärlek är avgörs inte bara av hur starkt vi känner för Jehova. Vi måste också visa vår kärlek i handling. Jesus nöjde sig inte med att bara känna kärlek till sin Far eller att bara säga ”jag älskar min Far”. Han sa: ”För att världen ska veta att jag älskar min Far gör jag det han har befallt mig.” (Johannes 14:31) Satan hade påstått att ingen människa skulle tjäna Jehova av osjälvisk kärlek. (Job 2:4, 5) För att på bästa tänkbara sätt motbevisa Satans fräcka påstående handlade Jesus med stort mod och visade världen hur mycket han älskade sin Far. Han var lydig ända till döden. Kommer du att följa Jesus? Kommer du att visa världen att du verkligen älskar Jehova Gud?

19, 20. a) Vilka viktiga skäl har vi till att regelbundet vara med vid mötena? b) Hur kan vi se på personligt studium, begrundan och bön?

¹⁹ Vi är skapade med ett stort behov av att vara nära Gud och visa honom kärlek. Jehova har därför sett till att vi ska kunna tillbe honom på ett sätt som gör att vår kärlek till honom växer och blir starkare. När du är med vid kristna möten, glöm då inte att du är där för att tillbe din Gud. Vår tillbedjan vid mötena inbegriper att vi förenar oss i innerlig bön till Jehova, sjunger lovsånger, lyssnar uppmärksamt och medverkar när tillfälle ges. Vid mötena får vi också möjlighet att uppmuntra varandra. (Hebréerna 10:24, 25) När du regelbundet tillber Jehova vid mötena kommer din kärlek till honom att växa sig allt starkare.

²⁰ Detsamma kan sägas om personligt studium, begrundan och bön. Se de här tillfällena som en möjlighet att få vara ensam med Jehova. När du studerar Guds skrivna ord och tänker djupare på det, förmedlar Jehova sina tankar till dig. När du ber öppnar du ditt hjärta för honom. Kom ihåg att bön inbegriper mer än att bara be Gud om att få något. Bönen ger dig också möjlighet att tacka Jehova för de välsignelser du har fått och lovprisa honom för allt det underbara han har gjort. (Psalm 146:1) Dessutom kan du tacka Jehova och visa att du älskar honom på ett annat mycket viktigt sätt – genom att med glädje och entusiasm lovprisa honom offentligt.

21. Hur viktig är vår kärlek till Gud, och vad kommer de följande kapitlen att handla om?

²¹ Kärlek till Gud är nyckeln till din eviga lycka. Om Adam och Eva hade haft det hade de också kunnat leva lyckliga för all framtid. Kärlek till Gud är det viktigaste du behöver för att kunna vara lojal och motstå vilken som helst frestelse och uthärda vilken som helst prövning. Det är det centrala i att vara en Jesus efterföljare. Vår kärlek till Gud är naturligtvis förbunden med vår kärlek till våra medmänniskor. (1 Johannes 4:20) De följande kapitlen kommer att handla om hur Jesus visade kärlek till sina medmänniskor. Först ska vi se varför så många uppfattade Jesus som tillgänglig.

1–3. Vad händer när föräldrar kommer med sina barn till Jesus, och vad visar den här händelsen när det gäller honom?

JESUS vet att slutet på hans liv på jorden är mycket nära. Han har bara några veckor kvar, och det finns fortfarande så mycket att göra! Han predikar tillsammans med sina apostlar i Pereen, ett område öster om Jordan. De är på väg söderut, mot Jerusalem, där Jesus kommer att fira sin sista, dramatiska påsk.

² Efter att Jesus har haft en allvarlig diskussion där med några religiösa ledare blir det liv och rörelse kring honom. Människor kommer med sina barn för att de ska få träffa honom. Barnens ålder varierar tydligen, för Markus använder samma ord i sin skildring som han tidigare använde när han talade om ett barn på 12 år, medan Lukas använder ett ord som avser mycket små barn och spädbarn. (Lukas 18:15; Markus 5:41, 42; 10:13) Överallt där barn är med blir det naturligtvis ofta ganska stojigt och stimmigt. Jesus lärjungar förebrår föräldrarna. De menar kanske att Jesus är för upptagen för att ha tid med barnen. Men vad gör Jesus?

³ När han ser vad som händer blir han upprörd. På vilka? På barnen? På föräldrarna? Nej – på sina lärjungar! Han säger: ”Låt barnen komma till mig, försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de. Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.” Sedan tar Jesus barnen ”i sin famn” och välsignar dem. (Markus 10:13–16) Det är uppenbart att Jesus tycker om barn. Men vi lär oss också något annat om honom – han är tillgänglig.

4, 5. a) Hur vet vi att Jesus var tillgänglig? b) Vilka frågor ska vi ta upp i det här kapitlet?

⁴ Om Jesus hade varit en barsk, kylig eller stolt människa, skulle de här barnen säkert inte ha känt sig dragna till honom, och inte heller skulle deras föräldrar ha känt att de kunde vända sig till honom. Du kan säkert föreställa dig den här scenen, hur föräldrarna riktigt strålar när den här vänlige mannen visar deras barn tillgivenhet och säger att de är dyrbara i Guds ögon och välsignar dem. Trots att Jesus hade den tyngsta ansvarsbörda man kan tänka sig var han alltid mycket tillgänglig.

⁵ Vilka andra uppfattade Jesus som tillgänglig? Vad var det som gjorde att det var så lätt att komma till honom? Och hur kan vi lära oss att efterlikna Jesus i det här avseendet? Vi ska se närmare på det.

Vilka uppfattade Jesus som tillgänglig?

6–8. Vilka var Jesus ofta tillsammans med, och hur skilde sig hans inställning till dem från de religiösa ledarnas inställning?

⁶ När du läser evangelieskildringarna kanske du slås av att det så ofta sägs att människor kom till Jesus i stora skaror. De tvekade inte att komma. ”Folk från Galileen ... samlades i stora skaror och följde honom.” ”Det samlades mycket folk omkring honom.” ”Då kom stora folkskaror till honom.” ”Stora folkskaror följde Jesus.” (Matteus 4:25; 13:2; 15:30; Lukas 14:25) Ja, Jesus var ofta omgiven av många människor.

⁷ De som kom till Jesus var i allmänhet vanliga, enkla människor, sådana som de religiösa ledarna föraktfullt kallade ”landets folk”. Fariséerna och prästerna sa öppet: ”Den här hopen som inte kan lagen, de är fördömda.” (Johannes 7:49) Senare rabbinska skrifter bekräftar att de religiösa ledarna hade den här inställningen. Många av dem betraktade de här människorna med förakt. De vägrade att äta tillsammans med dem, köpa något av dem eller umgås med dem. Somliga menade till och med att det inte fanns hopp om en uppståndelse för dem som inte kände den muntliga lagen. Folk i allmänhet måste ha dragit sig undan sådana ledare i stället för att be dem om hjälp och vägledning. Men Jesus var annorlunda.

⁸ Jesus umgicks öppet med vanliga, enkla människor. Han åt tillsammans med dem, botade dem, undervisade dem och gav dem ett hopp. Jesus var givetvis realistisk och insåg att de flesta inte skulle ta vara på tillfället att tjäna Jehova. (Matteus 7:13, 14) Men han hade en positiv inställning till varje människa och såg hos många en potential att göra det som var rätt. Vilken kontrast till de hårdhjärtade prästerna och fariséerna! Men förvånansvärt nog kom också präster och fariséer till Jesus, och några av dem ändrade sig och blev hans efterföljare. (Apostlagärningarna 6:7; 15:5) Några av de rika och mäktiga uppfattade också Jesus som tillgänglig. (Markus 10:17, 22)

9. Varför uppfattade kvinnor Jesus som tillgänglig?

⁹ Kvinnor drog sig inte för att komma till Jesus. De måste ofta ha fått känna av de religiösa ledarnas djupa förakt. Rabbinerna ogillade i allmänhet att kvinnor undervisades. Kvinnor fick inte vittna inför domstol, eftersom de inte betraktades som pålitliga vittnen. Rabbinerna bad till och med en bön där de tackade Gud för att de inte var kvinnor! Men kvinnor mötte inget sådant förakt hos Jesus. Många kom till honom och var ivriga att lära. Vi läser till exempel om att Lasarus syster Maria satt vid Jesus fötter och var helt uppslukad av att lyssna till Jesus ord, medan hennes syster Marta var fullt upptagen med annat och oroade sig för maten. Jesus berömde Maria för att hon prioriterade det som var viktigast. (Lukas 10:39–42)

10. Hur skilde sig Jesus från de religiösa ledarna när det gällde sättet att bemöta de sjuka?

¹⁰ Också de sjuka strömmade till Jesus, trots att de ofta behandlades som utstötta av de religiösa ledarna. I den mosaiska lagen fanns anvisningar om att de spetälska skulle hållas i karantän av hälsoskäl, men det fanns ingen anledning att behandla dem ovänligt. (3 Moseboken, kapitel 13) Men de rabbinska reglerna förklarade att de spetälska var lika motbjudande som avföring. En del religiösa ledare gick så långt att de kastade sten på de spetälska för att hålla dem på avstånd! Man har svårt att tänka sig att de som blivit behandlade på det sättet skulle kunna samla mod och vända sig till någon lärare över huvud taget, men spetälska människor kom verkligen till Jesus. En av dem yttrade de här välbekanta orden som vittnar om tro: ”Herre, om du bara vill kan du göra mig frisk.” (Lukas 5:12) I nästa kapitel ska vi se närmare på Jesus svar. Här räcker det att konstatera att det knappast kan finnas ett kraftfullare bevis för att Jesus var tillgänglig.

11. Vilket exempel visar att de som var nedtyngda av skuldkänslor inte drog sig för att komma till Jesus, och varför är detta viktigt?

¹¹ De som var nedtyngda av skuldkänslor drog sig inte heller för att komma till Jesus. Tänk på det tillfälle då Jesus åt middag hemma hos en farisé. En kvinna som var känd för att vara en synderska kom in och föll på knä vid Jesus fötter och grät på grund av det hon hade gjort. Hans fötter blev våta av hennes tårar, och hon torkade dem med sitt hår. Jesus värd betraktade det hela med ogillande och såg ner på Jesus för att han lät kvinnan komma så nära, men Jesus berömde henne för hennes uppriktiga ånger och försäkrade henne om Jehovas förlåtelse. (Lukas 7:36–50) I vår tid mer än någonsin tidigare behöver människor som är nedtyngda av skuldkänslor känna sig fria att komma till dem som kan hjälpa dem att få ett gott förhållande till Gud. Vad var det som gjorde Jesus så tillgänglig?

Vad var det som gjorde Jesus så tillgänglig?

12. Varför är det inte förvånande att Jesus var tillgänglig?

¹² Kom ihåg att Jesus på ett fullkomligt sätt efterliknade sin älskade himmelske Far. (Johannes 14:9) Bibeln påminner oss om att Jehova ”inte [är] långt borta från någon av oss”. (Apostlagärningarna 17:27) Jehova, ”som hör bön”, är alltid tillgänglig för sina trogna tjänare och för andra som uppriktigt vill finna honom och tjäna honom. (Psalm 65:2) Tänk dig det – den mäktigaste och viktigaste personen i universum är också den mest tillgänglige! I likhet med sin Far älskar Jesus människor. I de kapitel som följer ska vi se närmare på Jesus innerliga kärlek. Ett starkt skäl till att människor uppfattade Jesus som tillgänglig var att hans kärlek till andra var så uppenbar. Vi ska se på hur Jesus visade att han älskade människor.

13. Hur kan föräldrar efterlikna Jesus?

¹³ Människor märkte lätt att Jesus var uppriktigt intresserad av dem. Hans uppriktiga intresse upphörde inte när han var stressad. Som vi redan har sett var Jesus tillgänglig när föräldrar kom till honom med sina barn, trots att han var väldigt upptagen och hade mycket ansvar. Vilket fint föredöme han var för föräldrar! Det är inte lätt att uppfostra barn i dagens värld. Men det är viktigt att barnen känner att deras föräldrar är tillgängliga. Om du är förälder vet du att det finns tillfällen då du är för upptagen för att ge dina barn den uppmärksamhet de vill ha. Men kan du säga till dem att du lovar att ta dig tid så snart det bara går? När du sedan håller ditt ord, kommer dina barn att lära sig att det lönar sig att ha tålamod. De lär sig också att de alltid kan komma till dig med sina problem och bekymmer.

14–16. a) Vilka omständigheter ledde till att Jesus utförde sitt första underverk, och varför var det en häpnadsväckande handling? b) Vad visar Jesus underverk i Kana om honom, och vad kan föräldrar lära sig av detta?

¹⁴ Jesus lät människor förstå att det som var viktigt för dem var viktigt också för honom. Tänk till exempel på det första underverk som Jesus utförde. Han var med vid en bröllopsfest i Kana, en stad i Galileen. En pinsam situation uppstod – vinet tog slut! Jesus mor, Maria, talade om för sin son vad som hade hänt. Och vad gjorde Jesus? Han sa åt tjänarna att fylla sex stora stenkrukor med vatten. När man gav ledaren för festen ett smakprov visade det sig att det var fint vin! Var det ett trick? Nej, vattnet ”hade förvandlats till vin”. (Johannes 2:1–11) Att förvandla en sak till en annan har länge varit människors dröm. I hundratals år försökte så kallade alkemister omvandla bly till guld. De lyckades aldrig – trots att grundämnena bly och guld i själva verket är anmärkningsvärt lika.a Hur är det då med vatten och vin? Kemiskt sett är vatten ett enkelt ämne, en förening av två grundämnen. Vin, å andra sidan, innehåller närmare tusen olika ämnen, av vilka många är komplexa kemiska föreningar. Varför skulle Jesus utföra en sådan häpnadsväckande handling för att avhjälpa något så trivialt som att vinet tog slut vid en bröllopsfest?

¹⁵ Problemet var inte obetydligt för brudparet. I Mellanöstern i forna tider var det mycket viktigt att man visade gästfrihet mot inbjudna gäster. Det skulle ha varit mycket pinsamt för bruden och brudgummen om vinet inte hade räckt till. Det skulle ha kastat en skugga över deras bröllopsdag och förmörkat minnena av den. Problemet var viktigt för dem, och det var viktigt för Jesus. Han gjorde därför något åt det. Förstår du varför människor gärna kom till honom med sina bekymmer?

¹⁶ Återigen kan föräldrar lära sig något viktigt här. Tänk om din son eller dotter kommer till dig och är bekymrad över något problem. Vad gör du då? Du kanske känner dig frestad att avfärda problemet som oviktigt. Du kanske till och med känner att du vill skratta åt det. I jämförelse med dina egna bekymmer kan barnets problem verkligen tyckas obetydligt. Men kom ihåg att det inte är oviktigt för barnet! Om det är viktigt för någon som du älskar så mycket, ska det då inte vara viktigt för dig också? När ditt barn förstår att du tar problemet på allvar kommer han att tycka att du är en tillgänglig förälder.

17. Hur var Jesus ett fint föredöme när det gäller mildhet, och varför är den här egenskapen ett tecken på styrka?

¹⁷ I kapitel 3 läste vi om att Jesus var mild och ödmjuk. (Matteus 11:29) Mildhet är en vacker egenskap, ett kraftfullt bevis på att en människa verkligen är ödmjuk. Den är en del av Guds heliga andes frukt och förknippas med vishet. (Galaterna 5:22, 23; Jakob 3:13) Jesus bevarade sitt lugn även under den svåraste press. Hans mildhet var sannerligen inte ett tecken på svaghet. En bibelkännare säger om den här egenskapen: ”Bakom mildheten ligger en styrka lik stålets.” (William Barclay: New Testament Words) Ja, för att vi ska kunna bevara vårt lugn och behandla andra med mildhet krävs det ofta styrka. Men med Jehovas välsignelse kan vi lyckas i våra ansträngningar att efterlikna Jesus när det gäller att visa mildhet, och det kommer att göra oss mer tillgängliga.

18. Vilket exempel visar att Jesus var resonlig, och varför tror du att resonlighet gör en människa tillgänglig?

¹⁸ Jesus var resonlig. När Jesus var i Tyros kom en kvinna till honom därför att hennes dotter plågades svårt av en demon. På tre olika sätt visade Jesus att han inte var inställd på att göra det hon bad honom om. Först var han tyst. Sedan gav han henne ett skäl till att han inte skulle göra det hon bad om. Därefter använde han en illustration som klargjorde det hela ännu bättre. Men var han hård och kylig? Fick han henne att känna att hon var respektlös mot honom för att han var en viktig lärare? Nej, det var helt uppenbart att den här kvinnan kände sig lugn. Hon bad inte bara om hjälp, utan stod också på sig trots att han så tydligt visade att han inte tänkte hjälpa henne. Jesus såg vilken anmärkningsvärd tro hon hade, en tro som drev henne att inte ge upp, och han botade hennes dotter. (Matteus 15:22–28) Ja, Jesus resonlighet, hans villighet att lyssna och ge med sig när det var lämpligt, gjorde att människor gärna kom till honom.

Är du tillgänglig?

19. Hur vet vi om vi verkligen är tillgängliga?

¹⁹ Människor vill gärna tro att de är tillgängliga. Somliga som har en maktställning tycker till exempel om att framhålla att de bedriver den ”öppna dörrens politik”, att deras underlydande alltid kan känna sig fria att komma till dem. Men Bibeln säger varnande: ”Många skryter om sin egen godhet, men var finns någon man kan lita på?” (Ordspråksboken 20:6) Det är lätt att säga att vi är tillgängliga, men efterliknar vi verkligen Jesus när det gäller att visa kärlek på det här sättet? Svaret ligger inte i hur vi betraktar oss själva, utan i hur andra betraktar oss. Paulus sa: ”Gör er kända bland alla för att vara resonliga.” (Filipperna 4:5) Vi gör alla väl i att fråga oss: Hur uppfattar andra mig? Vilket rykte har jag?

20. a) Varför är det viktigt att äldstebröder är tillgängliga? b) Varför bör vi vara resonliga i fråga om vad vi väntar oss av de äldste i församlingen?

²⁰ Speciellt viktigt är det att äldstebröder anstränger sig att vara tillgängliga. De önskar uppriktigt leva upp till beskrivningen i Jesaja 32:1, 2: ”Var och en av dem ska vara som ett skydd mot vinden, som en tillflykt undan det piskande regnet, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som klippans skugga i ett uttorkat land.” En äldste kan ge sådant skydd och sådan hjälp och lindring bara om han är tillgänglig. Det ska medges att det inte alltid är lätt, eftersom de äldste har en stor ansvarsbörda i dessa svåra tider. Men de äldste bör aldrig ge andra det intrycket att de är för upptagna för att ge Jehovas får den hjälp de behöver. (1 Petrus 5:2) De andra i församlingen försöker vara resonliga i fråga om vad de väntar sig av sådana trogna män genom att vara ödmjuka och samarbetsvilliga. (Hebréerna 13:17)

21. Hur kan föräldrar visa att de är tillgängliga för sina barn, och vad ska vi granska i nästa kapitel?

²¹ Föräldrar anstränger sig att alltid vara tillgängliga för sina barn. Det är så mycket som står på spel! De vill att deras barn ska veta att de tryggt kan vända sig till pappa och mamma. Kristna föräldrar är därför noga med att vara milda och resonliga, att inte överreagera när barnen erkänner att de har gjort fel eller visar att de inte tänker rätt. När föräldrarna tålmodigt uppfostrar sina barn försöker de hålla kommunikationslinjerna öppna. Vi vill verkligen alla vara tillgängliga, precis som Jesus var. I nästa kapitel ska vi titta närmare på en annan viktig egenskap som gjorde Jesus tillgänglig – hans djupa medkänsla.

1–3. a) Hur reagerar Jesus när två blinda tiggare ber honom om hjälp? b) Vad innefattas i uttrycket ”fylldes av medkänsla”? (Se fotnoten.)

TVÅ blinda män sitter vid vägkanten strax utanför Jeriko. De kommer dit varje dag för att be de förbipasserande om pengar. Men den här dagen får de vara med om något som fullständigt förändrar deras liv.

² Plötsligt hör tiggarna ett oväsen. Eftersom de inte kan se vad som händer, frågar en av dem vad det är som orsakar uppståndelsen och får till svar: ”Jesus från Nasaret är här!” Jesus är på väg till Jerusalem för sista gången. Men han är inte ensam. En stor folkskara följer honom. När tiggarna får höra vem som går förbi orsakar de ännu större uppståndelse genom att ropa: ”Herre, Davids son, hjälp oss!” Folkskaran säger bryskt åt dem att vara tysta, men männen är desperata och vägrar att låta sig tystas.

³ Jesus urskiljer deras rop i allt oväsen. Vad gör han? Det är mycket som tynger honom. Han har bara omkring en vecka kvar av sitt jordiska liv. Han vet att han kommer att få utstå grym behandling och bli dödad i Jerusalem. Ändå ignorerar han inte de enträgna ropen. Han stannar och befaller att de som ropar ska föras till honom. ”Herre, gör så att vi kan se”, ber de. Jesus fylls av medkänsla och rör vid deras ögon.a De får omedelbart synen tillbaka och börjar följa Jesus. (Lukas 18:35–43; Matteus 20:29–34)

4. Hur uppfyllde Jesus den profetia som förutsade att han skulle ”ha medlidande med de svaga”?

⁴ Det här var ingen engångsföreteelse. Jesus visade medkänsla vid många tillfällen och under många skiftande omständigheter. En biblisk profetia förutsade att han skulle ”ha medlidande med de svaga”. (Psalm 72:13) I uppfyllelse av de här orden var Jesus lyhörd för andras känslor. Han tog initiativet till att hjälpa människor. Hans medkänsla fick honom att predika. Vi ska nu se vad evangelierna berättar om den djupa medkänsla som låg bakom Jesus ord och gärningar och undersöka hur vi på liknande sätt kan visa medkänsla.

Jesus tog hänsyn till andras känslor

5, 6. Nämn några exempel som visar att Jesus hade empati.

⁵ Jesus hade djup empati. När han såg människor lida kunde han leva sig in i hur de kände det. Även om han inte befann sig i samma situation som de, kände han verkligen deras smärta i sitt eget hjärta. (Hebréerna 4:15) När han botade en kvinna som hade lidit av blödningar i 12 år, kallade han det för hennes ”plågsamma sjukdom” – ord som visade att han förstod att sjukdomen hade orsakat henne stort lidande. (Markus 5:25–34) När han såg Maria och dem som var tillsammans med henne gråta över Lasarus som hade dött, blev han sorgsen och djupt berörd. Trots att Jesus visste att han skulle uppväcka Lasarus blev han så rörd att han började gråta. (Johannes 11:33, 35)

⁶ Vid ett annat tillfälle kom en spetälsk man fram till Jesus och vädjade: ”Om du bara vill kan du göra mig frisk.” Hur reagerade Jesus, en fullkomlig man som aldrig hade varit sjuk? Han kände mycket starkt för den spetälske mannen. Ja, han ”fylldes ... av medlidande”. (Markus 1:40–42) Han gjorde sedan något mycket ovanligt. Han visste mycket väl att de spetälska var orena enligt lagen och inte fick vistas bland andra människor. (3 Moseboken 13:45, 46) Det hade inte varit något problem för Jesus att bota den här mannen utan fysisk kontakt. (Matteus 8:5–13) Men han valde att räcka ut sin hand och röra vid honom, och han sa: ”Det vill jag. Bli frisk!” Genast försvann spetälskan. Vilken innerlig omsorg och empati Jesus visade!

7. Vad kan hjälpa oss att utveckla empati, och hur kan vi visa den egenskapen?

⁷ Som kristna måste vi efterlikna Jesus och visa empati. Bibeln uppmanar oss att ”vara medkännande”.b (1 Petrus 3:8) Det kanske inte är så lätt att sätta sig in i hur människor som lider av kroniska sjukdomar eller depression känner det, i synnerhet om man själv inte har upplevt sådan smärta. Men kom ihåg att man inte måste ha varit i en liknande situation för att kunna visa empati. Jesus kände empati med de sjuka trots att han själv aldrig hade varit sjuk. Hur kan vi då utveckla empati? Genom att tålmodigt lyssna när de som lider anförtror sig åt oss och berättar hur de känner det. Vi kan fråga oss själva: ”Hur skulle jag känna det om jag var i samma situation?” (1 Korinthierna 12:26) Ju mer lyhörda vi är för andras känslor, desto bättre kan vi ”trösta de nedstämda”. (1 Thessalonikerna 5:14) Ibland kan vi ge uttryck åt empati inte bara med ord utan också med tårar. ”Gråt med dem som gråter”, sägs det i Romarna 12:15.

8, 9. Hur tog Jesus hänsyn till andras känslor?

⁸ Jesus var omtänksam mot andra och tog hänsyn till deras känslor. Tänk på det tillfälle då en döv man som hade svårt att tala fördes till honom. Tydligen lade Jesus märke till att mannen kände sig besvärad och gjorde därför något som han inte gjorde i vanliga fall när han botade någon: ”Han [tog] mannen åt sidan så att de var för sig själva.” När de inte längre hade allas blickar riktade på sig botade han honom. (Markus 7:31–35)

⁹ Jesus gjorde något liknande när människor förde en blind man till honom och bönföll honom om att bota honom. Jesus ”tog den blinde vid handen och ledde ut honom utanför byn”. Sedan botade han mannen, men inte på en gång, utan gradvis. På så sätt kanske mannen fick möjlighet att vänja sina ögon och sitt sinne vid de bländande synintrycken och det skarpa solljuset. (Markus 8:22–26) Vilken hänsyn och omtanke Jesus visade!

10. Hur kan vi ta hänsyn till andras känslor?

¹⁰ Som Jesus efterföljare måste vi ta hänsyn till andras känslor. Vi bör därför vara noga med hur vi uttrycker oss, eftersom vi vet att vi kan såra andra om vi talar utan att tänka oss för. (Ordspråksboken 12:18; 18:21) Hårda ord, nedsättande kommentarer och bitande sarkasm hör inte hemma bland oss, som vill vara lyhörda för andra människors känslor. (Efesierna 4:31) Ni som är äldste, hur kan ni ta hänsyn till andras känslor? Genom att vara milda och vänliga när ni ger råd, så att den som lyssnar får behålla sin värdighet. (Galaterna 6:1) Och ni som är föräldrar, hur kan ni ta hänsyn till era barns känslor? Genom att försöka tillrättavisa barnen på ett sätt som inte sårar eller förolämpar dem. (Kolosserna 3:21)

Jesus tog initiativet till att hjälpa andra

11, 12. Nämn ett par exempel från Bibeln som visar att andra inte ens behövde be Jesus om hjälp innan han gjorde något för dem.

¹¹ Ofta behövde andra inte ens be Jesus om hjälp innan han gjorde något för dem. Medkänsla är inte en passiv egenskap, utan en aktiv, positiv egenskap. Det är därför inte förvånande att Jesus djupa medkänsla fick honom att ta initiativet till att hjälpa andra. När en stor folkskara kom till Jesus och stannade hos honom i tre dagar utan att ha något att äta, behövde ingen tala om för honom att de var hungriga eller föreslå att han skulle göra någonting åt det. Berättelsen lyder: ”Jesus kallade på lärjungarna och sa: ’Jag tycker synd om folket, för de har varit här tillsammans med mig i tre dagar nu och har inget att äta. Jag vill inte skicka i väg dem hungriga, de kanske inte orkar ta sig hem.’” Det var helt på eget initiativ som Jesus sedan genom ett underverk gav dem mat. (Matteus 15:32–38)

¹² Vi kan ta ett annat exempel. År 31 v.t., när Jesus kom till staden Nain, möttes han av en mycket sorglig syn. En begravningsprocession kom ut från staden, kanske på väg till gravarna i bergssluttningarna i närheten, för att begrava en änkas ende son. Kan du föreställa dig vilken smärta den här änkan måste ha känt? Hon skulle just begrava sin ende son, och hon hade ingen man som hon kunde dela sorgen med. Av alla i processionen var det den här nu barnlösa änkan som Jesus lade märke till. När han såg henne ”kände han starkt för henne”. Ingen behövde be honom göra något. Hans djupa medkänsla fick honom att ta initiativet. Han ”gick ... fram och rörde vid båren” och uppväckte den unge mannen. Vad hände sedan? Jesus bad honom inte slå följe med den stora folkskara som färdades tillsammans med honom. Nej, ”Jesus överlämnade honom till hans mor”. Han återförenade dem som en familj och såg på så sätt till att änkan blev omhändertagen. (Lukas 7:11–15)

13. Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att ta lämpliga initiativ till att hjälpa dem som är i behov av hjälp?

¹³ Hur kan vi följa Jesus exempel? Vi kan naturligtvis inte mirakulöst ge människor mat eller uppväcka döda. Men vi kan efterlikna Jesus genom att ta initiativet till att hjälpa dem som är i behov av hjälp. En medtroende har kanske drabbats av svåra ekonomiska motgångar eller blivit av med sitt arbete. (1 Johannes 3:17) En änka kanske behöver få reparationer utförda i sitt hem. (Jakob 1:27) Vi kanske känner några som har haft dödsfall i familjen och som behöver tröst eller praktisk hjälp. (1 Thessalonikerna 5:11) När någon verkligen är i behov av hjälp behöver vi inte vänta på att bli tillfrågade innan vi erbjuder oss att hjälpa till. (Ordspråksboken 3:27) Vår medkänsla driver oss att ta lämpliga initiativ och hjälpa till i den mån vi kan. Glöm aldrig att också en enkel handling av omtanke eller några få uppriktiga ord av tröst kan betyda väldigt mycket. (Kolosserna 3:12)

Jesus medkänsla fick honom att predika

14. Varför betraktade Jesus arbetet med att predika de goda nyheterna som sin viktigaste uppgift?

¹⁴ Som vi såg i del 2 i den här boken var Jesus ett enastående exempel när det gällde att predika de goda nyheterna. Han sa: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Varför betraktade Jesus det här arbetet som sin viktigaste uppgift? Först och främst därför att han älskade Gud. Men det var också något annat som drev honom. Hans djupa medkänsla fick honom att vilja tillgodose människors andliga behov. Av alla de sätt som han visade medkänsla på var det inget som var viktigare för honom än att få hjälpa andra att stilla sin andliga hunger. Vi ska se på två händelser som visar hur Jesus betraktade de människor som han predikade för. Det kan hjälpa oss att granska våra egna motiv till att ta del i den offentliga förkunnartjänsten.

15, 16. Nämn två händelser som visar hur Jesus betraktade de människor han predikade för.

¹⁵ År 31 v.t., efter omkring två års intensivt predikande, utökade Jesus sin verksamhet ytterligare och ”gick till alla städer och byar” i Galileen. Det han såg påverkade honom djupt. Aposteln Matteus skriver: ”När han såg människorna kände han starkt för dem, eftersom de var illa behandlade och hjälplösa, som får utan herde.” (Matteus 9:35, 36) Jesus hade medkänsla med vanliga, enkla människor. Han var väl medveten om deras eländiga andliga tillstånd. Han visste att de blev försummade och illa behandlade av just dem som skulle vara herdar för dem – de religiösa ledarna. Jesus djupa medkänsla fick honom att arbeta hårt för att nå folket med ett budskap om hopp. Det fanns inget som de var i större behov av än de goda nyheterna om Guds rike.

¹⁶ Några månader senare, kort före påsken år 32 v.t., hände något liknande. Vid det här tillfället hade Jesus och hans apostlar gett sig av i en båt och seglat över Galileiska sjön för att hitta ett lugnt ställe där de kunde vila sig. Men en folkskara hade skyndat längs stranden och kommit fram till andra sidan före båten. Hur reagerade Jesus? ”När han steg ur båten såg han att det hade samlats många människor, och han kände starkt för dem, eftersom de var som får utan herde. Och han började lära dem många sanningar.” (Markus 6:31–34) Jesus kände starkt för folket på grund av deras bedrövliga andliga tillstånd. De var som ”får utan herde”. De var andligt utsvultna och fick klara sig själva. Det var medkänsla snarare än pliktkänsla som fick honom att predika.

17, 18. a) Vad är det som motiverar oss att ta del i förkunnartjänsten? b) Hur kan vi utveckla medkänsla?

¹⁷ Vad är det som motiverar oss som Jesus efterföljare att ta del i förkunnartjänsten? Som vi såg i kapitel 9 har vi anförtrotts ett ansvarsfullt arbete – att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20; 1 Korinthierna 9:16) Men vårt motiv till att ta del i det här arbetet får inte vara enbart pliktkänsla. Först och främst är det kärleken till Jehova som driver oss att predika de goda nyheterna om hans rike. Något annat som motiverar oss är medkänsla med dem som inte delar vår tro. (Markus 12:28–31) Hur kan vi då utveckla medkänsla?

¹⁸ Vi måste se människor så som Jesus såg dem, som ”illa behandlade och hjälplösa, som får utan herde”. Tänk dig att du skulle hitta ett lamm som gått vilse. Utan en herde som ledde det till en plats där det fanns grönt gräs och vatten skulle det stackars djuret vara utsvultet och törstigt. Skulle du inte tycka synd om det? Skulle du inte göra allt du kunde för att ge det mat och vatten? Många människor som ännu inte har fått höra de goda nyheterna befinner sig i en liknande situation. Försummade av falska religiösa herdar svälter och törstar de andligen och har inget verkligt hopp för framtiden. Vi har det de behöver – den närande andliga mat och det uppfriskande sanningsvatten som finns i Guds ord. (Jesaja 55:1, 2) När vi tänker på det andliga behov som människor omkring oss har, känner vi verkligen med dem. Om vi, precis som Jesus, har djup medkänsla med människor, kommer vi att göra allt vi kan för att tala med dem om hoppet om Guds rike.

19. Hur kan vi hjälpa någon som studerar Bibeln att börja ta del i det offentliga predikoarbetet om han är kvalificerad för det?

¹⁹ Hur kan vi hjälpa andra att följa Jesus exempel? Vi kanske vill uppmuntra någon som studerar Bibeln att börja ta del i det offentliga predikoarbetet om han är kvalificerad för det. Eller vi kanske vill hjälpa någon som är overksam att börja gå i tjänsten igen. Hur kan vi hjälpa dem? Vi måste vädja till deras hjärta. Kom ihåg att Jesus först ”kände starkt” för människor, sedan undervisade han dem. (Markus 6:34) Så om vi kan hjälpa någon som studerar Bibeln eller är overksam att utveckla medkänsla är det mycket möjligt att de kommer att vilja efterlikna Jesus och förkunna de goda nyheterna för andra. Vi kan fråga: ”Hur har ditt eget liv förändrats till det bättre sedan du fick reda på sanningen? Tänk på dem som ännu inte har fått höra de goda nyheterna – skulle inte de också behöva det? Vad kan du göra för att hjälpa dem?” Den starkaste drivkraften till att ta del i tjänsten är naturligtvis kärlek till Gud och en önskan att tjäna honom.

20. a) Vad innefattas i att vara en Jesus efterföljare? b) Vad ska vi se på i nästa kapitel?

²⁰ Att vara en Jesus efterföljare innefattar mer än att bara upprepa det han sa och göra som han gjorde. Vi måste ha ”samma inställning” som han hade. (Filipperna 2:5) Så tacksamma vi kan vara att Bibeln talar om för oss vilka tankar och känslor som låg bakom Jesus ord och handlingar! När vi lär känna ”Kristus sinne” får vi hjälp att utveckla djup medkänsla, så att vi kan behandla andra på samma sätt som Jesus gjorde. (1 Korinthierna 2:16) I nästa kapitel ska vi se hur Jesus visade kärlek i synnerhet till sina efterföljare.

1, 2. Hur använder Jesus sin sista kväll tillsammans med apostlarna, och varför är de här sista timmarna så dyrbara för honom?

NÄR Jesus samlar sina apostlar i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem vet han att det är hans sista kväll tillsammans med dem. Han ska snart återvända till sin Far. Inom några timmar kommer Jesus att bli gripen och hans tro bli prövad som aldrig tidigare. Men inte ens hans förestående död får honom att sluta upp att tänka på apostlarnas behov.

² Jesus har förberett apostlarna på att han kommer att lämna dem, men han har fortfarande mer att säga för att styrka dem inför det som väntar. Han använder därför de här sista dyrbara timmarna till att lära dem viktiga saker som kommer att hjälpa dem att vara lojala. Det han säger är bland det mest innerliga och förtroliga han någonsin har sagt till dem. Men varför bekymrar sig Jesus mer om sina apostlar än om sig själv? Varför är de här sista timmarna tillsammans med dem så dyrbara för honom? Svaret kan uttryckas med ett enda ord: kärlek. Hans kärlek till dem är djup och innerlig.

3. Hur vet vi att Jesus inte väntade till den sista kvällen med att visa att han älskade sina efterföljare?

³ När aposteln Johannes flera årtionden senare inledde sin inspirerade berättelse om händelserna den här kvällen, skrev han: ”Före påskhögtiden visste Jesus att tiden var inne då han skulle lämna den här världen och återvända till sin Far. Han hade älskat sina egna som levde i världen, och han fortsatte att älska dem ända till slutet.” (Johannes 13:1) Jesus väntade inte till den kvällen med att visa att han älskade sina lärjungar. Under hela sin tjänst visade han, i stort som smått, att han älskade dem. Vi gör klokt i att undersöka hur han visade sin kärlek, för genom att efterlikna honom i det här avseendet visar vi oss vara hans sanna lärjungar.

Han var tålmodig

4, 5. a) Varför behövde Jesus ha tålamod med sina lärjungar? b) Hur reagerade Jesus när tre av hans apostlar inte höll sig vakna i Getsemane trädgård?

⁴ Kärlek och tålamod går hand i hand. ”Kärleken är tålmodig”, sägs det i 1 Korinthierna 13:4. Tålamod inbegriper att man har överseende med andra. Behövde Jesus ha tålamod med sina lärjungar? Ja, verkligen! Som vi läste om i kapitel 3 hade apostlarna svårt att lära sig ödmjukhet. Mer än en gång grälade de om vem av dem som var störst. Hur reagerade Jesus? Blev han arg och irriterad på dem? Nej, han resonerade tålmodigt med dem, till och med när de började gräla om det här den sista kvällen han var tillsammans med dem! (Lukas 22:24–30; Matteus 20:20–28; Markus 9:33–37)

⁵ Senare den här kvällen, när Jesus gick till Getsemane trädgård tillsammans med de elva trogna apostlarna, sattes hans tålamod på prov ännu en gång. Han lämnade åtta av apostlarna och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre in i trädgården. ”Jag känner mig djupt förtvivlad, ända till döds”, sa Jesus. ”Stanna här och håll er vakna.” Han gick en bit bort och bad intensivt. Sedan han hade bett länge, återvände han till de tre apostlarna. Vad fann han? I den här stunden, när han stod inför sin svåraste prövning, sov de djupt! Läxade han upp dem för att de inte hade hållit sig vakna? Nej, han uppmuntrade dem tålmodigt. Hans vänliga ord visade att han hade förståelse för deras svagheter och insåg att situationen var påfrestande för dem.a Han sa: ”Viljan är stark, men kroppen är svag.” Jesus fortsatte att vara tålmodig, trots att han kom och fann dem sovande inte bara en utan två gånger till! (Matteus 26:36–46)

6. Hur kan vi efterlikna Jesus?

⁶ Det är uppmuntrande att se att Jesus inte gav upp hoppet om sina apostlar. Hans tålamod ledde till slut till något bra, för de här trogna männen lärde sig hur viktigt det är både att vara ödmjuk och att vara vaksam. (1 Petrus 3:8; 4:7) Hur kan vi efterlikna Jesus? I synnerhet de äldste måste vara tålmodiga. En äldstebroder kanske är trött och upptagen av egna bekymmer när medtroende kommer till honom med sina problem. Ibland kanske de som behöver hjälp inte är så snabba att följa de råd de får. I vilket fall som helst kommer tålmodiga äldste att undervisa med mildhet och behandla hjorden skonsamt. (Apostlagärningarna 20:28, 29; 2 Timoteus 2:24, 25) Föräldrar behöver också efterlikna Jesus och vara tålmodiga, eftersom barn ibland inte reagerar så snabbt på de råd och den tillrättavisning de får. Kärlek och tålamod kommer att hjälpa föräldrar att inte ge upp i sina ansträngningar att uppfostra barnen. Ett sådant tålamod kan ge stora belöningar. (Psalm 127:3)

Han tillgodosåg deras behov

7. Hur tillgodosåg Jesus sina lärjungars fysiska och materiella behov?

⁷ Kärleken kommer till uttryck i osjälviska handlingar. (1 Johannes 3:17, 18) Den ”är inte självisk”. (1 Korinthierna 13:5) Kärleken fick Jesus att tillgodose sina lärjungars fysiska och materiella behov. Han gjorde ofta saker och ting för dem innan de ens hade sagt något om vad de behövde. När han såg att de var trötta, föreslog han att de skulle följa med honom ”till en avskild plats” och ”vila lite”. (Markus 6:31) När han förstod att de var hungriga, tog han initiativet och gav dem något att äta – och inte bara dem, utan flera tusen andra som hade kommit för att höra honom undervisa. (Matteus 14:19, 20; 15:35–38)

8, 9. a) Vad visar att Jesus hjälpte sina lärjungar att ta hand om sitt andliga behov? b) Hur visade Jesus djup omsorg om sin mor när han hängde på pålen?

⁸ Jesus var medveten om lärjungarnas andliga behov och hjälpte dem att fylla det. (Matteus 4:4; 5:3) När han undervisade koncentrerade han sig ofta på lärjungarna. Bergspredikan var i första hand riktad till dem. (Matteus 5:1, 2, 13–16) Han undervisade ofta med hjälp av liknelser, och ”han brukade förklara allt för sina lärjungar när de var för sig själva”. (Markus 4:34) Jesus förutsade att han skulle förordna en trogen och förståndig tjänare för att försäkra sig om att hans efterföljare skulle få andlig mat under de sista dagarna. Den här trogne tjänaren, som består av en liten grupp av Jesus smorda bröder på jorden, har tillhandahållit andlig ”mat i rätt tid” ända sedan 1919. (Matteus 24:45)

⁹ Den dag Jesus dog visade han på ett rörande sätt hur mycket han brydde sig om sina nära och käras andliga välfärd. Tänk dig in i situationen: Jesus hängde på tortyrpålen och hade olidliga smärtor. För att kunna andas var han antagligen tvungen att ta spjärn med fötterna, och det måste ha orsakat svåra plågor när kroppsvikten slet i såren på fötterna där spikarna satt och hans såriga rygg skrapade mot pålen. Det var säkert svårt och smärtsamt att prata, eftersom man måste kunna kontrollera andningen när man pratar. Men strax innan Jesus dog sa han ändå något, något som vittnade om hans djupa kärlek till sin mor, Maria. Han såg Maria och aposteln Johannes stå där och sa till sin mor med en röst som var tillräckligt hög för att de som var där skulle kunna höra: ”Se! Din son!” Sedan sa han till Johannes: ”Se! Din mor!” (Johannes 19:26, 27) Jesus visste att den trogne aposteln inte bara skulle ta hand om Marias fysiska och materiella behov, utan också hennes andliga behov.b

10. Hur kan föräldrar efterlikna Jesus när de tar hand om sina barns behov?

¹⁰ Omtänksamma föräldrar inser nyttan av att tänka på Jesus exempel. En far som verkligen älskar sin familj kommer att ta hand om familjens materiella behov. (1 Timoteus 5:8) Balanserade, kärleksfulla familjeöverhuvuden ordnar så att familjen får tid för vila och avkoppling då och då. Ännu viktigare är att föräldrar tillgodoser sina barns andliga behov. Hur då? De ser till att familjen har ett regelbundet bibelstudium, och de försöker göra de här stunderna uppbyggande och trevliga för sina barn. (5 Moseboken 6:6, 7) Genom sina ord och sitt exempel lär föräldrarna sina barn att tjänsten är viktig och att det ska vara en del av deras andliga rutin att förbereda sig för mötena och vara med vid dem. (Hebréerna 10:24, 25)

Han var villig att förlåta

11. Vad lärde Jesus sina efterföljare om förlåtelse?

¹¹ Villighet att förlåta är en annan sida av kärleken. (Kolosserna 3:13, 14) Kärleken ”är inte långsint”, sägs det i 1 Korinthierna 13:5. Vid flera tillfällen inskärpte Jesus hos sina efterföljare hur viktigt det är att förlåta. Han uppmanade dem att förlåta andra, ”inte sju gånger, utan ända upp till 77 gånger” – dvs. ett obegränsat antal gånger. (Matteus 18:21, 22) Han lärde dem att förlåta en syndare som visar ånger när han blir tillrättavisad. (Lukas 17:3, 4) Men Jesus var inte som de skenheliga fariséerna som bara undervisade genom sina ord. Han undervisade också genom sitt exempel. (Matteus 23:2–4) Vi ska se hur Jesus visade sin villighet att förlåta till och med när en nära vän svek honom.

12, 13. a) Hur svek Petrus Jesus den natt Jesus blev gripen? b) Hur visade det Jesus gjorde efter sin uppståndelse att förlåtelse inte var något som han bara predikade om?

¹² Jesus hade ett nära förhållande till aposteln Petrus, en varmhjärtad man som ibland var impulsiv. Jesus såg de goda sidorna hos Petrus och gav honom speciella privilegier. Tillsammans med Jakob och Johannes fick Petrus personligen bevittna vissa underverk som de övriga av de 12 inte fick se. (Matteus 17:1, 2; Lukas 8:49–55) Som tidigare nämnts var Petrus en av de apostlar som fick följa med Jesus längre in i Getsemane trädgård den natt Jesus greps. Men samma natt övergav Petrus och de andra apostlarna Jesus och flydde när Jesus blev förrådd och gripen. Senare var Petrus tillräckligt modig för att stå utanför på gården när Jesus förhördes under en olaglig rättegång. Men Petrus blev rädd och begick ett allvarligt fel – tre gånger ljög han och förnekade att han ens kände Jesus! (Matteus 26:69–75) Hur reagerade Jesus? Hur skulle du reagera om en nära vän svek dig på det här sättet?

¹³ Jesus var villig att förlåta Petrus. Han visste att Petrus var helt förkrossad över sin synd. Den ångerfulle aposteln ”bröt ihop och började gråta”. (Markus 14:72) Den dag Jesus uppstod visade han sig för Petrus, förmodligen för att trösta och uppmuntra honom. (Lukas 24:34; 1 Korinthierna 15:5) Mindre än två månader senare hedrade Jesus Petrus genom att låta honom ta ledningen i att vittna för folket i Jerusalem på pingstdagen. (Apostlagärningarna 2:14–40) Vi kan också tänka på att Jesus förlät de andra apostlarna för att de hade övergett honom. Efter sin uppståndelse kallade han dem fortfarande ”mina bröder”. (Matteus 28:10) Det är tydligt att förlåtelse inte var något som Jesus bara predikade om.

14. Varför måste vi lära oss att förlåta andra, och hur kan vi visa att vi är villiga att förlåta?

¹⁴ Som Jesus lärjungar måste vi lära oss att förlåta andra. Varför det? Till skillnad från Jesus är vi ofullkomliga – precis som de människor som kan komma att synda mot oss. Då och då felar vi alla i ord och handling. (Romarna 3:23; Jakob 3:2) När vi förlåter andra som syndar mot oss och ångrar sig kan Gud förlåta de synder vi begår. (Markus 11:25) Hur kan vi då visa att vi är villiga att förlåta andra? Många gånger hjälper kärleken oss att överse med andras mindre synder och felsteg. (1 Petrus 4:8) När någon som har handlat fel mot oss uppriktigt ångrar sig, precis som Petrus gjorde, vill vi verkligen efterlikna Jesus och vara förlåtande. I stället för att gå runt och vara irriterade på sådant andra har gjort mot oss kan vi välja att helt enkelt släppa det. (Efesierna 4:32) När vi gör det bidrar vi till friden i församlingen, och vi får också frid i vårt eget sinne och hjärta. (1 Petrus 3:11)

Han visade att han litade på andra

15. Varför litade Jesus på sina lärjungar trots deras fel och brister?

¹⁵ Kärlek och tillit hör nära samman. Kärleken ”tror allt”.c (1 Korinthierna 13:7) Jesus kärlek gjorde att han var villig att visa sina lärjungar förtroende trots deras ofullkomligheter. Han litade på dem och var övertygad om att de innerst inne verkligen älskade Jehova och ville göra hans vilja. Inte ens när de begick misstag ifrågasatte han deras motiv. När apostlarna Jakob och Johannes tydligen fick sin mor att be Jesus om att de skulle få sitta bredvid honom i hans rike, tvivlade han inte på deras lojalitet och tog inte ifrån dem apostlaskapet. (Matteus 20:20–28)

16, 17. Nämn några ansvarsuppgifter som Jesus anförtrodde sina lärjungar.

¹⁶ Jesus visade att han litade på sina lärjungar genom att ge dem olika ansvarsuppgifter. Vid de två tillfällen då han mirakulöst mättade stora folkskaror överlät han åt sina lärjungar att dela ut maten. (Matteus 14:19; 15:36) När han gjorde förberedelser för sin sista påsk gav han Petrus och Johannes i uppdrag att bege sig till Jerusalem och ställa i ordning för måltiden. De skaffade ett lamm, vin, osyrat bröd, bittra örter och annat nödvändigt. Det här var inte en uppgift vilken som helst, för i den mosaiska lagen fanns det noggranna föreskrifter om hur påsken skulle firas, och Jesus måste följa lagen i allt. Senare samma kväll använde han dessutom vinet och det osyrade brödet som viktiga symboler när han instiftade minneshögtiden. (Matteus 26:17–19; Lukas 22:8, 13)

¹⁷ Jesus anförtrodde sina lärjungar ännu viktigare ansvarsuppgifter. Kom ihåg att han anförtrodde dem det betydelsefulla uppdraget att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:18–20) Som vi såg tidigare förutsade han att han skulle ge en liten grupp av sina smorda efterföljare på jorden det viktiga ansvaret att dela ut andlig mat. (Lukas 12:42–44) Jesus regerar nu från himlen, men han låter fortfarande andligen kvalificerade män ta hand om hans församling på jorden. (Efesierna 4:8, 11, 12)

18–20. a) Hur kan vi visa att vi litar på våra medbröder och har förtroende för dem? b) Hur kan vi efterlikna Jesus genom att vara villiga att delegera uppgifter? c) Vad ska vi se närmare på i nästa kapitel?

¹⁸ Hur kan vi följa Jesus exempel? När vi visar att vi litar på våra medbröder och har förtroende för dem visar vi att vi älskar dem. Vi får inte glömma att kärleken är positiv, inte negativ. När andra gör oss besvikna, något som oundvikligen händer då och då, kommer kärleken att hindra oss från att genast dra slutsatsen att de har dåliga motiv. (Matteus 7:1, 2) Om vi har en positiv syn på våra medtroende, kommer vi att behandla dem på ett sätt som bygger upp dem och inte bryter ner dem. (1 Thessalonikerna 5:11)

¹⁹ Kan vi efterlikna Jesus genom att vara villiga att delegera uppgifter? Det finns många fördelar med att de som har ansvarsfulla ställningar i församlingen delegerar lämpliga och meningsfulla uppgifter till andra och litar på att de gör sitt bästa. Erfarna äldste kan på så sätt ge nödvändig och värdefull övning åt kvalificerade yngre män som har som mål att få hjälpa till i församlingen. (1 Timoteus 3:1; 2 Timoteus 2:2) Den övningen är mycket viktig. Allteftersom Jehova fortsätter att påskynda arbetet med att förkunna om Guds rike behöver kvalificerade män få övning för att kunna ta hand om tillväxten. (Jesaja 60:22)

²⁰ Jesus var ett enastående exempel för oss när det gäller att visa andra människor kärlek. Av alla de sätt vi kan följa honom på är detta det viktigaste: att vi efterliknar hans kärlek. I nästa kapitel ska vi se närmare på det största uttrycket för hans kärlek till oss – hans villighet att ge sitt liv.

1–4. a) Vad händer när Pilatus för ut Jesus till den uppretade pöbelhop som samlats utanför hans palats? b) Hur reagerar Jesus för den förnedring och det lidande han får uthärda, och vilka viktiga frågor uppstår?

”SE! MÄNNISKAN!” De här orden uttalar den romerske ståthållaren Pontius Pilatus när han för ut Jesus Kristus till den uppretade pöbelhop som samlats utanför hans palats på morgonen påskdagen år 33 v.t. (Johannes 19:5) Bara några dagar tidigare hyllades Jesus av folkskarorna när han i triumf red in i Jerusalem som Guds utvalde kung. Men den fientliga folkhop som nu har samlats har en helt annan syn på honom.

² Jesus är klädd i en lila mantel av det slag som kungligheter brukar bära, och han har en krona på huvudet. Men manteln, som hänger ner över hans blödande, sargade rygg, och den flätade törnekronan, som sitter nedtryckt på hans nu blodiga hjässa, är ett hån mot hans kungliga ställning. Folkskaran, uppeggad av de främsta prästerna, förkastar den misshandlade mannen som står framför dem. Prästerna ropar: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” Med mord i sinnet ropar folket: ”Vi har en lag, och enligt den måste han dö.” (Johannes 19:1–7)

³ Med värdighet och mod uthärdar Jesus förnedringen och lidandet utan att klaga.a Han är redo att dö. Senare samma dag var han villig att dö en plågsam död på en tortyrpåle. (Johannes 19:17, 18, 30)

⁴ Genom att ge sitt liv visade Jesus att han var en sann vän för sina efterföljare. Han sa: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Johannes 15:13) Det här väcker några viktiga frågor. Var det verkligen nödvändigt att Jesus utstod allt det här lidandet och dog? Varför var han villig att göra det? Hur kan vi, som Jesus vänner och efterföljare, följa hans exempel?

Varför behövde Jesus lida och dö?

5. Hur kunde Jesus veta vilka prövningar som väntade honom?

⁵ Som den utlovade Messias visste Jesus vad han hade att vänta. Han kände till de många profetior i de hebreiska skrifterna som i detalj förutsade Messias lidande och död. (Jesaja 53:3–7, 12; Daniel 9:26) Mer än en gång förberedde han sina lärjungar på vilka prövningar som väntade honom. (Markus 8:31; 9:31) När Jesus och apostlarna var på väg till Jerusalem för att fira påsken tillsammans sista gången sa han uttryckligen till dem: ”Människosonen [kommer] att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden och överlämna honom åt människor från andra nationer, människor som kommer att håna honom och spotta på honom och prygla honom och döda honom.” (Markus 10:33, 34) Det här var inte bara tomma ord. Som vi har sett blev Jesus verkligen förlöjligad, spottad på, gisslad och dödad.

6. Varför behövde Jesus lida och dö?

⁶ Men varför behövde Jesus lida och dö? Av flera mycket viktiga skäl. För det första skulle Jesus genom att förbli trogen bevisa sin fullständiga lojalitet mot Jehova och upphöja hans namn. Kom ihåg att Satan lögnaktigt hade påstått att människor tjänar Gud bara av själviska motiv. (Job 2:1–5) Genom att Jesus förblev trogen ”ända till döden ... på en tortyrpåle” motbevisade han på ett avgörande sätt Satans grundlösa påstående. (Filipperna 2:8; Ordspråksboken 27:11) För det andra skulle Messias lidande och död ge försoning för andras synder. (Jesaja 53:5, 10; Daniel 9:24) Jesus gav ”sitt liv till en lösen i utbyte mot många”, vilket gjorde det möjligt för oss att få ett gott förhållande till Gud. (Matteus 20:28) För det tredje blev Jesus genom att han uthärdade alla slags svårigheter och lidanden ”prövad på alla sätt precis som vi”. Han är därför en medlidsam överstepräst, en som kan ”sätta sig in i våra svagheter”. (Hebréerna 2:17, 18; 4:15)

Varför var Jesus villig att ge sitt liv?

7. Vad avstod Jesus från när han kom till jorden?

⁷ För att få rätt perspektiv på vad Jesus var villig att göra kan du tänka på följande: Vilken man skulle lämna sin familj och sitt hem och flytta till ett främmande land om han visste att de flesta invånarna i landet skulle ta avstånd från honom, att han skulle utsättas för kränkande behandling och få lida och till sist bli dödad? Tänk nu på vad Jesus gjorde. Innan han kom till jorden hade han en unik ställning vid sin Fars sida i himlen. Men han lämnade villigt sitt hem i himlen och kom till jorden som människa. Han gjorde detta trots att han visste att han skulle bli förkastad av de flesta och att han skulle utsättas för grym och kränkande behandling, få uthärda svåra smärtor och lida en plågsam död. (Filipperna 2:5–7) Vad motiverade Jesus att göra en sådan uppoffring?

8, 9. Varför var Jesus villig att ge sitt liv?

⁸ Framför allt drevs Jesus av sin djupa kärlek till sin Far. Det var den kärleken som hjälpte honom att uthärda. Det var också den kärleken som fick honom att bry sig om sin Fars namn och rykte. (Matteus 6:9; Johannes 17:1–6, 26) Mer än något annat ville Jesus att hans Fars namn skulle bli rentvått och att Satans lögner skulle bli motbevisade. Han såg det som en stor ära och förmån att få lida för rättfärdighetens skull, för han visste att han genom att bevara sin lojalitet skulle ha del i att upphöja sin Fars ärofulla namn. (1 Krönikeboken 29:13)

⁹ Jesus var villig att ge sitt liv också av en annan orsak – av kärlek till mänskligheten, en kärlek som han känt ända sedan början av människans historia. Bibeln visar att Jesus älskade människorna långt innan han kom till jorden: ”Jag tyckte särskilt mycket om människorna.” (Ordspråksboken 8:30, 31) Hans kärlek kom tydligt till uttryck när han var på jorden. Som vi såg i de tre föregående kapitlen visade Jesus på många sätt sin kärlek till människor i allmänhet och till sina efterföljare i synnerhet. Och den 14 nisan år 33 v.t. gav han villigt sitt liv för oss. (Johannes 10:11) Jesus kunde verkligen inte ha gjort något större för att visa sin kärlek till oss. Ska vi efterlikna honom i det här avseendet? Ja, och vi är faktiskt befallda att göra det.

”Älska varandra ... som jag har älskat er”

10, 11. Vilket nytt bud gav Jesus sina efterföljare, vad innefattas i det, och varför är det viktigt att vi lyder det?

¹⁰ Kvällen innan Jesus dog sa han till sina närmaste lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni ska älska varandra. Ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Johannes 13:34, 35) ”Älska varandra” – varför är det ”ett nytt bud”? Den mosaiska lagen innehöll redan befallningen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) Men det nya budet kräver en större kärlek, en kärlek som ska få oss att vara villiga att ge vårt liv för andra. Jesus själv klargjorde det när han sa: ”Det här är mitt bud: att ni ska älska varandra precis som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Johannes 15:12, 13) Det nya budet säger i själva verket: ”Älska andra, inte som dig själv, utan mer än dig själv.” Genom sitt liv och sin död visade Jesus verkligen sådan kärlek.

¹¹ Varför är det viktigt att vi lyder det nya budet? Kom ihåg att Jesus sa: ”Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” Ja, vår självuppoffrande kärlek visar att vi är sanna kristna. Vi skulle kunna likna den här kärleken vid ett identitetskort. De som är med vid Jehovas vittnens årliga regionala sammankomster brukar ha ett sammankomstmärke på sig. Det här märket identifierar dem som bär det – det visar vad de heter och vilken församling de tillhör. Självuppoffrande kärlek är det ”märke” som identifierar de sanna kristna. Vår kärlek till varandra ska med andra ord vara så uppenbar att den tjänar som ett kännetecken, ett märke, som får andra att förstå att vi verkligen är Jesus efterföljare. Vi bör därför alla fråga oss: Syns det här ”märket” – den självuppoffrande kärleken – tydligt i mitt liv?

Vad innebär självuppoffrande kärlek?

12, 13. a) Hur långt måste vi vara villiga att gå när det gäller att visa varandra kärlek? b) Vad innebär det att vara självuppoffrande?

¹² Som Jesus efterföljare måste vi älska varandra som han har älskat oss. Det innebär att vi måste vara villiga att göra uppoffringar för medtroende. Hur långt måste vi vara villiga att gå? I Bibeln sägs det: ”Vi har lärt känna kärleken eftersom han gav sitt liv för oss, och vi är skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.” (1 Johannes 3:16) Precis som Jesus måste vi vara villiga att dö för varandra om det skulle vara nödvändigt. I tider av förföljelse skulle vi hellre offra vårt liv än förråda våra andliga bröder och därigenom sätta deras liv i fara. I länder som är splittrade på grund av etniska konflikter skulle vi riskera livet för att skydda våra bröder, oavsett deras etniska ursprung. I krigstider skulle vi hellre gå i fängelse, ja, till och med hellre dö, än ta till vapen mot våra medtroende – eller mot någon människa över huvud taget. (Johannes 17:14, 16; 1 Johannes 3:10–12)

¹³ Att vi är villiga att ge vårt liv för våra bröder är inte det enda sättet vi kan visa självuppoffrande kärlek på. I själva verket kommer de flesta av oss aldrig ens att behöva ställas inför en så svår situation. Men om vi älskar våra bröder så mycket att vi är villiga att dö för dem, ska vi då inte vara villiga att göra mindre uppoffringar och anstränga oss för att hjälpa dem nu? Att vi är självuppoffrande innebär att vi avstår från egna fördelar till nytta för andra. Vi låter andras behov och välfärd komma i första rummet även om det betyder att vi får offra vår egen bekvämlighet. (1 Korinthierna 10:24) Hur kan vi rent praktiskt visa självuppoffrande kärlek?

I församlingen och i familjen

14. a) Nämn några uppoffringar som de äldste gör. b) Hur ser du på de hårt arbetande äldstebröderna i din församling?

¹⁴ De äldste i församlingen gör många uppoffringar för att kunna vara ”herdar för Guds hjord”. (1 Petrus 5:2, 3) Förutom att de tar hand om sina egna familjer måste de kanske använda tid på kvällarna eller veckosluten för att sköta församlingsangelägenheter, däribland förbereda programpunkter för mötena, göra herdebesök och behandla kommittéärenden. Många äldste uppoffrar sig också genom att de arbetar hårt vid sammankomster och ingår i sjukhuskommittéer eller patientbesöksgrupper. Och andra äldste är byggvolontärer. Ni äldste, glöm aldrig att ni genom att tjäna villigt – genom att ni ger av er tid, er energi och era tillgångar för att ta hand om hjorden – visar självuppoffrande kärlek. (2 Korinthierna 12:15) Era osjälviska ansträngningar uppskattas mycket, inte bara av Jehova, utan också av bröderna och systrarna. (Filipperna 2:29; Hebréerna 6:10)

15. a) Nämn några uppoffringar som de äldstes hustrur gör. b) Hur ser du på de självuppoffrande hustrurna till de äldste i din församling?

¹⁵ Vad kan sägas om de äldstes hustrur – är inte deras villighet att understödja sina män så att de kan ta hand om hjorden också ett uttryck för självuppoffrande kärlek? En hustru får uppoffra sig när hennes man måste använda tid till församlingsangelägenheter, tid som han annars kunde ha använt tillsammans med sin familj. Tänk också på kretstillsyningsmännens hustrur och de uppoffringar som de måste göra för att följa med sina män från församling till församling och från krets till krets. De avstår från att ha ett eget hem och måste kanske sova i en ny säng varje vecka. Hustrur som villigt sätter församlingens intressen framför sina egna är värda beröm för att de visar en sådan självuppoffrande kärlek. (Filipperna 2:3, 4)

16. Nämn några uppoffringar som föräldrar gör för sina barn.

¹⁶ Hur kan vi visa självuppoffrande kärlek i familjen? Ni föräldrar gör många uppoffringar för att ta hand om era barn och ”fostra och vägleda dem i enlighet med Jehovas vilja”. (Efesierna 6:4) Ni kanske måste arbeta hårt många timmar varje dag bara för att familjen ska få mat på bordet och för att ni ska kunna ge era barn kläder och tak över huvudet. Ni skulle hellre göra personliga uppoffringar än låta era barn sakna något de behöver. Ni gör också stora ansträngningar när det gäller att studera med era barn, ta med dem till mötena och samarbeta med dem i tjänsten på fältet. (5 Moseboken 6:6, 7) Er självuppoffrande kärlek gläder familjens upphovsman, Jehova, och kan leda till evigt liv för era barn. (Ordspråksboken 22:6; Efesierna 3:14, 15)

17. Hur kan gifta män efterlikna Jesus osjälviska inställning?

¹⁷ Hur kan ni gifta män efterlikna Jesus när det gäller att visa självuppoffrande kärlek? Bibeln svarar: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, precis som Kristus älskade församlingen och gav sitt liv för den.” (Efesierna 5:25) Som vi har sett älskade Jesus sina efterföljare så mycket att han dog för dem. En kristen gift man måste ha samma osjälviska inställning som Jesus. Han ”tänkte ju inte på sig själv”. (Romarna 15:3) En man som efterliknar Jesus sätter villigt sin hustrus behov och intressen framför sina egna. Han insisterar inte på att få sin vilja igenom, utan är villig att tillmötesgå sin hustru så länge det inte innebär en kompromiss i fråga om någon biblisk princip. En man som visar självuppoffrande kärlek får Jehovas godkännande och får sin hustrus och sina barns kärlek och respekt.

Vad kommer du att göra?

18. Vad motiverar oss att lyda det nya budet om att vi ska älska varandra?

¹⁸ Det är inte alltid så lätt att lyda det nya budet om att vi ska älska varandra, men vi har ett starkt motiv till att göra det. Paulus skrev: ”Kristus kärlek tvingar oss, eftersom detta är vår slutsats: En har dött för alla ... Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Korinthierna 5:14, 15) Eftersom Jesus har dött för oss, bör vi då inte känna oss ”tvingade” att leva för honom? Vi kan göra detta genom att följa hans exempel och visa självuppoffrande kärlek.

19, 20. Vilken dyrbar gåva har Jehova gett oss, och hur kan vi visa att vi tar emot den?

¹⁹ Jesus överdrev inte när han sa: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Johannes 15:13) Hans villighet att ge sitt liv för oss var det största uttrycket för hans kärlek till oss. Men det finns någon som har visat oss ännu större kärlek. Jesus förklarade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv.” (Johannes 3:16) Gud älskar oss så mycket att han gav sin son som en lösen, vilket gör det möjligt för oss att bli befriade från synd och död. (Efesierna 1:7) Denna lösen är en dyrbar gåva från Jehova, men han tvingar oss inte att ta emot den.

²⁰ Var och en av oss måste välja om vi ska ta emot Jehovas gåva. Hur kan vi ta emot den? Genom att tro på hans son. Men det räcker inte att bara säga att vi har tro. Vi måste visa vår tro genom gärningar, genom vårt sätt att leva. (Jakob 2:26) Vi visar att vi tror på Jesus Kristus genom att följa honom dag efter dag. Om vi gör det kommer vi att få många välsignelser nu och i framtiden, som det sista kapitlet kommer att visa.

1–3. a) På vilket sätt lämnade Jesus sina apostlar, och varför var det inte ett sorgligt farväl? b) Varför måste vi få veta en del om Jesus liv sedan han återvände till himlen?

DE ELVA apostlarna står tillsammans på ett berg och tittar på den person som de älskar och respekterar så mycket, Jesus. Han har mänsklig gestalt, men i själva verket är han den uppståndne Jesus, som återigen är den mäktigaste av Jehovas änglar. Jesus har samlat sina apostlar här på Olivberget för sista gången.

² Det här berget, som ingår i ett kalkstensmassiv, ligger öster om Jerusalem, på andra sidan Kidrondalen, och det väcker säkert många minnen hos Jesus. På en av sluttningarna ligger staden Betania, där Jesus uppväckte Lasarus. För bara några veckor sedan började Jesus sin resa in i Jerusalem från det närbelägna Betfage. Getsemane trädgård, där Jesus tillbringade de sista kvalfyllda timmarna innan han greps, ligger förmodligen också på Olivberget. På samma berg förbereder sig Jesus nu för att lämna sina närmaste vänner och efterföljare. Han säger några uppmuntrande ord till avsked. Sedan börjar han lyftas upp! Apostlarna står som förstenade och tittar efter sin älskade Herre när han stiger upp mot himlen. Till slut skymmer ett moln honom, och de ser honom inte längre. (Apostlagärningarna 1:6–12)

³ Tycker du att det här verkar vara ett bitterljuvt slut, ett sorgligt farväl? Det är det inte. Som två änglar nu påminner apostlarna om är berättelsen om Jesus långt ifrån slut. (Apostlagärningarna 1:10, 11) På många sätt är hans himmelsfärd bara en början. Guds ord berättar om vad som sedan hände Jesus. Det är viktigt att vi får veta en del om Jesus liv sedan han lämnade jorden. Varför det? Kom ihåg vad Jesus sa till Petrus: ”Fortsätt följa mig.” (Johannes 21:19, 22) Vi måste alla lyda den befallningen, inte bara under en begränsad tid, utan hela vårt liv. För att kunna göra det måste vi förstå vad Jesus gör nu och vilka uppgifter han har fått i himlen.

Jesus liv sedan han lämnade jorden

4. Hur uppenbarade Guds ord i förväg vad som skulle hända i himlen efter Jesus återkomst dit?

⁴ När det gäller Jesus ankomst till himlen, det välkomnande han fick och hans glädjefulla återförening med Fadern säger Bibeln ingenting. Däremot uppenbarade Guds ord i förväg vad som skulle hända i himlen strax efter Jesus återkomst dit. I över 1 500 år hade det judiska folket regelbundet bevittnat en helig ceremoni. En dag varje år, på försoningsdagen, gick översteprästen in i det allra heligaste i templet för att stänka blodet från offerdjuren framför förbundsarken. Översteprästen var den här dagen en bild av Messias. Sedan Jesus hade återvänt till himlen uppfyllde han den profetiska innebörden i den här ceremonin en gång för alla. Han trädde fram inför Jehova i himlen – den heligaste platsen i universum – och frambar värdet av sitt lösenoffer till sin Far. (Hebréerna 9:11, 12, 24) Tog Jehova emot hans offer?

5, 6. a) Vilken händelse visade att Jehova hade tagit emot Jesus lösenoffer? b) Vilka har nytta av lösenoffret, och hur då?

⁵ Vi får svaret om vi tänker på vad som hände några dagar efter Jesus himmelsfärd. En liten grupp på omkring 120 kristna var samlade i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem när plötsligt ett ljud som av en kraftig vind fyllde hela huset. Något som liknade eldslågor visade sig över deras huvuden. De uppfylldes av helig ande och började tala olika språk. (Apostlagärningarna 2:1–4) Den här händelsen visade att en ny nation hade fötts, det andliga Israel, Guds ”utvalda släkte” och ”kungliga prästerskap” som skulle utföra Guds vilja på jorden. (1 Petrus 2:9) Det var tydligt att Gud hade tagit emot och godkänt Jesus lösenoffer. Att Jesus efterföljare blev smorda med den heliga anden var en av de första välsignelserna som blev möjliga tack vare lösenoffret.

⁶ Ända sedan dess har Jesus lösenoffer varit till nytta för Jesus efterföljare världen över. Oavsett om vi hör till den smorda ”lilla hjorden”, som ska regera tillsammans med Jesus i himlen, eller de ”andra fåren”, som ska leva på jorden under Jesus styre, har vi nytta av hans lösenoffer. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Det utgör grunden för vårt hopp och för vår möjlighet att få förlåtelse för våra synder. Så länge vi fortsätter att tro på lösenoffret och följer Jesus dag efter dag kan vi ha ett rent samvete och ett underbart hopp för framtiden. (Johannes 3:16)

7. Vilken myndighet fick Jesus sedan han återvänt till himlen, och hur kan du visa ditt stöd för honom?

⁷ Vad har Jesus gjort i himlen sedan han återvände dit? Han har mycket stor myndighet. (Matteus 28:18) Ja, Jehova har förordnat honom att styra över den kristna församlingen, en uppgift som han har fullgjort på ett kärleksfullt och rättvist sätt. (Kolosserna 1:13) Som det var förutsagt har Jesus sett till att ansvarsfulla män har tagit hand om hans hjord och fyllt deras behov. (Efesierna 4:8) Han utvalde till exempel Paulus till att vara ”en apostel för nationerna” och sände ut honom för att han skulle sprida de goda nyheterna vida omkring. (Romarna 11:13; 1 Timoteus 2:7) Mot slutet av det första århundradet sände Jesus budskap med beröm, råd och tillrättavisning till sju församlingar i den romerska provinsen Asia. (Uppenbarelseboken, kapitlen 2 och 3) Tror du att Jesus är den kristna församlingens huvud? (Efesierna 5:23) Om du gör det kan du visa ditt stöd för honom genom att följa den vägledning som kommer från dem som har ledningen i församlingen.

8, 9. Vilken myndighet fick Jesus 1914, och hur påverkar det oss när vi fattar beslut?

⁸ Jesus fick ännu större myndighet 1914. Det året blev han insatt som kung i Jehovas messianska rike. När han började regera ”utbröt ett krig i himlen”. Vad blev följden? Satan och demonerna slungades ner till jorden, och detta inledde en period av svåra problem. Alla de svårigheter som har drabbat mänskligheten i vår tid – krigen, brottsligheten, terrordåden, sjukdomarna, jordbävningarna och svältkatastroferna – påminner oss om att Jesus nu regerar i himlen. Satan är fortfarande ”den här världens härskare”, men ”hans tid är kort”. (Uppenbarelseboken 12:7–12; Johannes 12:31; Matteus 24:3–7; Lukas 21:11) Jesus ger nu människor världen över möjlighet att underordna sig det messianska rikets styre.

⁹ Det är livsviktigt att vi ställer oss på den messianske kungens sida. När vi fattar beslut i det dagliga livet måste vi försöka få hans godkännande, inte bekräftelse från den här fördärvade världen. Jesus är ”kungarnas Kung och herrarnas Herre” och älskar det som är rätt. Så när han betraktar jorden ser han både sådant som gör honom arg och sådant som gör honom glad. (Uppenbarelseboken 19:16) Varför det?

Vad som gör Jesus arg och vad som gör honom glad

10. Hur är Jesus som person, men vad gör honom arg?

¹⁰ Precis som sin Far är Jesus en lycklig person. (1 Timoteus 1:11) Som människa var Jesus varken kritisk eller krävande. Men mycket av det som händer på jorden i vår tid måste göra honom väldigt arg. Han är utan tvivel arg på alla de religiösa organisationer som felaktigt påstår sig representera honom. Det framgår av hans ord: ”Det är inte alla som säger ’herre, herre’ till mig som ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Fars vilja. Den dagen ska många säga: ’Herre, herre, vi har ju ... gjort underverk i ditt namn!’ Men då ska jag svara: ’Jag har inget med er att göra! Försvinn härifrån, ni som gör det som är ont!’” (Matteus 7:21–23)

11–13. Varför tycker kanske många att Jesus skarpa ord till dem som gjort underverk i hans namn låter märkliga, men varför är han arg? Illustrera.

¹¹ Många i vår tid som kallar sig kristna tycker kanske att det här låter märkligt. Varför skulle Jesus rikta så skarpa ord till människor som har gjort underverk i hans namn? Kristenhetens kyrkosamfund har bedrivit välgörenhet, hjälpt de fattiga, byggt sjukhus och skolor och uträttat mycket annat. För att förstå varför de har gjort sig förtjänta av Jesus vrede ska vi ta en illustration.

¹² Ett par föräldrar behöver göra en resa. De kan inte ta med sig barnen, så de ordnar med en barnvakt. Deras anvisningar till henne är enkla: ”Ta hand om våra barn. Ge dem mat och se till att de är rena och att det inte händer dem något.” Men när föräldrarna kommer tillbaka ser de till sin förskräckelse att barnen har fått svälta. De är smutsiga, sjuka och eländiga. De gråter och vill ha barnvaktens uppmärksamhet, men hon nonchalerar dem. Varför det? Hon står på en stege och putsar fönster. Föräldrarna blir rasande och kräver en förklaring. Barnvakten säger: ”Titta så mycket jag har gjort! Är inte fönstren rena? Jag har reparerat en del i huset också, allt för er skull!” Skulle det få föräldrarna att känna sig bättre till mods? Knappast! De har aldrig bett henne göra det här. De ville bara att hon skulle ta hand om deras barn. Hon har inte följt deras anvisningar, och det gör dem fruktansvärt upprörda.

¹³ Kristenheten har gjort precis som den här barnvakten. Jesus gav sina representanter anvisningar om att ge människor andlig mat genom att lära dem sanningen i Guds ord och hjälpa dem att hålla sig andligt rena. (Johannes 21:15–17) Men kristenheten har inte alls följt hans anvisningar. Den har låtit människor svälta andligen, förvirrat dem med lögner och undanhållit dem Bibelns grundläggande sanningar. (Jesaja 65:13; Amos 8:11) Kristenhetens försök att förbättra världen är knappast en ursäkt för att de inte lytt Jesus. Den här världsordningen liknar ju ett rivningsfärdigt hus. Guds ord visar tydligt att Satans världsordning snart ska tillintetgöras. (1 Johannes 2:15–17)

14. Vilket arbete som utförs i vår tid gläder Jesus, och varför det?

¹⁴ Å andra sidan måste Jesus bli mycket glad när han blickar ner från himlen och ser att miljoner människor utför det uppdrag han gav sina efterföljare innan han lämnade jorden – uppdraget att hjälpa människor att bli hans lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Vilket privilegium det är att kunna glädja den messianske kungen! Vi vill göra vårt bästa för att fortsätta att ge vårt stöd till ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matteus 24:45) Till skillnad från kristenhetens prästerskap har den här lilla gruppen av smorda bröder lydigt följt Jesus anvisning att predika och har troget gett Jesus får andlig mat.

15, 16. a) Hur reagerar Jesus när han ser hur kärlekslös världen är i vår tid, och hur vet vi det? b) Varför är Jesus arg på kristenheten?

¹⁵ Vi kan vara övertygade om att den messianske kungen blir arg när han ser hur kärlekslös världen är i vår tid. Vi kan tänka på hur fariséerna kritiserade Jesus för att han botade sjuka på sabbaten. De var så hårdhjärtade, så trångsynta, att de inte kunde se bortom sin egen snäva tolkning av den mosaiska lagen och den muntliga lagen. Jesus underverk gjorde oerhört mycket gott! Men att hans underverk gav människor glädje och lättnad och stärkte deras tro betydde ingenting för de här männen. Vad ansåg Jesus om dem? Han såg sig en gång ”upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad över att de var så känslokalla”. (Markus 3:5)

¹⁶ I vår tid ser Jesus mycket mer som gör honom ”djupt bedrövad”. Kristenhetens ledare är förblindade av sin hängivenhet för traditioner och läror som strider mot Bibeln. Dessutom är de rasande över att de goda nyheterna om Guds rike predikas. På många håll i världen ligger prästerskapet bakom brutal förföljelse mot de kristna som uppriktigt försöker predika det budskap som Jesus predikade. (Johannes 16:2; Uppenbarelseboken 18:4, 24) Samtidigt uppmanar ofta prästerna sina egna anhängare att gå ut i krig och döda andra – som om det skulle göra Jesus Kristus glad!

17. Hur gläder Jesus sanna efterföljare hans hjärta?

¹⁷ Jesus sanna efterföljare däremot försöker visa sina medmänniskor kärlek. De förkunnar de goda nyheterna för ”alla slags människor”, precis som Jesus gjorde, trots motstånd. (1 Timoteus 2:4) Och de visar varandra en enastående kärlek. Den kärleken är deras främsta kännetecken. (Johannes 13:34, 35) De behandlar sina medkristna med kärlek, respekt och värdighet, och det visar att de verkligen följer Jesus, den messianske kungen – och gläder hans hjärta!

18. Vad gör Jesus bedrövad, men hur kan vi glädja honom?

¹⁸ Vi bör också komma ihåg att Jesus blir bedrövad när hans efterföljare inte visar uthållighet, utan låter sin kärlek till Jehova svalna och slutar tjäna honom. (Uppenbarelseboken 2:4, 5) Men han gläder sig över dem som håller ut till slutet. (Matteus 24:13) Vi vill därför alltid ha Jesus uppmaning i minnet: ”Fortsätt följa mig.” (Johannes 21:19) Vi ska se på några av de välsignelser som den messianske kungen ska ge dem som håller ut till slutet.

Rika välsignelser för den messianske kungens trogna tjänare

19, 20. a) Vilka välsignelser får vi redan nu om vi följer Jesus? b) Hur fyller Jesus vårt behov av en ”Evig far”?

¹⁹ Vi blir rikt välsignade redan nu om vi följer Jesus. Om vi erkänner honom som vår Herre och följer hans vägledning och exempel, kommer vi att finna skatter som människor i världen förgäves söker efter. Vi blir välsignade med ett arbete som ger livet mening, en familj av medtroende som är förenade i sann kärlek, ett rent samvete och sinnesfrid. Vi får med andra ord ett rikt och tillfredsställande liv. Och vi har mer att vänta.

²⁰ Jehova har ordnat med att Jesus ska bli en ”Evig far” för dem som har hoppet att få leva för evigt på jorden. Han ersätter Adam, mänsklighetens ursprunglige far, som så fullständigt svek sina avkomlingar. (Jesaja 9:6, 7) När vi tar emot Jesus som vår ”Evige far” och visar att vi tror på honom kan vi ha ett säkert hopp om evigt liv. Vi dras också allt närmare Jehova Gud. När vi dag efter dag gör vårt bästa för att följa Jesus exempel, som vi har lärt oss, lyder vi befallningen: ”Efterlikna ... Gud, som hans älskade barn.” (Efesierna 5:1)

21. Hur sprider Jesus efterföljare ljus i en mörk värld?

²¹ När vi efterliknar Jesus och hans Far, Jehova, har vi ett underbart privilegium. Vi sprider ett strålande ljus. I en värld som är täckt av mörker, där miljarder människor är vilseledda av Satan och efterliknar hans egenskaper, sprider vi som följer Jesus ett strålande ljus vida omkring – det ljus som består av Bibelns sanningar, fina kristna egenskaper, sann glädje, verklig frid och äkta kärlek. Samtidigt dras vi närmare Jehova, och det är det främsta, det yttersta målet en förnuftsbegåvad skapelse kan ha.

22, 23. a) Vilka framtida välsignelser får de som lojalt fortsätter att följa Jesus? b) Vad vill vi vara fast beslutna att göra?

²² Tänk också på vad Jehova ska göra för dig i framtiden genom Jesus, sin messianske kung. Snart kommer Jesus att föra ett rättfärdigt krig mot Satans onda världsordning. Och han kommer att vinna! (Uppenbarelseboken 19:11–15) Därefter börjar hans tusenåriga styre över jorden. Hans himmelska regering kommer att se till att alla trogna människor får nytta av lösenoffret och blir fullkomliga. Tänk dig in i hur det kommer att bli att alltid ha strålande hälsa, alltid vara ung och stark och få arbeta tillsammans med en enad mänsklig familj och förvandla jorden till ett paradis! När de tusen åren nått sitt slut kommer Jesus att återlämna styret till sin Far. (1 Korinthierna 15:24) Om du fortsätter att lojalt följa Jesus kommer du att få en välsignelse som det är svårt att göra sig en föreställning om – ”Guds barns härliga frihet”! (Romarna 8:21) Ja, vi kommer att få alla de välsignelser som Adam och Eva hade men som de förlorade. Vi blir Jehovas söner och döttrar på jorden och kommer för alltid att vara befriade från varje spår av Adams synd, för ”döden ska inte finnas mer”. (Uppenbarelseboken 21:4)

²³ Påminn dig den rike unge styresmannen som vi talade om i kapitel 1. Han tackade nej till Jesus inbjudan: ”Bli min efterföljare.” (Markus 10:17–22) Gör aldrig det misstaget! Ta med glädje emot Jesus inbjudan. Var fast besluten att hålla ut, att fortsätta att följa den gode herden dag efter dag, år efter år, så att du får uppleva hur han till sist på ett underbart sätt förverkligar alla Jehovas avsikter!

Jesus Kristus, Guds son, levde som människa för omkring 2000 år sedan, men det är ändå möjligt för oss i dag att ”se” honom. (Johannes 1:46) Berättelserna i evangelierna ger en livfull bild av hur han var, hur han kände och vad han sa och gjorde. Den här delen kommer att handla om Jesus enastående egenskaper.

Han arbetade som snickare. Han utförde underverk. Han botade sjuka. Jesus gjorde allt detta och mycket mer. Men när människor vände sig till honom kallade de honom ”lärare”. Ja, hans livsuppgift var att undervisa och predika de goda nyheterna. (Matteus 4:23) Som Jesus efterföljare har vi samma uppgift. I den här delen ska vi se på Jesus exempel, som visar hur vi ska utföra det här arbetet.

Vad motiverar oss att fortsätta att följa Jesus? Aposteln Paulus svarar: ”Kristus kärlek tvingar oss.” (2 Korinthierna 5:14) I den här delen ska vi se närmare på Jesus kärlek – hans kärlek till Jehova, till mänskligheten och till oss som individer. När vi ser hur han visade kärlek påverkas vi på djupet, och det får oss att vilja bli ännu bättre på att efterlikna honom.