Valfrihet i Israel

3. Vilket var det första av de tio budorden, och hur valde de trogna israeliterna att lyda det?

³ ”Jag är Jehova, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset”, sade Jehova till israeliterna. (5 Moseboken 5:6) År 1513 f.v.t. blev israeliterna mirakulöst befriade ur slaveriet i Egypten och hade därför ingen anledning att tvivla på dessa ord. I det första av de tio budorden förklarade Jehova genom sin talesman Mose: ”Du skall inte ha några andra gudar inför mitt ansikte.” (2 Moseboken 20:1, 3) Vid det här tillfället valde Israels nation att lyda. De gav villigt Jehova sin odelade hängivenhet. (2 Moseboken 20:5; 4 Moseboken 25:11)

4. a) Vilket val förelade Mose Israel? b) Vilket val har vi som lever nu?

⁴ Omkring 40 år senare påminde Mose med kraft en annan generation israeliter om det val de nu måste göra: ”Jag tar i dag himlen och jorden till vittnen mot er”, förklarade han, ”att jag har förelagt dig livet och döden, välsignelsen och förbannelsen. Du skall välja livet för att du skall få leva, du och din avkomma.” (5 Moseboken 30:19) Vi som lever nu kan också välja. Ja, vi kan välja att tjäna Jehova troget med utsikt till evigt liv, eller också kan vi välja att inte lyda honom och ta konsekvenserna av det. Vi skall se på två exempel på personer som gjorde olika val.

Det rätta valet

8. Vad är inbegripet i att göra det rätta valet, enligt 5 Moseboken 30:20?

⁸ När Mose uppmanade Israel att välja livet, nämnde han tre steg som de borde ta: ”Genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla fast vid honom.” (5 Moseboken 30:20) Vi skall undersöka vart och ett av dessa steg så att vi kan göra det rätta valet.

9. Hur kan vi visa att vi älskar Jehova?

⁹ Genom att älska Jehova, vår Gud: Vi har valt att tjäna Jehova därför att vi älskar honom. Eftersom vi bryr oss om de varnande exemplen från Israels tid, motstår vi alla frestelser till omoral och undviker ett levnadssätt som skulle göra att vi sjönk ner i världens materialistiska träsk. (1 Korinthierna 10:11; 1 Timoteus 6:6–10) Vi håller fast vid Jehova och lyder hans förordningar. (Josua 23:8; Psalm 119:5, 8) Innan israeliterna gick in i det utlovade landet uppmanade Mose dem: ”Se, jag har lärt er förordningar och rättsliga beslut, alldeles som Jehova, min Gud, har befallt mig, för att ni skall handla efter dem i det land som ni är på väg till för att ta det i besittning. Och ni skall följa dem och handla efter dem, för det skall vara ett tecken på vishet och förstånd hos er inför ögonen på de folk som får höra om alla dessa förordningar.” (5 Moseboken 4:5, 6) Nu är det tid att visa att vi älskar Jehova genom att sätta hans vilja främst i livet. Vi kommer att bli välsignade om vi väljer att göra det. (Matteus 6:33)

10–12. Vad lär vi oss av att tänka på det som hände i Noas dagar?

¹⁰ Genom att lyssna till Guds röst: Noa var ”en rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petrus 2:5) Praktiskt taget alla människor i världen före den stora översvämningen var upptagna med sina egna intressen och ”tog ingen notis” om Noas varningar. Vad blev följden? ”Den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla.” Jesus sade varnande att det skulle vara på samma sätt i våra dagar, under ”Människosonens närvaro”. Det som hände i Noas dagar tjänar som en kraftig varning för människor i vår tid som väljer att inte lyssna till Guds budskap. (Matteus 24:39)

¹¹ De som gör narr av de gudomliga varningar som frambärs av Guds tjänare i denna tid bör inse vad följden blir av att inte bry sig om varningarna. Om sådana hånfulla människor sade aposteln Petrus: ”I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten. Men genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall dömas och förintas.” (2 Petrus 3:3–7)

¹² Jämför detta med det val Noa och hans hushåll gjorde. ”I tro visade Noa gudsfruktan, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, och byggde en ark.” Det medförde räddning för hans hushåll att han lyssnade till varningen. (Hebréerna 11:7) Vi bör vara snabba att lyssna till Guds budskap och sedan lydigt rätta oss efter det. (Jakob 1:19, 22–25)

13, 14. a) Varför är det viktigt att vi håller fast vid Jehova? b) Hur bör vi låta Jehova, vår ”Krukmakare”, forma oss?

¹³ Genom att hålla fast vid Jehova: För att ”välja livet” och ”få leva” måste vi inte bara älska Jehova och lyssna till honom, utan också hålla fast vid honom, dvs. fortsätta att göra hans vilja. ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar”, sade Jesus. (Lukas 21:19) Det val vi gör i fråga om detta visar i själva verket vad som finns i vårt hjärta. ”Lycklig är den människa som ständigt känner fruktan, men den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka”, sägs det i Ordspråksboken 28:14. Farao i det forntida Egypten är ett exempel på det senare. När var och en av de tio plågorna drabbade Egypten förhärdade han sitt hjärta i stället för att visa gudsfruktan. Jehova tvingade inte farao att vara olydig, utan han lät den stolte härskaren få välja själv. Vad farao än valde blev Jehovas vilja utförd, alldeles som aposteln Paulus skrev när han förklarade Jehovas syn på farao: ”Av just detta skäl har jag låtit dig bestå, för att jag i förbindelse med dig skall visa min makt och för att mitt namn skall förkunnas över hela jorden.” (Romarna 9:17)

¹⁴ Flera hundra år efter det att israeliterna befriats ur faraos våld förklarade profeten Jesaja: ”Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss; ja, vi är alla ett verk av din hand.” (Jesaja 64:8) När vi låter Jehova forma oss genom vårt personliga studium av hans ord och genom att vi tillämpar det vi läser, tar vi undan för undan på oss den nya personligheten. Vi blir ödmjukare och mer formbara, och det gör det lättare för oss att lojalt hålla fast vid Jehova, eftersom vi uppriktigt önskar behaga honom. (Efesierna 4:23, 24; Kolosserna 3:8–10)